Författararkiv: Elin
Träffade viktiga i lördags
I lördags var jag till Söderhamn en sväng och träffade en del släktingar. Riktigt gamla och riktigt unga. Det var kul.
På ett ställe bor kattungen Juni tillsammans med sin mamma Olle. Ibland är allt man behöver i livet en pälsdjursunge att hålla i.
Sittstrejk mot utvisningarna till Afghanistan
Sedan i söndags sittstrejkar ett stort antal unga personer mot utvisningarna till Afghanistan. Målet är att få träffa Migrationsverkets Ribbenvik för att prata om läget i landet.
Innan dagens gruppmöte träffade jag dom en timme för att höra deras historier om varför de inte kan leva i Afghanistan och varför de räds utvisningarna för sig själva och sina vänner till landet.
De undrade hur så många kan tro att Afghanistan, ens delar av det, är säkert. Samtidigt bad de mig hälsa alla jag känner att de väldigt gärna berättar. De välkomnar alla till Mynttorget i Stockholm. Så ni som vill veta hur de upplever läget, gå förbi och prata en stund.
Läs lite här. Men håll i minnet att siffrorna verkar mer positiva än hur det är. Räknas man som under 18 är sannolikheten att man får stanna större. Men många, många räknades upp i ålder ett, två eller tre år under förra året. Baserat på godtycke. Och då blir siffrorna annorlunda. Då försvinner synen på att de behöver skydd.
Nu på kvällen har demonstrationen attackerats. Det verkar handla om killar från motståndsrörelsen som tycker det är fräckt att med våld ge sig på en utsatt grupp. Det gör mig så ont, och gör mig så förbannad. Hotet mot säkerhet kommer bland annat därifrån. Rakt ur det de själva vill tro är det ursvenska. Kräk.
Vad vill de kommenterande männen?
Socialdemokraterna i Gävle har under sommaren annonserat efter en ny ombudsman. Annonsen har bland annat funnits på Facebook.
Och det kräver hård moderering. Så många är alla de män som tycker att det är ett lysande tillfälle för dem att skriva elaka, ointelligenta, insinuanta saker. Givetvis är grunden att de inte gillar socialdemokratin, och så får det vara. Men att de inte kan låta en jobbannons rulla förbi ögonen utan att de måste ta av sin värdefulla tid för att skriva något som säger mer om dem själva än om partiet vet jag inte hur jag ska förhålla mig till. Tycka synd om dom kanske.
Tycker lite synd om mig också som behöver se och jobba med skiten.
Det värsta av allt är att kommentarerna är så stendumma, ständigt utan finess. Om de ska lägga energin, kom med nåt fyndigt. Men okej. Gissar att den kapaciteten saknas.
Så vi fortsätter bygga samhället, jobba på. Med dessa män i hasorna. Jävligt drygt. Det vet de förstås. Och det är väl därför de gör det. Förstås. Ynkliga individer.
”Vem blir förresten jag om de rycks bort från mig?”
Läs en intervju med Jan Stattin från Gävle i Dagens Integration.
Delar:
”Jan Stattin berättar att både hans fru och han själv är eniga om att de aldrig skulle kunna leva med att Amir togs ifrån dem.
– Det är nog många som känner så. Man kan inte komma nära en person och sedan se dem föras bort i handbojor och fotbojor. Man vill tänka att han klarar sig, men hur länge?
Säkerhetsläget i Afghanistan där Amir kommer ifrån försämras ständigt. Enligt en ny FN-rapport som publicerades för några veckor sedan har rekordmånga civila dött i Afghanistan det senaste året. Sedan januari i år har 1662 civila dödats i landet, enligt rapporten. Några veckor innan rapporten publicerades vädjade Afghanistans flyktingministrar till Sverige och EU att stoppa utvisningarna till landet då de menar att landet, på grund av säkerhetsläget och de stora flyktingströmmarna från grannländerna, inte har kapacitet att ta emot de afghaner som återvänder.
Men än så länge gäller det avtal som Sverige tecknade med Afghanistan förra året. Enligt avtalet ska Afghanistan se till att de personer som återvänder till landet från Sverige får ett värdigt mottagande.
– Verkligheten är att bara ett fåtal kommer att klara sig men andra kommer inte det. Det är inget man kan acceptera, säger Jan Stattin.”
Regnlördag är bra för fötterna
Mitt hus riskerar inte att översvämmas så jag sitter inte i skiten. Mer problematisk på andra ställen, hoppas allt går bra. Hjältar som jobbar och sliter med att bekämpa naturen vid behov.
