Lena Furberg ritade mästerverket.

Och nej, jag bloggar inte i dag. Det här är ett förinställt inlägg.

Jag hoppas ni njuter av helgerna på det sätt som ni finner bäst. Alla ni som jobbar för att vi ska kunna ha det bra och tryggt, vi ser er och är tacksamma.

I fredags morse checkade jag och Patrik in hos en av Gävles drygt 40 dagbarnvårdare. Alltså, det som brukat kallas ”dagmamma”. Hon berättade för oss att det i hela Sverige ska finnas två manliga, varav den ena jobbar ihop med den kvinna han lever med.

Vi pratade om uppdraget samtidigt som det var frukost, mellis, degande, lekande och lite busande. Fem barn på plats. En fyllde fem just i fredags och var superfin i stickad Pippi-tröja och svart balettkjol.

Att öppna upp sitt hem för andra barn är en livsstil, det står klart. Och det är bra att det finns alternativ för de barn som av olika skäl inte trivs på förskolan.

En riktigt trevlig förmiddag där jag hade deg fasttryckt i kläderna när jag kom hem. Så hade jag skapat en hel rosbukett också.

I går kom två vänner hit och gick med mig och Markus på Småstadslivs julshow. Vi inledde med en fin middag innan själva partyt började.

Jag AVSKYR allt som är i närheten av buskis. Av lustspel. Av fars. Så för något år sedan när mamma ville visa mig en film med detta Småstadsliv var jag mer än skeptisk. Men föll direkt. Det är alltså karaktärer som lever på Hälsingemålet. Skådespelare som fångar personligheter på kornet. Visst, det är lite under bältet och stor spritromantik förekommer (En av karaktärerna är Ingemar som har allvarliga alkoholproblem, vilket publiken älskar. Egentligen orimligt.)

Det är kul bara. Det är den mest användbara dialekt som finns. En riktigt bra kväll igår.

Årets julfest med riksdagsgruppen. Eller ”decembersymposium” som det kallas. Det var glögg och tal och sång utomhus. Det var mat och sång och tal inomhus.

Jag gick hem ganska tidigt för att präktigt nog träna. Men då hade jag hunnit krama statsministern god jul, hälsat på några nya personer jag inte kände sedan innan och pratat av mig med några jag gillar att prata med.

De två senaste dagarna har innehållit utskott, budgetdebatt med utskottet, bänkmöte, långa voteringar, gruppmöte, julfika med skogslänen, möte med utredningen som tittar på hur vi gör en polishögskoleutbildning, riksdagsstyrelse och lite annat. I morgon är det lite debatt och så det spännande ”votering efter debattens slut” innan vi får åka hem. Hoppas på lagom till lunch. Det finns ju lite att göra på hemmaplan, minst sagt.

I kväll hade jag halsbandet jag köpte i Väderstad i våras, Lotta design. Rätt olikt mot alla enkla saker jag brukar ha men det har en enorm förmåga att skapa feststämning.

Det har i dag gått tre veckor sedan det rödgröna styret aviserade sin avgång i samband med att en Alliansbudget röstades igenom av Alliansen och SD.

Jag skrev mycket om det just när det hände. Det enda som förvånar mig nu är att så många av Alliansens företrädare på olika sätt uttryckt att det som hände kom som en blixt från klar himmel. Det är oroväckande att förmågan till lokalpolitisk analys är så svag. Jag hoppas Alliansen filar lite på den framöver, annars kan Gävle vara illa ute.

Jag skulle naturligtvis kunna spinna lite grann kring detta att när nya kommunstyrelseordföranden får en fråga om hur Gävleborna kommer att märka ett nytt styra så går hon igång om ommålning av papperskorgar. Tro mig, jag är också en stor vän av ”tryggt och snyggt” som blivit ett begrepp. Jag är förmodligen rabiatare än de flesta och har under sommarhalvåret en sträcka som jag själv städar för hand pga tål inte se ciggpaket drälla.

Men om jag var i hennes roll och fick frågan skulle jag uppehålla mig kring något lite större utmaningar. Och visst, när GD frågade henne om just detta ville Inger Källgren Sawela betona att hon också hade andra prioriteringar. Ändå kunde hon inte låta bli att gräva lite djupare genom att berätta att hon samma morgon lagt tid på att prata med förvaltningen om … askkoppar.

I dag klubbades avsägelser och nya förtroendevalda på ordförandeposter i kommunen. Liksom Alliansen nu berättat att se ska sätta sig i skolning hela julen, har också vi ett arbete att göra med att ställa om till opposition.

Viktigast av allt, Gävles utveckling. Folk ska kunna försörja sig, ha bra boenden, känna trygghet och allt detta på ett hållbart sätt.

Det kan vara så att de här tre veckorna med undantag för valrörelser varit några av de mest intensiva i mitt liv. Så många kontakter, så många möten, så mycket åkande fram och tillbaka i uppgiften att dels sköta riksdagsuppdraget, dels bolla med situationen här hemma. Det hade inte gått utan mina ypperligt kompetenta partivänner.

Vi hade möte med arbetarekommunens styrelse i går. Nu kommer det inte att hända, men om GD:s ledarsida hade varit på plats hade de blivit varse att den stora svarta dysterheten de tror ligger över Socialdemokraterna bara finns i ledarskribenternas huvud. Som vanligt.

En vecka kvar nu. Med uppgifter i Stockholm, med samtal att göra här hemma. Därefter behöver jag verkligen ledighet. Det behöver vara jag och en bok. Mot bättre vetande spanade jag in mitt horoskop för den här månaden och den här gången hade astrologen rätt: ”Du behöver tid för dig själv.”