Författararkiv: Elin

Extramöte med RPS styrelse maa register

Jag är kallad till ett extrainsatt möte med Rikspolisstyrelsens styrelse ”med anledning av uppgifterna i media om polisens register.” På onsdag.

Så här skriver Stefan Löfven i dag:

DN avslöjar att polisen kartlagt och registrerat människor i Sverige – enbart på grund av deras romska identitet. Detta är fullständigt oacceptabelt. För familjen Håkansson i reportaget, för alla andra vars namn finns på listan och för den svenska demokratins skull gäller följande: Registreringen måste genast upphöra, ansvariga ska ställas till svars och de politiska partierna måste hjälpas åt för att det aldrig sker igen. Sverige ska vara ett land där alla behandlas rättssäkert och jämlikt.

 

Helgboken blev Alltings början

Jag har spenderat tid med den här i nävarna i helgen. Ramqvists Alltings början.

Stockholm, 90-tal, ungdom, relationer, tidsmarkörer.

Den här ska du nog ha läst. Nedan ett stycke exempel på varför.

 

Om kurvorna tillåter det dvs.

Arbetarbladet skriver om hur Sandvik marknadsför sig med kvinnor klädda i kroppsstrumpor, dvs mkt tighta kläder. Detta på en mässa utanför Johannesburg där företaget vill sälja maskiner.

Att uppmärksamma en produkt med kvinnor har fått begreppet ”sälj grej med tjej” och det är ju som bekant inget ovanligt alls, men inte så modernt.

I sak skulle vi kunna lägga mer utrymme på att diskutera det. Men den externa kommunikationschefen säger: – Jag tycker inte att bilden framställer Sandvik bra i förhållande till vår uppförandekod. Men det här med jämställdheten vet jag inte. Jag vet inte om det även fanns manliga värdar i kroppsstrumpor där? Det är svårt att resonera utan att ha hela bilden.

Så är det naturligtvis, vem av oss har hela bilden? Jag är beredd att satsa lite på pengar på att inga män i motsvarande kläder fanns på plats …

Det intressanta kommer sen.

Ni minns för någon vecka sedan var det en nyhet om att GIF gillat en lättklädd bild. Åh vad det var stönigt att haka upp sig på tyckte machomännen.

Vad säger kommertarsfältet nu? En och annan klok finns annars är män som inte vill förstå igång hårt:

Tja, enda chansen att som tjej få vara med på nåt är naturligtvis som fägring. En annan förstår inte problemet med att objektifitera kvinnor.

Givetvis borde fler kvinnor klä sig så här. Men! Bara om de är snygga nog! Fula fruntimmer gillar ju ingen väl?

Temat om att kvinnors roll är att se snygga ut är genomgående, alla fattar att män inte klarar det. Eller nåt. Jag antar att det är därför män måste vara chefer och så. För att de inte har de rätta kurvorna. Och så feministmaffian. Att uppmärksamma ojämställdhet är ju verkligen maffiametorder.Relevant jämförelse. Vad är ni rädda för egentligen?

Arbetarbladet kollar vad Sandvikschefens Facebookbekanta tyckte om bilden med säljgrejtjejerna:

” Vilka schyssta former!! Sandvik loggan verkligen framhäver kurvorna.. Den där skulle jag vilja kliva på!!!!! Ja hojen alltså!!”

”Tre schyssta Sandviksförpackningar.”

”Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det”.

”Jag tror att jag jobbar inom fel avdelning inom Sandvik, vi har inte sådant här på våra utställningar.”

”Haha..inte ett dugg förvånad!

”Det här är vad jag pratat om. Har du ett jobb åt mig på denna avdelning i Sandvik?”

”Fantastiskt.”

”Du jobbar hårt som vanligt.”

”Grattis!”

Journalisten visar på det jag brukar kalla äcklig machoattityd genom att publicera kommentarerna. Det är bra. Ur kommentarsfältet på den artikeln:

Att vi kvinnor aldrig bara kan vara nöjda. Vi har ju fått rösträtt. Vi får arbete, inte för lika mycket pengar men …

Machoattityd förstör män som anammat den. Ni som skrivit de här kommentarerna, jag förutsätter att ni inte lever med en kvinna, att ni inte har systrar och att ni inte har döttrar. För ni skiter på dem.

Bra Arbetarbladet att ni skildrar.

 

Nu blir allt rött

I dag var det Socialistiskt forum i Gävle. Cred till gruppen som drar i det. Så passande med löven som är som allra snyggast nu. Träden samlar kraft för att komma igen nästa år. Ungefär som vi. Nu laddar vi om efter ett bra kyrkoval inför allt som kommer 2014.

Förlåt för lite tafflig liknelse men jag är ju ingen poet, jag bara försöker vara svårt spännande.

