Författararkiv: Elin

Arbetarekommunens nomineringar till partidistriktets valberedning. Riksdag och region.

Nomineringar   till riksdagen
Kvinnor Män
Carina Blank Ahmed Amin
Elin Lundgren Daniel Olsson
Ellinor Eriksson Peter Bergström
Åsa Wiklund-Lång Raimo Pärssinen
Wellington Ikuobase
Medlem i annan AK
Hans Svedberg
Nominerade   till Regionfullmäktige
Kvinnor Män
Birgitta Öberg Ahmed Amin
Camilla Törnlund Anders Bergsten
Carina Blank Hampus Forsmark
Carina Holm Hans Wahlström
Erica Embretsen Almér Håkan Sellén
Eva Svedin-Björklund Ismet Uzun
Lena Edholm Lars Rörick
Linnea Wickman Lars Öberg
Magdalena Ostojic Mats Kolarby
Sinikka Bohlin Mattias Beijmo
Mohammed Abusagr
Niklas Nygren
Roberth Krantz
Rolf Wiberg
Sergio Manzanares
Sten Öberg
Sten-Erik Nilsson
Thomas Löfvenius
Tommy Berger
Tord Wallén
Wellington Ikuobase
Medlem i annan AK Medlem i annan AK
Eva Tjernström Barry Gustavsson
Jenny Breslin Jan Lahenkorva
Yoomi Renström
Förslag toppkandidater
Carina Blank Sergio Manzanares
Carina Holm Tommy Berger
Sinikka Bohlin

Hej då Oslo!

En underskön tågresa från Oslo. Stubbade åkrar strösslade i sol, vatten med dimman dansande i så tjocka sjok att den klarlysande solen blott blir en skiva och inget mer.

Mitt besök i den norska valrörelsen är över och jag är glad över att Norge bjöd på det vackraste av väder (om än liiiite för varmt för min smak) när min bild är att det vanligen regnar.

Jag har tagit del av skilda delar av valarbetet här. Pratat med olika partier i deras valstugor (som är något mer sofisitikerade till sin form än i Sverige), sett debatter mellan ministrar och tilltänkta ministrar, sett valdebatter på TV osv osv.

Under en skoldebatt konstaterade jag att Höyre 1) verkligen inte var informerade om vad friskolorna gjort med Sverige 2) är informerade men tycker att det har hänt något bra. Ödmjuk som jag är ville jag inte avbryta debatten och poängtera alla felaktigheter de hävde ur sig.

Det går att kampanja på olika sätt. Här har norska LO tagit fram ett vykort med hur se ser på en ev. ny regering.

I går deltog jag i ”parkaktion” där vi delade ut material i olika parker runt om i Olso. Ballonger också. Här är jag och en duktig AUF-kamrat. Gabriel Wikström fotade.

Tittar vi på de opinionssiffror som finns nu verkar det bli en ny regering. Det gör mig riktigt ont. För även Norge borde vara ett land som vill bekämpa klyftor mellan människor, inte göra dem större.

Stackars GIF, stackars alla

Ibland blir det tokigt. Sånt händer. Som när GIFs Facebooksida verkar ha gillat en bild på en halvnaken tjej. Artikel i GD.

Förstår frustrationen hos den som får ta stöten, i det här fallet GIFs klubbdirektör Eva von Schéele-Frid. Hon säger och gör det enda rätta. Förmodligen hur less som helst på att det blir så här.

Det hade ju kunnat vara så att det inte alls genererade en artikel från mig eftersom jag inte tycker det är särskilt uppseendeveckande sånt här ändå, misstag som sker.

Men i pausen här gjorde jag det dummaste som en kan göra, kolla kommentarsfältet.

Jag skulle vilja tro att Mattias är rakt igenom ironisk. Jag hoppas också det.

Men det finns en del som tyder på att han inte är det. Främst att det här är åsikter som jag alltför ofta stöter på i olika sammanhang. Och 18 andra har gillat!

Det är egentligen enkelt. En seriös idrottsklubb gillar inte lättklädda damer på Facebook, för att det inte är rätt forum. Människor som vill kolla på andra som är nakna både kan göra och gör det på nätet. På andra sätt än via en idrottsförening. Detta verkar vara svårt att förstå.

Inte nog med det. Personpåhopp på Eva måste givetvis göras. Att hon är avundsjuk på den halvnakna tjejen på bilden. Oklart varför hon skulle vara det. Och dessutom kanske hon tycker att fotbollsspelarna ska vara kastrerade! Jag menar, det om något framgår väl ändå tydligt av artikeln! (Detta mina vänner, är ironi).

Det här är ett av skälen till varför det ibland är jobbigt att ägna sig åt politik. För att människor inte bara i kommentarsfält utan också annars argumenterar på ett sånt här sätt. Och tycker att det är ett alldeles utmärkt sätt att förfara. Det är svårt att förhålla sig till. Folkbildningen behöver ta stora kliv framåt. För allas bästa.

Som också framgår här har vi jämställdhetsproblem. Här reduceras en kvinna till ”något vackert”. Mattias är i ”gott” sällskap.

Göran Hägg och Stig Malm drog sig inte för att i morgonsoffan göra ner kvinnor. Sex ministrar av kvinnligt kön vinkade av Obama. Göran Hägg: ”Det visar väl hur enormt betydelselöst det här besöket var, att man bara skickade kvinnliga ministrar. Det brukar vara så i sådana lägen.”

Kvinnor betyder ingenting eller ska vara vackra. Fy fan.

