För någon vecka sedan lämnade Nickel oss. Hon kom till mig i februari 2016 och blev alltså två och ett halvt år gammal och det är gammalt för en guldhamster.

Hon fick sitt namn för att hon var silverfärgad. Men ”Silver” var lite för trist. Så en annan metall med samma färg fick det bli.

En av de vackraste hamstrar jag sett.

Så liten, så söt. Första dagen klev hon själv upp i min hand. Så går det när man köper djur från uppfödare och inte från djuraffärer. Här kan man läsa om hennes kull. Hon är nummer fem och hon hette alltså Langsua i sin stamtavla. Väldigt gulliga bilder på den stooooora kullen döpta efter norska nationalparker.

Det här är en av de sista bilderna på henne och mig och jag hoppas ni ser hur samhörigheten sprakar. Alldeles nyvaken var hon här. Det syns på öronen.

Det är lätt att tro att ett djur som väger mindre än två hekto inte gör så stort intryck. Det är fel.

Den här guldhamstern är den fräckaste och absolut roligaste jag haft. Så full av äventyr och helt oberäknelig. Samtidigt som hon är så snäll att man bryter ihop lite.

Vi minns en av alla rymningarna när hon dödade ett antal växter. Vid en annan hade hon byggt bo i en av mina höga stövlar i garderoben. Jag hade ju så praktiskt vikt en tidning om ställt i skaftet. Perfekt bomaterial. Upptäckte det när jag hade bråttom och skulle klä mig inför en vigsel. Den höll jag med foten i en stövel där insidan var täckt av små små bitar tuggat papper.

Första sommaren spenderade vi mycket tid på balkongen. Jag läste, hon grävde i lecakulor och kunde nästan klättra upp på skrovliga, lodräta väggar. Andra sommaren var för kall. De är lite känsliga för kyla de små liven.

Det är en kort tid man får låna dem och det går fort. Men här tänker jag att jag ändå fick ett halvår extra eftersom hon verkade besitta någon superkraft. Dessutom så pigg till slutet. Bara de allra sista dagarna tacklade hon av.

Hon vilar nu i Söderala, hos min mormor, där jag och min moster grävde ner henne i spöregn. Det är för hennes del bättre än Norrala eftersom hon verkligen inte gillade att vara där. Där fanns en stor och farlig hund. Jag fick åka hem tidigare därifrån en gång för att hon vägrade komma ur huset. När Liz hade hälsat på oss i Gävle var hon sur i minst ett dygn. Alltså Söderala för henne. Utan hund.

Älskade lilla.

Full av tankar efter besök i Paris. Tog med en vän för att hälsa på en annan vän.

När man inte träffat någon man gillar mycket på vad som känns som en evighet och man möter den vid ett brofäste vid Eiffeltornet. Vilken härlig känsla! Eiffeltornet är ju Eiffeltornet. Väldigt fint. Åkte upp när jag var där senast, dvs för 18 år sedan, så avstod det nu.

Vi har promenerat massor massor och ätit en hel del.

Ogillar med stora varma städer att det är just så varmt. Men också trångt och luktar ganska illa. Vad är fascinationen för det? Undrar också exakt vad som är mer romantiskt med Paris än andra städer? Jag hade i alla fall mycket bra långa underbyxor som skyddade hundra procent mot lårskav som annars ofta dyker upp i värme plus promenera. Så win på det. När ska de börja med seriös sopsortering och till exempel pant på flaskor? Va?

Den här Notre Dame, är den verkligen färdigbyggd? Tornen ser ut som Trönökyrkan ungefär, och den ser knepig ut för att den brunnit. Men fascinerande insida.

Finns en motsvarighet till New Yorks High line, dvs lång promenad på nedlagt tågspår. Väldigt väldigt bra! La Promenade Plantée.  Kunde gått på den fler gånger. Eller kunde jag det? Vi har gått så fötterna är slitna som sjutton. Delar gick genom tunnlar.

Vi var på Eurodisney en dag också. Att vi klarar att bygga parker på det sättet. Som får mig att glömma verkligheten en stund. Jag gillar allt. Vi hälsade på figurer, åt sockrade popcorn och åkte snabba saker.

Frankrike ska ju vara ett matland. Jag vet inte om maten precis, men definitivt allt som kan klassas som bakverk. Vi har därför ätit ganska mycket sådant. Och en fin risotto. En dag åt vi frukost i det som kanske är en av Paris mest trafikerade rondeller. Ett olycksfall i arbetet men i efterhand kul.

Åt alldeles för få macaroner men de jag åt var underbara. De allra bästa hade rossmak. Den åt jag två av En framför en sevärdhet som ni kan se. De allra bästa kommer från en liten söt butik i Montmartre. Skulle kunna trycka i mig ett tjog om dagen.