Jag har alltid har en plan (och plan i reserv) för i alla fall den närmaste tiden. När jag bestämt mig för att lämna riksdagen efter valet 2022 av egen fri vilja var första planen att tänka noga. Tänkte och insåg att det finns väldigt mycket som är roligt, men vad skulle kunna vara roligare än att vara i skolan och undervisa era barn och barnbarn? Jag kom inte på något.
Jag fått jobb på Vallback i Gävle, något som var mer en avlägsen framtidsdröm när skolan öppnade för några år sedan. Nu är det på riktigt. Jag ska jobba med elever som går i särskild undervisningsgrupp och jag hoppas vi ska komma bra överens.
Det blir nytt för mig och jag ska verkligen göra mitt bästa.
Tanken är att jobba deltid och också studera skolutveckling på högskolan. Och göra lite lokalpolitik förstås. Det kommer att vara mycket slit fram till valet, kul! Sedan kommer alltså roligheterna att fortsätta här. Jag är stolt och glad! Jag tror skolan är för mig vad vattnet är för fisken typ.
För er som inte vet: Jag pluggade till Ma/NO-lärare för år 4-9 med start 1998 på Högskolan i Gävle. Jag tycker kemi och biologi är roligast. Jag tror på att bygga relationer med elever och jobba med ömsesidig respekt. Innan riksdagen jobbade jag ett gäng år på högstadiet i Valbo. En fantastiskt tid. Bilden är jag utanför skolan. Världens snyggaste skola.
Halva januari har gått. Jag försöker förhålla mig till att julledigheten inte blev den reload som det brukar kunna bli. Av skäl förstås som ingen rår över och efter förutsättningarna var det ändå bra. Men ändå! Som brukar vara ett starkt argument hos en syster nära mig.
Jag har besökt en vän i Enköping och fått staden förevisad för mig. Väldigt kul. Personer som inte sysslar med politik skulle förmodligen bli förundrade över hur det låter när en politiker visar sin kommun för en annan. Samtal om byggande, om återvinning och om både det ena och det andra som jag vet att vänner utanför politiken ALDRIG frågar om. Det är roligt.
Jag har sprungit och promenerat lite. Broddar har man måst ha. Förra helgen var jag i Norrala. Jag hängde mycket med en syskonunge som är väldigt kul. Vi åkte skidor och spark och målade på frukter osv i reklamblad. Sånt man gör.
Alla politiska uppdrag är igång igen. Men med många frågetecken. Allt som var i Stockholm var digitalt den passerade veckan. Och nu ställs det om inför nästa. Fortfarande många frågetecken. Jag försöker anpassa mig och go with the flow.
Just i dag är jag hemma hos Daniel och vi håller i en digital medlemsutbildning för socialdemokraterna. Första gången vi gör just den här digitalt, och vi kämpar på!
Ser att solen skiner ute. Strax ska vi nog gå en sväng på lunchen. När jag öppnade mina flöden i morse så var allt norrsken. Så härligt att se att så många var glada över det!
Coviden rasar. Är så glad över att det verkar vara så lindrigt för de allra flesta som vaccinerat sig. Vaccinet är en blessing. Men jag är ändå livrädd för att det ska mutera och bli något annat som inte inte vet hur vi ska rå på.
I veckan hämtade jag ut nya glasögon, de ni ser på bilden. Jag är nöjd med dom.
Krukväxterna. Jösses alltså, jag förlorar så många av kompisarna. Är ledsen. Bedrövad. Men det är ändock bara växter.
Kortet är ur min mormors fantastiska samling med kort från de senaste 100 åren. Skulle kolavippa av lycka över ett sånt där fint kort i lådan nu för tiden.
Vi trodde efter 2020 att nu blir nästa år jättebra. Det kan det ha varit sådär privat, men på samhällelig nivå trixigt pga pandemi. Mitt tips: Ta inte ut något i förskott här. Minns april 2020: ”Självklart kommer den bokade resan i slutet av maj till Paris att bli av”. Det blev den inte. Det dröjde till oktober 2021.
Hur har mitt passerade år varit?
Det sticker inte ut som varken bästa eller sämsta. Det har gått väldigt fort. Som all tid enligt mig sedan pandemin startade. (Kan vara jag som bara blivit äldre också). Det är som ett knepigt tidsmässigt vakuum. I år har vi kunnat göra saker men ändå inte. Återhållsamt. Behöver inte vara negativt, men det har också känts lite trångt och begränsat.
