2022

Det stämmer det de äldre sagt, att tiden går fortare och fortare. Det är inget konstigt eftersom varje år blir relativt mindre del av livet när man har kommit upp i många år.

Satt i mellandagarna och gjorde i ordning min papperskalender för 2023 (som om det vore 1993) och tänkte att det var väl alldeles nyss jag gjorde precis detta. Men det har gått ett helt år. Igen.

Det är egentligen inget magiskt för universum att en planet kört färdigt ytterligare ett varv runt solen, men vi har paketerat det som något mystiskt och ska fira. Såg att matbutiken tycker vi ska kasta palastsaker i guld och silver runt oss för att fira detta. Tellus som gjort resan många varm gissar jag suckar förundrat.

Jag vill bara slippa 2022. Glad att den önskan kommer infrias! Visst hände det några bra saker, till exempel att jag fick ett nytt syskonbarn som är som solskenet själv efter en lite tuff start. Men jag förlorade min mormor, men försöker tänka att jag är så glad över att jag fick ha henne så länge när jag sitter här och skriver i hennes tights! Och vilken mormor sedan. Hade aldrig önskat mig någon annan. Så tur för mig ändå.

Att förlora en vän som valde att själv avsluta sitt liv var något helt annat. Det är fortfarande en helt akut sorg som är jobbig att tänka på men jag tvingar mig hela tiden. Försöker att inte vara arg. Jag vet att den som gör så är sjuk och vill ingen annan något illa.

Bland det roligaste jag gjorde i år var att gå Svenska Blå Stjärnans grundutbildning. Så fina dagar i Hälsingland med så fina människor och det känns bra att ha tagit steget till att vara en del av krishantering vid behov. Som jag aldrig någonsin hoppas uppstår. De flesta andra på utbildningen hade tänkt likadant. Kriget i Ukraina påverkar oss på olika sätt, men vi är förstås absolut inte hårt drabbade på något sätt. Om framtiden vet vi inget.

Jag lämnade riksdagen. Jag har efteråt fått väldigt många omtänksamma frågor om hur det känns. Det känns fortfarande jättebra och helt rätt. Jag har inte saknat det en sekund. Det är lite skönt att inte leva med nyhetsflödet och behöva agera på det. Det är väldigt skönt att slippa åka tåg och hatta fram och tillbaka. Det är lika skönt att inte ständigt behöva vara beredd på vad som helst. Saknar jag något? Ja, gemenskapen med de jag tyckte om. Jag är stolt över de 12 år jag lagt på att arbeta för Gävleborgs bästa och för socialdemokratins bästa. Jag bidrog med allt jag hade och fick med mig mycket också. De kunskaperna ska jag fortsätta använda mig av när det gäller att bygga framtiden med politik. Rent handfast har jag ju uppdrag av olika karaktär i partiorganisationen och har nu uppdrag i kommunen (efter nyår är det kommunfullmäktige samt som vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden).

Hösten på mitt nya jobb på skolan har varit mycket givande och lärorik. Nya bekantskaper och arbetssätt. Det är det svåraste jag gjort (ja, svårare än riksdagen absolut), och bland det roligaste. Jag går till skolan glad varje morgon.

Det är roligt att plugga igen. De kurser jag läser på distans mot olika skolor är olika men har ibland beröringspunkter. Det är stundtals ganska svårt men jag hänger i och tänker ”good enough”. Det är nytt, att träna på just det. Allt måste inte vara på topp. Det skaver men måste till för att klara andra halvan av livet som jag statistiskt är på strax. Om jag tänker att jag ska bli lika gammal som mormor då. Rulla in på år 90. Nu rullar jag in på 45 så atte. Då ska det bli mer chill och mer kul hoppas jag.

Jag önskar alla ett gott nytt år och ett 2023 med lugn och ro!