Under dagens kommunfullmäktige i Gävle så skedde något som kan kallas ”historiskt”. Det sittande minoritetsstyret med S, V och MP lägger ett budgetförslag, Alliansen lägger ett (samma ramar som SVMP men med en hoper att-satser om blandade saker) och SD lägger ett.

Inför dagens möte har vi anat att det som skedde skulle ske, dvs att SD snabbt deklarerar att de kommer att rösta på Alliansens förslag. Detta motiverades bland annat med att Moderaternas politik närmat sig SD:s och att de rödgröna vanskött Gävle.

När detta stod klart ajournerades mötet och vi rödgröna stämde av de planer vi tidigare hade haft, nämligen att om det är ett faktum att vi förlorat budgeten också deklarera vår avgång vid nyår. Varför nyår? För att vår liggande budget gäller tills dess. Rent praktiskt finns det då också tid att på ett bra sätt hitta en ny ledning.

Sedan körde vi budgetdebatten och jag måste säga att jag var förvånad över att Alliansen och SD med två undantag inte alls berörde detta med att sittande styra kanske skulle behöva gå som en konsekvens. De två undantagen gjorde sina inlägg mer provocerande än att de trodde att det faktiskt skulle hända. Det verkar helt enkelt som att trots att Alliansens företrädare gärna kallat oss maktfullkomliga, och synonymer till detta, inte själva klarade av att tänka tanken att vi inte alltid kommer att finnas vid styret.

Åkerlind från Liberalerna skriver på Facebook: Idag på fullmäktige hände det något som för mig var helt oväntat. Alliansens budget fick stöd av en majoritet i fullmäktige. Överraskningen tycktes vara som störst hos oss som vann de andra tycktes ha haft föraningar.

Vet inte om Åkerlind insinuerar att vi skulle ha haft förhandsinformation från SD. Det hade vi inte. Vi hade bara dragit slutsatser utifrån det som sagts på nämnder samt utifrån det politiska läget. Däremot övervägde vi om vi förra veckan skulle ringa SD för att kolla, men vi avstod. Vi har aldrig ringde dem tidigare och vi ville inte höra från talarstolen något som kunde misstolkas som att vi ringt dom för att på något sätt söka stöd. Det vill vi som bekant inte. Känns som ett bra beslut eftersom dagens debatt tydligt visade att SD:s spärrar för vad man säger om andra människor nu är borta, också i Gävles beslutande församling.

Framåt eftermiddagen blev omröstningen klar och det stod klart att vår budget förlorat. Mötet ajournerades. Journalisterna bjöds till en kort dragning med kommunalråden från S,V och MP som klargjorde att den här konstellationen inte kommer att styra längre än till nyår eftersom vi inte vill administrera en budget som med sin inriktning ligger rätt långt bort från det vi vill.

Detta kallades ”budgetchock” och snabbt började det florera ”nyval”. Nyval är knappast troligt. Däremot måste det nu formas en ny konstellation som är beredd att styra. Eftersom det nu finns en Alliansbudget med stöd av SD känns det rimligt att tänka att det måste landa i knät på nämnda partier.

Efter samtal med några moderater verkar det faktiskt så att de var förvånade, hade inte tänkt att det här skulle hända. Jag tänker inte spekulera precis nu om hur de kommer att hantera situationen, men det kommer att bli mycket intressant. Många interna möten för dem framöver som de inte räknat med innan julen.

Hur var det för ett år sedan när vi skulle forma ett styra? I samtalen som fördes var Alliansen noga med att de skulle hålla ihop till varje pris men att alternativet att nåt annat parti kunde komma till dom kunde vara en möjlighet. Eftersom det inte är en fair deal, att så att säga bara få utan att släppa nån kompis var det ingen som ställde upp på det.

Vi gjorde tappra försök att föra samtal med vart och ett av de enskild Allians-partierna men fick svaret att de håller ihop och det är via Moderaternas representant som all kommunikation går.

