Vänner

Nu är jag mjuk och nöjd efter att ha haft tid att i veckan haft tid att prata med gamla och nya vänner, kortare eller längre tid. Men ändå tid. Så fint.

Riksdagspolitiker högt utbildade

Utifrån en debattartikel kan man få en bild av att riksdagsledamöter saknar högre utbildning.
Bild som visar riksdagsledamöternas utbildningsnivå.

utbildningsnivå

46,8 procent av politikerna har eftergymnasial utbildning i tre år eller mer. När det gäller de som får rösta har bara 19,6 procent så hög utbildning. Här finns statistiken om ledamöterna.

Jag är medveten om att skribenten till artikeln försöker göra en poäng av att ”vem som helst kan bli politiker”. Det är både sant och inte. Det är fantastiskt att bo i ett land där det inte är krävs att komma från rätt familj för att ha en chans att få sitta i beslutande församlingar. Den som vinner förtroende i sitt parti och från sina väljare får chansen, det är samma möjlighet för alla. Det gör man på sin samlade kompetens. Dvs erfarenheter, förmågor, driv, kunskaper och en massa annat. Att tro att de kompetenserna enbart skulle komma från akademisk utbildning är felaktigt. Man kan bilda sig på många fler sätt än så, lyckligtvis.
Det är inte sant att ”vem som helst” blir politiker”. Den som backas av ett parti och väljare kan bli det. Men alla kommer inte att backas av ett parti.
Däremot är det allvarligt när färre människor väljer att engagera sig partipolitiskt, för det gör urvalet mindre. Det är det som är en reell fara när det handlar om att hitta politiker av lämpligt virke. Utbildningsnivå är inte det som är avgörande i sammanhanget.

Dessutom görs det vanliga men felaktiga, att påstå att ett politiskt förtroendeuppdrag skulle vara att likna vid ett yrke.

Furuvik fick fel schimpansart i sitt artbevarandearbete

Många har engagerat sig i hur schimpansen Linda blir en bricka i ett spel. Furuviksparken vill flytta på henne med motiveringen att det finns ett större syfte, nämligen avel på en av schimpansvarianterna. Hennes situation blir då underordnat detta i avelsarbetet.

Just avelsarbetet är det som Furuvik, och organisationen EAZA hållit så högt i den här situationen. Berättat hur genomtänkt och viktigt de arbetar. Hur viktigt det är med just den art som Linda tillhör. Att det var därför Tjobbe flyttades in i gruppen i Furuvik, för att underhålla den genpool som finns för den västafrikanska schimpansen.

Furuvik publicerar ”Frågor och svar” för att berätta att allt de gör är under kontroll och det är ingen fara för Lindas eller de andra schimpansernas välmående.

Den där rigorösa kontrollen och det starka värnandet av den västafrikanska arten, hur har det gått?

Så här skriver de:

”Varför behövs det en ny hane till Furuvik – Tjobbe flyttade ju in för ett par år sedan?
Det har i efterhand visat sig att Tjobbe inte var av den västafrikanska arten som alla trodde från början, vilket innebär att hans ungar inte skulle bli den hjälp för arten att leva vidare, som är så viktigt i bevarandearbetet.

Därför är det viktigt att vi får en ny hane till Furuvik, så att nya schimpansungar ska se dagens ljus – ungar som kommer bli mycket viktiga för bevarandet av den västafrikanska schimpansarten.”

Det rimmar förstås vansinnigt illa med alla påståenden om noggrann kontroll och viktighet.

Om det absolut största syftet med att bedriva djurpark inte är kommersiellt utan för att bevara djurarter (som inom överskådlig framtid ändå aldrig kommer att komma till Afrika utan helt enkelt vara djurparksdjur), hur kunde denna dundertabbe ske?

Om att Linda och Tjobbe varit kompatibla och fått en unge tillsammans, då hade det saboterat artbevarandeplanen. Av Furuvik och EAZA själva. För att de faktiskt inte har koll på schimpansernas arttillhörighet, trots att arbetar så professionellt. Enligt egen utsaga.

Med vilken trovärdighet kan nu Furuvik och den expertorganisation de lutar sig emot nu säga att de har full koll på vad de gör?

Ingen.

Låt Linda stanna i den miljö som blivit trygg för henne. Hon har genomlevt tillräckligt med skit i sitt liv som människor orsakat. Hon har inte bett om att flyttas.

Kan hon då få ungar?

Vad svarar Furuvik själva?

”Kan Linda få barn vid sin ålder?
Linda befinner sig förvisso mitt i livet, men hon är fortfarande i en fruktbar ålder. Vi och EAZA skulle inte planera den här flytten om vi inte trodde att det skulle kunna leda till nya schimpansungar.”

Det finns inget ja på den här frågan, bara att hon hypotetiskt är i fertil ålder. Skulle jag vara riktigt konspiratorisk skulle jag säga att de efteråt kan hävda att den totala omflyttningen i schimpansgrupperna ledde till fler ungar, även om ingen av dem kommer från Linda.

