Författararkiv: Elin

Jämställdheten på arbetsmarknaden

Som förmiddagsläsning rekommenderar jag min debattartikel om jämställdhet. HÄR.

”Under ett arbetsliv tjänar en man i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mer i lön än en kvinna. 3,6 miljoner kronor som ger en stor skillnad gällande trygghet och möjligheter.”

Är du sedan än mer sugen på läsning så tipsar jag om Mikael Dambergs artikel om prioriteringar i politiken. HÄR

”Regeringen har konsekvent valt bort skolan. Först valde Fredrik Reinfeldt krogmomsen framför en satsning på kvaliteten i skolan. Nästa gång var det bolagsskatten som var regeringens viktigaste prioritering. Den här gången är det lägre skatt till höginkomststagare som ska gå före investeringar i skolan.”

 

Fylla kakburkarna!

apelsinkaka

Min roll inför julen är att leverera kakor. Det har blivit så de senaste åren. Det är den uppgift jag klarar allra bäst. Jag har inte bakat på hela hösten, inte sedan min födelsedag. Det kliade så i fingrarna att jag i fredagskväll bakade tills jag fick ont i fötterna.

Jag vill göra reklam för numret av Hembakat som är ute nu. Det medföljer en alldeles briljant liten kakbok där i princip alla kakorna är enkla och goda. Alltså, nåt alla klarar och som inte tar sjukt mycket tid. Sådana som helt enkelt gör ett bak värt det.

Jag har under helgen till exempel gjort den mjuka apelsin- och kardemummakakan du ser på bilden. Den blev verkligen saftig och god. Testa!

Jag gjorde också mördegskakor med mintchokladtopping (borde tagit i mer mintarom), testade julkryddade biskvier (goga, men svårt att få estetiska), de klassiska kolasnittarna, ljusa stjärnor (där jag färgade pärlsockret med för mkt karamellfärg), ett slags små ”Bounty-bitar” och så en chokladfugde.

Det kändes mycket bra. More to come.

Vegetarisk upplevelse, Folkets Hus i Gävle

I går åt jag lunch där.

Utanför ingången sitter en menyskylt som inte säger något om vegetariskt. Kommer till kassan, jodå, det finns vegetariskt att beställa in.

Tolv minuter efter mitt sällskap får jag alltså maten. Uppstekta, frysta grönsaker på kall sallad toppad med lite nedsmält ädelost. Ingen höjdare.

Läser noga på menylappen när jag går ut. Inser att den ”vanliga” maten är ny varje dag, vegalternativet kör de samma hela veckan.

Förra veckan verkar det ha varit samma dock, bara med den lilla skillnaden att ädelosten var fetaost …

Hur svårt kan det vara? Tema ”specialmat”

I lördags hade jag och två ur min familj bokat heldag i Gävle med bordsbokning i Guldbaren på Läkerol Arena. När vi bokade var det tacobuffé. I fredags hade de ringt min systers telefonsvarare för att upplysa om att sedan vi gjorde bokningen hade det blivit grillbuffe och lite dyrare. Jag ringde då upp för att säga att jag är vegetarian. Kunde fixa någon bra mat för det? Möttes av en glad röst som intygade om att det inte var några problem

Ni som inte äter ”specialmat” av något slag drabbas aldrig personligen av det som jag nu kommer att skriva om. För trots den glada rösten ligger det i mitt bakhuvud att det visst kommer att bli problem, baserat på de över 15 år jag inte ätit djur. Jag har mötts så många gånger av standardreplikerna –Du kan väl pilla bort skinkan på mackan? och –Äter du fisk? efter min upplysning om att jag är vegetarian.

Jag har fått ätit sparris till både för- och huvudrätt. Jag har fått maten serverad allra sist när andra redan har ätit upp. Jag har fått en ”vanlig” rätt med köttet bortplockat till samma pris som alla andra.

Jag är mycket undrande till hur en stor del av den personal som jobbar inom kök och servering är utbildade. Det är som om jag är den första vegetarian de någonsin möter, vilket är en omöjlighet.

