Det här är en bild på mig från i dag. Sanna tog den utanför kammaren, bredvid utställningen som riksdagen tagit fram för att fira demokratin 100 år.

Den senaste tiden har det varit ett antal studiebesök jag inte skrivit om.

Jag har träffat Kriminalvården i Gävleborg, Lantmäteriet, Högskolan i Gävle (visste ni att de startar ett nytt civilingenjörsprogram?), Familjerätten i Bollnäs, Hälsocentralen i Sätra och förra veckan var jag två dagar i Huddinge ihop med min utskottsgrupp och besökta bostadsbolag, bostadsföretag och familjerätt bland annat.

Som alltid tar jag med mig att det är så fullt av kompetenta personer där ute som sliter med att göra bra verksamheter där de verkar.

Många påtalar rekryteringsproblematik. Det är så viktigt att vi hittar ett bra och modernt system där man i olika ålder, med olika bakgrund och ekonomi kan vidareutbilda sig.

I förrgår kom en nyhet från Kungahuset. En del av dagens prinsar och prinsessor ska inte längre tillhöra kungahuset.

Märk särskilt väl att barnens föräldrar är mycket nöjda över att barnen nu får möjligheten att göra egna val i livet.

I dag publicerar Aktuellt i politiken en text jag skrivit. De satte rubriken nedan. Själv hade jag ett annat förslag men det spelar mindre roll.

Se nedan:

”S förlorade väljare på budskapet om hårdare tag”

Jag hör socialdemokrater säga att vi:

• måste ha ordning och reda i migrationspolitiken politiken.
• har världens bästa system för asylsökande.
• gjorde en enorm insats 2015
• inte ska låta känslorna ta över.
• ska ha sans och balans.

Så här tänker jag om det.

Sällan är det någon ledande socialdemokrat som vill prata om hur den eftertraktade ordningen ska återspeglas i väntetider, kvalitén på gode män och juridiska ombud som asylsökande möter i processen, återkommande vittnesmål om dåligt bemötande från handläggare på Migrationsverket, undermålig tolkning och bristfälliga utredningar. Inte heller något om att människor som flyttas runt i Sverige med kort varsel uppryckta från den lilla trygghet man kunnat skapa, ytterst tveksamma åldersuppskrivningar och dito medicinska åldersbestämningar, utvisningar på grund av att arbetsgivare som begått småfel med semesterutbetalningar flera år tillbaka och så vidare.

Jag har haft ensamkommande unga boende hos mig de senaste åren. Det har gett mig insikten om att vi verkligen saknar sans och balans men på ett annat sätt än vad som ansågs ovan. Jag kände mig inte särskilt sansad när en av dem blev uppringd av en förtvivlad vän vars juridiska ombud glömt att lämna in ett överklagande i tid och som plåster på såren erbjudit pojken några tusenlappar för att han skulle kunna fly vidare på egen hand. Vem höjer rösten för att sådant inte ska hända?

För mig är det lite som med jämställdhet (där vi också ligger i topp) när man hävdar att vi är bäst i världen på att möta asylsökande. Betyder det att vi är nöjda och kan luta oss tillbaka? Nej. För det är inte relativt bra som är målet, utan absolut bra. Utifrån mina exempel ovan är det tydligt att vi har massor att göra innan vi kan skryta om en fantastisk rättssäkerhet.

Vi gjorde en stor insats 2015. Jag är väldigt stolt över att människor ställde upp på många olika sätt i den akuta situationen. Privatpersoner och civilsamhället. Jag är inte ensam om att vara stolt över de insatser som gjorts. Jag har hört många ledande partivänner uttrycka samma typ av stolthet. För mig betyder det att man förstår att det var rätt att göra det man kunde. Det borde innebära att vi även fortsättningsvis ska göra vad vi kan.

Den socialdemokrat som inte drivs av känslor i politiken, vad drivs den av? Vad fick var och en av oss att börja med politik? En känsla av att något måste göras bättre. Jag tänker aldrig skämmas eller låta mig förminskas i mina uppfattningar för att jag drivs av känslan av att vilja värna liv.

Så vad ska vi göra?

En stor del handlar naturligtvis om att bedriva en utrikespolitik som gör att människor inte behöver fly alls. Det är grunden. Vi behöver ta höjd för andra idéer kring vapenexport och klimatproblematik bland annat.

Baserat på vår ideologi med solidaritet som grund ska vi fokusera på hur Sverige som ett av världens rikaste länder kan hjälpa så många som möjligt på ett bra sätt.

