På onsdagar är jag ledig från jobbet!

För att syssla med fritidspolitik.

Tre timmar på förmiddag, digital kurs om kollektivtrafik. Gå till konserthuset på lunchtimmen. Motion alltså. Sedan tre komma fem timmar om plan- och bygglagen. Insikt om att betalkorten är hemma och jag kan inte äta nåt på ett tag. Förrätta en vigsel. Klockan 18:30 prata med en S-förening om hur man kan tänka när man skriver motioner. Klockan kvart över åtta hempromenerad.

Det var det.

Insikten om hur klurigt det är att vara fritidspolitiker slår en i huvudet gång på gång efter att ha haft förmånen att bara hålla på med politik under så lång tid.

Jag har nog aldrig varit så trött som nu. Kanske är åldern iofs. Eller att jag åtagit mig för mycket allting sammanvägt. Jobb, studier och politik. Eller att jag inte fått in rutinen än. Eller att det också finns ett privatliv.

Jag gör som mamma alltid sagt åt mig, kämpar på.