Kategoriarkiv: Politik

Hej då Oslo!

En underskön tågresa från Oslo. Stubbade åkrar strösslade i sol, vatten med dimman dansande i så tjocka sjok att den klarlysande solen blott blir en skiva och inget mer.

Mitt besök i den norska valrörelsen är över och jag är glad över att Norge bjöd på det vackraste av väder (om än liiiite för varmt för min smak) när min bild är att det vanligen regnar.

Jag har tagit del av skilda delar av valarbetet här. Pratat med olika partier i deras valstugor (som är något mer sofisitikerade till sin form än i Sverige), sett debatter mellan ministrar och tilltänkta ministrar, sett valdebatter på TV osv osv.

Under en skoldebatt konstaterade jag att Höyre 1) verkligen inte var informerade om vad friskolorna gjort med Sverige 2) är informerade men tycker att det har hänt något bra. Ödmjuk som jag är ville jag inte avbryta debatten och poängtera alla felaktigheter de hävde ur sig.

Det går att kampanja på olika sätt. Här har norska LO tagit fram ett vykort med hur se ser på en ev. ny regering.

I går deltog jag i ”parkaktion” där vi delade ut material i olika parker runt om i Olso. Ballonger också. Här är jag och en duktig AUF-kamrat. Gabriel Wikström fotade.

Tittar vi på de opinionssiffror som finns nu verkar det bli en ny regering. Det gör mig riktigt ont. För även Norge borde vara ett land som vill bekämpa klyftor mellan människor, inte göra dem större.

Med på Arbetarbladets kulturtopplista

Eller kanske så nära jag någonsin kommer i alla fall:

”(ny) Graffiti-zoner Gävles politiska ledning överraskade med ett modigt beslut. En majoritet sa ja till att undersöka möjligheten att upplåta plats för graffitikonst i staden. Vackert.  Och ett effektivare sätt att locka nya inflyttare än alla marknadsföringskampanjer i världen. Det är ju välkänt att Länsmuseets graffitivägg dragit till sig unga stockholmare som aldrig satt sin fot norr om tullarna förr.”

När motionen lades 2010 av mig, Anea Elfving och Daniel Olsson fick den också uppmärksamhet i Arbetarbladet. Så här sade jag då: – Men det finns en stel uppfattning kring vad som är kultur. Vi vill vidga begreppet lite och ser ett egenvärde i konsten, säger Elin Lundgren.

Visst är hela partiet med på det nu, men ska jag vara ärlig fick vi slåss en hel del i dåvarande S kommunfullmäktigegrupp för att få med dem på tåget. Men det är så det funkar, att man får slåss för sin sak. Slåss man inget blir det inget.

Namnet på motionen bestämde jag skulle vara ”Betong är ingen sprakande färg”. Det var det många som tyckte var ett uselt namn på en motion. Uselt vet jag inte, inte så stockkonservativt tänker jag, och talande!

Bilden är en detalj från en målning på ett nedlagt industriområde i Sundsvall i somras. Det var bra spotting där. Kanske inte många vet det men jag är verkligen en stor fan av graffiti och har varit länge. Eftersom jag är emot att det målas där det är förbjudet, tycker jag fler platser ska vara tillåtna. As easy as that.

Inte oväntat är de största politiska motståndarna, Moderaterna, emot. Synd. Det hjälper inte ens att de är de nya Moderaterna.

S-kvinnor i Gävle 110 år

I dag har det varit jubileum. Lena Sommestad pratade politik, Helene Rådberg talade om föreningens historia och Sara Kreft sjöng. Allt levde upp till förväntningarna. Detta toppat med en härlig buffé som restaurangen på Konstcentrum levererade.

För er som ska boka arrangemang i GÄvle kan jag minst sagt rekommendera att beställa den.

Som fond bakon talarna lyste hela tiden ett foto av S-kvinnors första styrelse i Gävle. 1903. Fem kvinnor som målinriktat tittade på oss. På de här 110 åren har deras kamp gett stora resultat, andra kvinnor har tagit striden vidare.

Och vi som ser vet att det är en hel del kvar, därför behövs kvinnoklubbar. Ojämställda löner, en barnomsorg som inte täcker obekväm arbetstid, mäns våld mot kvinnor.

Endast organisering och hårt arbete gäller.

