DÅK är alltså distriktsårskongress. SSU Gävleborg har så fin logga nu för tiden. När jag var boss för hundra år sedan var vi inte så roliga. Fin bild ritade Sarah. Känner väl igen mig själv.
De höll till på Silvanum och jag hade den stora äran att vara mötesordförande under en del av dagen tillsammans med David. Han tog en sk #wefie på oss. Det är det nya. Inga egobilder. Bara bilder tillsammans. SSU gör allt lite bättre.
På förmiddagen hölls en diskussion utifrån en motion om en vegetarisk dag i veckan i kommunens verksamheter.
Fascinerande hur detta ämne kan framkalla de mest märkliga utspel från främst borgerliga män i församlingen.
Det är som om de tappar alla gränser för hur man uttrycker sig, hur man raljerar. Till och med min favorit var inne och antydde att det här skulle kunna sluta med att ransonerande av kött till medborgarna, med ett kupongsystem.
Andra pratade, om än mycket raljerande, om att vi kanske ska ställa BMI-krav på Gävleborna. Och någon att då ska det väl införas köttdagar också.
Faktiskt helt orimlig nivå av personer som sitter i ett kommunfullmäktige.
Skriver litet inlägg i legaliseringsdiskussionen på Nyheter24 i dag. HÄR är det.
Ellinor ramlade in hos mig strax innan fem. Det var ju jättekul! Mellan prat så har vi lagat mat, ätit, bakat, ätit bakverk och jag har tvättat. Viktiga grejer som passar bra en fredagskväll. Hon fotade mig när vi svullade.
När hon gick vid åtta satte jag mig med datorn. En hel del grejer som behöver göras i dessa tider. Ett motionssvar till exempel. En massa mejlande till exempel. Verksamhetsplaner till exempel.
Tycker jag att det är superkul och lattjigt och bara har glada grejer att säga om arbetsbördan periodvis? Nej. Grät jag nyligen för att jag inte kunde träffa mina kompisar en helg i någon som helst närtid? Ja. Nya tag i morgon.
I dag har jag tillsammans med Åsa Wiklund Lång, kommunalrådskandidat i Gävle, besökt Alderholmens Mekaniska.
Oskar visade oss runt i lokalerna och berättade om hur arbetet organiseras, utvecklingspotential, arbetet med personalfrågor och sånt.
Därefter hade vi samtal med honom och Magnus, det är de som är ägare, om företagande och näringsliv. Både i Gävle och annorstädes.
Drivana personer, jag triggas verkligen av det. Blir glad av folk som vill, vågar och kan. Det är inspirerande också i mitt uppdrag.
Bland mycket annat konstaterade vi att vi har samma bild, industrin är inte död. Den har formen av mindre enheter än tidigare. Det är inte längre jättefabriker.
Vi är också helt överens om att bilden av att jobba i industrin måste uppdateras för att locka fler.
Magnus och Oskar bekräftar också den bild som vi får från många andra håll, det är svårt att hitta personal med rätt kompetens i vår region.
Så … plugg och praktik behövs. I skenet av detta känns det så extra vansinnigt att regeringen väljer att spara på Högskolan i Gävle. Och så det här med sänkningen av bidragsdelen i studiepengarna till studenter. Gosh! Men borgerlig politik förnekar sig inte.
Regeringen har dragit ner på högskolaplatserna. För högskolan i Gävle handlar det om 800 platser.
Det var obegripligt då, men i skenet av gårdagens utspel blir det lite klarare. Få studenter kan tycka det är en bra deal att få lägre studiebidrag, och samtidigt få det dolt under en slöja av högre lånedel.
Ju färre studenter som då finns för att drabbas av det, desto bättre för Alliansen.
Här är SSUs kommentar.
I fredags var ju jag och syrran på växtjakt. Mina reservkrukor tog slut så bland annat tog jag till en Hello Kitty-kakburk från en Japanresa. Några kom i egna krukor, magnetiska. Gulligt på kylen.
Mitt Gävle nr 5/2014
Jag tyckte det här var en fin text. Håkan Durmér skriver om att människan inte är så smart. Jag brukar säga att måttet på det får jag när jag går till sopsorteringsrummet och ser blöjor i komposten, konserver i glasbehållaren osv … men det här är ett goda perspektiv till på detta med intelligensens krona.
”Trots att de flesta av oss är tillräckligt intelligenta för att inse att det finns saker som är bra för oss, väljer vi att ignorera det.”
Vegetariska dagar: ”Då dyker ungmoderater, tidningsredaktioner eller organiserade lantbrukare, som ska dela ut gratis kött. Ofta stöder de sig på argument om valfrihet. Det är så klart en fin sak, som förtjänar att vårdas. Men hur mycket är valfriheten värd då vi aktivt väljer att köra oss själva i fördärvet?”
Och så den här pärlan till stycke med stor igenkänningsfaktor: ”En som ständigt tycks provocera är min vän Nykteristen. Det är ju så ovanligt med nyktra människor under en tumultartad lönehelg att det är lika bra att förära honom med en versal. Medan vi kanske borda ägna tiden åt att reflektera över vårt eget beteende föredrar vi istället att gång på gång ifrågasätta varför han väljer att inte aktivt hälla i sig vätskebalanshämmande gift. Diskussionen dyker upp så ofta att jag är förvånad över att han fortfarande orkar dyka upp på klubbar, konserter och fester.”
Jag är inte känd för att göra de absolut tydligaste bilderna. Men om de förklaras samtidigt som de uppstår är det inga problem. Har jag hört. Kanske säger de det för att vara snälla men det är i så fall inte mitt fel.
Vanligen är jag i Stockholm en onsdag. Men just i dag kunde jag passa in ett önskemål från en grupp på Borgarskolan. Ursprungstanken var att jag och en moderat skulle besöka. De lovade att fixa någon (jag såg mejlet) men ingen dök upp trots påstötningar från ambitiös lärare. Synd, det blir ju mer stuns med en diskussion. Väljer att tro att de helt enkelt räds mig så hårt att de inte vågar …
Lyckligtvis (?!) fanns en elev med moderatsympatier, mycket duktig, så det blev lite fart. Hen tycker precis som jag att diskussionen är viktig och vi blev ett gott exempel på hur det är viktigt att skilja sak och person åt.
Vi var också mycket överens om att det är sakpolitiken som är viktigare än regeringsfrågan att gå till val på … Skönt.
Senaste veckan har jag träffat föreskolegrupp, sexor och gymnasielever. Jag kan inte annat än vara glad. Ett klassrum (eller urochskurskog) gör mig alltid på gott humör.
Just eftersom det var söndag vaknade jag sur. Nästan alltid är det så. Det är lite som en tröst att veta att jag ska jobba stora delar av söndagen.
Gick iväg och tränade, hade veckans armpass kvar. Lagade mat och sen dagens två olika möten. Det tills kvällen var här.
Nu har jag satt igång med efterarbetet till dem och det kommer att ta en stund. Sedan behöver jag läsa en hel bunt handlingar. Då hinner jag inte känna att söndag är trist.
Har Åsa på medan jag jobbar.