Det har blivit trevliga utflykter i närområdet och så var jag och Daniel äntligen iväg till Paris i oktober för att träffa vår vän. Som vi väntat på den möjligheten och vad fint det var att få hänga med honom några dagar. Äta macaroner. Höra om hans framtidsplaner i landet där han till skillnad från Sverige fått uppehållstillstånd. Min eviga tacksamhet till Frankrike.
Sommaren innehöll en del ridning och det var fint, men bäst av allt i år var nog midsommarnattsritten då vi red ut vid tio. Käkade buffé ute i naturen vid midnatt och sedan var hemma igen en bit efter två, när solen var på väg tillbaka. Jag red på Ticky, vår fina vän.
I början av hösten hade jag en helg med två vänner. Inte så lätt att få ihop. Vi var i Östergötland, på museum, åt gott och var på en skoj husvisning. Sånt som vi prepandemi gjorde ganska ofta. Nu är det en happening.
Innan sommaren aviserade jag att jag inte hade för avsikt att kandidera till ytterligare en mandatperiod som riksdagsledamot. Jag kände noga efter under en tid. Velade. Så en solig dag på uteplatsen utan att jag satt mig där för att hårdtänka på just detta så landade det i magen. Det räckte. Jag kommer inte att vilja göra det i fyra år till. Det var skönt att känna säkert. Många saker spelat in. Under pandemin var det fint att slippa åka tåg massor av timmar och sova borta så ofta. Jag hann göra och utveckla också andra saker vilket gladde mig. Jag längtar efter att arbeta med något annat. Men också lokalpolitiken som jag tycker är superkul och svårt. Har hört andra kollegor som ska avgå som föraktfullt fnyser åt frågan om de ska engagera sig lokalt.
Det förvånar mig. Det är väl politik man gillar? Å andra sidan ville jag inte göra mer i riksdagen, de kanske känner samma för kommunen. Jag tänker att det är omväxlingen som förnöjer. Under slutet av året har jag fått mitt första kommunpolitiska uppdrag på ett tag. Vi hade ett avhopp från ordförandeposten i överförmyndarnämnden så jag har valts dit. En liten men väldigt viktig nämnd.
Jag är så stolt över att ha fått vara med och trycka på knappen när vi fick Sveriges första kvinnliga statsminister. Jag var inte ens säker på att det skulle hända under min livstid. Så hände det nu! Det går inte med ord att beskriva hur nöjd jag är över att vi fått en så kvicktänkt och välmeriterad person som statsminister. Turerna runt om var ju också spännande för alla med samhällsintresse.
Efter det har jag förstås tänkt en del på vad jag ska göra. Fått lite olika erbjudanden och olika förslag. Jag skulle säga att det landat nu och jag är nöjd med den plan som finns. Den inkluderar lärarjobb och studier främst. Vad det blir av lokalpolitik kan ingen veta. Ett val först. Men nej, jag kandiderar absolut inte till något särskilt som exempelvis kommunalråd som en del fiskar efter. Vi har utmärkta kommunalråd som jag stöttar 100 procent.
Jag har självklart tagit mina båda vaccinsprutor. Jag har ingen försvårande omständighet och jag vill minska mina risker att bli sjuk. Naturvetenskap utvecklas hela tiden och jag har stark tilltro till den och tvekande inte alls. Jag har förstått att kvinnor med dragning till kristaller, silvervatten och healing är en grupp som väljer att avstå. Tyvärr kommer inte kristaller att rädda oss här. Inget gör för livet kommer inte med några garantier. Statistiken är tydlig. Är du vaccinerad kommer du att klara sjukdomen bättre. Det finns också andra riskfaktorer förstås, som övervikt. Men att övervikt kan vara ett folkhälsoproblem är knappast ett argument för att avstå vaccin som några verkar tycka. Snart dags att boka in den tredje. Spruträdslan har gått över lite eftersom jag mött de finaste vaccinatörer.
Jag lämnade mitt uppdrag i Ecpats styrelse efter många år. Det har lärt mig mycket och känts viktigt varje sekund. Arbetet mot sexuellt utnyttjande av barn går vidare. Jag valdes in i HBT-S förbundsstyrelse vilket var en stor ära.