Vi har tolkat det som att det fortsatt så och när de nu säger att de inte känner till att vi har velat föra samtal med dom så kan det bero på att Moderaterna helt enkelt inte velat och inte fört den informationen vidare.

Så kan det bli när varje parti inte klarar av att företräda sig själv, för så var det för C, KD och dåvarande FP.

Nu ser jag att det låter lite annorlunda i dagens artiklar. Nåväl, vi har lämnat vårt besked. Vi får se om de hör av sig eller om någon hör av sig eller om det finns en lösning där vi inte involveras.

Den där ”budgetchocken” var nog bara en chock för media och för Alliansen. Helt oklart varför. Jag tycker det var så uppenbart vad som skulle kunna hända.

Foto: Markus Ek

Här är den skrivna versionen av talet. Ibland körde jag lite utanför det här manuset. Som alla fräsare.

”Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba.

Det är fem tjejer i 8C på Sofiedalsskolan som är vuxnare än många av de så kallade vuxna med som var på informationsmöte om flyktingboendet som ska vara på Valbo Sportcentrum.

Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba låter inte påskina att flyktingar bär på tropiska sjukdomar eller på andra sätt skulle vara en fara för Valboborna.

De beter sig inte på ett sådant sätt att väktare och polis måste närvara för att det ska vara hanterbar stämning.

Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba startar istället en insamling av kläder och leksaker till flyktingarna och säger att de är mer rädd för vuxna som uttrycker sig hatiskt om flyktingar än för flyktingarna själva.

All heder till tjejerna som är goda exempel för oss alla. Vantapplåd!

Rasismens fula ansikte kan se ut på många sätt.

Men de flesta som utför rasistiska handlingar är tillräckligt smarta för att argumentera för att just deras rasism är något annat.

 Att slåss för rätten att kalla ett bakverk för ett nedsättande ord genom att häva att ”så har vi alltid gjort” till exempel.

Att tro att man kan häva ur sig vad som helst om de man kallar blattarna för att man har FAKTISKT en kompis som heter Ahmed.

 Att säga att man bara lite invandringskritisk för att sedan dra upp alla myter om hur mycket bidrag man ”vet” att invandrare får eller att de eldar på golvet i lägenheten. Klassiska myter som av någon anledning verkar sitta hårdare än all befintlig fakta.

Rasistiska handlingar hur mycket man än försöker slingra sig bort från det.

De som tar sig rätten att se ner på, att systematiskt smutskasta och misstänkliggöra människor, att uttrycka sig hatiskt och, att kanske gå till fysisk attack mot människor utifrån hudfärg eller religion eller kultur. De utför rasistiska handlingar.

 Vi ser rasismen! Och när vi ser rasismen kan vi ta kampen emot den. När vi ser rasismen kan vi ta stå upp för de goda krafterna och det är det vi gör här i kväll.

 Det finns så mycket godhet runt oss och det är den vi ska bygga vidare på.

Vi organiserar oss där det passar oss bäst och fortsätter stå upp för människovärdet så länge det behövs.

Jag tror var och en av oss som är här kväll tycker det är skönt att se alla andra. Att bita ifrån mot rasismen kan kosta, kan kännas ensamt och ibland obekvämt.

Men vi gör det, för det finns inget alternativ till att bygga på värderingar om alla människors likheter.

Rasismen är inte ett hot enbart mot de personer som direkt drabbas.

Att se sig själv som en person som tar sig rätten att trycka till andra, att begränsa andras frihet utifrån dennes egenskaper som ses som sämre än ens egna visar att man är en person som inte ställer upp på grundläggande mänskliga rättigheter.

Rasismen hänger ofta ihop mot ytterst negativa attityder mot kvinnor, mot homosexuella, mot människor med funktionsnedsättningar och generellt mot fritänkare som utmanar en liten inskränkt bild av vad som några vill kalla svenskt och riktigt.

När de krafterna får fäste i ett samhälle är det farligt för alla oss som värnar individens frihet, allas möjlighet att få vara den man är.