Det som hände i lördags var att jag enligt instruktion gick till baren för att fråga om mitt ”alternativ”. Surrande utbröt bland personalen, bläddrande i bokningen och efter en bra stund sade de att jag skulle ta det jag kunde av buffen så skulle de komma ut med maten sen, ”det var inte riktigt klart än”. En stund senare kommer en person och lite ursäktande berättar att det de har är quornfärs att värma, ”men det passar ju inte riktigt till grillbuffé kanske”. Nej, det gör kanske inte det. Jag meddelar att jag äter det jag äter just nu, och att de får lösa det här på ett bra sätt. Det kan hon inte, utan ber att chefen ska få återkomma.

Det gör chefen. Hon ber så mycket om ursäkt och undrar om jag vill ha en pastarätt från restaurangen bredvid. Jag säger att det här ju blev lite krångligt nu. Hon hävdar att det inte alls är krångligt FÖR DOM. Eh, nä. Jag frågar vad det är för pastarätt och får svaret att det är en pastarätt. Jag förtydligar, en pastarätt kan ju innehålla tomat eller svamp eller … Då förstår hon och ringer och kollar. Pasta med grönsaker och tomatsås, det näst tråkigaste av allt efter uppvärmd quornfile.

Jag säger att det inte är aktuellt och hon börjar tala om att kompensera priset lite. Jag säger att om vi får en påfyllning av dryckerna är det lugnt. Hastigt säger hon att de tyvärr inte kan bjuda på alkohol. Vid bordet där hon stod satt vi med en cola, en mineralvatten och en lättöl.

Nu är det inte så att jag är särskilt intresserad av att peka på Läkerolens Guldbar som särskilt dålig jämfört med andra. Tvärtom skulle jag säga att de agerade ganska typiskt. Dvs. strulade. Istället för en rakt igenom mysig matstund med min familj fick jag ägna tid åt detta.

Jag brukar säga att jag inte är en känslig vegetarian som kräver superduperbra och perfekt, för att jag helt enkelt inte orkar och mest vill bli mätt. På senare tid har jag dock blivit kinkigare. Kanske på grund av att alla besvikelser läggs på hög?  Kanske på grund av att också min kropp behöver protein? Kanske på grund av att jag inte fattar hur det kan vara så svårt?

Skrev om detta på Facebook. Reaktionerna kom snabbt. Flera som upplevt samma sak instämmer.

Känner igen detta och jag är så trött på det. Som bäst får man en värmd quornbit eller möjligtvis en bit fabrikstillverkad paj – ingen vällagad mat som motsvarar det köttätarna serveras. Vet inte om det stämmer men jag har hört att det dessutom inte finns fler städer i Gävles storlek som inte har en enda vegetariskt restaurang trots att det kryllar av restauranger och krogar här. Vet någon av er hur det är med det?

Just det här med en uppvärmd quornfilé är nåt som är lite standard på många ställen, lätt att förvara i frysen antagligen. De verkar att man bara värmer den och kör ut. Quorn är en råvara och behöver kryddas och tillagas i likhet med kött för att det ska vara något som helst nöje att äta. Kan vara helt okej i sås eller gratinerad eller liknande, men detta förstår i princip inga matställen. Detta med en uppvärmd liten köpepaj stor som ett tefat … Fick det senast på Teknikparkens restaurang nyligen, också mycket vanligt. Samma visa, något enkelt i frysen som inte kräver nåt av kocken. I det fallet funkar den dock att bara värma, men kanske inte så kul att äta heller …

klart jättedåligt – nästan överallt! Mycket sämre än på 90-talet! Man får tjata, vänta – och vänta tills alla andra har ätit upp sin mat eller får betala lika mycket som de andra fast utan kött och fisk…var finns det några bra restauranger som klarar av att servera vegetarianer god mat på samma gång som de andra gästerna vid bordet???

ofta erbjuder de stolt risotto – utan andra tillbehör -eller pasta med tomatsås…till fullpris…., senast jag åt i större sällskap hade de glömt min beställning så jag fick vänta tills alla andra hade ätit och var på väg ut, hur kul är det??

Det här! Alla får sin mat. Serveringspersonalen slänger en blick på vegetarianen och säger –Din mat är snart klar! Försvinner. Är borta. Kanske tio minuter. Folk har i princip ätit upp när den lilla, uppvärmda pajen kommer ut … I bästa fall en ursäkt kamouflerad som ”det tog lite tid det här”. Att helt bli bortglömd händer. En enda gång har jag kompenserats genom en bjudefterrätt.