Istället för att med emfas hävda att det är ett minimum mottagande som måste till, så ska vi titta på hur många som skulle kunna få leva bra liv här. Det vill säga snarare maximera. Vi ska inventera hur det ser ut med förutsättningar i olika delar av landet. På vissa ställen behövs både fler elever i klassrummen och mer arbetskraft för att få det att gå runt. På andra ställen är läget annorlunda.

Jag tror på ”Gör din plikt, kräv din rätt”. Jag har inga problem med att ha höga förväntningar på både människor som föds här och människor som kommer hit, att de ska göra sitt allra bästa. Utbilda sig och bidra i samhället efter bästa förmåga.

Vi har kommunicerat för stillsamt till alla, oavsett var man är född, att det här landet bygger vi tillsammans. Vi behöver ett större fokus på hur vi ger alla än bättre redskap att bidra.

Jag är medveten om att asylsökande med asylskäl är en annan ”kvot” än människor som kommer hit för att arbeta. Jag vill ändå fundera över om vi inte skulle kunna kombinera tanken om att söka asyl med att också fylla arbetskraftsbehovet på ett annat sätt än vi tänker i dag.

Aida Hadzialic skriver i en ledare i Aktuellt i politiken:

Inför valet 2018 hade många väljare svårt att förstå var socialdemokratin stod i migrationspolitiken. Eftersom partiets riktning i migrationspolitiken skiftade från tid till annan hade många svårt att se en röd tråd. Detta kan ha medfört att även partiets välfärdspolitik framstått som otydlig för den del av väljarkåren som gör en koppling mellan välfärden och migrationen.

Det kan också ha varit så enkelt som att det var precis tvärtom. Det var svårt att förstå var socialdemokratin stod i välfärdspolitiken, då detta försvann bakom ”hårdare tag och mjukare tag” som både valarbetare och väljare tyckte kändes främmande. Hadzialic verkar främst tar hänsyn till de väljargrupper som lockas Sverigedemokraternas slöa budskap och jag uppfattar att hon är bekymrad över att vi var för otydliga för att tillfredsställa just dem.

Jag bekymrar mig tvärtom över att vi var minst lika otydliga gentemot den grupp jag hoppas att socialdemokratin främst vänder sig till och söker förtroende och stöd från. Människor med stark solidaritet, som drivs av att bygga ett starkt, tryggt och inkluderande samhälle där vi hjälper varandra.

Min sammanfattning kring det senaste valresultatet är att den skarpa retorik vi hade mot våra medmänniskor i en svår situation i kombination med brist på efterfrågad välfärdspolitik är: Vi förlorade många men vann ingen.

Jag vill också berätta att Socialdemokraterna i Gävle i valrörelsen tog starkt avstånd från en hård retorik kring människor på flykt. Betonade noga att vi inte ska tala om vi och dem, att solidaritet är viktigt. Vi var en av få kommuner där Socialdemokraterna gick fram i valet. Det är också ett perspektiv.

Elin Lundgren

Ordförande för Socialdemokraterna i Gävle

Riksdagsledamot

Och det är ju gamla nyheter för det var för en vecka sedan.

Men vet ni ungdomar, tiden bara rusar. Det känns inte som att jag egentligen hinner med nåt alls så att jag vill skriva lite om det så här en vecka senare är inget kontigt.

Det är en högtidlig dag. Kollegorna har med sig någon de gillar. Respektive eller släkt eller vän. Alla är fina. Alla påminns om allvaret med att vara lagstiftare. Några, som jag, förstår inte varför kungen är där. Tänker att i en demokrati kan vi bättre än att ärva titlar.

Jag hade med mig Andreas och vi var på Humanisternas högtidsstund och där talades väl om mänskliga rättigheter liksom fantastisk sång av Rickard Söderberg. Blev lite tagen av honom.

Så nu är det igång. Än så länge lite ryckigt i verksamheten då det är ojämnt med utskott och voteringar och det som annars ringar in verksamheten.

Just i dag åkte jag tidigt och har varit på kontoret, träffar minister Shekarabi för att tala om konsumentfrågor, varit på polisens nationella insynsråd, en stund på gruppmötet och så träffat en AK-ordförande från en annan kommun innan jag nu sitter på tåget hem.

I morgon är det insynsråd för polisen i region Mitt, besök tillsammans med minister Ygeman i Gävle samt öppet möte där han talar om budgeten. Det är öppet och alla är välkomna. Scandic klockan 17.

