I dag är min födelsedag. Någon sa att efter 40 skulle kroppen barka hän så att säga. Det stämmer. Stelheten och gråhåren och annat är nytt för mig. Det finns väl egentligen bara en sak att göra. Röra sig.

Känslan var ganska dålig inför. Huvudskälet till det är att jag insåg att den här födelsedagen kommer inget jätteroligt SMS från min vän Erik och mormor kommer inte att ringa. En enorm tomhet slog in. Jag grät en kväll så jag hade snor i hela ansiktet. Så mycket att jag ändå behövde skratta åt eländet när jag såg det i spegeln.

Mormor älskade födelsedagar och kalas. Ett tillfälle till skratt och kul och fika. Men jag orkade orkade inte bjuda en massa, som jag ofta brukar. Men jag har firat med Andreas och Evie och mot kvällningen kom mamma, Bertil, Sara, Harriet och Ingemar. Och så Liz då som syns på bilden. Min älskade Liz. Jag hade förberett med att baka några favoritkakor! Indisk mat inledde. Det blev en fin kväll! Mormor hade varit nöjd ändå.

Jag fick pannkaka till lunch också. En favoriträtt. Lagom fint väder var det också. Sol men inte äckelvarmt. Måste flytta in växter från uteplatsen nu.

Nu är det allvar igen. Mentalt sedan i lördags tänker jag. Då hade mitt partidistrikt valupptakt.

För att summera sommarens godbitar:

Övernattningen på varghotellet i Järvsö med nattlig promenad i parken

Häng med mina syskonbarn

Kursen med Svenska Blå Stjärnan på Nytorp

Slottsturné med bästisar

Weekend i Paris för att träffa vän

Ridläger

Ett antal fina dagar/kvällar med vänner.

Jag får vara nöjd helt enkelt. Växterna har också gillat sommaren.

Det här palettbladet är mitt största just nu.

Spelet om makten. Det var rubriken på en av mina lokaltidningars artikel om hur partierna avser att valarbeta.

Spel är för mig Fia med knuff, Triss, kubb och fotboll. Saker man roar sig med för stunden och som kan vara jättekul (tvek på Triss)! De är sällan livsavgörande. Gör så att säga inte hela skillnaden. Det har politik potential att göra. Valarbete är inget spel. Makten är ingen lek. Makten är en förutsättning för att ha möjlighet att påverka och/eller leda i den riktning man vill gå åt.

Särskilt om oss socialdemokrater fnyses det föraktfullt ”De vill bara ha makten”. Det är klart vi vill ha makten, hur ska vi annars kunna genomföra vår politik på bästa sätt? Vem röstar på ett parti som inte är ett parti för att få makt och därmed inflytande? Finns ens ett sådant parti?

Nu stundar valarbetet. För oss som ska tala för vår sak och för alla som ska lägga sin röst i att ta ställning. Vill också påminna om att det där är flytande. Alla kan (borde?) vara politiskt engagerande i större utsträckning än att lägga lappen i kuvertet. Att bo i ett land som Sverige ger en fantastiskt möjlighet till det. Du behöver inte ha stor släkt eller något företag i ryggen för att ägna dig åt politiskt arbete. Du behöver din egen ambition och partivänner och ett förtroende.

Hur som. Spel. Antyder att politik är lek. Det är det inte. Politik är på stort allvar. Jag hade önskar att rubriksättaren också tyckte det. I den här valrörelsen funderar jag mycket på förhållningssättet till klimatet och hållbarheten. Hur extremt ovilliga alltför många är att inse behovet av förändring för alla. För vår överlevnad. En gång för inte så länge sedan trodde jag att tekniken kommer lösa problemen. Det tror jag inte längre. Vårt sätt att leva, att konsumera kommer att behöva ändras.

En av de viktigaste dagarna.

Den här namnsdagen har jag firat med sambo, systrar, syskonbarn, moster och föräldrar i mormors hus. Det kände jag i morse kunde vara en rolig idé. Så så blev det. Tur att jag har dom.

Hejigt och fint.

På kvällen gjorde jag ett sånt tappert försök att fota mig och Liz. Hon blir verkligen vrång så fort hon anar att det är på gång.

Nu är jag uppe mitt i natten och tja, gör lite kalenderarbete. Stämmer av saker. Mejlar lite. Planerar lite.

Den här hösten som kommer snart. Jag har kommit in på de två kurser jag planerade att läsa innan det jag verkligen vill läsa börjar efter nyår, så det känns bra. Både på distans, en i Gävle och en i Uppsala. Återstår att se hur de kommer att kunna kombineras med jobbet. Hoppas ok.

Väntar lite på att allas valtermometer ska skruvas upp. bävar lite för nivån på många saker. Hetsiga, avhuggna partiledardebatter i TV som endast känns som … repetition är jag inte sugen på alls. Däremot att samtala med människor. Att tillsammans fundera på lösningar.

En sak jag funderar en del på är det här med ökade kostnader vi ser, oavsett skäl. Vi kan inte invagga människor i att de alltid ska kunna ”kompenseras” för allt. Man måste också kunna lägga om.