Stadshuset är sämst tycker jag. Sist såg de väldigt förvånade ut när jag bad om vegetariskt, och det jag fick var blöt överkokt spagetti ihopblandad med färdiga frysta grönsaker.

Ytterligare en restaurang i Gävle som inte klarar veg alls. Åt ofta där tidigare i samband med möten på Stadshuset. Till slut började jag berätta innan när jag skulle komma och de var glada när jag sade att de kan ge mig pannkakor för det tycker jag i alla fall om. Innan dess har jag exempelvis fått bottennappet massa skivade, kalla tomater blandat med massor av rå rödlök som lunch … Till saken hör att de profilerar sig som klimatmedvetna. På min fråga om hur det kommer sig att de då inte ens har en vegetarisk rätt fanns inget svar.

Fler lokala exempel: och till alla andra uschliga exempel kan jag foga Folkets hus Gävle igår kväll: 600 spänn för vissen sallad på konserverat tacobröd (utan kryddor) och paprika med sallad och tre tunna skivor sekt men kall Halloumi…
Men det var visst ”underhållningen” som vi betalade för…

Just Folkets Hus. Tidigare regin räknade på sin lunchmeny upp ett antal olika lunchrätter och så stod det ”vegetariskt alternativ”. På en fråga om varför de inte kunde skriva ut vad det var för något fick jag aldrig något svar. Tanken är väl som på många andra ställen, vegetarianer nöjer sig med vad som helst.

Vi ska inte heller glömma att berätta om vännerna som nyligen beställde vegburgare på Interpool här i stan. Den valde kocken att toppa med bacon!

Jag minns gången jag på ett matställe som inte finns längre beställde toast. Frågade noga så att de inte skulle ge mig skinka. Killen i kassan sade åt mig att inte oroa mig. När jag ätit en del så insåg jag att det visst var skinka på. Kompensationen? Två apelsiner!

Just i Gävle nämns särskilt en restaurang som bra i sammanhanget. Det är Helt Enkelt. Har alltid tre olika rätter (som byts ibland) att välja mellan. Samtliga vällagade och genomtänkta.

Vegetariskt och veganskt är en sak.

Det finns också människor som av andra skäl inte kan äta vissa produkter, allergiker och överkänsliga.

Så här skriver två med sådana problem:

Likadant med laktos.. Jag säger till i god tid.. och när jag kommer på plats har de oftast ingen laktosfri mat ändå.. kan du inte äta ex lite creme fraiche etc. ändå ? Brukar jag ofta få höra.. 🙁 Nej jag kan tyvärr INTE äta lite.. Jag blir jättesjuk.. och då spelar det ingen roll i världen att det inte finns något annat.. jag kan ju inte äta det ändå.

Samma laktoserfarenhet. Otal konferenser där det anmälts på förväg och jag får ändå förhandla om maten vid bordet. Klarar du lite smör i såsen? Lite grädde då? Men parmesan borde u kunna äta… Nej, här är vi så hippa att vi inte har något laktosfritt smöralternativ till frukostmackan men du kanske vill hälla lite olja på brödet? Alla jävla fruktsallader jag fått varje gång alla andra fick, glass, mousse, tårta, bakelse, och allt annat man kan tänka sig …

Jag kan tänka mig att liksom jag kan plocka ut de vanliga knaskommentarerna från serveringspersonalen, kan också människor med allergier göra det.

Jag kan ju inget om restaurangbranschen. Inte mer än att jag är en mycket frekvent kund vilket ger mig en sammantaget rätt stor bild av lunchställen, middagsställen, konferensmat och catering … Sammanfattningen är: när det är bra och fullt acceptablet blir jag väldigt förvånad och lika glad.

När jag tänker på det är det helt obegripligt. En kock har väl en utbildning i näringslära? Brinner förhoppningsvis för sitt jobb? Vill att kunderna ska komma tillbaka? Vill väl inte att kunderna ska få allergichock och bli sjuka?

