Men söndagen då?

Just eftersom det var söndag vaknade jag sur. Nästan alltid är det så. Det är lite som en tröst att veta att jag ska jobba stora delar av söndagen.

Gick iväg och tränade, hade veckans armpass kvar. Lagade mat och sen dagens två olika möten. Det tills kvällen var här.

Nu har jag satt igång med efterarbetet till dem och det kommer att ta en stund. Sedan behöver jag läsa en hel bunt handlingar. Då hinner jag inte känna att söndag är trist.

Har Åsa på medan jag jobbar.

åsa