Om du är kvinna, var med. Eller åk snålskjuts! 😉

 

Det femte jobbskatteavdraget

De här ytterligare 16 miljarderna som Moderaterna vill plocka ut ur välfärden för att ”prioritera skattesäkningar” är jag precis som många (som tex skriver under på Aftonbladet just nu) andra helt emot.

Min utskottsgruppledare Morgan Johansson intervjuas i Aftonbladet:

Långt ifrån alla socialdemokrater ställer sig bakom partiledningens linje. Flera tunga partinamn anser att det är fel att utesluta en återställare, däribland Morgan Johansson, ledamot i S verkställande utskott.

– Situationen inom vård och skola kommer att vara så allvarlig nästa år att den möjligheten måste hållas öppen









, säger han.

Jag är på Morgans sida.

 

Att få vara den man är

Ni vet säkert att det, inte helt sällan, föds små barn där man inte säkert kan säga om det är en pojke eller en flicka.

I dag kan man lite säga att föräldrarna tvingas välja. Det kan bli ”rätt” och det kan bli ”fel”. Något driver oss till detta absurda istället för att vänta och se hur den här personen själv vill ha det.

Tyskland visar nu vägen genom att inte kräva ett kryss i en ruta av två, utan ger andra möjligheter. Artikel i DN.

En liten administrativ förändring. Efter verkligheten.

Treterminssystem

Jag fick kämpa för att få igång streamingen från SSUs kongress. Liksom alla andra gånger jag försökte under kongressen gick det dåligt. Då känns det bra att kunna luta sig mot Aftonbladets direktsändning av Löfvens tal (ana ironin).

Stefan Löfven fokuserade på utbildningspolitik är min bedömning. Skojade lite om att han tycker att kepsen ska vara av osv. Landade i att S i höst kommer att budgetera för fler relevanta högskole- och universitetskurser på sommaren. Att detta ska vara ett steg mot ett treterminsterssystem. Läs mer på S hemsida.

Jag ser det här ut mitt perspektiv från att vara student. Jag läste en lärarutbildning på 4,5 år. Mer än två månader per år rullade inte studierna. När man jobbar har man fem veckors semester. Jag vet att det finns en tanke om att även studenter ska kunna jobba på sommaren för välbehövligt tillskott osv. Jag vet också att det inte alltid är lätt att få arbete.

Någon sommar valde jag att läsa de sommarkurser som på sätt och vis var relevanta för min utbildning (en om flora och fauna och en om Östersjön) men inte kunde kompenseras i tid på programmet.

Jag hade varit superlycklig om chansen hade funnits, de somrar jag så önskade, att plugga in programmet snabbare och också ha försörjningen tryggad. De somrar jag ville. Ville jag välja att t ex chilla hela eller halva och hade förutsättningar för det, så okej. Det är en valfrihet när den är fin!

Jag förstår de inspel som gjorts till mig, med en rädsla att någon då kanske kommer på tanken att yngre elever inte behöver ha sommarlov/vila, att yrkesarbetande inte behöver ha semester osv … Det är en sluttande planet-diskussion som vi alla får hjälpas åt med.

Fördelarna med de här förslaget och de problem som det skulle lösa ur olika aspekter är alltför viktigt för att avstå. Istället får vi, som vanligt, träna på att hålla många bollar i luften.

Härdsmälta hos Gävlemoderaterna

Jag skulle kunna tycka det var roligt. Det tycker jag inte. Jag tycker det är otäckt.

I går gör Niclas Bornegrim, bl a ledamot i Kultur- och fritidsnämnden i Gävle ett uttalande. Det är inte så att det går att kalla populistiskt och så där enkelt politikermotståndaraktigt avfärda med detta. Det är snarare obegripligt. Mannen vill censurera konst. Om han skulle bestämma skulle han förstöra konst på en lunch. I nästa andetag ska det vara med demokrati kring konsten. Obegriplig ”röd tråd”. Ett förvirrat, homofobiskt resonemang om att rosa färg ska vara enbart på högskolan är HBT-frågor diskuteras. Jag tror aldrig han kan reda ut det på ett värdigt sätt.

Om andra viktiga aspekter i frågan skrev Kristian Ekenberg och hans text går liksom aldrig att toppa så LÄS DEN.

I dag är det Lars Beckman som tar sig till nya nivåer. Han hänvisar till Fria Tider när han uppmanar till bojkott av Aftonbladet.