Det är ju inte så att det är bara jag som blir lite besviken på det här. Jag går ju sällan ut och käkar ensam. Jag äter ju ihop med vänner, och också de ser ju hur det blir och irriteras över att det ska vara sånt problem och jidder.

Kan inte någon från restaurangbranschen berätta hur det kan vara så knepigt med det här?

Sven pyntar rutor

rutor

Det blir alltid, alltid snyggast när naturen själv sköter pynt. Vad är vackrare än julblommor, gran- och lingonris?

Istället för sån där töntig spraysnö kan en få hjälp av Sven att täcka rutorna. Och hen kör inte bara kanterna hen inte!

 

Förskolan Uppfinnaren -igen!

snöiss

Tidigare i höst var jag på förskolan Uppfinnaren ihop med Stefan Löfven och Carina Jämtin. Då var det lite mycket så jag bestämde mig för att komma tillbaka för att se och höra lite mer om förskolan med naturvetenskapsfokus. Den är lokaliserad vid Teknikparken i Gävle, är nyöppnad och har plats för 40 barn.

Jag insåg pga vädret i morse att det skulle ta mig lite tid att promenera dig så jag startade i god tid och pulsade mig fram genom stan till andra sidan. Anlände precis i tid.

Vilken härlig förmiddag! Engagerade pedagoger, fina lokaler och underbara ungar.

Vi inledde med storsamling och luciasångsträning. Rätt många barn kikade på mig med ärligt nyfikna ögon. Sångerna inte bara sjungs utan också tecknas! Duktigt och smart.

Liten kille ville ha min hjälp att klä på ytterkläderna sen. Lätt att smälta när han bara drar iväg mig i handen. Det han inte visste var kanske att han inte fick fatt i en expert. Trots det klädde jag tre ungar.

Lite allmänt kik och prat och häng i Vattenrummet. Det är precis vad det låter som. Fyra tjejer iklädda endast blöjor leker hej vilt med rosafärgat vatten, burkar, flaskor, pipetter och svampar.

Nästan varje gång jag är på förskola imponeras jag över hur varje moment är genomtänkt och blir en lärsituation, och alltid rolig. Grundskolan har väldigt mycket att lära av det. Kanske faktiskt all undervisning kan vara rolig? Istället för att möte eleverna med ”allt kan inte var roligt”?

Nästan varje gång skrev jag. För att ibland känns det inte alls kul att kliva in på en förskola/ett klassrum. Oengagerad personal som vill prata om hur deppigt och svårt allt är. Torra miljöer som inte gör någon glad.

Man kan säga att Uppfinnaren är motsatsen till det! Suveränt kul!

 

Partiers medlemstapp, demokratin och engagemang

I går hade GD en artikel där de skrev om S i Gävles medlemstapp.

Siffrorna som redovisas är från 2008 och framåt. Hade siffrorna tagits med från många, många år bakåt i tiden skulle ni se att det här inte är en fallande kurva som börjat bara de senaste åren, utan för länge länge sedan. Det här är alltså inte på något sätt anmärkningsvärt eller underligt. Något jag också försökt framföra till media tidigare.

Däremot är det olyckligt, icke önskvärt och ett problem. Det har det varit hela tiden sedan trenden blev vikande.

Det är ett skit det här att det är svårt att få människor i dag att gå med i föreningar och att ta olika förtroendeuppdrag. Problematik som många organisationer jobbar med, inte minst idrottsrörelsen.

När det gäller politiska partier är det ett stort hot med ännu allvarligare konsekvenser än att idrottsföreningen får lägga ner. Partierna är en viktig del av demokratin och jag förutsätter att ett demokratiskt styrelseskick är något som vi önskar oss också i fortsättningen. Kanske inte exakt i dagens former, utan även demokratin kan som bekant utvecklas till något ännu bättre.

Men om inga vill bära den, hur blir det då? Det är en retorisk fråga givetvis, men att framtiden då ser mörk ut är givet.

Jag kan inte säga något om hur andra partier arbetar, men jag tror vi alla har det gemensamt att vi har en önskan om att fler ska vilja engagera sig och kan göra gemensam sak i detta.