Vi förlorade hamstern Lilly och hastigt och lustigt kom istället hamstern Pippi till oss istället. Ett hem är mer komplett med en hamster. Någon hade avbrutit köpet när hon redan var på väg så hon hade mellanlandat i Gävle utan slutdestination då, så min hamsterlangare ringde mig. Jag högg henne direkt. Är så nöjd.
Syskonbarnen är i vanlig ordning en fröjd att ha. De är fina och roliga personer allihopa på olika sätt. Några av dom är mycket längre än mig nu för tiden. Nästa år kommer dessutom ett till!
Jag har gjort runt 50 vigslar i år, vilket är rekord för mig. Det finns vigselförrättare som hinner med långt fler. Jag förstår inte hur det går till, men bra jobbat alla. Jag önskar alla fina jag vigt all lycka. Det har varit många sena fredagseftermiddagar främst, där helgen kickat igång med förväntansfulla par.
Massor av fina promenader och ganska många korta springturer ändå. Det är jag stolt över. Inte så mycket gym, men det har varit på förekommen virusanledning.
För nästa år önskar jag mig mer roligheter, mer solidaritet och många roliga brev från mina brevvänner. Vi får se hur jag gör med mitt köpstopp på pennor!
Det finns flera sidor av alkoholkonsumtion. Jag ser hur några använder ett glas vin som del av en måltid och jag ser hur viktigt bubblet är för många när framgångar ska firas. Jag ser också hur alkohol skadar och faktiskt dödar.
Det sista är en bild som många inte vill ska överskugga det som upplevs som alkoholens positiva sidor. Förstås. Vi vet att alkohol orsakar cancersjukdomar, är en orsak till många dödsfall i trafiken, är inblandat i våldsbrott och skapar ett missbruk som trasar sönder familjer. Barn och andra anhöriga som inte själva dricker alkohol drabbas fruktansvärt av alkoholens effekter.
Alkohol ska inte hanteras som morötter i marknadsekonomin. Vi har valt att den ska säljas i vårt land men att det ska göras med restriktioner. Vi har därför åldersgränser, begränsningar i hur den får marknadsföras och försäljas, att den i vissa sammanhang inte får förtäras. En god avvägning.
Restriktioner har vi för folkhälsan. När den mesta alkoholen enbart säljs på Systembolaget så vet vi att det ger oss färre problem. På individnivå kan några uppleva det mer besvärligt. Vi hör det osolidariska tugget om varför ska de behöva lida för att andra inte kan skärpa sig.
Vi ska inte börja experimentera med alkoholmonopolet för då öppnas marknaden upp. Nu finns det tyvärr de som saknar en solidarisk tanke och ett intresse för det gemensamma folkhälsoansvaret. De tycker det är viktigare att det ska finnas så kallad gårdsförsäljning av alkohol. Denna fråga har nu utretts tre gånger, den senaste efter stark påtryckning från Centerpartiet som tror att alkoholförsäljning ska rädda landsbygdsföretag. De två första utredningarna fastslog att gårdsförsäljning inte kommer att gå att förena med monopolet.
Den tredje utredningen talar inte heller för ett nytt system med gårdsförsäljning. Utredningen menar att vi kan prova och hoppas på det bästa, samtidigt som många EU-experter på pekat att förslaget uppenbart underminerar monopolet och bryter mot EU:s regler om varors fria rörlighet. En sådan risk tar man bara om man egentligen inte bryr sig om folkhälsa. Centerpartiet väljer att tolka utredningen så vill nu skynda på hanteringen i riksdagen. Det är bråttom att få kränga mer alkohol!
Landsbygden behöver absolut flera satsningar. Men att det skulle bli ett gigantiskt lyft för landsbygden som helhet om små bryggerier får sälja öl på plats är inte sant. Jag tror så klart heller inte att folkhälsan i sig skulle äventyras särskilt mycket om folk kunde köpa sin öl på ett mikrobryggeri i Jämtland i stället för att behöva hämta det på Systembolaget. Problemet blir när Systembolaget faller. Då kommer alkohol att säljas överallt.
Det är givetvis det delar av alkoholindustrin önskar. Hur gemytligt det än kan låta med gårdsförsäljning, är det för mig obegripligt att förespråkarna inte förstår att alkoholindustrin driver det som en öppning för att förstöra systemet.
