Kategoriarkiv: Störande

Partistödet och Liberalerna

Vad har hänt?

Liberalernas ordförande skrev förra veckan om varför de inte tyckte att Socialdemokraterna i Gävle skulle få något partistöd, utifrån att de bedömer att de vet hur redovisningen ska se ut, bättre än andra.

Jag skrev det här enkla men tydliga svaret. Man kunde ju tro att det skulle stoppa vid det, men inte. Liberalerna höll i.

När det här ärendet diskuterades på förra kommunstyrelsen gjorde kommunstyrelsens ordförande (M) tydligt att det var ointressant att tillhandahålla någon slags mall där vi kan vara överens om hur redovisningen ska se ut.

Nu har jag fått höra att Liberalernas fullmäktigegrupp inte står bakom det som Liberalernas styrelse i Gävle anfört genom de här debattartiklarna.

Tänk att dundra på så oerhört och sedan inte ha med sig de ledande företrädarna för det egna partiet i fullmäktige.

 

Tramsigt från Gävleliberalernas Åslund

I går var den här publicerad, tyvärr ljug och felaktigheter i. Ovärdigt egentligen.

Vi skickade in ett svar innan klockan 17 igår men digitaliseringen har inte gjort det möjligt att publicera det ännu så jag lägger det här.

Svar till Liberalernas John-Erik Åslund
Socialdemokraterna i Gävle har i god ordning inlämnat sin första redovisning av partistöd, en månad innan sista datum. Vi har utifrån den information vi fått av Gävle kommun insänt en beskrivning av vår verksamhet.

När jag läser det Åhlund skriver får jag bilden av att han tror att syftet med rapporteringen är en detaljerad ekonomisk redovisning, men hela syftet med den gjorda förändringen är att förvissa sig om att partistödet används i det lokala partiarbetet, och inte slussas vidare till andra politiska nivåer.
Det har vi tagit fasta på när vi har beskrivit vår verksamhet. Vi har även bifogat ett intyg från vår revisor, dvs ”En av mottagaren utsedd särskild granskare ska granska om redovisningen ger en rättvisande bild av hur mottagaren har använt partistödet.”  Så Åslund far med osanning när han påstår att vi inte lämnat in något intyg.

Jag har tittat på alla partiers redovisningar och konstaterar att alla ser olika ut. Det är inte så konstigt när det viktiga är att visa att stödet används lokalt och inte i detalj, men det medför också att det är svårt att hävda att någon annan gjort fel.
Jag hoppas att det framöver kommer tillfällen där vi kan tala om storleken på partistödet, då jag är av åsikten att partierna är en viktig grund i demokratin och som det ser ut i dag sliter många med att få verksamheten att gå runt.
Elin Lundgren Ordförande Socialdemokraterna i Gävle

När min mamma (nästan) svor

Det finns saker var och en av oss tycker är viktigare än andra. Inte för att de gör någon skillnad för världsfreden men för att det blivit en princip.

En sådan jag har är när folk glatt kallar snäckor för sniglar. Jag har mejlat många stackars tidningar om det … Här finns en alldeles utmärkt beskrivning av snäckor och sniglar och hjälp till artbestämning om man vill det.

Har den ett hus är den en snäcka. Skit i den där barnprogramsfiguren Björne som kallade sin snäcka för Snigel.

Blir därför glad när mamma smsar detta:

snäck

Hon är en som nästan aldrig svär, men också hon ser naturligtvis allvaret.

Om jag redan hunnit twittra till redaktionen samt kommenterat på Facebooksidan. Absolut.

Är det någon som på riktigt bryr sig. Absolut inte.

 

 

Semesterbilden med alkohol

En bekant skrev just på Facebook att hon nästan glömt att berätta den goda nyheten att hon nu har semester, att hon ville göra det obligatoriska kungörandet.

Jag kommenterade ironiskt:  För att det ska vara på riktigt bör du visa bild på alkoholhaltig dryck, för att påvisa att livet nu verkligen leker.

