Författararkiv: Elin

Vad är väl en korv?

Visualisera en majskolv.

Tänk nu på saker som ser ungefär ut som den.

Kanske tänkte ni på gurka eller korv.

Det är helt rimligt eftersom de är formade på ungefär samma sätt.

Vad kom först, majsen eller korven?

Majsen naturligtvis eftersom korven så att säga är gjort av människohand.

Varför frågar jag? Därför att i diskussioner om mat stöter jag ofta (oftare än du kanske tror) på folk som tror att mat med kött har patentform på till exempel den avlånga ”korvformen”.

Klassiker:  -Men varför gör man vegetarisk mat så att det ska se ut som ”vanlig mat”?

Det finns väldigt många skäl till det. Främst för att det är praktiskt. Tänk om inget i denna värld längre fick se ut som en (kött)korv eller en (ham)burgare eftersom den FORMEN skulle vara vigd för kött. Behöva göra specialbröd för att vegkorven måste vara formad som ett domustecken eftersom köttätarna inte tycker vegkorv kan se ut som deras korv.

Vad är det ens att fundera på? Varför haka upp sig på denna icke-fråga? Den som påpekar detta är inte sällan någon som aldrig skulle drömma om att sätta tänderna i ”nåt vegetariskt” (men som gärna äter potatisgratäng, pannkaka, rabarberkräm osv) och verkligen inte skulle behöva bry sig.

Och glöm inte, majskolven var först med korvformen. Eller kanske gurkan eller bananen. Men det var då inte köttkorven.

Att ha en bil

I går pratade jag och Markus om det här med att äga en bil. Han har haft bil, och jag har typ haft tillgång till en bil (det var exkillens bil). Nu har vi ingen och det är medvetet från bådas sida.

Våra erfarenheter är att när man diskussionen kommer upp är det ofta så att bilägare tror att billösa egentligen skulle vilja ha en bil. Oklar anledning. Ett körkort betyder inte att man per automatik köper en bil och att detta bara kan hindras av naturkatastrofer.

Så som jag bor och lever i Gävle har jag aldrig behövt en bil. Fötter, cykel och buss tar mig fram 98 procent av gångerna. De övriga ber jag att få åka med en kompis eller hyr en bil. Privat eller i uppdraget.

Blotta tanken på att ”i onödan” ha en bil som ska tankas, hållas efter, tvättas, bytas däck på, oroas för, stopp på vägen osv osv känns ofantligt stressande.

Det är fint med hyrbil, man klämmer in allt man vill göra på en helg som kräver bil och betalar en dryg tusing för det. Många rynkar på näsan åt kostnaden, men vid närmare eftertanke inser alla att det går att hyra bil ganska många gånger på ett år för kostnaden att äga en.

Sedan förstår jag att det finns de som MÅSTE ha bil för jobbet eller för att familjen ska fungera beroende på var man bor. Jag förstår att några tycker om att ha en bil att pilla med och köra runt i. Jag förstår att det är praktiskt för många och att de väljer det.

Men jag förstår inte varför dessa personer tror att jag EGENTLIGEN skulle vilja ha en. Minns ett resonemang i våras runt ett matbord med styrelsekamrater. Någon berättar nåt om kamrem och problem och jag säger medlidande att det låter tråkigt och att jag är glad att inte behöva hålla på med det där. Ytterligare en person säger då: -Surt sa räven.

Jag fann mig inte.

Fel val och frustration

Jag gick upp i god tid före klockan sju i morse och hade den här dagen planerad, likt alla andra. Allt har falerat.

Var på stationen för att ta 8.14-tåget men hade förvarnats visa vän på tåget innan om att det här kan bli svårt, de hade letts om över Avesta-Krylbo.

Tåget kommer in 8.30 och avgår kl 09.00 och ska också omledas. Bestämmer mig för att istället vänta på 9.14 eftersom enligt diverse infokanaler var signalfelet löst.

Detta leder till att jag nu, kl 10.30 sitter på kvar på Gävle station, i tåget. Senaste utrop var 10.05 och då var beskedet att 10.20 skulle vi tulla och då ledas om också. Det är någon annan olycka med en bro som inträffat sedan.

Jag vet inte jag. Informationsskyltarma, utropen, SJs app, infon från Trafikverket … inget känns synkat och allt känns svårt.

