Kategoriarkiv: Politik

Det var bättre förr

I mitt flöde på sociala medier dyker det upp en klassisk konflikt. Den mellan förr och nu. Eller kanske förr och framtiden? Som socialdemokrat är jag mer än van att få veta att det var bättre förr. Kommer mejl och brev då och då från människor som inte vill bidra på minsta sätt men med väldigt elak ton berätta hur saker borde göras för så gjordes dom förr. Analysen av hur omvärlden ändrats och kanske kräver vissa förändringar från alla som då verkar i den är minst sagt bristfällig.

Men här är en klassisk sådan konflikt. Den här gången i Miljöpartiet.

Birger Schlaug tycker att allt var bättre förr: ”Miljöpartiet borde nog fundera på är om man inte skall återgå till en gammal grundbult: nej till politiskt mångsyssleri. Vilket i det här fallet skulle leda till att statsråd inte får vara språkrör.

Och språkrör får inte vara statsråd. Hur skall partiets idéer om friår, sänkt arbetstid, ökande miljöskatter, tillväxtrealism och kärnkraftsavveckling annars kunna marknadsföras?”

På detta har riksdagsledamoten Rasmus Ling (som liksom jag har ursprung i Söderhamn) skrivit svar.

Utdrag: ”Jag blev aktiv i Miljöpartiet 2002, året efter att Schlaug slutat som språkrör. Under den tiden har Miljöpartiet gjort en fantastisk resa. Vi har gått från att ha varit ett litet oppositionsparti som sa nej till saker, till att bli ett positivt och framtidsinriktat parti.

Miljöpartiet är ett parti som berättar om vad vi vill och söker mandat för det. Schlaug har uppenbart inte gjort samma resa, utan sitter på sin kammare och gnäller över snart sagt allting.

Även om det till största delen har handlat om en förändrad attityd för Miljöpartiet successivt under de här åren, att berätta om vad vi vill snarare än vad vi är emot, och vara framtids- och samarbetsinriktade, så har det naturligtvis också skett politiska förändringar.”

Det är inte min roll att tycka något om just Miljöpartiets utveckling, utan jag uppehåller mig snarast kring fenomenet.

Det känns trösterikt på något sätt att också i ett ”nytt” parti finns konservatismen. Det är inte bara 1879-partiet. Samtidigt så otroligt tråkigt att det verkar vara en kultur det är så svårt att bli av med. Återblickar kring ”på min tid gjorde vi så här” utan konstruktiva lösningar hur vi tar det bästa av allt och jobbar för framtiden blir det liksom inget annat än gnäll.

Det där med tåg

I dag kommer jag nästanen timme för sen till Stockholm. Nu ska skälet vara att grindarna vid tunnlarna i Söderhamn inte öppnades.

Noterar att GD snappat upp att jag frågat ministern om direkttåg Sandviken-Uppsala/Stockholm.

Men! Ibland är det skönt när det ”bara” är tekniska fel.

Dagens kommunfullmäktige

Förmiddagen upptogs av kommunfullmäktigenmöte i Gävle. Det blev inte mer än en förmiddag vilket är ovanligt här i Gävle. tre timmar får ses som ett mycket kort möte i vår kommun. Förstått att det är standard i många andr akommuner och att det är en kamp för att få till nåt livligare alls.

Så är det alltså inte hos oss, därför förvåningen. Å andra sidan beror det givetvis på vad det är för ärenden på gång.

Vad kan vi ta med från det här mötet? Till exempel att det är mycket svårt för somliga att förstå att under anmälningsärenden ska det inte vara debatt, hur hett man än så önskar. Moderaternas Bjerkén smeker SD medhårs utifrån deras motion. Finns tyvärr ingen länk redo till webb-TVn men så var det. Ledamöter i kommunstyrelsen ifrågasätter hur kommunstyrelsen har jobbat och tror att allt ansvar kan skjutas på en ordförande. Så enkelt är det inte. Det är ett delat ansvar. Som alltid i en vald styrelse.

Ledamöter från S, V och MP hade lagt en motion inriktad på företagarfrågor. Oj vad bra den var! Nästan så bra som om Moderaterna hade skrivit den, som en moderat sa.

Tråkigast på kommunfullmäktige tycker jag är lite grann hur förutsägbara vi alla är. Men det kanske är skönt också.