Jag har verkligen reagerat på det i sommar. Det var en fredag i början av juli där så många av mina bekanta flashade en bild på någon alkoholdryck med en jublande text om att semestern är här. Sedan spridda skurar i jämnt flöde.

Att glädjas över semestern är djupt mänskligt! Men varför är det så poppis att illustrera det med alkohol? Jag har några gissningar förstås, där den enklaste är att alkoholen för oss svenskar ges platsen som den ultimata göraren av god stämning. Alkohol står för allt fint och festligt och mysiggörande. Semester är ju mysigt. Så enkelt.

Det står var och en fritt att tycka att inget kan symbolisera några veckors ledighet bättre än alkohol, men varför är det så viktigt att visa det på bild?

För mig betyder den där bilden att man är med och sprider en bild av att alkohol är samma sak som det goda livet. Jag behöver inte ens berätta om varför det inte är så. Särskilt för barn till vuxna med alkoholproblematik som inte är särskilt nöjda över förälderns semestervanor.

HÄR är en studie som visar på att unga som exponeras för alkohol ofta på sociala media dricker mer än andra.

Om vi hjälper varandra med att på sociala medier ständigt koppla samman alkohol och glädje, vilken bild sprider vi?

 

 

Bra om barnfrihet

Apropå rätten att välja sitt liv utan att andra ska synpunkta om valen. I går publicerades på ETC en finfin text om barnfrihet. Jag väljer att inte skriva så ofta om det, men ibland kommer guldkornen strösslade.
”Vi kan leva ganska precis som vi behagar, men ibland är det som att vi alla antas instämma i att barn är det ultimata.”
Läste en universitetsuppsats om ämnet nyligen. Den slog fast det jag och andra likasinnade märkt: Kvinnor som inte vill ha barn bemöts som om de vore monster, män kommer undan (kul för dem). Icke-valet och viljan accepteras inte av omgivningen som ständigt vill korrigera, argumentera och berätta varför det är så oerhört viktigt att ha egna barn. Utan att jag någonsin hört ett hållbart skäl, bara samma tugg om ålderns höst.
Som om man är helt omyndigförklarad att fatta vettiga beslut om sin egen vilja att bli förälder eller inte.
En sak vet jag med säkerhet, jag kommer aldrig att behöva bli en av alla vuxna som jublar över sk egentid och att få göra nåt så fräckt som att gå på bio. Det känns fantastiskt. För det är precis så jag vill ha det. Jag vill inte att någon ska vara beroende av mig. Jag vill inte ständigt oroa mig och jag vill knappt laga mat till mig själv.
Jag vill göra mina saker.
Låt mig. Låt oss.
Att gå sin egen väg måste alltid vara ett reellt val.
Och nej, man har ingen skyldighet att förse sina föräldrar med barnbarn.

Sverigedemokraten: ”Du är en patetisk liten människa”

För oss som hamnar i dispyter med den så kallade SD-svansen på sociala medier har det blivit en vana att bli kallad både det ena och det andra. Men SD:s förtroendevalda är som bekant inte heller alltid så mycket bättre. Det här är en post om det.

En som jag inte haft särskilt många meningsutbyten med är Marcus Andersson som sitter i Gävles kommunfullmäktige sedan valet 2014.

Efter förra mötet kom vi i diskussion på Twitter, bland annat eftersom jag uppmärksammat att ingen av de kvinnor som sitter för SD i fullmäktige på snart två år har varit uppe i talarstolen ännu.

Diskussionen rullade sedan vidare och min bekant David hade lite synpunkter till Marcus.

 

marc1

Här kan vi då se att Marcus inte på något sätt gillar att jag uppskattade Davids skämt i frågan om favoritkommun. Marcus verkar tro att jag tror att jag ÄGER en plats som riksdagsledamot. Det tror jag inte. Jag kanske skulle kunna skoja om att det faktiskt är en gåta för mig också eftersom att vara politiker på heltid knappast ingick i min livsplan. Men i grunden handlar det om förtroende från mitt parti och väljarna som gör att jag är riksdagsledamot. Inget gåtfullt över det.