Tillsammans med kollegor från civilutskottet besökte vi Helsingfors, Finland, i början av veckan ett par dagar.
Här en bild tillsammans med ambassadör Anders Ahnlid, sexa från höger. Vi höll hus på ambassaden och de hjälpte oss med programmet.

Vi träffade representanter för olika organisationer och myndigheter för att resonera om utskottets olika ansvarsområden. Måndagen hade fokus på konsumentpolitik och familjerättsfrågor.
Bland annat intressant om medling som metod då föräldrar tvistar om saker runt barn efter en separation. De hålls av en domare och en psykolog och är väldigt framgångsrika. Det spar samhället mycket pengar som tvister i domstol kostar. Men jag tänker främst på barnen. Ju förr deras föräldrar kan sluta bråka desto bättre. För föräldrarna också.

Åkte färja dit och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med det. Förutom att jag slapp gå upp i ottan för att flyga som jag också är lite rädd för, så fick jag både sovmorgon, en trevlig överresa och en god middag. Så jag har personlighetsutvecklats och hatar inte längre färjor sådär genuint. Men jag var på hytten klockan 21 och sedan lämnade jag den inte förrän tolv timmar senare.

Den här veckan har två unga kvinnor skjutits ihjäl i Sverige utifrån den information jag fått i nyhetsmedia.

En i Malmö i förrgår och en i Vällingby i natt.

Jag tror att så gott som alla delar känslan av ilska, ledsenhet, frustration och annat.

Det är inte det jag tänkte skriva om. Inte heller mer specifikt om spekulationer kring respektive brott för jag har för lite bakgrundsfakta för att kunna göra det med gott samvete.

Självklart läser jag och följer med i debatten och i vissa kommentarsfält (avstår värsta sörjan).

Jag kan konstatera en sak. För den person som vill åsamka en annan skada så är det nästan alltid fullt möjligt. För att vi inte är ständigt övervakade med vakter omkring oss.

Vårt system bygger på att man inte ska vilja begå kriminella handlingar.

Det finns olika teorier om vad som driver på kriminaliteten (stora klyftor i ett samhälle till exempel). Man kan också se vilka som är mest brottsaktiva (unga män).

Exempelvis har vi ett samhälle som tyvärr har inbyggt i sig att man är någon om man har tillgång till vissa statusgrejer. Fina bostäder, bilar, resor, vissa kläder och annat. Det är inget konstigt om många människor har den drivkraften. En del har ärvt pengarna och har det så att säga gratis. Andra väljer att jobba till sig cashen. Ännu andra skiter i det. Och så finns det de som gärna vill ha det, men inte ser att de har någon väg dit mer än den kriminella. Och väljer det.

Det är ingen ursäkt för något. Det är en delförklaring.

Så om man till exempel hade en skolgång som inte fungerade, om man inte fått tillräckligt med kunskaper för att klara att driva ett företag eller få ett jobb men ändå vill ha allt det där flashiga? Vad kan hända då?

Hårdare straff kräver många. Och det kan i vissa fall vara helt rätt. Straffskalor har släpat efter och hänger inte med i hur vi ser på vissa brott i dag. Av en händelse läste jag och min mormor om avrättningar i Hälsingland på 1700-talet. Tidelag kunde man dödas för. Vi tycker i dag att det är lika avskyvärd men få skulle nog förorda dödsstraff. Som ett exempel.

När samhället utvecklas tillkommer också nya brottstyper, nya sätt att förgripa sig på andra som inte tidigare existerat. Kartan ritas om helt enkelt. Straffets funktion kan också vara olika, om vi ser på till exempel ett fängelsestraff. Man kan se det som att det ska vara ett rent straff för den intagne för något den gjort, man kan också tänka sig en behandling i anstalt för att försöka komma tillrätta med problemen för att efter avslutat straff kunna leva ett annat liv. Man kan se det som något som ska vara avskräckande för andra. Men se på länder med dödsstraff, USA till exempel, har det hjälpt dem att komma tillrätta med brottsligheten? Inte va.

Om det där med straff skrev ett gäng professorer på DN tidigare. Förutom lite annat lyfter de också en ekonomisk aspekt: En fängelseplats i Sverige kostar drygt en miljon kronor per år. Dessa pengar kan användas till andra alternativ med bättre brottsförebyggande effekt.

Att jag lyfter den betyder att jag tycker att ett resonemang om andra typer av straff än inlåsning (fotboja kanske) är en vettig lösning i de fall det kan passa. Inte att jag inte tycker att man ska hålla farliga människor inlåsta, för det tycker jag. Men att man begått en kriminell handling betyder inte rent generellt att man är en allmänfarlig person. Fortkörning är ett lagbrott, som jag tror rätt många ägnar sig åt då och då. Sällan jag hör röster (med rätta) om att de ska låsas in.

