I dag har vi haft medlemsmöte med Gävle arbetarekommun. Förutom rapporter och samtal om parlemanteriska läget i Gävle och samarbetsregeringens budget har vi valt våra kandidater att föreslå i nämnder och bolag (och lite annat) för kommunfullmäktige.

Jag länkar dom så fort de är upp på en hemsida.

Jag uppfattar att det ofta kan spridas en bild av hur glamouröst det är att syssla med politik och ”hur bra politiker har det”. Somliga har mkt goda förutsättningar för sitt politiska uppdrag, jag exempelvis som är en av rätt få heltidspolitiker i vårt land.

De allra flesta av våra drygt 40 000 förtroendevalda har inte alls samma förutsättningar och sköter den absoluta merparten av de stundtals tunga uppdragen på sin fritid, därav begreppet fritidspolitiker.

I dag har vi alltså lagt mer än 4,5 timme på en del av demokratins grundarbete. Att post för post välja våra kandidater. Allt blir inte aktiv tid utan en hel del väntetid på rösträknarna som finner ut vad mötet vill genom att gå igenom lapparna med avlagda personröster.

Jo, det finns stunder då jag tänker att det hade varit mer najs att läsa en bok eller fika med en kompis eller nåt annat som jag mår riktigt bra av att göra. Å andra sidan är det här arbete som måste göras.

Demokratisoldater!