Det sägs ju att Alliansen inte kommer att lägga någon egen budget i Gävle nu, utan gå på samma siffror som oss. Trots alla hårda ord från det hållet om den tidigare skattehöjningen vi gjorde, fanns i dag inget förslag från dem om skattesänkning.

Märkligt detta. Med Alliansen i styret skulle ALLT bli så annorlunda. Men inte mer annorlunda än att de lägger typ vårt budgetförslag.

Basicgrejer gällande politiska uppdrag

Runt om i landet väljs nu personer som kommer att få förtroendeuppdrag inom politiken och nya fullmäktigen tillträder Ett stort grattis till alla er som fått möjligheten!

Jag tipsar om basicgrejer gällande uppdrag.  Jag gör lika nu som jag gjorde när jag fick mina första partipolitiska uppdrag 2005, även om mina personliga förutsättningar är helt annorlunda eftersom jag är en av Sveriges få priviligerade heltidspolitiker.

Försök få fatt i alla mötesdatum så fort du bara kan. Skriv in alla i kalendern. Med tid och plats så du alltid har koll. Många möten i till exempel fullmäktige och nämnder sätts tidigt. Till dessa hör ofta gruppmöten av olika slag.

De här tiderna är heliga i min kalender. Begravningar eller höga, jämna födelsedagar går före. Inte mycket annat.

Därefter ser jag till att fylla i annat som hör partiet till, medlemsmöten kanske eller 1 maj eller vad det kan vara som du vet är återkommande.

Efter det planerar jag in nöjen. Dvs träffa min familj, konserter eller kompishäng. Ibland dyker viktiga saker upp snabbt, när jag hade annat planerat. Oftast ändrar jag då ”skojet” om det går. Detta eftersom jag åtagit mig ett uppdrag och då gör mitt yttersta för att fullfölja detta även om det inte är kul att lämna återbud till vänner.

Ofta står en partiaktivitet mot en annan i kalendern, det är ett dilemma som får lösas från gång till gång.

Om du inte kan närvara på ett möte pga någon omständighet, meddela alltid den du ska meddela SÅ FORT SOM MÖJLIGT. Det underlättar för alla.

Det är inte kul att vara gruppledare, ha avsatt tid för möte och så visar det sig att till slut kommer bara tre av åtta. Hade människor sagt till i tid så hade den situationen kunnat förutses några timmar innan (oftast) och då hade mötet kunnat styras om. Tre av åtta blir inget bra möte och deras tid är då bortslösad. Det går inte att tänka ”det gör väl inget om bara jag är borta”, för du har oftast inte helhetsbilden.

Det finns i princip inga skäl till att inte anmäla förhinder till ett möte. Möjligen att du har glömt det, men har du skrivit upp det går det inte att glömma.

Läs handlingarna innan mötet. Okej, du kanske inte hinner läsa exakt allt till gruppmötet, men läs ärendelistan, bläddra och fånga essensen. Dyk i det du tror är de största frågorna. Då får du ut mycket mer av diskussionerna. Och diskussionerna av dig.

Även om du inte har den ledande rollen i gruppen, inse att du är vald för den här uppgiften och därför är en ledare i ditt parti. Det betyder att du bör bidra till att hitta lösningar, inte vänta på andras förslag. Det är svårt att leda en grupp som tror att ledaren är den som ska stå för all aktivitet.

Passa tider. Av ungefär samma skäl som varför du bör anmäla förhinder. Du är nonchalant mot andras tid annars och slösar med den. Kom i tid och stanna tills mötet är slut. Några, det utkristalliseras rätt snabbt på en mandatperiod, gör till vana att komma sent och gå tidigare. Till synes utan skäl för det. Kanske finns det sådana, men om man inte vet om dem uppfattas beteendet som att personen faktiskt inte tar sitt uppdrag på särskilt stort ansvar.

Inse att för media och väljarna kommer du nu alltid att vara socialdemokrat framför att ”vara bara du”. Det tar ett tag att inse men är du vald är du redan där. Om du hamnar i trubbel av något slag kommer du inte att kunna säga att det ju är du som privatperson som gjort det, för du kommer att vara en socialdmeokratisk företrädare och partiet kommer att bedömas utifrån det du gör och hur du agerar i alla sammahang. Vad du skriver i sociala medier, hur du figurerar på bilder osv. Det är en svår omställning och jag tror inte jag är riktigt där än, men efter ett par tabbar som svider (jag kan ta det, men jag vill inte besudla partiet, det mår jag så dåligt av) är det ett viktigt tips.