De som av någon anledning tror att rasismen inte är en fråga som angår dom, borde bli medvetna om att de människor som tar sig friheten att sortera bland andra, -duger de eller duger de inte-, förr än den anar kan vara en av de som inte duger.

 Rasismen är aggressiv. Närhelst den dyker upp, vilket är ofta nu för tiden, ofta i ett kommentarsfält nära dig, är den skrämmande i sin dumhet.

Den kan inte kamoufleras i ord som ”invandringskritisk” eller andra försök till förmildrande omskrivningar.

Vi ser den.

Ina, Alice, Molly, Julia och Ebba ser den.

Vi ser den och vi kommer att fortsätta stå upp för andra värden.

För medmänsklighet. För solidaritet. För värme.

Tack.”

GD skrev.

Anders Ygeman skriver i Aftonbladet i dag. Läs hela HÄR.

”Ingen ska tvivla på att regeringen gör vad som krävs för att hindra ett attentat i Sverige. Men ingen ska heller känna en oro över att vi nu fattar beslut som undergräver den demokrati vi är satta att försvara. Sverige är och förblir ett samhälle som tror på demokrati, frihet och jämlikhet mellan människor. Dessa värderingar kan och ska terrorismen aldrig få rubba.”

Text nedan från socialdemokraterna.se

Migrationsverket har nu begärt att gränskontroll införs. I morgon kommer regeringen därför att fatta beslut om att återinföra gränskontroll vid inre gräns. Beslutet gäller inledningsvis i tio dagar.

Migrationsverket är under extremt stort tryck. Verket menar att inflödet till Sverige sker helt okontrollerat och att inre gränskontroller skulle underlätta deras arbete att säkerställa asylrätten. Mot bakgrund av detta har regeringen beslutat att tillfälligt återinföra inre gränskontroller, med start i morgon, torsdag den 12 november, klockan 12.00.

– Regeringen gör den samlade bedömningen att beslutet är nödvändigt eftersom den nuvarande situationen innebär akuta utmaningar för viktiga funktioner i samhället. Detta hotar den allmänna ordningen och den inre säkerheten. Bedömningen bygger på Migrationsverkets och Polismyndighetens analys liksom den lägesbild som ges av Myndigheten för samhällskydd och beredskap, säger inrikesminister Anders Ygeman på en gemensam pressträff tillsammans med Migrationsverket.

– Införandet av inre kontroller kan leda till en bättre ordning och ett mer strukturerat mottagande. Det kan också göra det lättare att sortera ut de ärenden som vi bör prioritera – ensamkommande barn och barnfamiljer, säger Mikael Hvinlund, kommunikationsdirektör på Migrationsverket

Både Anders Ygeman och Mikael Hvinlund underströk att förhoppningen är att gränskontrollen ska underlätta för asylsökande att snabbare komma i kontakt med Migrationsverket. Detta eftersom personalen vid gränskontrollen direkt kan ge information om vart de ska vända sig.

Fakta

• Kontrollen ska börja genomföras torsdagen den 12 november klockan 12.00 och inledningsvis gälla i tio dagar, till och med den 21 november.
• Det blir polisens uppgift att bestämma var och hur gränskontroll ska genomföras.
• Regeringen har också beslutat att remittera ett förslag om id-kontroll på färjor.

I går var det partiledardebatt på TV.

Att göra nåt vettigt av paneldebatter med åtta deltagare går inte. Det är värdelöst att delta i, värdelöst att titta på. Ändå fortsätter det formatet att rulla. När människor tror att det är det som är politik förstår jag ointresset för partipolitik.

Det var förutsägbart och småttigt. Diskussionen om klimat handlar om den svenska bensinskatten. Vår gemensamma utmaning är enorm. Vi behöver tala om flygresorna till Thailand, om allt kött som äts och vårt upplevda behov av att konsumera saker. Men vi pratar -igen- om en skattesats på bensin. Saknas det helt fantasi och vilja hos de som förbereder debatterna att hitta på något intressant, kul och avgörande?