Konsekvensen blir att fler människor kommer att få mer problem med alkohol. Därmed också hela samhället. Det säger också utredningen. Det kommer alkoholföretagen aldrig att ta ansvar för. Det kommer vår socialtjänst, sjukvård och polis att få göra. Ett för högt pris.
Jag väljer alltid den solidariska, restriktiva alkoholpolitiken framför att gå alkoholindustrins intressen.
(Texten har i jul varit publicerad i ett antal tidningar.)
Jag har sett många tjejer som hon. I början av livet, redo att ta ansvar, vilja förändra tillsammans med andra. På SSU-kurser och i demonstrationståg. De har bildat sig och målat plakat. Jag älskar var och en. Jag har vetat att en dag kommer någon av dessa att bli statsminister.
Nu har det hänt. I dag har det blivit verklighet.
Den där spegeln som funnits i riksdagen i brist på en bild på Sveriges första kvinnliga statsminister är redan nedplockad.
Varje gång jag möter SSU:are tänker jag att jag har framtida statsministrar framför mig. Den här bilden visar att jag har rätt, den här engagerade tjejen, nu kvinnan, har den yttersta makten i Sverige.
Vilket kön hon har spelar ingen roll säger några. Men det spelar roll. Det har alltid spelat roll. Tidigare har man sökt bland de mest kompetenta männen till olika poster. Inte bland alla. Nu är det nya normala att en kvinna också kan bli statsminister.
När jag träffar unga politiskt aktiva kvinnor (oavsett partipreferens) är det inte en avlägsen framtid vi talar om längre när vi talar om en kvinna som statsminister i Sverige. Det är nu. Det är klart det gör skillnad.
När en icke-man ska väljas framför män till olika uppdrag, då kan du nästan vara säker på att hen är mycket duktigare än männen. Annars väljs hen inte. För män räcker ofta penis och nätverk.
Det här är en stor dag för mig. Jag kunde knappt sova. Jag grät i kammaren efter omröstningen. Jag är så glad för att det är just hon.
Just nu är min kollega Patrik föräldraledig så här är en bild från innan voteringen på mig och Kristoffer, som ersätter honom.
Den här har vi socialdemokrater i civilutskottet gjort. Det är där frågor om konsumenträtt hanteras. Ha alltid koll på dina rättigheter! Dra dig inte för att reklamera.
I helgen kunde jag äntligen vara lite hemhemma i Norrala. Jag klappade djur och människor och var ute i kylan. Och läste. Det var fint. I dag fyller min mormor 89 år, och jag firade henne i går. Hon fick tvålar som luktar gott! Min syster gav talgbollar. Klokt.
I veckan släppte civilminister Lena Micko ett förslag om att ställa hållbarhetskrav i offentlig upphandling ut på remiss! I det står just det som jag motionerat om i riksdagen, efter påtryckning från socialdemokratiska kamrater i Bollnäs arbetarekommun. Jag är så glad för det och hoppas innerligt att slutprodukten efter remissrundan blir bra. För oss handlar det om att ställa krav på att när det köps in tex kött så ska kraven på produktionen alltid likställas med de krav vi ställer i svensk djurskyddslagstiftning. Varför? För vi kan inte kräva saker av våra svenska bönder, och sedan köpa kött från ställen som behandlar djuren sämre. Men mest av allt för djurens skull förstås.
”Nu får ni ett fototillfälle” sade Gardell i går. Han gav två förställningar i Gävle. Vi är många som är fans. Som tycker om det han är och det han gör. Det jag starkt beundrar är hans förmåga att i en sådan här föreställning blanda högt och lågt. Han lämnar aldrig någonsin den viktiga kampen för varje människas rätt att vara den de är. Men han dissar också barnteckningar eftersom var ritar så fult och vi måste låtsas tvärtom.
Att han aldrig blir för stor för att låta kampen ta plats känns som den viktigaste delen i hans storhet. Det är inte så att han känner sig så etablerad att han kan lämna över det till andra. Han är mitt i striden. För sig och för alla andra där striden är livsviktig.
Han berättade om förr i tiden när RFSL brukade hålla fester i en stor stad i norr var lokalen på hotellets innergård. Människor bokade rum med utsikt över lokalen. Därifrån kunde de följa festen genom fönstren. Med antagandet att de gärna hade velat gå dit men inte gjorde det. Med skälet att de var rädda för vad som skulle kunna hända då. En så ledsam bild. Men också så viktig att lyfta för sådant hör inte bara till historien.
