Helgens böcker

Den här helgen har jag haft förmånen att avrunda tre böcker, samt bara plöja en som jag köpte i matvarubutiken som stått på min att läsa-lista.

böckerna

Attack på nämndemän av Leif B Magnusson. Har legat i en av högarna sedan 2012 då jag fick den i present av Gävle Nämndemannaförening som jag besökte. Författaren har själv varit nämndeman under en lång tid och har förmodligen under den tiden samlat på sig många synpunkter och scenarion som han vill lyfta fram. Bråk i nämndemannaföreningar, slitet som nämndeman, debatten om arvoden och nämndemännens ålder och erfarenhet. Det kallas för spänningsroman, men det är det inte. Det är en slags debattbok med korta, mästrande kapitel.

Som spänningsroman är den rätt usel, som debattbok eller allmän upplysningsbok bättre. Men redan i början märks det en mossig ton. Som när författaren verkar fixerad vid att klanka ner på den 28-åriga kvinnan med bakgrund i Vpk. (Hur kan nån som är 28 år ha den bakgrunden?) Skrivningar om kvinnornas utseende, ofta sensuellt och erotiskt. Lite gubbsjukt nästan.

Gånglåt av Elin Olofsson. Jag börjar läsa och sedan slutar jag inte. Familjeskildring, relationsskildring. Både svart och ljus. I Sveriges norra delar, när tillvaron inte består av Stureplan osv. Perfekt bok för en natt då man inte vill sova. Eller kan.

Märta och Hjalmar Söderberg av Cullberg och Sahlin. (Somliga) Människor skrev så många brev förr i tiden. På papper. Enkla att spara. De som finns kvar berättar saker om den tiden. Här ligger många brev till grund för att skildra den situation som Märta och Hjalmar hamnade i när deras relation inte var bra. Särskilt illa drabbades Märta, som drabbades riktigt illa utifrån diverse somatiska sjukdomar, som med tiden vreds till att hon var psykiskt sjuk. Författarna har också grävs i vårdinstitutioners arkiv och även om det här handlar specifikt om en person i vården, blir det också en allmängiltig bild av det historiska. Jag har läst lite i taget i den här lärorika boken. Det är ungefär vad jag orkat med. Bildande och oroande, mer än roande.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. När jag hade påbörjat den här boken såg jag en vän som gjorde en statusuppdatering om den: ”Det här var enligt min smak inte en bra bok. Det är nog första gången jag läser en bok utan att fastna för någon av karaktärerna.” Befriande. Den här boken är tydligt märkt med att ha vunnit augustipriset. Författaren är hajpad. Man ska gilla den. Jag gillade den inte alls. Formen är rörig, den säger mig inget och jag kan inte relatera till karaktärerna i boken. Det behöver dock inte vara bokens fel.

Påminner mig om andra böcker som jag inte förstått storheten i. Alkemisten. Tråkig bok. Eller Ericsdotters Oskyld som kom runt millenniet och tydligen var en bomb. Tråkig bok. Man gillar olika. Aftonbladet kallar boken en ett mästerverk och Expressen kallar boken en berusande vacker berättelse. Jag tycker den stundtals påminner om en gymnasieuppsats i svenska, av någon elev med goda ambitioner och där vissa formuleringar blixtrar till innan det dör igen.

 

Semesterbilden med alkohol

En bekant skrev just på Facebook att hon nästan glömt att berätta den goda nyheten att hon nu har semester, att hon ville göra det obligatoriska kungörandet.

Jag kommenterade ironiskt:  För att det ska vara på riktigt bör du visa bild på alkoholhaltig dryck, för att påvisa att livet nu verkligen leker.

Jag har verkligen reagerat på det i sommar. Det var en fredag i början av juli där så många av mina bekanta flashade en bild på någon alkoholdryck med en jublande text om att semestern är här. Sedan spridda skurar i jämnt flöde.

Att glädjas över semestern är djupt mänskligt! Men varför är det så poppis att illustrera det med alkohol? Jag har några gissningar förstås, där den enklaste är att alkoholen för oss svenskar ges platsen som den ultimata göraren av god stämning. Alkohol står för allt fint och festligt och mysiggörande. Semester är ju mysigt. Så enkelt.