Min allra största behållning var att lyssna på Expo, om SD och deras ursprung. Borde inte vara obekant för någon dock.

Markus och jag har långpromenerat genom staden, han har lagat god middag till oss och jag har läst en bra bit i Ramqvists ”Alltings början”. Mycket bra hittills.

 

Allt gott

Apeslinkrokant, praliner, romerska bågar, macaroner, budapestbakelse, rimi, geisha, morotskaka, kladdkaka, småkakor,

Tja, det är svårt det här med att gå in för att äta okej.

Jag tänker mest på det jag saknar. Allra mest tänker jag på det när det är extra stressigt. Då får jag istället äta kanske en morot.

En gång i veckan äter jag gottis. Det ska jag göra om en stund. Har längtat efter det i ungefär en vecka. Det är hårt, men det måste gå.

 

Vår vän Blues

För ett år sedan i övermorgon försvann Blues ifrån oss. Hon kom till oss i mellandagarna 1999 som en slags födelsedagspresent till mamma och firade milleniumskiftet i Närby. Den här bilden därifrån visar en liten plutt och en glad mamma.

En älskad, luden vän. Den första tiden fick vi hjälpas åt att se till att hon fick komma ut och kissa när mamma och Bertil var i ladugården och mjökade. Tre systrar fick masa sig upp vid halvsjusnåret för att vara med valpmonstret.

Hon var alltid i första hand mammas hund. Dunsen när hon lade sig mot toadörren om mamma var därinne.  Besvikelsen när hon blev ensam hemma med någon annan när mamma åkte. Den stora glädjen när mamma kom hem.

Allt allt allt ville hon vara med på. Och oftast fick hon också det, vänligheten själv. Mest schäfer, men också annat vilket gjorde att hon var liten. Länge tog folk henne för en mycket ung hund.

De spretande öron hon hade som valp rätade aldrig upp sig. Det ena fortsatte att spreta vilt och vackert.

 Här har hon lite vit färg på öronen för hon hade precis hjälpt till att måla stugan.

Det är bara julafton en gång om året men det räckte för att hon skulle lära sig att klappar under granen plus familjen i ring betydde paket också till henne, innehållande gottis. Vid julklappsutdelningen fick vi alltid börja med hennes paket annars kunde hon inte lugna ner sig.

För ett år sedan kom en SMS från mamma som berättade att Blues plötsligt blivit dålig, och inte längre hade balans osv. Veterinären sade att kanske var det en stroke.

SMSet kom just precis samtidigt som jag twittrat mkt olämpligt och därför behövde så att säga krishantera. Sårbarheten. Det ledde till ett mindre personligt sammanbrott, men också ett perspektiv på vad som faktiskt är viktigt. En minimediastorm eller en förlorad vän.

Min mamma brukar säga att man inte ska ha djur om man inte också förstår att de kommer att försvinna en dag. Det är tufft. Det allra bästa och det allra sämsta. Jag tror mamma fick intala sig själv mycket hårt att den regeln också gällde henne. Hon har haft hundar förut och genomlidit detta tidigare, men det gör inte att nästa avsked blir lättare.

De här bilderna (förutom valpbilden naturligtvis) tog jag helgen innan Blues dog. Vi satt ute och jag pratade. Hon verkade lyssna lite avmätt. I efterhand kändes det bra, för just den här gången pratade mycket om hur jag tycker om henne och vilken fin hund hon är. Ett sammanträffande sista gången jag hade fingrarna i hennes päls. Tur att jag inte visste det då.

Vi gick mot hagen.

Där satt vi och hängde med de andra djuren. En fin höstdag.

En älskad vän glöms aldrig bort, och lockar alltid fram ett leende.

Motionstider vad det säger om arbetsinsats

Hösten är tiden för de enskilda motionerna i riksdagen, dvs då varje ledamot har möjlighet att lämna in sina förslag. Knappt en procent går igenom. Men de erfarna vet att trägen vinner och lägger samma typ av motioner år efter år och en dag är tiden mogen. Idoghet lönar sig, också i det här fallet.

Jag har jobbat med det här i ett par veckor då och då. Skrivit listor och funderat. Mejlat folk som är bättre på vissa saker än jag för att konsultera.

Det största jobbet gör vi ändå i de olika utskottsgrupperna där vi utifrån olika intresseperspektiv bevakar att viktiga frågor kommer med. Till exempel kommer en del in i Socialdemokraternas motion som jag annars hade skrivit enskilt om. I JU-gruppen har vi pratat om vår gemensamma skrivning flera gånger, senast igår.