Jag tycker, precis som många andra, inte om hur en del politiker den här veckan tagit till stora ord för att verka vara den mest tuffa. Jag tycker inte heller om de som felaktigt påstår att det här är en enskild politikers fel att någon dött. Även om jag kan och vill problematisera om strukturer, så är det den som utför den kriminell handling som är ansvarig för sitt beteende. Ingen annan.

Att motverka brottslighet är inget man gör över en natt. Och det finns heller ingen universallösning. Om någon faktiskt visste hur man skulle göra så hade det redan varit gjort och lyckat. Men man vet att en del saker fungerar och man kan se saker som skulle behöva göras.

Här är ett utdrag ur en text från UNICEF: ”Utbildning är den viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap bland barn och unga. Goda prestationer i skolan och utbildning efter grundskolan är viktiga skyddsfaktorer för barn i utsatta livssituationer (9). En fungerande skolgång minskar riskerna för framtida ohälsa, missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och problem med självförsörjning. Ändå visar UNICEFs rapport Buildning the future från 2017, att Sverige utvecklas i en negativ riktning när det gäller tillgången till en likvärdig och jämlik skola (10).”

Observera det fetade. En välfungerande skolgång behövs! Här finns mycket att säga, och skolan förtjänar ett eget inlägg ochär inte fokus här, men låt oss konstatera det. Att personer som går ut i livet med avklarad gymnasieexamen till exempel och därmed rätt mycket kunskaper i bagaget har rätt goda förutsättningar att skapa sig ett bra liv. Det ska vi erbjuda alla! Där ska vi satsa resurser. Skolan är den bäst förebyggande verksamhet vi har och alla lärare är också brottsförebyggare. Så hänger saker ihop. Det bekymrar mig att vi sviker så många elever i dag.

Det är förstås bara ett, om än ett stort, exempel på hur man delvis kan mota kriminaliteten.

Att vi har en god kriminalvård är också viktigt. Det vill säga i andra änden av skalan. Så här skriver Kriminalvården: ”Allt färre av de klienter som lämnar Kriminalvården återfaller i brott som ger fängelse eller frivård.” HÄR kan du läsa mer om det. Det är viktigt att veta. Att saker blir bättre.

Men det finns också flera andra sätt och det är INTE bara ”satsa pengar på polisen” som jag menar, även om det förstås är viktigt och görs.

Frågorna är så mycket mer komplexa och när det kommer upp vill jag hänvisa till den skrivelse som Anders Thornberg skickade till regeringen i november 2018. Där föreslår uppdrag till Kriminalvården, Skatteverket, Tullverket, Migrationsverket, Brottsförebyggande rådet, kommuner och landsting och privata aktörer. Liksom förslag på lagändringar inom olika områden.

Han skriver till exempel om psykiatrin. Varför? För att polisen ser att människor som mår dåligt har en risk att inte fungera så bra i samhället.

Jag har själv många funderingar kring både brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete. Det är bland annat därför som jag arbetar politiskt. Jag önskar att fler ville göra det.

Ett arbete mot kriminalitet är mångfacetterat, tar tid och kan se olika ut i olika tider och på olika ställen. Det finns inga enkla lösningar, då hade vi redan sett dem. Men arbetet ska rulla och det gör det, vad många än vill göra gällande. Och glöm inte, en satsad krona på skolan är också den en satsad krona på brottsförebyggande.

För övrigt mördas ungefär 20 kvinnor varje år av en man de har eller har haft en nära relation till. Ett femtiotal människor dör i arbetsplatsolyckor. Jag skriver inte det för att förminska annan problematik, utan för att påminna om att de vars död når de svartaste rubrikerna är de som anses ”sticka ut”. Andra offer faller under radarn. Viktigt att tänka på när vi pratar om trygghet.

För övrigt tänker jag på alla anhöriga och ser fram emot när gärningsmännen får sina straff.

Skolorna början. Stefan Löfven har berättat om sin första skolväska. Jbag hade en grå Kånken. Krossade dock en nagellacksflaska i den så den var röd i botten. Helt unik!

Sverige är fantastiskt där alla ska gå i skolan.

För att utbildning och bildning är allas. Skolan är för mer än att bli ”anställningsbar”. Den är också för att du ska få alla förutsättningar att verka i världen. Se hur du kan göra olika val och vad dessa val får för konsekvenser.