Jag kan givetvis ta att Marcus uttrycker sig så här till mig, en politisk motståndare. Det är inget konstigt eller anmärkningsvärt. Det är däremot hans sätt att ”diskutera” med David på.

Att som folkvald välja de här orden i kommunikation med medborgare gör man bara inte.

Om en socialdemokrat i fullmäktige gjort samma sak hade det varit på tidningarnas framsidor. När en sverigedemokrat gör det går det spårlöst förbi. Ett av alla tecken på att vi inte förväntar oss mer av Sverigedemokraterna. Det här är småpotatis  i ett parti som utesluter medlemmar och hela ungdomsförbund på löpande band.

marc2 marc3

Så här tycker Marcus  det är rimligt att uttrycka sig till David.

”Sluta tramsa din fjant!”

”Du är en patetisk liten människa”

”Jag accepterar dig ändå men snälla skaffa hjälp för din åkomma”.

Larsson

Margareta Larsson, invald för Sverigedemokraterna i riksdagen, (som bott i Gävle) uppmärksammas just nu för att hon som rikdagsledamot inte gör någonting i uppdraget men ändå väljer att behålla sin riksdagsplats och därmed också får ut sitt arvode som är 62 400 före skatt. Förmodligen är alla ense om att det är förkastligt. Det är ett hån mot alla på något sätt. Hon slingrar sig dock inte utan medger att det hon gör inte är bra men hon gör det för att hon kan göra det.
Det är helt omöjligt att försvara ett sådant beteende.
Ett politiskt förtroendeuppdrag är inte ett jobb att jämföra en en anställning. Därför är tex vokabulären annorlunda, det är ingen lön kopplad till utan ett arvode.
Mina erfarenheter är att politiker som är arvoderade på heltid är igång långt mer än en vanlig ”heltid” på 40 timmar i veckan. Det är dagar, helger och kvällar och ett slags ständig jour. Detsamma gäller andra som är arvoderade på tex 50 procent. Det är i praktiken inte en tidsangivelse, utan en mkt grav uppskattning för hur stora uppdragen är i förhållande till varandra (olika nämndsordförandeuppdrag exempelvis) snarare än vilken tid man behöver lägga ner. Det finns egentligen inget som heter ”ledig” för en heltidsarvoderad, man är alltid så att säga i tjänst.
Som riksdagsledamot, eller fullmäktigeledamot för den delen, är man vald som person. Absolut under partiflagg men platsen är din personliga och ingen kan tvinga dig att lämna den. Däremot, om ditt parti skulle be dig av något skäl, gör de flesta personer det i någon slags överenskommelse. Men det finns inget som kan jämföras med avsked, sådär som vid en anställning.
Egentligen har en förtroendevald riksdagsledamot ingen chef. Jag kan ju skoja om att Stefan är min, men det är jag som är min egen chef.
Visst kanske man kan villkora saker på andra sätt, men att börja spalta upp vad en förtroendevald exakt ska göra och exakt hur lång tid och när blir en klurig historia. Och vem ska bedöma i slutänden annat än den sanna uppdragsgivaren som är medborgarna?
För den som aldrig varit i den förtroendevalda världen förstår jag att man vill dra paralleller till anställningsförhållanden, men ett förtroendeuppdrag är något annat. Och med det sagt är det ju tydligt att Larsson har förbrukat sitt förtroende, men hon har getts det på fyra år och hon verkar nu ska utnyttja det. Med det sagt; välj företrädare med omsorg.
Jag vill återigen betona att av alla de politiskt förtroendevalda och arvoderade som jag känner på olika politiska nivåer jobbar alla långt över den procent de är arvoderade på. Sådant uppmärksammas nästan aldrig i media.
Margareta Larsson är ett undantag som bekräftar regeln om hårt arbetande heltidsarvoderade politiker.

