månadsarkiv: november 2013

Full av intryck

Nu har vi avrundat fjärde dagen på studieprogrammet i New York.

Vi har förmånen att träffa så många imponerande duktiga personer som gärna delar med sig av sin kunskap.

I dag talade vi till exempel med Paul Ladd på DESA Post 2015. En av hans budskap gällande offentligt/privat som vill göra världen till ett bättre ställe att bo på är att det bästa företag kan göra är att anställa folk med schysta löner och arbetsvillkor och sedan betala skatt på ett ordentligt sätt till staterna, så att pengarna omvandlas till bra grejer som alla får ta del av.

Inte det som många företag i dag gör, dunkar upp en skola någonstans för att kunna sätta sin skylt på den och peka på att man gör något för världen.

Det är också en skillnad på länderna i FN som är jämförbar, att några villkorar sina pengar till vissa projekt för att de tydligare ska kunna visa vad just de gör. De som inte villkorar är de som blir möjliggörare för annat, arbete som inte passar att sätta sin skylt på men sådant som måste göras.

Vidare har jag inspirerats mycket av de träffar som har med kvinnors situation att göra. I går träffade vi Margot Wallströms efterträdare i arbetet mot sexuellt våld i väpnade konflikter. Ni vet hur Margot har berättat om allt som hon sett och fått ta del av. Arbetet mot detta måste gå vidare och Zainab Hawa Bangura från Sierra Leone driver det. Jag bespar er detaljer av det hon berättade.

I dag träffade vi Antoine de Jong på UNWOMEN. Vi pratade om situationen i världen gällande jämställdhet och han kunde inte nog betona att saker bara går framåt om vi tvingar fram utvecklingen. Han säger, vilket ju är helt rätt, att INGET löser sig av sig själv bara tiden får gå. Han stöter på det ibland hos företrädare för olika länder, att tiden ska ordna det men han ser att det bara är hårt arbete som gör skillnaden.

Han sade också att det är viktigt att kvinnor världen över, som lever i länder som Sverige där jämställdheten kommit relativt långt, inte får slappna av. Se till att alla kvinnor förstått vilken strid som legat bakom så de noga slår vakt om det som är vunnet, eftersom det inte är för evigt givet.

Å andra sidan också en positiv syn, tänk på hur mycket resultat hårt arbete faktiskt gett i många länder på bara de senaste åren. Just därför är det inspirerande att jobba vidare.

Att väcka hatet

Jag vill uppmärksamma artikeln ”Politikens kvinnor lever under hot” av Åsa Petersen.

Dels handlar det om Jonsson i Nordmaling som blev misshandlad i sitt hem.

Dels handlar den om det allmänna hatet, där våldet blir det yttersta.

”Hela 86 procent av riksdagskvinnorna hade under det senaste året fått nedsättande kommentarer i samband med sitt politiska arbete, visade en undersökning som Svenska Dagbladet publicerade i maj. Varannan kvinna i riksdagen hade under samma tidsrymd blivit hotad.

Av riksdagens 150 kvinnor deltog 128 i enkäten. Vissa som avstod sa att de inte vill väcka den björn som sover. Andra riksdagskvinnor uppgav att de har dragit ner på sin närvaro i sociala medier på grund av hat och hot.”

”Förföljelsen av kvinnor i samhällsdebatten beror
inte på vilken yrkesroll de har, utan på att de över huvud taget tar sig ton och
tar sig makt. Det tillhör inte den traditionella kvinnorollen och då ska de
straffas.”

En strosande söndag

Att se New York Marathon var en kul upplevelse! Så peppade och engagerade löpare och frivilliga!

När jag är utomlands gillar jag att spana in matbrutiker. På nåt sätt känns det som att där får jag någon slags bild av hur människorna som bor där lever.

Sak som borde hända i Sverige: enmetersrör med opoppade popcorn. Fatta bra grej!

I går somnade jag klockan 21. Helt magiskt. Var inte alls särskilt trött halv sju.

popcorn

Sverige och FN

utsikten

Utsikt från arbetsrummet Kaliz hos den svenska FN-representationen. Jag är glad för deras skull.

I dag har vi mestadels varit på hos den svenska FN-representationen med undantag för en kort och snabb rundvandring inne på FN.

Vi började med att delta på morgonmötet som de har måndag/torsdag. Därefter en basic genomgång av arbetet för oss. Arbetslunch om aktuella utvecklingsfrågor och så den där turen i FN-högkvarteret. Min bild på passerkortet … Den är värre än både passbilden och körkortsbilden tillsammans.

När vi är inne i Säkerhetsrådets lokaler kommer en sån guidad grupp, och i den gruppen går Björn, en sossekompis från Gävle. Visste att han skulle vara i stan, men att vi skulle hamna i samma rum samtidigt kändes så där alldeles galet.

Vi avrundade dagen med en sittning med ambassadör Grunditz och hörde honom ge sin syn på en del aktuella frågor.

Därefter var vi några som käkade middag och sedan har jag spenderat tid med mejlen innan ett längre besök i fitnessrummet.

Ska sova rätt tidigt, vill inte vara opigg när vi gör allt det här lärorika.

Listigt, men lätt att se igenom

I dag publiceras min text om Gävle också i papperstidningen av Arbetarbladet förstår jag, utifrån positiva mejl som rullar in.

