Författararkiv: Elin

Fyrverkeriproblematiken fortgår

djurens

Kollaget är gjort av Djurens Rätt.

I samband med nyår visade det sig igen att människor inte kan hantera fyrverkerier med det där omtalade sunda förnuftet som det brukar hänvisas till.

För ett år sedan var jag med i olika rikstäckande media och talade om problematiken vilket Marcus Oskarsson uppmärksammade. (Och jag hade nog rätt i att det därefter gått utför …)

Tyvärr hade han fel i sin prognos att något skulle hända under året. Det här nyåret var det återigen många, många incidenter. Jag lider med djuren och deras ägare som drabbas av människors bristande omdöme.

Marcus har gjort en ny uppdatering där han tror att samtliga partier måste bli tydliga i hur de vill ha det med det här.

Jag vidhåller att min linje är bra. Att hitta ett sätt där proffs får skjuta på bestämda platser och tider. Där det inte finns utrymme för berusade amatörer att syssla med sprängmedel lagligt. Men det kan finnas andra ännu bättre sätt. Hur som är dagens system ociviliserat.

En grå tisdag …

… piggades upp av att välkomna arbetarekommunens nya ombudsman Maria Kärnström till jobbet.

På kärntemat så jag har just ätit jättemånga granatäppelkärnor också. Det är vansinnigt gott. Dessutom märkligt nog också nyttigt.

2017 vill jag inte göra igen

Jag fogade samman några bilder. När jag swajpar mellan dem är det främst bilder med djur som känns relevanta. Det kan inte betyda annat än att jag har som roligast och är som gladast när jag umgås med djur.

Det nya för i år var långt ifrån en positiv sak. Det var att tappa stora delar av håret av stress och oro. Sedan blekte jag det. Så sista halvåret har det inte alls varit sig själv utan tunt och fluffigt. Att det märktes blev tydligt första mötet efter sommaren då fyra personer ville prata särskilt om mitt hår. Berättade inte för dem vad det berodde på. Inte heller talade jag med så många om att jag hade konstant tryck över bröstet och inte kunde andas ordentligt. Vem vill tala om dåligt mående? Jag ville det i alla fall inte.

Jag har tröstätit ganska mycket. Av oro.

Jag har inte gjort något särskilt kul, jag har inte hunnit läsa så många böcker och jag har jobbat på med det jag ska göra. Så. Det här är väl mest en parantes.

Det gladaste som hände var att ett efterlängtat barn föddes i min familj tack vare att vi ändrade lagen om assisterad befruktning till ensamstående. Det politiska är också det privata. Och tvärtom. Så har jag inte lyckats med ett skit annat tryckte jag i alla fall ja på knappen till det en gång i tiden.

Vi ses inte igen 2017.

I kväll är jag med några jag tycker om (två ben och fyra ben) och har blå naglar som glittrar.

2017

Svart och vitt

lördag lördag2 lördag3 lördag4

Jag har gjort en modern arbetsuppgift. Raderat bilder i mobilen. Hundratals. Jag tar ofta fem varje gång jag fotar något, och det behövs ju inte riktigt sådär ett år senare … Några av dem gjorde jag svartvita och beskar lite. 2017 utan färg. Ska det vara nåt ska det ju vara med djur. Det blir andefattigt annars.

Fattigfällan

fattigfällan fattigfällan1

En av mina återkommande jobbiga drömmar sedan lång tid är att jag inte kan slå in ett telefonnummer på en telefon rätt. Drömmarna måste ha börjat för länge sedan eftersom de ibland inkluderar snurrskiva. Det är viktigt, det är bråttom, men det går segt och blir fel. Hopplösheten i drömmarna är stor.

Den här boken handlar om hur alla vägar framåt täpps igen, av det system som ska vara vårt trygghetssystem men där olika system samverkar med varandra så att de motverkar syftet.

Det blir en labyrint utan utgång helt enkelt. Vägg på vägg att stöta i. Boken är baserad på verkliga händelser och allra sist finns tips till både politiker och de som arbetar med försörjningsstöd samt till oss som har en vän som blivit fattig. Politiken är ett stycke för sig. Det andra. Att till exempel slänga ur sig att man har slut på pengar när man inte har det (bara för att man köpt för många läppstift och pengarna för nöjeskonsumtion är slut) är ju knepigt att höra för någon som inte har råd att äta. Eller detta med när man vill hjälpa till. Bjud inte på mat, ge pengar eller matvaror så att man kan välja själv. Har du inte pengar att erbjuda, fråga om du kan följa med till soc tex som stöd vid samtal.

