Alkohol är på alla sätt en laddad fråga. Med rätta, eftersom alkohol inte är vilken dryck som helst. I allmänhet anses det avvikande om mängden alkohol som inmundigas av någon är allt annat än ”normal. För mycket är jobbigt, för lite är provocerande.
Situationen alkoholen intas i spelar också roll, bilkörning och kopplat till arbete anses generellt inte okej. Däremot vid social samvaro som after worker (nu för tiden) och till och med på barnkalas i de finare kvarteren.
Att folk tycker att man själv får betala sin alkohol, just eftersom den inte är vilken vara som helst, anses vara rimligt av de flesta. Att människor med politiska uppdrag i sin uppdragsroll inte ska bjudas på eller bjuda på alkohol förväntas också av de allra flesta.
Därför har många olika instanser principbeslut på att inte bjuda på alkohol. Om jag förstått det rätt är det något som också blivit mer restriktivt med åren. Jag var med och drev fram det i Gävle arbetarekommun för några år sedan. Okontroversiellt.
Jag tycker att det är bra. Jag tycker att det finns ett symbolvärde i vem som står för alkoholen när den betalas.
Det är ett ansvar att förvalta skattepengar, oavsett var i organisationen man gör det. Lärare som gör bokbeställningar får fundera, chefer som ska åka på personaldagar får väga olika alternativ osv. Det finns många tillfällen då det dyrare alternativet är motiverat, och det vet vi, att billigast inte alltid är bäst. Det är också ett ansvar.
Men när det kommer till alkoholrelaterat kan jag inte se någon situation alls där det för skattebetalares pengar är givet att alkoholservering ska ske. Jag skriver naturligtvis det här utifrån den aktuella diskussionen om Landstingets Gävleborgs förhållningssätt till alkohol.
Utifrån vad jag förstått är Landstinget Gävleborg återhållsamma med alkohol vid representation. Det är så att säga inte en situation som är på glid. Nyligen har de haft en debatt om just detta efter att en vänsterpartist lyft frågan och föreslagit att landstinget inte ska bjuda på alkohol.
Utifrån symbolvärdet tycker jag att det borde vara självklart. Landstinget är en instans som har oerhörda utgifter redan pga människors alkoholkonsumtion. Huruvida det stämmer att var fjärde sjukhussäng är upptagen av någon med alkoholrelaterad skada stämmer i dag vet jag inte. Men ni vet, det är misshandel, dåliga levrar, trafikolyckor, cancer osv osv där alkohol bidrar.
Just därför borde landstinget vara extra måna om att hålla alkoholkonsumtionen nere. Symbolvärdet. Inte för att jag tror att ”ett glas vin” är den ensamma bidragande orsaken till att människor får alkoholproblem. Det är en barnslig nivå på debatten, men trots det argument som jag hört i sammanhanget.
Vad gäller Landstingets medverkan i Almedalen med seminarier mm tycker jag att det är jättebra. Människor som har politiska uppdrag har ett ansvar för att vara proaktiva, ta in nya reflekterioner och så att säga finnas i hetluften. Almedalen är givetvis utmärkt för det. Bortsett från vad många tror är det mycket hårt jobb som görs där, det är inget lallande eller någon semester för de som åker dit.
Däremot är det ett svaghetstecken om arrangörer, och det gäller alla arrangörer, tror att alkoholservering krävs för att människor ska vara intresserade av deras grej. I så fall behöver nog attraktionskraften stärkas på annat sätt.
Eloge till Svenskt Näringsliv som valt att hålla sina arrangemang helt alkoholfria.
Att en sjukvårdande instans med folkhälsa för ögonen inte anser sig hitta något skäl till att hålla det alkoholfritt är ett svaghetstecken.
När det gäller pengar är det peanuts i sammanhanget. Det är, återigen, symbolvärdet jag hakar upp mig på.