Motionerna är ett sätt för media att på ett enkelt sätt mäta ledamöternas aktivitet. Tror dom. Typiskt mediamässigt, Elin har skrivit 18 och Gunnar har skrivit sju. Alltså har Elin lagt ner mer tid på sitt riksdagsarbete. Det är inte sant. Antalet skrivna motioner säger inget om den totala arbetsinsatsen. Det enda det säger är just hur många enskilda motioner man skrivit. Inte hur mkt energi som lagts på alla andra, minst lika viktiga bitar av uppdraget.

Så var lite kritiska när de här texterna kommer i en lokaltidning nära dig om någon vecka. Och det säger jag inte för ”min egen skull”. Jag har brukat ligga bra till siffermässigt, men det betyder INTE att jag gör ett bättre riksdagsarbete än någon annan.

Men ändå, en uppmaning till dig nu: Om du har en klockren idé på något som borde ändras och du vet hur, hör av dig till mig, senast under nästa vecka. Tycker jag lika som du gör så kanske det blir en motion.

Fattigdom går hårt åt hjärtat

Det är ju inga nyheter. Ohälsa drabbar oss inte hur som helst (statistiskt sett), utan människor som har det gott ställt är friskare än de som har en svårare ekonomisk situation. Hur fattigdomen går under skinnet. Är det okej tycker du?

 

Smulor till skolan

I går presenterade Alliansen sin budget (i pappersform på bilden)  inför nästa år. Socialdemokraterna har kommenterat i följande punkter:

  • Regeringens första och största prioritering är att låna till skattesänkningar. Efter jobbskatteavdrag 1, 2, 3 och 4 presenteras nu ett femte jobbskatteavdrag. Regeringen väljer också, genom att höja skiktgränsen, att skuldsätta hela svenska folket för att sänka skatten för dem som tjänar mest. Regeringen vill låna 15 miljarder kronor till dessa två skattesänkningar redan nästa år.
  • Därefter slår regeringen till reträtt. Vid sidan om de ofinansierade skattesänkningarna presenterar regeringen en rad välkomna reträtter. Differentieringen av arbetslöshetsavgiften slopas. Den annonserade besparingen på gymnasieskolan uteblir. Pensionärerna får en sen men välkommen skattejustering. Men skadan är redan skedd: En halv miljon människor har redan trängts ut ur a-kassan och står idag utan rimligt försäkringsskydd. Om de går med i a-kassan tar det ett år innan de kvalificerat in sig igen.
  • Sedan återstår bara smulor till jobb och skola. Efter de ofinansierade skattesänkningarna och regeringens reträtter finns bara smulor kvar till vår tids stora utmaningar: Arbetslösheten och skolresultaten. Det är fel prioritering.

Mer från S att läsa HÄR. Mest anmärkningsvärt från budgetdebatten som pågick en lång eftermiddag igår var att Borg berättar om vad som står i bår budget. Spännande, eftersom den inte finns ännu. Vi satt till exempel i vårt utskott igår och funderade hur vi vill prioritera pengarna på vårt område, så att …

Riksdagen har öppnat

I tisdags hade riksdagen sitt öppnande för det här riksdagsåret. Bilden återger inte riktigt hur snygg färg min klänningar har.

Det finns de som tror att vi som är ledamöter ”inte gör nåt” från sommaren och fram tills dess. Det är fel. Som jag ser det är huvuduppdraget (och det roligaste) att koppla ihop det med det lokala och det är det vi gör innan, bland annat. OCkså sådana verksamheter som rullar hela tiden. Vissa utskott, utredningar, insynsråd osv osv. Och läsande givetvis.

Under uppropet var det två personer som så att säga inte ropade ja direkt, utan satt i andra tankar. Rätt fascinerande eftersom det är den enda sak som en ska göra under tio minuter och namnen inte ropas upp slumpmässigt.

Hela kungafamiljen var med, också Chris. Chris fick sitta nära Stefan Löfven på läktaren. Fint för Chris. Som vanligt såg jag ingen från ett rött parti som sjöng med i Kungssången. En journalist twittrade och undrade om det var ett ställningstagande. Så är det ju, men konstaterar också att jag för första gången insåg att en sådan sång fanns var vid öppnandet 2010. Ingen skola i Hälsingland har lärt mig detta, och det säger väl nåt.

Kungen däremot överraskade med ett både rimligt och kul tal. Förvåningen var stor hos många. Cred till honom.

Mando Diao spelade. Det var det bästa som kunde hända och mycket uppskattat av ledamöterna.

På minglet efteråt hade de glömt bort att ganska många människor är vegetarianer. Var dessutom otrevliga när vi frågade om detta. En annan som inte heller äter sina vänner har underrättat den vice talmannen. Förra året fanns det så försämringen är oklar.

Snabb middag ihop med RUS-gänget (Riksdagens unga socialdemokrater). Därefter avvek många till Operan och Panflöjten. Jag och Markus valde istället att ta paraplyerna och gå till Fotografiska för att se utställningarna där.