Det står var och en fritt att tycka att inget kan symbolisera några veckors ledighet bättre än alkohol, men varför är det så viktigt att visa det på bild?

För mig betyder den där bilden att man är med och sprider en bild av att alkohol är samma sak som det goda livet. Jag behöver inte ens berätta om varför det inte är så. Särskilt för barn till vuxna med alkoholproblematik som inte är särskilt nöjda över förälderns semestervanor.

HÄR är en studie som visar på att unga som exponeras för alkohol ofta på sociala media dricker mer än andra.

Om vi hjälper varandra med att på sociala medier ständigt koppla samman alkohol och glädje, vilken bild sprider vi?

 

 

Pride i Gävle

Först och viktigast, varmt tack till alla er som varit möjliggörare till Pride i Gävle, Gävles första. Jag kan bara tänka mig hur mycket ni slitit och fixat, ett så här stort och lyckat arrangemang över flera dagar gör sin inte självt. Bra gjort!

I dag var det dags för paraden genom Gävle. Tusentals människor som gick eller tittade och underbart festlig stämning. Så fint att få vara en del av detta.

Självklart spelar Pride roll. Pride gasar på politiken och gjuter mod i människor. Att vara den man är, att älska den man vill. Det berörs vi alla av.

Här är jag med mitt härliga, socialdemokratiska gäng.

gang1 gang2

 

Aida Hadzialics avgång

Man kör inte bil med alkohol eller annan drog i kroppen. Man gör inte det.
Det är oroväckande att människor börjar jämföra med lagar i andra länder eller med andra typer av brott, allt i syfte att förminska morgonens nyhet om ministerns rattonykterhet.
Sitt livs misstag säger hon. Det stämmer säkert. Jag är glad över att inget mer hände på färden än ett stopp i en poliskontroll, vilket är en mycket bra sak.
Så många gånger tidigare har alkohol på olika sätt satt käppar i hjulet för människor. Egen konsumtion eller andras konsumtion. 


Hon får nu beröm för att hon lämnar sin post. Det är bra, det är jag överens om.
Men handlingen innan visar på dåligt omdöme och oklokhet. Det är inga frågetecken kring vad som gäller i kombinationen alkohol och bilkörning. 


Kanske dags för Sverige att införa nollgräns i trafiken så att folk slutar lita till att det finns ett litet utrymme.

Bok: Kärleken till livet

marie

Vilken bra bok det här var. Min skarpaste relation till Marie Fredriksson är att min mamma var mycket förtjust i henne när jag var liten, de tidiga grejerna innan Roxette ens var påtänkt.

Ingen kan väl inte gilla Roxette heller. Och så vet jag att hon varit sjuk naturligtvis. Men så särskilt mycket mer om Marie visste jag inte innan boken.

Det är en finstämd bok som går att sträckläsa. Musikhistoria, fantastiska historier från turnéer och mycket kärlek. Den förlamande skräcken som sjukdom orsakar.

Jag tänkte också en del på hur unga människor i dag som har det förspänt kanske tror att alla nu levande har haft det så väldigt bra, och att hårda liv ligger långt borta. Både geografiskt och i tid.

Hos Marie fanns inte rinnande vatten när hon var liten. Det var kallt. Det fanns inget överflöd alls. Så här det för många som bara är strax över femtio år. Och absolut för några fortfarande.

Alkoholismen som finns där i någon form och nyper till.

 

Det rullar på

Torsdag. De här godingarna lämnade mig för en stund sedan. Två systrar och en kusin. Vi har ätit och promenerat lite i Gävle, kikat på allehanda. Lite sorgligt när de åker hem till sitt, och jag känner mig kvarlämnad. Inte hälsingska vidder för mig i kväll.

besökare

Innan det var jag på Kulturhuset och lyssnade på lite Pride-föreläsning och förde det hade jag avstämning med min ombudsman.