Var med i partiverksamheten. Kanske någon tänker att genom att sköta nämndsuppdraget gör jag också mitt för partiet. Du gör mycket för partiet, men medlemmarna förväntar sig att du ska vara med på så mycket partiverksamhet som möjligt. Utåtriktade arrangemang, medlemsmöten i arbetarekommunen eller grundorganisationen, i 1 maj-tåget osv. Och det är en självklarhet för hur ska du annars ha förankringen? Av de saker som medlemmarna pratar med mig som ordförande i Socialdemokraterna i Gävle om återkommer mycket ofta en irritation över att somliga företrädare aldrig syns i verksamheten. Det är inget bra och inget kul rykte att dras med. Så häng på!

Detta är en knapp bråkdel, och inget har ens med det politiska hantverket att göra. Det får bli ett annat inlägg. Eller ännu hellre, när vi ses i verksamheten!

En gång skrev jag också om styrelsearbete.

 

 

Medlemsmöte med demokratisoldaterna

I dag har vi haft medlemsmöte med Gävle arbetarekommun. Förutom rapporter och samtal om parlemanteriska läget i Gävle och samarbetsregeringens budget har vi valt våra kandidater att föreslå i nämnder och bolag (och lite annat) för kommunfullmäktige.

Jag länkar dom så fort de är upp på en hemsida.

Jag uppfattar att det ofta kan spridas en bild av hur glamouröst det är att syssla med politik och ”hur bra politiker har det”. Somliga har mkt goda förutsättningar för sitt politiska uppdrag, jag exempelvis som är en av rätt få heltidspolitiker i vårt land.

De allra flesta av våra drygt 40 000 förtroendevalda har inte alls samma förutsättningar och sköter den absoluta merparten av de stundtals tunga uppdragen på sin fritid, därav begreppet fritidspolitiker.

I dag har vi alltså lagt mer än 4,5 timme på en del av demokratins grundarbete. Att post för post välja våra kandidater. Allt blir inte aktiv tid utan en hel del väntetid på rösträknarna som finner ut vad mötet vill genom att gå igenom lapparna med avlagda personröster.

Jo, det finns stunder då jag tänker att det hade varit mer najs att läsa en bok eller fika med en kompis eller nåt annat som jag mår riktigt bra av att göra. Å andra sidan är det här arbete som måste göras.

Demokratisoldater!

Kriminalisera sexköp utomlands

Jag har tillsammans med min kollega i justitieutskottet, Sanne Eriksson, skrivit en debattartikel om att kriminalisera sexköp utomlands. Arbetarbladet har publicerat den HÄR.

Utdrag:

”Vi måste problematisera de faktorer som leder till att en person med eller utan tvång väljer att prostituera sig. Vår utgångspunkt är att varje utsatt livssituation i sig är tvingande. Sexköparen är alltid överordnad och utnyttjar den utsattes situation

För de allra flesta människor är det en självklarhet att inte se människors kroppar som handelsvaror. Därför är det märkligt att dessa värderingar inte följer med i bagaget när man passerar landsgränsen.”

Förhålla sig till nytt läge efter valresultat

Tidigare i dag publicerade jag en text utifrån att samtalen om det parlamentariska läget i Gävle nådde vägs ände.

Det är svårt att inte vilja skriva en mer om det. För den som inte är politiskt intresserad förstår jag att det kan vara klurigt att förstå vad det är som händer.

Det finns helt enkelt inga ”regler” för vad som händer utifrån ett valresultat. I tider då ett parti nått egen majoritet, dvs över 50 procent, har styret varit givet. Så är det inte längre, på gott och ont.

Istället kan man göra överenskommelser för att nå en åtråvärd majoritet. Det kan man göra innan ett val, och gå till val på det, som Alliansen i Sverige framgångrikt gjorde inför 2006. Man kan också vänta till valet är över och titta på resultatet och jobba med det. Det är egentligen ”normalläget” innan blockpolitiken växte sig stor.

Många har frågat om det inte är det parti som blir störst som vinner? Nej. Det är ingen fotbollsmatch på det sättet, även om det känns logiskt. Det beror på att man behöver så många mandat så att förslagen kan gå igenom, dvs mer än hälften. Annars blir hela upplägget i politiken svajigt och oförutsägbart när man inte kan förutse vilka beslut som blir. Det mår ingen kommun bra av, eftersom det inte blir någon långsiktlighet.