Utdrag:

Alliansen i Gävle motsätter sig skattehöjning. Av ideologiska skäl anser de att gemensamma lösningar på välfärden ska stå tillbaka till förmån för privata lösningar. Då vill de givetvis inte bidra till en kassa där vi omfördelar pengar så att alla som bor i kommunen ska kunna ha tillgång till den välfärd som så väl behövs.

Trots det hör jag med viss förvåning Alliansföreträdarna prata om framtida skattehöjningar. – Vi klarar den kommunala välfärden utan att höja skatten. I framtiden tror vi att den kommunala skatten kan behöva höjas, säger Inger Källgren Sawela (M).

Jag kan konstatera att för Socialdemokraterna är framtiden här. Alliansen tänker sig taktiken att vara emot skattehöjningen nu, hoppas på ett maktövertagande och därefter göra en skattehöjning. Listigt, men lätt att se igenom.

Anlänt NY

I går tog vi tåget från Washinton DC till New York där delegatprogrammet börjar i morgon. Det ser jag mycket fram emot.

Innan vi for besökte jag ett postkontor i Georgetown där vi bodde. Känslan av att hänga på ”posten” var fin. Skrivpulpeter, galsdiskar, hyllor med sånt som behövs för att skicka brev och paket. Paketeringen gratis i US. Småpratade med kassören och berättade att i Sverige görs postärenden i livsmedelsbutik. ”Sounds stupid”.

Jag har egentligen inget emot det, men som älskare av brev så gör det mig härligt nostalgisk att vara på ett ställe där det är enda fokuset. Jag tänker ofta på känslan av att få massor av brev (ty i min ungdom hade jag brevvänner) som ser personliga och skojiga ut, väntan på postbilen (finns ju iofs för fortfarande men får inte lika mkt kul post) osv. Fascinationen för frimärken har ökat med åren. Har nu börjat klippa loss från kuvert som ska kastas. De är snygga i pysselsammanhag och vad som avbildas säger något om nutiden.

I natt fick vi en timme här, pga vintertid. Tänk att uppleva detta två ggr på en höst! Det ihop med att jag fortfarande inte lämnat Sverigetiden rent mentalt och lade mig i god tid gjorde att jag en söndag vaknade halv sju. Jag repeterar, halv sju.

Jag har gått igenom mejlboxen, ätit youghurten jag klämde in i minibaren, playat TV-avsnitt från hemma, surfat nyheter och allt sånt viktigt.

Om två timmar ska jag möta en kollega för att långsamt cirkulera och känna in stan. Vi tror det kan bli lite svårt för det ska springas en mara i staden. Tydligen är 600 svenskar med i loppet. God tur till alla. Jag gör nog så att jag gåer ner i fitnessrummet och cyklar en halvtimme.

 

Den där välkända byggnaden

Inledde morgonen med att träffa Roger Simons på Politico. Intressanta resonemnag om hur media agerar, och inte agerar, gällande politik i USA.

Så en träff med Peter Engelke på Atlantic Council, en tankesmedja.

Vidare till US Congress. Och vet ni hur den där kupolen ser ut på insidan? Riktigt mäktig.

litenkupol

Vi fick en guidad tur av en av personalen till en svenskättad parlamentariker, vilket var kul. Självaste Hultgren var dock hemma i sin valkrets.

Efteråt var vi till Newseum. Väl värt ett besök för att fundera över medias roll, förutsättningar osv. En känslosam utställning om 9/11, med bl a löpsedlar från hela världen upphängd på en stor vägg. DN och ytterligare en svensk.

Därifrån var utsikten mot kongressen fin.

mindreUS

 

 

Botten i Damernas Värld

Jag läser egentligen inte Damernas Värld längre. Den är inte som på Susanne Ljungs tid precis. Sedan det är en Bonnier vid rodret som verkar älska sin egen bild, sina egna tips, sin egen garderob samt tro att just det är vad läsarna vill se känns det inte alls lika bra.

Så här svarar hon till exempel på en som lyfter problematiken med döda djur och kläder.

IMG_3407

Så otroligt förminskande. Många tappra djurvänner skriver in och jag har följt det de 20 år jag har läst sådana här tidningar. Svaret är ALLTID att tidningens uppgift är att bevaka trenderna och att det finns alternativ om man inte gillar päls. Typ.

När Martina har lärt sig kring päls, exakt var har hon lärt sig och hur värderar hon faktan på ett objektivt sätt? Det här är ett av de svar i kategorin som låtsas mest av alla att verkligen bry sig, men som faktiskt inte säger ett skit i frågan. ”Men även fuskpäls kan vara stora miljöbovar”. Tror hon att kritiken mot pälsindustrin handlar om miljöproblem främst? Det handlar om individer som får leva ett ruttet liv för att vi människor vill ha modeattiraljer som pälsbollar på skor, vilket det här numret visade. Inte om miljö.Likställer Martina Bonniers djurs välmående med miljöfrågan? Som om de är samma sak? De hänger ihop men inte på det sätt som Martina tror, utan på samma sätt som miljöfrågan och människan, nämligen att den är grunden för vår överlevnad.

Djurskydd är inte en miljöfråga. Det är en fråga om hur vi ser på andra varelser som inte kan tala för sig.