Det går (tyvärr) aldrig att kalla alkoholkonsumtion en god gärning.
Det gjorde finansminister Magdalena Andersson i september när hon talade om kommande års budget.
Här citerar jag texten från Expressen: ”Regeringen vill höja skatterna för tobak och alkohol från 2023, men har inte specificerat med hur mycket. Magdalena Andersson säger att pengarna ska finansiera ökade försvarsutgifter. – Samtidigt kan man då säga att man gör en god gärning om man tar en öl på fredagen, säger hon.”
Jag är inte alls upprörd över det hon sa, eftersom jag tolkade det som att det är en sån där grej man kan säga när man vill vara kvick och rolig. Hade jag inte haft sådan hållning som jag har i alkoholfrågan hade det kunnat vara jag själv som sade det.
Värre var hur oerhört många som sedan använde detta till att berätta om sin egen alkoholkonsumtion kommande fredagar. Gott om partiaktiva och alla möjliga som svingade en sejdel under parollen att de gör en god gärning. I sociala medier.
Det är i samma andra som Anderssons ursprungscitat, att vara lite skämtsam och folklig. Men där någonstans blev det tröttsamt för mig. När de som borde vetat bättre sög upp det och gjorde det till den del av den gigantiska alkoholromantiken.
Uttalandet ger mig också anledning att skriva lite om det här nu, långt senare. Jag har tydligen sparat en artikel från Tidningen Tvärdrag i 16 (!!) år, som är en kort sammanfattning av Sverige och alkoholpolitiken. Hittade den i sorteringen i flytten. Den handlar om varför vi har restriktiva åtgärder, vilka som varit bra och mindre bra och nämner också slutligen en TCO-rapport som värderat alkoholkonsumtionens samhällskostnader till 151 miljarder kronor.
Det görs olika rapporter om detta, och de är förmodligen inte snarlika och ingen kan definitivt luta sig mot en rapport som är 16 år eftersom våra vanor också ändras.
Jag googlade och ser att Systembolaget har en nyare kartläggning av alkoholens kostnader 2017 gjord av Ramboll. Den säger 103 miljarder kronor årligen.
Jag kopierar in sammanfattningen:
Vård och behandling
Alkoholrelaterade kostnader för vård och behandling uppgår till 15 miljarder kronor per år. I siffran ingår kostnader för hälso- och sjukvård 7,4 miljarder, kostnader för socialtjänster 7,5 miljarder, kostnader för företagshälsovård 64 miljoner och kostnader för forskning och prevention 470 miljoner.
Produktionsbortfall
Kostnaderna för produktionsbortfallet uppgår till 35 miljarder. I siffran ingår 500 miljoner för sjuknärvaro, alltså om man kommer bakfull till jobbet, 2,5 miljard för sjukfrånvaro, 31,3 miljarder för förtida dödsfall och 700 miljoner för kriminalvården.
Brottslighet
De alkoholrelaterade kostnader gällande brottslighet uppgår till 10 miljarder. I siffran ingår 300 miljoner för brottsförebyggande arbete, 300 miljoner för egendomsskador och 9,1 miljarder för rättsväsende.
Livskvalitet
De alkoholrelaterade kostnaderna för livskvalitet uppgår till 43 miljarder. 17 miljarder för förtida dödsfall, 14 miljarder för upplevda konsekvenser för konsumenter, 11 miljarder för upplevda konsekvenser hos närstående till konsumenter och 900 miljoner för upplevda konsekvenser hos brottsoffer
Nyttan med alkhool
Om konsumtionen av alkohol ersätts av andra nöjen uppgår summan av nyttan med alkohol till tio miljarder. Nyttan består av ett konsumentöverskott på 7,8 miljarder och ekonomiska sprindningseffekter på 2,5 miljarder.
Viktigt att notera är att de alltså också räknat på nyttan med alkohol, och alla som kan enkel plus och minus ser då att det är väldigt långt ifrån att alkoholen bär de kostnader som det orsakar. Väldigt långt.
Alla våra gemensamma utgifter ska självklart debatteras och ställas emot nytta. Nytta av saker är inte alltid mätbart rent ekonomiskt. Vi vet till exempel att en del smalare kultur är subventionerad och aldrig skulle bära sig själv bara sett till kronor, men det finns andra mervärden med den som vi trots allt vill ha.
Troligen är det också så att alkoholen för med sig mervärden som vi inte kan mäta i pengar. Men. Den för också med sig det motsatta, minusvärden. Generell otrygghet i familjer till exempel. Barns oro vid vuxnas risk- och missbruk, hur värderas det? Omöjligt gissar jag.
Det är viktigt att vi som är folkvalda, och helst många fler, har förståelse för och därmed handlar utifrån kunskapen om att alkohol och andra droger aldrig är en ekonomisk vinstaffär för ett samhälle.
Som en del av nykterhetsrörelsen sedan många år bjuds jag med jämna mellanrum till sammankomster om alkoholpolitik, och jag konstaterar krasst att jag är förvånad över hur minimalt alkoholfrågan diskuteras utifrån samhällsekonomiska aspekter.
Jag tänker mig att det är en förlängning av den superstarka alkoholkulturen. Man vill helst inte fucka med den. Men vill vara en skön person som höjer vinglaset mot kameran på fredagskvällen och skojar om att man gör en god gärning för det har finansministern sagt.
Inte en sån här motvalsjobbigjävel som jag som ska påtala att väldigt många barn far illa av alkohol och kanske ska vi inte glamourisera den och påvisa att den skulle vara nödvändig som socialt smörjmedel.
För de som säljer alkohol i olika led är det absolut en vinst. Men det finns ingen polluter pays-funktion här. Sjukvården och socialtjänster och polisen och ett helt gäng andra instanser belastas oerhört av sådant som är direkt relaterat till vad människor gjort under berusning. De som marknadsför alkoholen hårt och tjänar massor (gäller förstås stora bolag) cashar bara in vinsten.
Jag är inte den som tror att allt ont i samhället är att skylla på alkohol. Vore det så enkelt skulle ju alla som är berusade ständigt göra olagliga saker som blir föremål för rättsväsendet, och så är det lyckligtvis inte.
Och samtidigt, alkohol är för många en utlösande faktor. Jag vet inte direkt vilket personlighetsdrag eller så som gör att vissa blir aggressiva eller helt omdömeslösa på andra sätt när de dricker. För en del är det så lätt att säga: De som blir så ska inte dricka alkohol! Nej, det stämmer, men det finns nu ingen sådan tillbakahållande funktion.
Mig veterligt är det ytterst få personer som också klassar sig som en av de som inte bör dricka för det blir tok då. En och annan ar jag träffat som motiverar sin avhållsamhet med det, ”det blir inte bra när jag dricker”. All heder åt dem! Men de verkar besitta en insikt som andra inte gör.
Jag ville egentligen skriva om det här med alkoholens kostnader. Så många gånger i livet träffar jag folk som tror att de pytsar in en vinst i samhällets kassa när de går till Systembolaget (vilket förstås är mycket bättre än smuggel eller annan slags svartalkohol). Det är helt fel.
Tack till finansministern som gav mig en anledning till att folkbilda om detta ytterligare än gång.