Tänk ett exempel med fyra partier. Det största partiet får 40 procent. De andra tre får tillsammans 60 procent. Om de tre går ihop och hjälper varandra, enas om en politik som de tillsammans ska stötta, så kommer de ju att ha majoriteten av rösterna. Detta trots att de alla är långt mindre än det största partiet.

I Gävle har mandatfördelningen utfallit så att av 65 kommunfullmäktigemandat har S 20, M 17, SD 8, V 6, FP 5, MP 4, C 3 och KD 2.

De som ska samarbeta kommande fyra år skulle önska minst 33 mandat. Under ett antal mandatperioder har ett rödgrönt block med S, V och MP samarbetat. Vi har aldrig gått till val tillsammans utan efter valresultatet suttit ner och skrivit en gemensam regeringsförklaring där vi förhandlat oss fram till vilket politik vi ska driva under mandatperioden.

Det är ett givande och ett tagande i de bitar man inte är helt överens. Det betyder enkelt sett att alla partier i ett samarbete inte kan få igenom all sin politik, men så pass att samarbetet känns helt okej. Och alternativet är ju att inte ingå i majoritetssamarbetet och då kanske inte få något alls. Sedan finns det ju alltid en diskussion om man sålt sin själ för billigt eller så och det är ju alltid upp till respektive parti att besluta.

Inför det här valet i Gävle så har S, V och MP i vanlig ordning gått till val som enskilda partier. Så också SD. Allianspartierna har gått till val på ett gemensamt valmanifest.

Så kommer då valresultatet. Knepigt läge. S, V och MP har 30 mandat. Det är tre för lite. Alliansen har 27. Det är ännu mer för lite för majoritet.

Då är Alliansens bärande argumentation, som jag uppfattat det, att de gått till val som Allians och därför kan de inte släppa varandras händer eftersom de hade ett vallöfte att samarbete. Det vore att svika väljarna.

Eftersom vi inte hade ett sådant samarbetslöfte det är det alltså vår skyldighet att hjälpa Alliansen att hålla ihop. Detta har Stenvard förklarat för mig på Twitter i kväll. Han ser tre alternativ. Allians + S, Allians + MP eller Allians + V.

Alla rödgröna partier har också därför suttit i samtal med Alliansen. Nu var de inte så smidiga utan gjorde ett galet mediautspel innan den överenskomna svarstiden. Ett skäl till det skulle tydligen vara att ”starta den interna diskussionen inom Alliansen”. Fan trot. Reslutatet blev ju att inget parti var särskilt sugen på att samarbeta med en Allians som beter sig så.

Vad jag förstår fick V veta att Alliansen skulle gå med på ”vilken politik som helst bara vi knäcker Socialdemokraternas makt i Gävle tillsammans”. När diskussionerna sedan i större grupp dök upp om politikens innehåll, det mest relevanta, var det sååååå svårt för Alliansen att göra några eftergifter alls. Då undrade V naturligtvis varför det plötsligt varit så svårt när de i ett läge varit beredda på att gå med på ”vad som helst”. Tror aldrig svar levererades.

Jag tror att alla förstår att den som tänker sig att bryta ett välfungerande samarbete för att hitta nya lösningar också vill se en uppoffring frå de andra som ska ingå.

Det blir en väldigt konstig situation för vilket som helst parti som skulel ansluta sig till en hel Allians. Konstig eftersom de kommer in i ett befintligt samarbete.

Utifrån det har jag full förståelse för att inget av Allianspartierna glatt släpper sina kamrater och växlar till den ”rödgröna” sidan.

Därför har vi bollat in en himla massa andra alternativ som är möjliga för att lösa den här knuten.

Enkelt, och smakfullt, hade till exempel varit om de två stora partierna, S och M, väljer varsit samarbetsparti och därmed htttat en fyrapartilösning att gå vidare med.

Självklart blir det ett tufft jobb att formulera en politik att vara tillfreds med i alla lägen när partierna ideologiskt står en bit ifrån varandra . Men som sagt, man ger och tar utifrån uppkommen situation. Det är aldrig en omöjlighet. För den med koll på kommunpolitiken vet ni också att en hel del är ”praktiskt” och inte så ideologiskt baserat.

Den som är skarp matematiker ser också att S + M får 37 mandat och alltså på två partier skulle kunna bilda en stadig majoritet under fyra års tid. Efter att ha brottats om politik och budget tror jag att det skulle vara görligt.