Kl 11 skulle jag ha träffat andra unga S-riksdagsledamöter och lagt upp en plan för hösten. 12.30 börjar ett viktigt möte med riksdagsgruppen. En resa omledd tar drygt tre timmar. Om vi åker strax kan jag vara framme halv två …

Nu klockan 10.33 kommer nya uppgifter om att vi ska stå här tio minuter till och vi ska sedan inte ledas om. Ändå god info.

Kanske hinner till 12.30 då …

Veckorna rullar

Veckan som har gått innehöll en hel del och det här med att transportera sig från en plats till en annan som enda avbrott mellan möten är en realitet.

Det har varit arbetsdag med länsbänken, möte med styrelsen för Arbetarbladets intressenter, arbete med kyrkovalet, hållit en föreläsning på ABF, arbetsdag med utskottsgruppen i Stockholm, avstämningsmöte med samarbetspartierna i kommunen, planerat med ombudsmannen, varit på nyingivningen av återvinningscentralen i Gävle, besökt Hamrånge S-förening och talat om bärplockare, besökt Arizona Chemical i Söderhamn, gårdagens jubileumsfest och så en del datorjobb då.

Trots att tempot är uppskruvat är jag ändå glad att jag hunnit med mina ordinerade fem träningspass.

Kommande vecka? I morgon har vi träff med S-kommunalråden (ett oppositionråd) från länet, heldag med riksdagsgruppen i Stockholm, ett möte ang. polisorganisationen och så har jag förmånen att vara några dagar i Norge för att studera den norska valrörelsen tillsammans med SSU.

Känner att det blir en utmaning med träningen, men det måste gå!

Inväntar svaret på en skriftlig fråga jag ställt till ansvarig minister. Körskolorna i Hälsingland upplever långa, långa kötider till körkortsproven. Uppemot tio veckor. Så ska det inte vara!

Världen

Läget är oroligt.

Jag följer, jag skräms av spelet.

Jag skriver sällan så mycket om internationellt. Främst för att det är väldigt väldigt svårt. Men som sagt, jag följer.

 

I dag hade jag kalas

På onsdag fyller jag år. I dag hade jag därför nära 20 personer här på kalas. Ja, jag säger kalas. Det är vad jag bjuder till. Jag började bakförberedelserna i torsdags. Bottnar till pavlovor. I övrigt snickerskaka, banoffepaj och cupcakes. Med de senare hände nåt märkligt. De var välplanerade. Kladdkakemuffins med citronfrosting och blå vallmo som pynt. Och visst, de gick väl åt. Men det var skrämmande många kvar när kalaset var över. De var typ godast!

För att jag inte skulle äta upp alla senare (förbjudet) skickade jag hem dem till respektive osv som inte var på kalaset. Bingo för alla!

bvNu lite jobb med mejl och dokument innan lite läsning!

S-kvinnor i Gävle 110 år

I dag har det varit jubileum. Lena Sommestad pratade politik, Helene Rådberg talade om föreningens historia och Sara Kreft sjöng. Allt levde upp till förväntningarna. Detta toppat med en härlig buffé som restaurangen på Konstcentrum levererade.

För er som ska boka arrangemang i GÄvle kan jag minst sagt rekommendera att beställa den.

Som fond bakon talarna lyste hela tiden ett foto av S-kvinnors första styrelse i Gävle. 1903. Fem kvinnor som målinriktat tittade på oss. På de här 110 åren har deras kamp gett stora resultat, andra kvinnor har tagit striden vidare.

Och vi som ser vet att det är en hel del kvar, därför behövs kvinnoklubbar. Ojämställda löner, en barnomsorg som inte täcker obekväm arbetstid, mäns våld mot kvinnor.

Endast organisering och hårt arbete gäller.

Om du är kvinna, var med. Eller åk snålskjuts! 😉

 

Företeelse partiaktiva borde sluta med

Spontant.

I mitt Facebookflöde rullar ofta bilder från olika större eller mindre politiska möten. Ofta visar de en klick människor i en skapligt tråkig lokal. Inget särskilt händer på bilden och motiven är inte medvetna om att bilden tas.

Ofta finns en text till: Vi har en riktigt rolig planeringshelg!

Problemet är att bilden sällan matchar texten. Det ser ut som ett skittråkigt möte bara.

Jag, av alla, vet att det kan vara superkul, det är inte det. Men genom att kolla p åen sådan bild kommer ingen att lockas att syssla med politik.

Tips bara. Till oss alla.