Andefattigt eller ett varv för mycket

I dag läste jag inredningstidningar (en variant från en av kvällstidningar) som fanns i en hög hos en bekant Bläddrar sådär slött eftersom det mest är samma och samma, vilket jag också skrivit om tidigare i år.

Ramlade över detta:

inred2

 

Tyckte Anna fångat det mesta av det jag dör en smula av inombords.

inred1

Vill skrika ”vad var det jag sa.”

Det här är ett exempel på hur jag uppfattar mycket som ”intet nytt under solen”, och då är jag ändå bara 37. Har tidigare varit förundrad över hur ”äldre” inte liksom kickat igång på saker, men jag börjar förstå nu. Det mesta har man hört förr.

När jag är 67 kanske jag varje morgon tänker ”överraska mig”, och blir besviken varje dag.

Det är i allmänna termer. Men i specifika inredningstermer vore det fint om tidningarna gjorde reportage hos folk som inte har stil som yrke, de verkar nämligen alla ha snarlika stil med få undantag. Istället för en stylist eller art director vill jag se hur det ser ut hos en snickare i Sveg och en förskollärare i Marma.

Jag tror det skulle vara ”personligt” på ett helt annat sätt än hos ”Anna” som lämnade samma tips som alla andra i exemplet ovan.

 

Moderaterna tycker inte att väljarna ska bry sig om vilken politik de står för

I går var det kommunfullmäktige i Gävle.

Jag tänkte uppehålla mig vid rapporten om lagda motioner. Någon gång per år, jag tror två, rapporteras hur det ligger till med behandlingen av inlämnade motioner/medborgarförslag. Hur långt de kommit i systemet.

Sedan årsskiftet styr ju miniminoriteten Alliansen i Gävle.

I rapporten får vi veta att ungefär hälften av de lagda moderatmotionerna dras tillbaka.

Detta hade vi lite frågor omkring. Motiveringen var att nu, och med att de har de styrande posterna,  har de andra vägar att driva sina frågor. Gott så, det kan jag köpa. Om det inte vore så att de ju inte tagit tillbaka alla motioner. De tog tillbaka den om att sänka skatten men inte dem om att ordna uppställningsplats för husbilar. För att ta två exempel. Varför går inte den senare liksom den första att driva på annat sätt än i motionsform då?

Vi frågade då om de fortfarande står för den politik som fanns i motionerna. Det har ju väljarna rätt att få veta. Eller ar de möjligen gjort fler av det som tidningarna populärt kallar ”kovändningar” när de beskriver Alliansens politik i Gävle? Det övergripande svaret var att de står för detta, men vi fick inga svar på om det nu alltså kommer att bli sänkt skatt eller om kommunen ska bryta avtalen med Unga Örnar som driver fritidsgårdar.

Och Liberalerna, de har inte valt att dra tillbaka några motioner, utan rullar på som innan. Ännu mer befogat att fråga då, varför Alliansen som helhet bara plockar tillbaka valda motioner om motiveringen är att det finns andra sätt att driva.

Som bonusinformation fick vi veta at Centerpartiet i förra årets budget hade velat sänka skatten men inte fått igenom det i Allianssamarbetet.

Det hela var mycket märkligt. Kanske gick vi på lite hårt, men syftet var att få klara svar. När till och med Lili André (alltid trevligt vänlig) lät arg i talarstolen så vet man att det skakar lite.

Moderaten Daniel Kvarnlöf, en i övrigt vänlig och stabil själ som är en av de få som jag inte tror dras till ett samarbete med SD, tydliggjorde på Twitter att vi tramsade som frågade om att vi inte hade nåt att göra med varför de drar tillbaka hälften av motionerna.

Slutsats: Moderaterna tycker inte att väljarna ska bry sig om vilken politik de står för.

motioner