En kort historia för er som inte tror att vi skapar könsroller.
Var på Furuvik i veckan. Syskonpar skulle få heliumballonger. Flicka pekar på det mamma kallar ”tjejfjäril”. Den skulle hon få. Pojke pekar på stor, rosa Barbapappa. Får diverse andra förslag (helikopter, brandbil, sjörövarskepp) men vill ändå ha Barbapappa. Även mormor lägger sig i och förevisar noga fordonsballongerna. Han vill ändå, fortfarande ha Barbapappa.
Han får ett sjörövarskepp.
Ahmed och Daniel tog med mig på Madagaskar 3. Finurligheter, färger och musik skapar ett trevligt tidsfördriv.
Om inte annat är det alltid kul med glada barn (som inte skriker) och 3D-glasögon. Och popcorn, givetvis. Givetvis!
Jag var på på Priden i Tantolunden för att stå lite i Socialdemokraternas tält. Det var kul! Bjöd på popcorn och pratade. Sedan hängde jag med Ellinor och Erik.
Och med Andrea.
Ellinor och jag svängde förbi IOGT-NTOs tält där vi fick lämna tips på varför nykter PRide är en god idé och så tog de den här bilden på oss som jag fotat av vilket ger den lustiga färgåtergivningen. Vårt tips: För att nyktra pussar smakar bättre.
I LOs tält gjorde jag en sån temporär tatuering och ställde mig sedan lite tufft hos Moderaterna som verkligen inte är de största förespråkarna för schysta villkor.
Skulle säga att den här schlagerkvällen var gravt överskattad. Kunde ha varit så mycket poppigare. Trist när artister ska spela nya låtar som ingen hört tidigare. Kanske de kan göra någon annan gång. Och väntan på Loreen var nästan patetisk. Kom till mitt rum halv två. Glansig i ansiktet och rätt nöjd.
Och så ett tips inför paraden på lördag.
Inför morgondagens festligheter kanske nytt nagellack är på sin plats. Så jag har suttit på min balkong (vem vill stajla den ?!) och målat om och läst Sofis mode. Det är en helt hjärndöd tidning. ”Kan ni tipsa mig om enkla frisyrer till stranden?”. ”På beachen funkar alla former av flätor!”.
Strax ska jag sätta mig med datorn vid köksbordet så att den vet att det är allvar. Måste jobba lite.
I dag uppmärksammas i Gävle att Kvinnojouren Blåklockan har väldigt mycket att göra. Sex nya kvinnor i veckan söker hjälp för att undkomma en man som borde vara största tryggheten i livet, men som istället misshandlar henne på olika sätt. Att siffrorna ser ut så här är ingen nyhet för de som har insikt. Tyvärr är dock inte problemet så poppis att prata om.
I dag skriver Arbetarbladet om det och ledarsidan klagar på att kommunen ger för lite pengar. Det är möjligt att det är så, men det mest relevanta hade varit att angripa en samhällsordning där män slåss. Män slår både män och kvinnor. Många män än tar sig rätt att behandla sin omgivning hur som helst.
Invändingen brukar ofta vara att inte alla män slåss. Det är sant, ingen har påstått något annat. Ingen tror något annat. Men hur hjälper det, att vilja berätta om alla män som inte slåss, när det vore befogat att prata om den grupp män som tycker sig under sin uppväxt ha fått med sig värderingar som säger att det är okej att slå andra, också den kvinna man lever med?!
I mina kontakter med Blåklockan har jag förstått att de önskar mycket enklare förfaringssätt och snabbare besked när det gäller de statliga pengarna. Och så önskar de precis som jag, att alla män slutar slåss.
I dag har Stefan varit på Priden och pratat om både det ena och det andra vad jag förstår av medierapporteringen. Det är bra. Socialdemokratin måste fortsätta bära fanan högt när det gäller hbtq-frågor. Som egentligen är frågor om alla människors lika värde och möjlighet att kunna leva sitt liv så att man blir lycklig.
Så enkelt.
Tyvärr är det inte så att det är självklart i dag. Även många av ”de goda” tror att situationen för människor som avviker från normen kring t ex sexuell läggning har det enkelt i dag. Så är det inte. Hur många homos i en random gymnasieklass vågar snacka öppet om vem de blir kära i? Inte så många, och det är omgivningens fel. Som utgår från normen och frågar en kille -Har du träffat någon tjej än då?
Dessutom lever synen kvar att någon blir lesbisk för att det är modernt eller för att den varit utsatt för något i ungdomen eller att det är något som kan/bör botas.
Så länge det är så fyller Priden är stor funktion. Då pratas det om frågorna och de fula nyllena i form av t ex KDU syns tydligt. Räcker som bevis på att existensberättigandet är stort.
I går tog Sverige silver i OS. Detta gjordes som bekan tav Sara Algosson Ostholt och hästen Wega.
Jättekul och äntligen gläds de idrottsintresserade på riktigt med ridsportframgångar. Detta är ändå en lika viktig pinne i OS-statistiken som till exempel fotboll. Allt räknas.
Minns ni när Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset tidigare i år? Hur Lasse Anrell hånade det, blev erbjuden att rida och konstaterade att det inte var helt enkelt.
En bekant på facebook konstaterar att det är roligt med OS för också ”udda” sporter kommer fram. Minns det alla ni som rider, att när gubbarna ska bedöma är hästsport lite udda. Senaste statistiken jag hittade vid snabb googling. Från Riksidrottsförbundet.
Men glöm inte, ridning är lite ”udda”.