Jag förutsätter att alla som arbetar med djur är stora djurvänner. Jag tror inte ont om någon människa som jobbar med djuren varken på Furuvik eller andra djurparker. Tvärtom, människor som gillar djur är människor jag gillar. Jag har träffat Daniel, som är den som frontat Furuvik i frågan. Jag har inget ont att säga om honom. Jag gillar honom. Det är hela systemet som det är fel på. Det är systemet jag ifrågasätter.

Det är systemet som drabbar Linda. Furuvik har möjligheten att säga ifrån, att välja en annan väg. För att värna en enskild schimpans som jobbat hårt för parken under många år.

Det kan tyckas lätt för mig att säga, som står utanför. Det är det. Det är därför jag gör det. För Lindas skull. För andra djur i hennes sits.

(HÄR är när jag och Daniel var i lokalradion om det här förra veckan.)

Hanna Hellquist på Gävle Teater

Det är alltför sällan jag prioriterar att göra det som är påfyllnad. Det är dumt. När det visade sig att Hanna Hellquist skulle till Gävle och ha författarsamtal samtidigt som jag hade bokat in ett VU-möte med arbetarekommunen blev jag trött. Sedan tänkte jag på alla killar som till och med skiter i att gå på sedan länge planerade möten för att det är en match av något slag. Jag sket inte i mötet, sånt gör inte jag. Istället satte jag en stopptid 100 minuter efter start.

Jag och Maria var på Gävle Teater och lyssnade på när Hanna läste och pratade. Det var fint. Hon hade sin tax med, också stor underhållningsfaktor pga söt. Samtalet rörde sig kring jämställdhet, tjejgrejer och så vidare. Jag tänker att det vi verkar ha gemensamt är det där att vara arg. Mindre nu än förr. Jag var jämt arg för. Nu kanske bara 80 procent av tiden. Det finns helt enkelt alldeles för mycket att vara arg på. Men ilskan är ju också en styrka, om man använder sig av den.

Signering. Bröt nästan ihop (på insidan, syntes inte på utsidan pga spelade cool) när Hanna spände ögonen i mig och frågade om vi inte setts förr.

Sedan skrev hon i min bok, sade att det råkade bli snuskigt och stängde den. Kollade när jag kom hem. Roligt.hanna

 

Det där med Bocken

Det här var i går. Stor, fin, gul och 50. Massor av människor på invigningen. Massor av människor som planerat för att åka och titta på bocken innan jul.

Men jag hann inte ens somna i går innan beskedet om att han brunnit ner kom. Sedan kunde jag inte sova, pga måste läsa på och smsa vänner och vara förbannad. Så många som är så ledsna.

Till det alla på sociala medier som brölar om att det är klart den ska brinna, ”det är ju det som gjort den känd”. Det stämmer, det fattar alla, Gävlebor också. Det betyder inte att vi vill att den ska brinna. Vi vill att han ska stå där, vår julkompis. Brinner den efter jul, okej, inte hela världen.

Vi vet ju ingenting så klart om vem som gjort det här. Om det är ett grabbigt vad eller någon annan mandomsrit. Men kul är det inte.

Och alla ni som har glada idéer om att bocken borde göras av plast eller betong eller glas eller så. Kreativt. Men en julbock görs i våra trakter av halm.

Det är heller inte ”kommunen” (många använder svepande ”kommunen” för att de tror att det är kommunen som betalar, men det är till största delen stadens handlare) som gör fel som bygger en halmbock. Det är alltid den som tänder på som gör fel.

bokcen

Tvätt-lördag plus hästar

I dag passar jag på att tvätta. Jag gissar att det är näst sista gången innan jul. Mellan omgångarna följde jag min plan att uträtta ärenden så som att lämna kassar med saker på Kupan eller köpa hamstersand. Jag rundade av stort med att putsa bort höstens fågelskit från vardagsrumsfönstret och piffa med en adventsljusstake. Lyckan när lamporna lyser när man slår på.

I torsdags besökte jag och andra riksdagsledamöter på inbjudan av LRF Stockholm International Horse show. Vi pratade en hel del om hästnäringen. Vi tror att det bor 360 000 hästar i Sverige, men just nu är vi på sluttampen i den senaste hästräkningen. 500 000 människor rider regelbundet, lika många har regelbunden kontakt med hästar. Beräkningarna säger att 46 miljarder är hästnäringens bidrag till den samhällsekonomiska omsättningen.

Jag tittade på Stjärnhoppningen som vanns av en av mina favoriter, dvs Maxida. jag gick i stallarna och träffade både två vänner och hästar jag följer på sociala medier. Borde verkligen planera in ett längre besök nästa år.

 

I frågan om jämlikhet viker vi oss inte

Jag och SSU:s distriktsordförande Elin Pöllä har skrivit en debattartikel. Den handlar om vikten av ett starkt studiemedelssystem för de som ska studera högre studier.

Vi är så oerhört många som aldrig någonsin satt vår fot på en skola efter gymnasiet om vi inte hade haft dagens studiemedelssystem.

För landets tillväxt, för individers möjligheter är det så viktigt. Att man inte kan se det, förblindad av andra synsätt på människan och samhället, förstår jag inte.

elinelin