När jag kandiderade till ordförande för Socialdemokraterna i Gävle (hösten -11) sade jag till tidningen att medlemsskaran är för liten för att ge en bra spegling av vad kommuninvånarna tycker varför de måste ges tillfällen att komma till tals på andra sätt i partiet. Det står jag fast vid. Vi är långt färre än på partiets storhetstid och befolkningen har lyckligtvis ökat.Jag har utifrån det sett till att vi ställt massor av frågor till folk på stan om politiska frågor de tycker är viktiga, organiserat dörrknackningar, annonserat efter synpunkter i tidningar, har en öppen Facebookgrupp …

Alla svar som kommer in är givetvis värdefulla.

Men för framtiden vore det än mer värdefullt om fler ville ta ansvar för samhällsutvecklingen på riktigt. Det måste givetvis inte vara i ett politiskt parti, men med motiveringen innan att det är politiska partier som utser representater till samhällets demokratiska organ, så ger det en särställning och är trots allt extra viktigt.

När jag får frågan om varför folk inte engagerar sig, är ju frågan egentligen felställd. Frågan borde ställas till de som inte har ett engagemang i ett parti. Min historia är ungefär så här enkel: När jag var 15-25 tog jag stort ansvar i nyketerhetsrörelsen, jobbad emed demokratiskolning, folkbildning osv. När jag var 25 insåg jag att ville jag driva politik på helheten är ett parti vägen fram. Tio år senare gör jag allt jag kan. Någon kanske tycker att jag gör fel saker ibland, men jag försöker mitt bästa och är öppen för konstruktiva förändringsförslag.

Allra helst jobbar jag i grupp och vill därför gärna omge mig med partikamrater som vill ge lika mycket som jag. Som tänker, funderar och lägger tid och energi på att forma socialdemokratin och organisationerna runt den.

Så, du som inte är partimedlem (oavsett parti) och partipolitiskt engagerad, vad kan vi som är aktiva i partierna i dag göra för att också du ska vilja ta steget att ta ansvar?

Ni tjänar lika bra som män!

Jag hade inte räknat med (det gör jag ju aldrig) att en liten tweet skulle få medial uppmärksamhet men GD valde att skriva om mitt stöd till Lilith.

Kommentarerna är färre än jag kunde tro, med tanke på ”känsligt ämne”.

INgen är nog

Den som har skrivits är genretypisk och lätt att bemöta.

Det består nämligen av en hel del felaktigheter.

På skolan som det här handlar om finns en klubb för män, Verdandi heter den (vet inte hur levande den är i nuläget). Det är ingen som har förfasat sig över den i det här sammanhanget. Även i andra delar av samhället finns föreningar och klubbar för olika kön. Jag är heller inte särskilt upprörd över det. Jag är själv medlem i S-kvinnor men får inte vara medlem i Tempelriddarna.

Vidare om kvotering, här späs myten på om att om en kvinna ska få ett jobb så är det underförstått att hon då skulle ha sämre kvalifikationer. Vi är ganska många som ser att det finns massor av kompetenta kvinnor överallt, och därför borde det ju vara så att det i företag, på chefsposter och i politiken var ungefär 50/50 på positioner med makt och inflytande. Så är inte fallet. Det kan vem som helst kika på om man är uppriktigt intresserad.

Det beror på strukturer och tankesätt som lever kvar så länge vi inte utmanar dem.

Det är självklart inte bara kvinnor som drabbas av ojämställdhet i tanke och handling. Män känner sig ofta negativt behandlade i vårdnadstvister utifrån sitt kön, killar som väljer ett traditionellt kvinnligt jobb får utstå gliringar och ifrågasättanden på annat sätt än kvinnor som slår sig in i manliga branscher, mäns machokultur gör att de oftare hamnar i situationer där våld förekommer osv.

Som feminister ser vi allt detta, och ser att könet är en faktor för hur det blir, det är inte slumpen. Inte heller kompetensen dessvärre. Det är vi emot.

Påståendet om lön är också felaktigt. Det görs studier som konstaterar att män och kvinnor på samma arbetsplats med samma arbetsuppgifter har olika löner, till mäns fördel. Den så kallade ”oförklarliga löneskillnaden”. Även detta går att läsa sig till om man önskar ta reda på fakta istället för att tro.