Inte det något av partierna allra helst önskar, men för oss socialdemokrater ett sätt att ta ansvar.

Det läge respektive parti önskar finns helst enkelt inte. Då gäller det att förhålla sig. Vara pragmatiskt. Gå framåt.

För kommunens utveckling måste det finnas spelregler som är tydliga framåt. För näringslivet är det jätteviktigt. Det vet jag att Alliansen också vet.

Som jag ser det finns det ingen som helst vettighet i den svaga argumenation som Patrik Stenvard och Alliansen för fram om omöjligheten i att hitta något annat än de tre lösningar han tycker är de enda alternativen.

Över 40 timmar har samtalen pågått. Fokus på politik. Hitta möjligheter och utveckla Gävle kommun. I detta sitter alltså Patrik Stenvard och tror att vi har ett annat syftel. Att splittra Alliansen. Vilket direktiv ”uppifrån” han pratar om vet inte jag.

kladdistvå

Det vi socialdemokrater vill är att hitta en stabil majoritet med ett rimligt samarbete på rimliga villkor. Allt detta skulle gå att lösa. Men där står fyra allianspartier som inte går en meter utan varandra.

Det är inte okej att ett samarbete ska sluta upp om ett annat absolut inte till något pris ska göra detsamma. Att Alliansen lovade väljarna det innan valet var urbota dumt. Att Alliansen dessutom inte kan förhålla sig till uppkommen situation är ännu dummare.

Jag tror att Alliansens väljare i Gävle, liksom på andra ställen i landet (jättemånga faktiskt) skulle förstå alldeles utmärkt varför de inte längre kan hålla varandras händer.

Jag lägger också in en text som Jörgen Edsvik (S) skrivit på Facebook:

Efter sex veckors tuffa förhandlingar valde idag båda sidor att avbryta förhandlingarna om makten i kommunpolitiken i Gävle. Oerhört tråkigt för oss som lagt så mycket energi på att ro detta i land och öka stabiliteten i systemet. Eftersom det nu sprids en del osanna bilder i media så kan det vara bra att känna till följande fakta:

Det finns 12 politiska uppdrag i Gävle som kallas (felaktigt) för tunga. Dvs har ett arvode motsvarande 50 %. Av dessa erbjöds alliansen fem ordf trots att de skulle fortsätta vara opposition. Av alla övriga uppdrag var fördelningen ungefär 50-50. Detta valde alliansen att förkasta … Varför?  Jo därför att omvårdnadsnämnden och utbildningsnämnden inte var med i förslaget. I båda dessa nämnder vill alliansen genomföra stora privatiseringar … Det är något vi rödgröna då inte kan gå med på.

Med i förhandlingen fanns också en sk borgfred med frågor som båda blocken skulle avstå från att driva. Ex. skulle rödgröna avstå från begränsningar av trafiken i staden och alliansen avstå från entreprenadsättning…inte heller detta kunde vi enas om.

Rapport från parlamentariska läget i Gävle

Det är väldigt väldigt synd att vi inte kunnat hitta en blocköverskridande lösning. Skulle ha förenklats om allianspartierna kunnat splittra upp sig vilket vi var beredda att göra från våra samarbetspartners, trots stor nöjsamhet med det samarbetet. Vi tror att en stabil, blocköverskridande majoritet varit bra.

Den här texten har vi publicerat på Socialdemokraterna i Gävles hemsida.

Rapport från samtalen om styret i Gävle

Efter många, många timmars samtal med Allianspartierna i Gävle visar det sig att det tyvärr är svårt att hitta en hållbar parlamentarisk lösning utifrån valresultat och mandatfördelning.Från Socialdemokraternas sida har vi sedan valet varit öppna för samtal med våra tidigare samarbetspartners V och MP, samt med M, FP, C och KD. Från oss har främst Jörgen Edsvik och Åsa Wiklund Lång fört samtalen.Vi har tyvärr inte fått träffa något borgerligt parti enskilt utom M, som vid alla tillfällen sagt sig företräda hela Alliansen. Det är ett arbetssätt som gjort processen mycket osmidig då vi uppfattat att de inte haft mandat utan måste återkoppla och det har dragit ut processen i onödan.