Mat är basalt. Och det återkommer flera gånger i boken. Vad det betyder att inte ha råd med mat. Hur en billig kakburk med utgånget datum räcker en dag. Varför man blir tjock när man är fattig och inte smal, fast man har brist på mat.

Varför det viktigaste kanske inte är att sortera ut en vinterjacka och skänka till behövande, utan där underkläder och strumpor är viktigare att få.

Det är så många saker som gör den här boken till en ögonöppnare för den som själv lever långt ifrån att själv vara beroende av samhällets stöd (för något man inte själv alls rår för, bli sjuk) eller känna någon som är. Författaren är en av mina svenska favoriter och hon är en så duktig skildrare. Jag får alltid ont i magen när hon skriver om svåra saker. Ett gott betyg.

Det är en roman, men också ett samtidsdokument och ett skarpt inlägg i debatten.

Jag tycker att du ska läsa den.

Nu ska jag hitta den här boken som jag påmindes om när jag läste Fattigfällan. En bok de pratade om i radioprogrammet Plånboken tidigare i år. Krisboken : nyckeln till att överleva trots urusel ekonomi.

Fyra bra skrivor från förr

IMG_0411

Det finns skivor som riskerar att glömmas bort.

Jag gör därför en insats och lyfter fyra skivor som jag lyssnar oerhört mycket på, och i tider så jag är både väldigt glad eller väldigt ledsen är de mina go to-skivor.

Hiphop från början av 2000-talet med Melinda Wrede och Feven. Och så pop med Robyn och Paola.

Varsågod för tips om du är ung. Varsågod för påminnelse om du är gammal.

 

Sista Stockholmsveckan för året och Riv alla stängsel

Den var förra veckan! Fast den inleddes med ett kommunfullmäktigemöte i Gävle. Där återremitterades ärendet om försäljningen av Gavlegårdarnas, dvs kommuninvånarnas, fastigheter så därför kallades vi till ett extra KF i morgon … På den korta tiden ska styret hinna svara på en massa frågor som ställdes. Vi får se.

Annars har det varit en mix av votering, gruppmöte, ytterligare en informationssittning om förslaget till sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet som Löfven nyss presenterade, seminarium om Nobelpriset och vikten av forskning, diskussioner om ytterligare en kommande proposition som är lite hemlig fortfarande och diskussioner med justitieutskottet om kriminalpolitiken bland annat. I torsdags var jag utkvittad från både utskott och votering för att istället träffa Polisförbundet i Gävleborg och ta del av deras diskussioner, vilket var både trevligt och givande. Tack för den möjligheten.

I fredags, efter slutvoteringen, och innan min vän kom, så hann jag i godan ro julstäda kontoret. Så det ser lite trevligt ut när jag kommer tillbaka igen. Inga överflödespapper, inga bruna blad på växterna om det inte hunnit komma nya osv.

Vad gör jag då den här veckan, har julledigheten redan inträtt? Slappar jag sönder mig. Nej. En mycket bra sak med den här veckan som jag kan spendera i Gävle är möjligheten att ha möten med folk på hemmaplan. Samtal som behöver tas finns det nu utrymme för. Dessutom finns det en del att läsa. Som utredningen om föräldraförsäkringen. Se till att alla mejl som ska besvaras är besvarade. Möten i början på året avstämda. Bara uppdatera bloggen en aning. Ni vet.

I går kväll var jag med när S-kvinnor hade uppstart på sin verksamhet med sång. Fokus på kamp och frihet. Fick vetskap om en för mig ny sång, en ny favorit. Riv alla stängsel. Tänk på det!

Helgen som var

Det var en riktigt rolig helg. Riksdagen hade sitt sista på fredagen och sedan stannade jag kvar. Jag och en vän tittade på riksdagshuset, åt grekiskt och såg All inclusive på bio. Se den! Skrattade mycket. Skratta ska vara välgörande. Därefter hamnade vi hos en kompis som hade fest. Alla hade roliga julkläder utom vi, så vi stod ut en aning. Väldigt roligt. Många godingar på plats.

Dagen efter var det premiär för mig på Vasamuseet. Lärde mig mycket. Tog så klart del av guidningen. Guidning är bäst. Antar att det inte är någon idé att föreslå att de ska måla skeppet i originalfärgerna för extra maffighet …

På kvällen tid att läsa. Jag läste ut Fattigfällan. En bok som förtjänar ett eget inlägg.

På söndagen hade jag julmys med en kompis, till vilket jag bakade både kola- och saffranssnittar. Gott! Sedan årets sista styrelsemöte med arbetarekommunen, där vi gick ut och åt efteråt. Riktigt riktigt kul att umgås ordentligt med kamraterna.

Bra helg helt enkelt!