”Alla kan inte bli akademiker” berättade Björklund igen och igen och igen. Det stämmer. Men väldigt många fler kan. Att då ha det motsatta fokuset, som Björklund har, är för mig obegripligt.

En av de absolut största utmaningarna i mitt län är att fler ska välja studier.

Det finns i dag 536 jobb som annonseras på Arbetsförmedlingens hemsida gällande Gävleborg. Jag rullar snabbt igenom. Olika sorters pedagoger, ingenjörer, sjuksköterskor med olika inriktningar och matlagningskunniga bland annat.

Jobb som inte påpekar att färdig gymnasieutbildning krävs som lägst är diverse säljjobb.

Vi vet att bland arbetslösa är det stark överrepresentation av människor som inte gått klart gymnasiet. Därför är det givetvis viktigt att 1) se till att alla som är unga klarar sin skolgång 2) ge de som inte har gymnasieexamen en andra chans. Tur att den nuvarande regeringen avser att göra just det.

Man kan enkelt säga att ju mer man pluggat desto mindre är risken för att bli arbetslös. Ja, det finns arbetslösa som har pluggat mycket också, men nu pratar vi de statistiska sambanden.

Kollade SCB för siffrorna 2014.

Minst tre år eftergymnasial utbildning. Män i Gävleborg, 12 % mot landets genomsnitt på 20 %. Kvinnor i länet 23 % mot landets snitt på 29 %. Vårt länssnitt på 17 % mot landets 25 % gör oss lägst utbildade på den nivån i hela landet.

Det betyder att just i vårt län finns det extra många som borde våga ta steget jämfört med i dag.

Att mata invånarna i Gävleborg med budskapet att alla inte kan bli akademiker är helt galet. Snacka om potentialen istället. Tala om möjligheterna!

Tala om närheten till studier på högre nivå på orter helt nära som Gävle, Uppsala, Falun och Sundsvall. Tala om vilka möjligheter till jobb och chans till personlig utveckling som studier ger. Tala om hur man kan kombinera familj med studier.

Att istället grotta ner sig i sådant som antyder att bara en viss sorts människor kan plugga är fult. Det har alltid varit så att akademikers barn är de som det faller sig naturligt för. Inte för att de är intelligentare, utan för att de levt med det. En förväntan.

Jan Björklund vill jobba med att stärka olika förväntan på olika människor. När det vi behöver göra är precis tvärtom, tala om att så många fler kan bli akademiker.

För att fler ska få fler chanser.

Och det behöver givetvis inte vara högskolestudier. Det finns en himla massa annat skitbra. Yrkesutbildningar, folkhögskolor osv. Men ingen ska behöva stå och trampa på samma ställe.

Vill avsluta med att länka till en nu snart sex år gammal ledare jag skrev i Söderhamnskuriren om hur delar av mitt eget parti också reagerar på utbildning.

I går var vi en hoper socialdemokrater som körde dörrknackning som en del i höstkampanjen.

Det var trevligt på alla sätt utom att jag var genomfrusen när jag kom hem. Lyckligtvis bor jag i ett land som tillhandahåller varm dusch.

Nu har jag sysslat med politik så länge att jag anar en del mönster. Ett av dom är att när det är valrörelse och vi dyker upp någonstans så skrattas det lite lätt och skojas om ”Nu när det är valrörelse passar det att komma”. Då får jag skoja med lite om det, eftersom ingen ändå vill höra hur vi funnits tillgängliga på olika sätt i fyra års tid innan. Stått på torg, utanför butiker, knackat dörr osv. Nu börjar jag förstå varför. För att vi är osynliga då.

Nu, liksom i våras när vi knackade dörr, är ointresset rätt stort. Få har någon politisk tanke de vill bolla. Ser rätt förvånade ut över att vi kommer. ”Men kommer ni nu, det är väl inget val?!”