Vi har varit öppna för många olika sorters parlamentariska lösningar och lagt förslag på flera. Huvudmålet har varit att bilda en ny, blocköverskridande majoritet. Därför har det varit olyckligt att Alliansens viktigaste mål har varit att hålla ihop, inte att bidra till en hållbar parlamentarisk lösning för Gävle. Vi har varit villiga att luckra upp vårt nuvarande samarbete inom det rödgröna blocket om någon/några av allianspartierna gjort detsamma. Strikt blockpolitik är inte vad Gävle behöver utan breda politiska överenskommelser som kan ge trygghet och stabilitet även under kommande mandatperiod.

Näär majoritetsbildningar misslyckats så har S, V, MP, M, FP, C och KD letat olika modeller där alla partier skulle dela på makten och där vi kunde hitta en typ av förhållningssätt att stilla oss där vi är väldigt oöverens i politiken. Också detta har visat sig svårt. Delar man exakt lika på allt , som Alliansen krävt, och lägger man en gemensam budget, som man också vill, så är man ett gemensamt styre enligt vårt sätt att se det.

För oss Socialdemokrater har det varit viktigt att hitta en lösning där inte bara SD utgör opposition till resten av Gävles partier. Vi tror inte att det skulle vara bra för demokratin.

Det som troligen händer nu är att två minoritetsförslag ställs mot varandra i kommunfullmäktige. Ett lite större bestående av S, V och MP samt ett lite mindre bestående av allianspartierna.

När den liberala ledarsidan i Gävle spårar

Att liberala (en gång kallade jag den borgerlig, blev ramaskri på Twitter, ujujuj) GD:s ledare har spårat ut lite efter Gävles valresultat är ganska tydligt för alla som följer.

I dag fanns skribent Nyström på plats i kommunfullmäktigesalen och presterade den här texten. Lätt att ifrågasätta på många sätt. Att Nyström med diverse olika adjektiv vill sätta etiketter på socialdemokrater är föga förvånande, men att han gör sitt bästa för att få det till att det finns någon slags samarbete mellan S och SD är fult och under någons värdighet.

För att nå det syftet valde han en mycket tvetydig mening, lätt att tolka på olika sätt.

Att SD och S var sin gång begärde ajournering (= paus) av mötet vittnar om att de behövde rådgöra med varandra i situationer de inte förutsett.

Efter påpekande om detta på Twitter, men efter lite motstret ändå, blev den istället så här:

Att SD och S var sin gång begärde ajournering (= paus) av mötet vittnar om att de behövde rådgöra inom sina respektive partigrupper i situationer de inte förutsett.

Ni ser att meningen och innebörden av densamma blir helt annorlunda. Om vi inte hade sagt något till Nyström hade den första meningen fått leva vidare. Självklart hade det varit fördelaktigt för Alliansen och den tes Nyström felaktigt driver. Meningen hade kunnat sägas vara en ren lögn.

Det finns annat på GD:s ledarsida som också är lögn och påhitt. Ett är det här påståendet från samma text: ”Socialdemokraternas ingångsvärde i förhandlingarna med de borgerliga var att kräva hela makten själva och att allianspartierna stannar i opposition men stödjer de rödgröna passivt utan att få något i gengäld.”

Min bild av vad S har gått in med har sannerligen inte varit att kräva hela makten själva. Hur skulle det ens gå till för ett parti som fått 30 procent av rösterna? Faktum är att S varit, och är, öppna för väldigt många lösningar. Dessutom har vi hela tiden först samtal för oss själva. Till skillnad från Alliansen där de små, borgerliga partierna inte ens fört sin egen talan under de första veckorna, utan vägrat komma till samtalsbordet. Hänvisat till det största Allianspartiet, Moderaterna. Snacka om att som parti sakna integritet. Inte det stoltaste som Folkpartiet gjort. Nu sitter dock alla partier vid bordet, men det finns några partier -fyra stycken- som är stängda för alla lösningar som inte handlar om att de ska hålla ihop. Det blockerar ju ganska mycket. S, V och MP har varit öppna -och är- för andra lösningar.

Och så snacket om vem som ”vann” valet i Gävle. Ingen ”vann”. Beroende på vilken människosyn en har är de flesta av oss förlorare när SD går framåt. V höjde sitt valresultat. I övrigt tappade alla, mer eller mindre. Nu mäts dock valresultatet absolut, inte relativt förra valet.

Då är ett parti odiskutabelt störst i Gävle, det är Socialdemokraterna med 30 procent. Därefter Moderaterna med 25,22 procent. På tredje plats kommer tyvärr SD.