Varför? För att Aftonbladet och LO tillsammans ska göra ett en opinionsbildande nyhetssajt för unga. Alliansfritt, en vänstersida (som jag också lånat skärmdumpen från) har uppmärksammat detta liksom många av Beckmans andra orimligheter. I dag ställer de sig frågan om de behöver ha en lokalredaktion i Gävle, eftersom Moderaterna verkar vara extra dumma i våra trakter. De undrar också om inte någon borde ta ett snack med Beckman. Vi vet att det har hans gruppledare i riksdagen redan gjort flera gånger. Fast Beckman vill själv inte kännas vid detta. Ur en artikel från förra året:

Lars Beckman vill heller inte kännas vid att hans bloggande lett till några diskussioner mellan partierna men Moderaternas vice gruppledare i riksdagen Tomas Tobé bekräftar att möten har hållits.

Artikeln handlar i grunden om hur Beckman friskt påstår att jag och min kamrat Raimo Pärssinen skulle samarbete med SD, vilket givetvis inte är sanning. Det är ironiskt med tanke på den länkning som Beckman alltså har gjort.

För vad är då Fria Tider? Jag vill inte länka dit så ni får googla, men det är ju enkelt. Av nyheternas karaktär är det lätt att förstå att det är en högerextrem nyhetssida. Ibland läser jag den typen av sidor, för att orientera mig lite om vad som pågår i de bruna leden. Det är viktigt och nyttigt även om jag vill spy efteråt.

Jag har svårt att se mig själv länka något därifrån på ett seriöst sätt, för att stötta mina tester om Moderaternas förehanvanden och politik. Men Lars Beckman, han har inga sådana skrupler.

Så censur av konst, homofobi och högerextrema sanningar. Det är nya Gävlemoderaternas melodi!

Framtiden vet du inget om

Texten nedan är publicerad i Folkbladet i dag. Blev ombedd att skriva något på temat arbetslöshet.

”Varför ska vi kunna det här?” Jag är lärare i matte och NO-ämnen och på de lektionerna ställs den frågan ofta. I vardagen löser man sällan ett problem genom att ställa upp en ekvation eller genom att kunna rita rätt antal elektroner i elektronskalen.

Mitt svar var alltid detsamma: ”Du vet inte vad du ska göra i framtiden så du behöver vara rustad för allt.”

För fyra år sedan blev jag uppsagd från mitt lärarjobb på grund av arbetsbrist. Trots att jag var förvarnad så var det ett slag i magen när beskedet kom. Jag vandrade planlöst; hamnade i ett mörkt hörn på ett fik. Tårarna rann.

Jag tänkte igenom värstascenariot, att jag inte skulle få ett jobb och därför ingen inkomst efter den inarbetade semestern var slut. Byta till mindre lägenhet, äta mer gröt, ägna mig mest åt läsning som är gratis tack vare biblioteket, funderade ut ursäkter för att inte följa med och fika ute.

Min bakgrund är arbetarklassens. Var och en ska göra rätt för sig, att ha en inkomst är att vara fri. Att inte ha en inkomst är att vara beroende. Boende, mat och telefonräkning. Allt annat är bonus, men låt mig i alla fall få det.

En stor del av rädslan jag kände, paniken, handlade om det. Att bli beroende av andra. Trots att jag inte tycker att andra som hamnar i samma situation är tärande på något sätt. Jag utgår från att de, liksom jag själv, drivs av samma frihetsönskan och därför gör det bästa efter sina förutsättningar att få ett arbete.

Jag skämdes över att ha blivit av med jobbet och höll uppe en fasad om att det kommer att fixa sig.

Det gjorde det. Paniken gled undan för den gången men den finns alltid latent hos mig. Rädslan att bli utan pengar och inte kunna vara trygg.

Många arbetare som förlorar jobbet saknar utbildning utöver grundskolan. Arbetsgivare efterfrågar mer och det är klart det känns tungt att börja med att läsa gymnasiet för att sedan komma vidare.

De barn som går i skolan i dag behöver alla laddas med så mycket kunskaper som möjligt, för att klara gymnasiet.

Kanske pluggar de inte mer direkt efter gymnasiet. Några går ut i jobb. Men en dag kan varslet komma, och för att hålla tillbaka paniken kommer det att kännas bättre om de är laddade med kunskaper om X och elektroner. Vägen framåt blir kortare då.