Om någon nu tänker det helt rimliga: Men hur ska det gå för de som har minst? Ja, jag tänker samma sak. Människorna som har minst är sällan föremål för massans omtanke. Med massan menar jag de som har helt okej inkomster, och som ur globala mått faktiskt är svinrika. Många av de som ropar när något går upp och hänvisar till de som har minst tänker egentligen mest på sig själva. För var har de varit i debatten under tiden människor levt på marginalen HELA TIDEN? Inte har de valt att göra sig till talespersoner för dem då. Osmakligt.

Tänk vilken tur jag hade som föddes i Norrala och som har så många skäl att vara där! Det har varit chill, sovmorgon, hundpromenader och väldigt mycket häng med familjen.

Men också med ett gäng kompisar, fyra jättefina. Första gången jag besökte Söderblomsgården! Testade en av stans nya restauranger.

Det sköna är att bara vara hemma. En bok. Sitta ute.

Om mitt liv varit en dokusåpa hade förra veckan kallats slottsveckan. Tillsammans med två vänner besökte jag slott i Sörmland. Några syns på bilderna men det var fler. Ibland tittade vi bara utifrån, ibland var det ett helt kit med guidade turer. Av de besökte rekommenderar jag främst Gripsholm och Tullgarn. Bra guidade turer och mycket spännande historia. Gripsholm hade ju porträttsamlingen så det var onekligen en bonus.

Förra veckan lade jag på att gå Svenska Blå Stjärnans grundutbildning. Vi var ett gäng som bodde På Nytorp och drillades i allehanda om gårdsskötsel, kor och mjölkning. Upp tidigt på morgonen för mjölkningen och fantastiska kamrater. Glad över trevliga bönder att praktisera hos. Mer utbildningar kommer det att bli! Konstig det var att många dagar i rad vara uppe med tuppen. Det är långt från min komfortabla zon.

I början av den här veckan lade jag mycket tid på att fixa med prylar. Leveransen med mina kontrosgrejer från Stockholm kom. I omstruktureringen skulle också packas en låda med saker som ska med till skolan i höst så det blev gräva i förrådet också. Lite dominoeffekt. Det låter förstås inte som en stor grej, men att hålla på med prylar tär alltid lite.

Körde också världens tvättrejs så nu har jag en energisugande hög med kläder som borde sorteras in. Varför är det svårt? När alla kläder från Stockholm också kommit hem är det liksom fullt. Överfullt.

Jag har varit på möte med S-kvinnor mitt i veckan. Det var seriöst och mindre seriöst och väldigt god mat. En fin kväll.

Jag har tagit två vaccin. TBE och Stelkramp/kikhosta/difteri. Var bara där för den första egentligen. Alltid darrigt. När det gick skitbra blev jag modig och satsade högre. Alltid något som pandemin förde med sig. Tog bort värsta spruträdslan.

Lagt många av helgens timmar på fantastiska brudpar på stadshuset. Det blir lite svettigt mot slutet men att de är glada betyder allt.

I går var det grill- och hängkväll hos en vän med andra vänner. Det blev sent och fint.

I veckan som kommer blir det mer kompishäng. Försöker hålla rutinen och sitter här på söndagskvällen och kollar av mejlen. Lite småjobb med alla orimliga enkäter i detaljfrågor som skickas från olika organisationer. Som i slutänden blir ett helt orimligt storjobb pga frågornas utformning (typ omöjliga att svara på då det inte ens är politiska frågor) och mängd.

Man kan säga att jag tog en fet middagslur i dag och att det kändes bra. Tre timmar i soffan på uteplatsen.

Läser en väldigt bra bok skriven av riksdagskollegan Lina Nordqvist. ”Dit du går följer jag”. Om en svårare tid i Hälsingland. Lina är också uppvuxen i Söderhamn och gick i naturklassen ett år före mig. Läs den.

Det blev en mycket bra midsommarhelg. På torsdagen var jag hos min syster och hennes barn. På fredagen var i först i Järvsö på firande där andra vänner också var, och sedan checkade vi in på Varghotellet.

Det var en magisk upplevelse att känna att vi hade hela Järvzoo för oss själva på natten när vi var ute och gick. Det var så tyst att alla ljus från djuren hördes. Naturligtvis såg vi inte järven men lodjuren! Så vackra och smidiga.

På vägen hem gjorde vi stopp hos mormor och morfar på kyrkogården, hos släktingar och hos en annan syster och hennes barn. Det var roligt!

Kvällen spenderade vi hos Andreas pappa.

Så det var soligt, intensivt och kul.

Dags nu att ladda om för nästa veckas äventyr. Mer om det senare.

Vännen som jag följt under större delen av hens tid i Sverige har kämpat och slitit och gjort allt hen kan. Hen skickade stolt in papperen som berättade att hen inte bara tagit studenten och skaffat det jobb som efterfrågats. Hen har också extrajobb utöver det.

Nu är det snart sommar och hen undrar hur det sedan hen skickade in i december har gått med ärendet, det vill säga livet. Kommer uppehållstillståndet? Kan hen få pass och resa? Ha en tillvaro så som alla önskar?

Telefonsvararen på Migrationsverket berättar att hen inte ens tilldelats en handläggare till ärendet. Att det inte finns något de kan göra.

Migrationsverket har under lång tid haft stora problem med sina ”balanser”. Det vill säga, människor får vänta så lång tid på svar på alla ärendetyper i princip. Det är ganska ovärdigt.