I går hade jag långfika med en kompis som flyttat hem från utlandet. Det hinner hända lite saker på ett femtontal år. Till exempel pratade vi om postkontorens icke-vara.

Jag har också den här veckan varit föremål för sjukvårdsinsats av icke akut karaktär. Ni behöver absolut inte vara orolig för mig. Jag måste säga att jag är oerhört glad över det bemötande och den effektivitet jag mötts av.

 

Hälsingland

tönn1 tönn2

I förmiddags åkte jag till Hälsingland, och en av de vackraste platser jag vet där. Två nära skulle vigas i ett litet format och det blev några härliga timmar på bryggan i skogen. Oerhört glad över den stunden.

Valde att läsa de två första verserna i Hälsingland av Tomas Andersson Wij, detta mästerverk. Här kan du se videon.

Hälsingland du farsans land
Det är kväll jag tar min dotters hand
Och går den lilla stigen ned mot tjärnen
Åkern badar som i guld
Och bergen lyfter av min skuld
Dom säger sjung din sång igen så ska vi svara

Hälsingland du morsans land
Världen är nån annan stans
Jag har vart där ute men alltid vänt tillbaka
Till markens doft av evighet
Till dum och simpel långsinthet
Och spåren genom skogen till mitt hjärta

Sindarve 2016

I år är det fjärde året som jag är på läger på Sindarve. Har kört -11, -14 och -15 innan. Det blir i princip bara bättre och bättre. Vi är sju stycken som är ”vårt gäng” i hela gruppen på cirka 30. Det är jag, mina vänner och deras syskonbarn som utgör ”vårt gäng”. Lägret har blandade åldrar där jag tror den yngsta är åtta och vem som är äldst har jag ingen aning om.

Det är en mycket fin sak med ridning, att det är en hobby som förenar över både åldersspann och könsgränser. Om inget hänt är väl ridsport den enda idrott där män och kvinnor inte tävlar i olika klasser.

Jag har absolut ingen tävlingsambition med ridning. Faktum är att min enda ambition är att få vara med hästar och kompisar och det är uppfyllt.

Alla tidigare år har Limbo varit min lägerhäst. I år är Vikar en ny vän, och det funkar fint. Riktigt fint. Han är en mycket trevlig fjordingherre.

16sindarve1 16sindarve216sindarve4

Fusk med välfärdssystemen

De allra flesta av oss tycker att välfärdssystem i någon form ska finnas. Jag tillhör, inte förvånande, skaran som tycker att dessa ska vara väldigt välutbyggda. Helt enkelt för att människor som behöver hjälp och stöd ska få det.

Men. Jag tycker väldigt illa om när system överutnyttjas av de som inte har rätten på sin sida.

I dag fanns den här artikeln hos Sveriges Radio, om vilka som utnyttjar systemen och hur.

Jag förstår vad Cecilia Nyqvist, förundersökningsledare vid bedrägerisektionen i Stockholm menar när hon säger:  ”– Vi kan inte se att de är kriminella, utan det är allmänheten, vanliga Svenssons som kanske passar på att utnyttja systemet lite grann.” men av formuleringen kan man få intrycket att Svenssonfuskare inte gör kriminella handlingar när de försöker få bidrag de inte har rätt till. Men det är dom. Det är därför sådant polisanmäls.

”Fusk med barnbidrag, underhållsstöd, föräldrapenning och vab-ersättning ligger till grund för majoriteten av Försäkringskassans polisanmälningar. Att det blivit fler polisanmälningar beror till stor del på att fler vab-ärenden kontrolleras. 728 av årets 1 200 polisanmälningar gäller vård av barn.”

Om vi vill ha de här systemen kvar bygger det på att människor tror på dem. När det fuskar så undergrävs den tilliten och de blir mer ifrågasatta. Resultatet kan bli att de försvinner. Är det så ni vill ha det, ni som fuskar?

Och ja, visst ser jag en skillnad mellan att ha organiserad kriminalitet som suger ut systemen, och att min granne ”svindlar lite”, men jag har lika liten respekt för båda fenomenen.

Hoppas alla myndigheter som är involverade orkar jobba på.