Jag vet inte hur, men det känns jätteviktigt att få fler på banan hela tiden. Politiken och politikens inverkan på vår vardag händer hela tiden. När människor är missnöjda med något agerar dom, rätt så klart. Men det finns ett stort behov av att prata om vår gemensamma framtid även så att säga i fredsläge. Politik händer inte vart fjärde år, utan ständigt. Det blir så mycket bättre om alla vill vara en del av processen oftare.

Jag förstår så klart att var och en inte är laddad för ett politiskt samtal lördag vid lunch när vi kommer lite härligt spontant. Men att en del är helt oförstående om varför är värt att fundera över.

Vad tycker du om det här? Vad har du som politiker att säga om det här?

Det är inget konstigt att jag och andra med förtroendeuppdrag får den frågan, det ska vi förstås eftersom vi är valda att hålla med samhällsfrågor i stort och smått.

Men jag vill ändå lyfta några aspekter.

I går till exempel ringde Gefle Dagblad. Frågade om vad jag tycker om Gävle kommuns lilla reklamfilm om Gävle för oktober. Som jag inte hade sett. För sakens skull kollade jag. De som gjort filmen gör som samhället i stort. Myser och pyser kring hur gosigt det är med alkohol och avslutar med ett festligt skål. Jag ”rasar” alltså inte vilket jag antar att poängen var med tanke på att det var intressant att fråga mig som inte alls har nåt med produktionen av filmerna att göra.

Jag frågade journalisten lite om varför just jag skulle svara på frågan, och det hade att göra med att jag ju ”var engagerad” i sådana här frågor. Min tolkning är att man hoppas hitta en politiker som också är nykterist och ”engagerad” som ska ”rasa” lite. För det gör alltid nykterister om det är rubriker inblandade.

Jag fick också exemplet att om det handlade om jordbruksmark så ringde man ju någon annan. Jag sade då att även jag har saker att säga om jordbruksmark.

Just nu har jag ett telefonsvararmeddelande som jag inte ringt tillbaka på från en journalist som undrar vad jag tycker om neutrala förpackningar på alkoholdrycker. Slump? Nej, nej. Hen behöver väl en restriktiv person som mig som kan tänka att det är värt att överväga utifrån folkhälsa. Det kontras troligen med en mer kommersiellt vänlig politiker. Se där, ett drama. Och folk kan naturligtvis tro att det är något jag funderar på natt och dag, det här med neutrala förpackningar. Eftersom jag nu är ”ute i frågan”.

Så kan media fungera. Rätt förutsägbart när man varit den som blivit uppringd ett antal år. Bra att veta för den som inte är i den sitsen. Är jag som politiker engagerad i precis allt? Nej. Är alla frågor viktiga för mig? Nej. Känner jag alltid att det jag tycker i en fråga också måste bli partiets hållning? Nej.

Det är en fråga om prioriteringar helt enkelt.

Låt mig ta ett exempel som varit mycket i media i Gävle och som ännu inte landat. Det är äppelträdet på Söder. Det har varit många turer kring det. Jag hör alla argument och förstår att frågan är verkligt viktig för några få, uppfattar att de allra flesta inte bryr sig. Innan det blev skriverier visste jag inte att trädet fanns. Då har jag ändå rätt frekvent promenerat där de 16 år jag bott i staden men aldrig tänkt på det där buskaget som något speciellt. Och nej, jag är ju ingen pomolog så det kanske inte är så konstigt då. Vi biologilärare är inte särskilt utbildade i pomologi.

Jag följer med, läser, förundras över de många turerna.

Min privata åsikt är: vi saknar bostäder i Gävle. En stad finns för människorna och deras aktiviteter, de enskilda växterna är redan bortvalda. Grönområden, absolut, men det är en annan sak och krasst sett finns de för människans välmående, inte för sin egen skull. Annars skulle vi bo o kojor i skogen om vi låtsades att naturen ska bestämma.