Regnet har inspirerat mig till inget. Först vägrade jag gå upp. År rester. Bläddrat slött i magasin. För snuvig för att gå på grillfest. Samlat ihop sopor men inte orkar gå ut med dom. Bytt en glödlampa. Målat naglarna med snygg korall från Essie. Läst bloggar. Gjort lite förtroendevalt sosssejobb. Läst en bok. Sorterat i köksskåpen (typ fyra saker som var på fel ställe).
Viktigast av allt och mitt tips till alla: sett till att fötterna är fina.
Alltså har jag gjort så kallad fotvård. Brukar ta in en stol i badrummet. Tappa upp lite vatten i badkaret, tömma i badsalt. Läsa. Filta. Blöta mer. Läsa. Fila. Fotmask. Läsa. Tvätta bort. Fila. Smörja in mängder med kräm. Läsa. Ta på strumpor.
Jag har så oerhört svårt för oskötta fötter. Tjocka hälar och sprickor. Långa, tjocka, oklippta naglar. Ryser.
Därför måste jag ju vara ett gott föredöme i detta.
Nu är mina fötter lena som lammöron. Både den äkta varan och växten.
Så om du inte vet vad du ska göra när det regnar. Fila. Smörj. Man måste inte ha särskild fotkräm. Vilken kräm som helst är bättre än ingen.
Eliasson i dag om Afghanistan
Konflikterna i Afghanistan går vidare. Artikel från igår om lite av det senaste.
”Med en upptrappning från IS och en omfattande och intensifierad offensiv från Talibanerna på flera håll i Afghanistan försämras säkerhetsläget i landet alltmer.”
Det var det baket
Jag har knappt hämtat mig än.
95 procent av all supergod kolasmet jag täckte en pecanpaj med rann ut pga usel springform. Den springformen ska nu dö. Smeten hade kunnat orsaka djup ugnskatastrof om jag inte använt det gamla tricket med att alltid ha folie i boten av ugnen. Alltid. Alltid är det nåt som smiter ut ur formar.
Men här pratar vi ändå en halvliter klibb som allt landade på folien. Så jag är både arg och lycklig.
Två happenings i Gävle
I lördags var jag och några vänner till Furuvik. Vi skulle se Little Jinder! För att hon är bäst! Jag har gått på två konserter i år. Båda med henne! Vi träffade henne innan konserten, mitt bland getterna! Så trevlig.
På söndagen cyklade jag till Järnvägsmuseet redan på förmiddagen och mötte upp min ena syster och delar av hennes gigantiska familj. Kramade mina syskonbarn. Åkte rälsbuss. Det är ett bra museum det där.
Så visst roar jag mig lite också. På lagom nivå.
Chill blev mest jobb
Jag skulle försöka att inte jobba så mycket den här veckan. Som bekant har inte förtroendevalda ”semester”, men lite chill är bra för alla.
Den här veckan har jag ändå jobbat. I måndags var jag till Sandviken och träffade ett 40-tal ungdomar som är asylsökande, och pratade om mitt uppdrag som riksdagsledamot och de berättade för mig om sin situation och rädslan för att tvingas tillbaka till Afghanistan.
I går gick hela dagen åt till utskottsmöte i Stockholm, där Anders Ygeman var inkallade till justitieutskottet maa ni vet. Sekretessbelagt möte och jag kan åka dit om jag yppar nåt om vad som sades där så det gör jag inte.
I dag har jag så klart lagt tid på att följa politiken och utifrån det haft ett rätt långt telefonmöte. Jag har också varit och kört direktsändning i Radio Gävleborg och pratat om ensamkommande/Afghanistan.
Så går det när jag ”har semester”. Obs, ej bitter. Det finns ju ändå utrymme för en del rejäla sovmorgnar och det är det viktigaste för mig. I morgon rullar vi vidare.
Är ändå nöjd för att jag under kvällen tvättat, strukit samt lagat två plagg som legat framme ett par månader för att det ska hända. Nu har det hänt! Nickel har också fått sin bur uppfräschad och lite nytt har hänt i den. Och hon har varit utanför den länge på äventyr. Det är ju lätt att tro att guldhamster är så enkelt. Det är det inte. Ständigt tokiga incidenter. På försommaren lyckades hon ju smita ett par gånger. Det märker man inte alltid direkt så hon kan vara ute ett bra tag. Förra veckan insåg jag att vid ett av de tillfällen så har hon gjort mos av en stor del av soffan. Lyckligtvis på ett ställe där det inte syns så mycket. De där enkla hamstrarna. Som jag älskar!