Den tidigare rödgröna majoriteten kommer upp i 46,37 procent.  Alliansen fick 40,11 procent.

Trots det ska, enligt Nyström, Alliansen ses som valets vinnare. Hur han får ihop det på det sättet är helt obegripligt. Nog mest önsketänkande. Men att sådan får utrymme på ledarplats är pinsamt.

Vi ville gärna vänta med de val som skulle göras i dag, och det var också vårt förslag. Detta för att kunna hitta ett majoritetssamarbete. Säger något om hur förhandlingsvilliga vi är. Alliansen ville inte det. Synd.

Här är Sanna och jag på dagens fullmäktigemöte.

kf2014

Där valde vi då en socialdemokratisk kommunfullmäktigeordförande. Eva Älander. 32 år men många, många års erfarenhet från SSU och Socialdemokraterna. I dag vice ordförande i socialnämnden. En redig kvinna! Såg henne nyss på GävleDala, där hon sade kloka saker.

Gävlemoderat om demokratiske Åkesson.

Nu om en debattartikel av Björn Frankson, Moderaterna. Han har reagerat på Jenny Wennbergs ledare där hon med rätta skriver kring problematiken att Alliansen i Gävle kan tänka sig att styra kommunen i minoritet MED SD SOM VÅGMÄSTARE.

Detta upprörde Frankson som rycker ut till SD:s försvar. Jag repeterar, till SD:s försvar. Detta genom att jämföra SD med V.

”Läser man SD:s partiprogram så är det enligt min mening nästan så att det partiet i mångt och mycket har samma politik som Socialdemokraterna och Alliansen. Det som de är ensamma om att säga är att Sverige måste begränsa invandringen. Ska det vara så fruktansvärt fel att de ska pestförklaras för det? Jag känner faktiskt både Socialdemokrater och Vänsterpartister som också tycker att invandringen ska minska.”

”Jag är ingen som speciellt gillar SD och jag tycker V i dag är ett demokratiskt parti. Båda partierna ska bedömas utifrån vad de säger och gör, inte efter vad de möjligen gjort tidigare. Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt är lika goda demokrater som alla andra partiledare och kan man samarbeta med den ena så kan man också samarbeta med den andra. Det är demokrati!” 
 

Björn Frankson har suttit i Gävle kommunfullmäktige ett tag. Efter en snabb koll på deras valsedel kandiderar han inte vidare där, kanske ska han lämna politiken helt? I alla fall har han ansett sig vara lämplig att vara en moderat som ”kommer ut”, som supportar tanken på att förlita sig på SD eftersom Jimmie Åkesson är en god demokrat. Att SD är ett parti man kan samarbeta med om man kan samarbeta med andra partier.

Vad betyder ”jag är ingen som speciellt gillar SD”? Knappast är det ett avståndtagande från de rasistiska åsikter som svävar fritt hos SD-anhängarna. De som bygger SD.

Det är som om Frankson aldrig mött SD:s väljare. Det är som att han aldrig träffat männen som låtsas vara ”kritiska till invandringspolitiken” men sekunden efter berättar ”sanningar” om människor som kommer från andra länder. På ett väldigt otäckt sätt. På ett rasistiskt sätt kan man också säga. Det är som om Frankson inte noterat hur förtroendevalda sverigedemokrater runt om i landet gång på gång ertappas med att säga rasistiska saker. Det är som om Frankson inte noterat att SD har uteslutningsärenden på löpande band, baserat på att medlemmarna säger rasistiska saker. Om de inte hör till en tightaste kretsen förstås, men det är en annan historia.

Jag har inte för avsikt att förbjupa mig i varför SD inte kan ses som ”vilket parti som helst” eftersom det, enligt mig, är helt uppenbart.

Poängen med det här är att genom att skriva den här texten till Frankson legitimera en situation där Alliansen/Moderaterna i Gävle gör sig beroende av SD. Säger att man är beredd på det.

Det är horriblet. Den tvivelaktiva trösten är väl då när Daniel Kvarnlöf från Moderaterna twittrar att Frankson inte talar för Moderaterna. Jag tolkar alltså det som att Kvarnlöf har insyn i eventuella diskussioner som partiet haft om artikeln och därför vet att det är på det sättet. Men något större avståndstagande kan jag inte se. Ska ingen riva ifrån? Har ni ingen hygienfaktor?

Gävlemoderater! Visa att ni är bättre!