I helgen har jag varit i Hälsingland. Först hos min ena syster och hennes familj. God mat, djur, ungar, sminkning, TV-kväll, nattprat, sova på uppblåsbar madrass.

I morse hämtade mamma mig och vi åkte till mormors hus och så var vi ett gäng som började gå igenom hennes prylar. Det är en udda känsla att gräva i andras prylar. Även om prylarna och personen är väldigt nära. Roligt att se lite vem som vill ha vad.

Vi har varit utan henne i ett år nu och det är lättare att ta i sakerna lite mindre nostalgiskt. Hon är inte sina saker. Sakerna kan aldrig ge tillbaka henne. Men saker som man vill ha/behöver ska förstås gå vidare och det blir lite grejer som ska till mig. Det står en hög och väntar på mig och det blir en del möbler också som jag har behov av nu. Det enda jag tog med när jag åkte tillbaka är två smålampor att ha i fönster.

Men jag ser fram emot gungstol, bokstöd i form av ugglor och kommod bland annat ska komma hit! Det blir när mamma och Bertil är snälla och hjälper med släpvagnen.

Men visst svider det i hjärtat när man kikar på hennes hög av torkade blommor. Här är ett gammalt blombud från mig (det ser man eftersom jag inte skrivit kortet själv).