Experterna säger att trädet är unikt, då är det säkert så. Trots det värderar jag inte det som viktigare än att bygga mer platser för människan, som ju är hela idén med städer.

Träd har en naturlig plats i stan, men inte så att de hämmar den mänskliga aktiviteten som är huvudfokus för en stad. När det var tal om den välbehövliga tunneln från Öster till Nygatan, under järnvägen, var ett argument att man skulle behöva ta ner några träd. För mig var det lika obegripligt som äppelträdet. Staden är tänkt för mänsklig aktivitet, inte för enskilda individer av träd.

Ju mindre jag skriver om det här nu desto färre mejl från arga män får jag nog så jag stoppar här med argumentation.

Men min privata åsikt i äppelträdsfrågan är inte poängen med den här texten. Poängen är att frågan är egentligen inte särskilt viktig för mig, jag är heller inte så insatt att jag läst alla handlingar i ärendet. Det har däremot andra i mitt parti, som därför har mycket bättre koll. Då väljer jag att go with the flow eftersom de har bättre koll. Men främst för att jag inte är djupt engagerad. Det är inte jätteviktigt för mig.

Ju längre jag hållit på med politik desto mer har jag blivit en byggivrare. Jag vill att det ska byggas mycket, högt och smart. Varför? För folk har ju ingenstans att bo. Så krasst är det. Det faktumet är viktigare för mig här och nu än en enskild individ av ett trä som onekligen kommer att dö. Kanske nästa år. Kanske om tio eller femtio.

När jag få avväger antalet förlorade boendeår mot hur många som egentligen brydde sig om trädet tänker jag att boendet är viktigare. Se där, nu gled jag in på en argumentation igen. Lätt hänt.

Nu har jag haft en offentlig åsikt om äppelträdet. Det betyder inte att jag har ett behov av att prata om det i media. För att vara den där sossen som tycker att det kan huggas ner ner för att det skulle passa bra i en polemisk artikel. Det intressanta är inte vad jag tycker, utan vad partiet tycker. Socialdemokraterna är större än mig (tack och lov).

Här är en bild från Arbetarbladet på äppelträdet.

Jag fick förresten nyligen ett mejl om äppelträdesfrågan. Uppmaningen var att jag skulle tänka på mina barnbarn. Om jag trodde att jag skulle få några hade jag främst önskat att de hade någonstans att bo, istället för att de skulle ha just det här riset att klättra i. Som kanske redan dött undan då.

Skärmdump från aftonbladet.se i dag

Moderaterna tycker att budgeten ”slår” mot det mesta. Såklart, eftersom de inte har välfärdsbyggande som fokus.

Men rubriksättningen här ändå. Det har lagts så många budgetar som inte haft minsta intresse av omfördelning mellan könen. När det nu ändrats är M alltså griniga. Givetvis är det enorma skillnader inom gruppen män, några har allt, många har lite. Men kikar man på gruppen män kontra gruppen kvinnor så vet vi att en kvinna under en livstid tjänar 3,6 miljoner mindre. På vilket sätt är det för M egentligen ett problem med en jämställd fördelningspolitik?

Eller egentligen fördelningspolitik alls?

Den här tabellen ur budgeten visar att de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst gynnas absolut mest, på bekostnad av de som tjänar mest. Ju mer man tjänar desto mer får man bidra.

Bidra till vad? Jo, en budget handlar ju inte enbart om att fördela mellan plånböcker vilket journalistiken ofta förenklar det till.

Pengar behövs till skola, infrastruktur, klimatarbete, omvårdnad och annat som vi förväntar oss ska finnas till hög kvalitet, och det är inte gratis. Borgarnas skattesänkningar har urholkat en hel del och nu börjar jobbet med att återställa det, och få tryggheten på rätt väg igen.

Det här med journalistikens hantering av budget har många andra andra skrivit om i dag. Hur det kokar ner till ”vinnare” och förlorare” på individnivå, snarare än att se till samhällsvinster. Sorgligt tycker jag. Och slött.

rrr