All cred till Kristina Axén Olin och Eva von Schéele-Frid. Och kvinnor, vad lär vi oss gång på gång? Vi kan aldrig räkna med att männen står upp för oss. När de gör det är det lysande men det sker alltför sällan. Organisera er och stå upp ihop. Det kommer att kosta att män blir sura på er. Men det kostar nu med. I reda pengar 3,6 miljoner under en livstid. Plus att du måste vara vacker.

 

 

Med på Arbetarbladets kulturtopplista

Eller kanske så nära jag någonsin kommer i alla fall:

(ny) Graffiti-zoner Gävles politiska ledning överraskade med ett modigt beslut. En majoritet sa ja till att undersöka möjligheten att upplåta plats för graffitikonst i staden. Vackert.  Och ett effektivare sätt att locka nya inflyttare än alla marknadsföringskampanjer i världen. Det är ju välkänt att Länsmuseets graffitivägg dragit till sig unga stockholmare som aldrig satt sin fot norr om tullarna förr.”

När motionen lades 2010 av mig, Anea Elfving och Daniel Olsson fick den också uppmärksamhet i Arbetarbladet. Så här sade jag då: – Men det finns en stel uppfattning kring vad som är kultur. Vi vill vidga begreppet lite och ser ett egenvärde i konsten, säger Elin Lundgren.

Visst är hela partiet med på det nu, men ska jag vara ärlig fick vi slåss en hel del i dåvarande S kommunfullmäktigegrupp för att få med dem på tåget. Men det är så det funkar, att man får slåss för sin sak. Slåss man inget blir det inget.

Namnet på motionen bestämde jag skulle vara ”Betong är ingen sprakande färg”. Det var det många som tyckte var ett uselt namn på en motion. Uselt vet jag inte, inte så stockkonservativt tänker jag, och talande!

Bilden är en detalj från en målning på ett nedlagt industriområde i Sundsvall i somras. Det var bra spotting där. Kanske inte många vet det men jag är verkligen en stor fan av graffiti och har varit länge. Eftersom jag är emot att det målas där det är förbjudet, tycker jag fler platser ska vara tillåtna. As easy as that.

Inte oväntat är de största politiska motståndarna, Moderaterna, emot. Synd. Det hjälper inte ens att de är de nya Moderaterna.

Val i Norge

Första anblicken lärde mig att valaffischer inte är en stor grej i Norge. Finns ytterst begränsat. Klokt. Vem röstar egentligen utifrån en affisch?

Men några finns.

 

Priapos skapare är tydlig

Foto: David Holmqvist/Arbetarbladet

På Arbetarbladets kultursidor i dag dominerar Kristian Ekenberg, en mycket skicklig skribent. En välskriven bokrecenssion (Lena Anderssons senaste) och så en viktig intervju med upphovspersonen till till utskällda konstverket ovan.

Ingo Vetter säger bland annat: – Det förvånar mig, att en politiker yttrar sig på sådant sätt idag. Det är ju inte Niclas Bornegrim som privatperson som ogillar ett konstverk, han tar fram det som ett vallöfte och sällar sig därmed till en politisk linje som instrumentaliserar konsten för sina syften. Denna historielöshet i politisk tänkande och ignorans mot demokratiskt legitimerade kommunala beslutsprocesser är främmande för mig.

och

– Konsthistorikern Walter Grasskamp hävdade å andra sidan att snögubben skulle vara den enda möjliga skulptur för det offentliga rummet – den är billig, allmänt accepterad och försvinner under våren. Om vi vill ha någonting annat, får vi även ta debatten.

En skön syn

Att vakna och möta blomster i köket är en rejäl fröjd. Jag har många växter i lägenheten, men mest av grön karaktär. Färgklickar som de här är något extra.

Liljorna sprider dessutom gudomlig väldoft.

35 år

I dag har jag haft födelsedag! Jag gillar födelsedag. I dag var de allra närmaste här. Jag bjöd på mat och lite lagom med fika. Nu ska jag inte göra en pavlova på väldigt lång tid. Och ja, jag har tränat i dag.

Liz … Hon ba´:- Kan jag ta det som blev kvar?

Vad är väl en korv?

Visualisera en majskolv.

Tänk nu på saker som ser ungefär ut som den.

Kanske tänkte ni på gurka eller korv.

Det är helt rimligt eftersom de är formade på ungefär samma sätt.

Vad kom först, majsen eller korven?

Majsen naturligtvis eftersom korven så att säga är gjort av människohand.

Varför frågar jag? Därför att i diskussioner om mat stöter jag ofta (oftare än du kanske tror) på folk som tror att mat med kött har patentform på till exempel den avlånga ”korvformen”.

Klassiker:  -Men varför gör man vegetarisk mat så att det ska se ut som ”vanlig mat”?

Det finns väldigt många skäl till det. Främst för att det är praktiskt. Tänk om inget i denna värld längre fick se ut som en (kött)korv eller en (ham)burgare eftersom den FORMEN skulle vara vigd för kött. Behöva göra specialbröd för att vegkorven måste vara formad som ett domustecken eftersom köttätarna inte tycker vegkorv kan se ut som deras korv.

Vad är det ens att fundera på? Varför haka upp sig på denna icke-fråga? Den som påpekar detta är inte sällan någon som aldrig skulle drömma om att sätta tänderna i ”nåt vegetariskt” (men som gärna äter potatisgratäng, pannkaka, rabarberkräm osv) och verkligen inte skulle behöva bry sig.

Och glöm inte, majskolven var först med korvformen. Eller kanske gurkan eller bananen. Men det var då inte köttkorven.