Jag har varit på två ridläger på Hallmyra i år och de har som vanligt levererat på alla sätt möjliga. Bra arrangerat, bra folk och hästarna är bäst. Har ridit uteritter på Queenie och njutit av varje sekund. Men hon är gammal nu och ska i bästa fall få föl nästa sommar, så jag vet att det inte blir mycket mer ridning på henne för min del.

Då gäller det att fasa in en ny favorit och just nu jobbar vi på det med shirehästen Mazarin som fyller 7 år i år.

Jag red henne två gånger på förra lägret, varav sista gången för två veckor sedan slutade med ett brak. Då kroken som höll i stiglädret gick av (rätt höga odds på det ändå? i galopp så slumpade det sig som så att jag for i backen. Otäckt, men allt gick ändå helt bra. Några skrubbsår och stel kropp.

I går var det heldagsuteritt med drygt sex timmar på hästryggen. Jag fick lite tips om hur jag skulle rida henne för att vi båda skulle trivas och de två sista timmarna gick helt lysande. Men vi hann också med en incident av att hamna nere i ett dike samt ett snabbt avhopp när hon kände för att lägga sig ner i blåbärsriset.

Min nya hjälm som jag införskaffat efter smällen (den gamla förbrukas just i smällen) kändes bra. Skönt. Inte lätt med hjälmar.

Här ser ni Ullie på Ticky och mig på Mazarin i kalkbrottet Kalkbro. Där bröts kalk till murbruket som byggde Gripsholms slott bland annat. Elin tog bilden.

Kroppen var helt ledbruten i går och ett dygn senare är den inte mycket bättre. Men själen är glad.

Jag har helt klart flyttat för få gånger i mitt liv för att känna mig chill med det eller ha en bra rutin. Veta hur jag ska ta mig an processen så att säga.

Men sedan två veckor jag och vi på plats på vårt nya ställe. Det är inget kartongkaos längre men inga tavlor uppe och lampor provisoriskt uppsatta.

Tidigare kunde jag säga ganska exakt var allt i mitt hem fanns. Från en bok till en skruv. Nu har jag ingen aning.

Det känns inte bohemiskt och härligt. Men boendet är bra.

Mycket är redan i lådor. Vi ligger bra till. I går stuffade vi om i vindsförrådet. Lyckligtvis inte ett oöverstigligt arbete eftersom jag sorterat ut det i omgångar tidigare. Vi packade i lådor och körde bort saker som inte ska flyttas med.

Och nu kan flytten, som är i slutet av nästa vecka. gärna få skynda sig lite. För det är inget liv att ha sina saker nedpackade och därmed obrukbara. Det blir lite tråkigare hemma helt enkelt och väldigt mycket fulare. Krukväxterna är förstås uppe och förgyller. I dag har små skott av en på olika sätt gått iväg till fyra olika personer. Jag har gjort en rabarberpaj eftersom jag tänker att frysrens är bra nu. Frysen innehåller alltså två påsar rabarber och en fryst grädde mindre.

Vad jag egentligen vill säga är att det är emotionellt jobbigt att flytta. Jag flyttar ju till något, inte från något. Jag har älskat den här lägenheten i tio år. Gjort så mycket kul. Den har så väldigt många fördelar.

Jag har bott ensam, jag har bott tillsammans med andra här. Någon har jag varit tillsammans med, några har bott här av andra anledningar.

Jag har genom åren fixat och grejat så att jag tycker att allt stämt överens med mina önskningar och behov.

Jag ska försöka att inte känna mig ledsen. Jag ska nu flytta till något som också kommer att bli minst lika bra. Och jag ska vara glad över att jag har trivts så bra i ett decennium!

Kanske också påminnas om att jag trivts utmärkt på varje ställe jag bott på i Gävle, vilket är tre tidigare.

Och nu kommer ju någon annan att få bo i den här finfina lägenheten.

Nu sitter jag i ett Gävle med regnet slående mot rutorna kompletterat med buller och blixt.

Men i förmiddags var jag och min kompis på Stall Stråtjära och red ett par timmar. Här på slutet av turen där hästarna får äta lite vass!

Jag rider på Chocken, en bekantskap från tidigare som jag är väldigt förtjust i. Han är snygg, luktar gott och har bra frisyr.

Så väldigt bra. Och inget dåligt väder på oss!

I dag fixade jag några snabba ärenden på stan och passade på att köpa nya fräscha sommarpockets. Jag känner rikedomen. Läste nyss lite på balkongen.

I andra änden har jag också sorterat ut ett gäng böcker som får gå vidare till andra nu. Jag har också lämnat en fet pappkasse med grejer på Myrorna. Jag har verkligen genom åren sorterat ut massor av saker, men nu är det inför flytten extra skarpt läge. Jag vill verkligen bara packa upp saker jag är glad att se igen.

Krukväxterna, det är ju samma grej. Trots att de är kompisar på annat sätt och därför ännu svårare. Planterade om ett gäng kaktusar och palettblad på förmiddagen. Det finns verkligen alltid något att göra.

Har eftermiddagsfikat med en kompis, promenerat på bästa stället och visat lägenheten för intresserade.

Fick ett jättefint hemgjort vykort på posten från min vän i Lettland som jag byter sådana med. Vardagsglädje!

Tre dagar förra veckan var det ridning. Ett litet trevligt gäng och som vanligt fantastiska hästar.

Särskilt sista dagen hade vi en härlig tur ute med en lång trav på mjukt underlag och en härlig galopp. Underbart väder och vadande genom mängder av baldersbrå!

Fina tider. Queenie bar mig!