Använda kaffekoppar

Det är inte fobi jag har, för då kan man inte behärska sig vad jag förstår.

Det är bara en lätt känsla av äckel och stort obehag. Använda kaffekoppar, spillt kaffe och dess intorkade fläckar. Det är äckligt. Så sunkigt. Ful färg. Sunkig lukt anas.

Massor av människor dricker kaffe, i tid och otid. Framförallt lämnar de sina koppar överallt. Överallt. Ofta i mötesrum dit jag kommer. Det där bruna …

I kväll har jag haft vänner här. Då bjuder jag på pulverkaffe till de som nyttjar. Och sen ska jag diska. Då är det överkomligt snuskigt.

kaffekopp

Finansministern säger

magda

Det här är finansminister Anderssons Facebookstatus om det ekonomiska läget i Sverige. Ekonomi är inte allt som räknas, men med tanke på hur uselt många vill påskina att det går.
För två dagar sedan (förmodar med anledning av Folk och försvar) twittrade Kent Wisti följande: ”Om det hade funnits rysk desinformation hade den försökt skapa intrycket av att Sverige är otryggt och att systemet kollapsar.”
Minns det. Köp inte precis vad som helst.

Vill du läsa Anderssons länk finns den HÄR.

Filosofiska rummet

På rekommendation av vän började jag för ett tag sedan att lyssna på Filosofiska rummet.

Det är fantastiskt. En välbehövlig kontrast mot de m kommentarsfält eller mejlboxen där människor skriker och skränar helt icke-konstruktivt. Här provas istället resonemang, lyfts aspekter, det handlar inte om att vinna. Precis så som det goda, folkbildande samtalet ser ut.

Scrolla själv HÄR. Några som jag har gillat: ”Handen och tanken”, ”Rätten till rättigheterna, de mänskliga och medborgerliga”, ”Varför köper vi det vi inte behöver?”, ”Vad är en bra polis?” och ”Människan och hästen”.

Män som berättar för mig

Under 2016 utkristalliserade det sig så tydligt. Några särskilt skarpa exempel jag tänker särskilt på förutom det vanliga flödet.

Män som ”tipsar” mig om hur jag borde vara/göra/tycka. Detta inträffar efter att de berättar något för mig och om det är sådant som är av resonemangstyp tar jag mig tid att svara (ibland sena helgkvällar), och jag kanske tycker annorlunda och argumenterar då för det. För mig framstår det som vad jag borde göra, lyfta mina perspektiv. Men det är inte populärt, bara att säga emot eller vrida på saker verkar vara något som jag inte ska ägna mig åt. Istället för att fortsätta diskutera sakfrågan, börjar det istället handla om mig och vad jag borde göra och hur jag borde hantera min roll och att jag måste vara ÖDMJUK. För det är tydligen det som en utan kuk och har ett politiskt uppdrag främst ska vara, ÖDMJUK.

Jag bestämde mig därför för att aldrig acceptera det igen.

Nu har det gått snart en vecka på det nya året. Några inlägg jag skrivit på Facebook har handlat om fyrverkerier och blivit rätt spridna, och därmed kommenterade av människor jag inte känner och som inte känner mig.

Det vore på sin plats att någon gjorde en genusanalys.

Den senaste statusen är full av män (jag inte känner) som vill vara med och diskutera fyrverkerier. Det är bra. Men tonen är raljerande, hård, man kallar folk för elakheter och ibland skriver de korkat och insinuant för att göra en poäng. Jag orkar inte med det, varför jag tagit bort en hel del (CENSUR!) men också svarat obstruerande och lite i samma anda.

Resultatet. Fler män blir arga. Då vill de berätta för mig hur jag ska vara. Berth, som inte stavar mitt mycket svåra efternamn rätt, skriver: ”Som den politiker du är motsvarar du min mindre goda förväntan. Så gott som alla inlägg avslutas med en ”von oben” attityd. En klapp på huvudet ”jag vet bäst”. Bra att du värnar om hästar och kor, men Malmöborna vill nog ha lite förståelse.”

Jag har svarat Berth: ”Jag förstår absolut övrigt problematik, men det har inte varit min huvudingång från början. Svårt att ändra på det nu. Jag svarar ibland på samma sätt som jag upplever att andra uttrycker sig. Kanske dumt, men jag tänker inte ta skit från män som gärna vill berätta både vad jag ska tycka och hur jag ska vara.”

Självklart ska politiker lyssna. Och resonera. Lyssna på alla argument. Men också givetvis säga om och varför man inte håller med. Men när det gäller just kvinnor är det tydligen mindre accepterat. Jag har varit med tillräckligt länge nu för att se hur jag bemöts annorlunda än mina manliga kollegor, trots att de är bra mycket råare än vad jag någonsin är. Ändå är det jag som ska vara detta ödmjuk … Jag tänker inte ta det mer.

Framtiden är lång. Det gäller att bestämma sig.

Tre deckare

Min plan inför lugnare perioder är alltid att jag ska läsa mycket. Funkar ibland. Över jul har jag inte läst så mycket som jag tänkt pga bl a Skam … Ser nu att det var likadant förra julen.

Men här är tre av de böcker jag läst i alla fall.

De två första av Anna Karolina som skriver om polisen Amanda Paller. Gillade dem verkligen. Det var hetsläsning för att jag hela tiden ville framåt, det hände saker precis hela tiden och huvudpersonen var driven och intressant. Glömde en i Norrala som var halvläst när jag åkte till Gävle en sväng och förbannade mig själv. Brukar inte bry mig annars, utan bara plocka upp någon annan jag håller på med. Få deckare lever upp till det här tempot. Tempo är bäst.

Och så en av Hjort/Rosenfeldt. Precis som förra julen enligt det länkade blogginlägget ovan. En trend alltså. Ger ungefär samma omdöme denna gång. Boken har ett bra persongalleri. Just den här har också med en socialdemokratisk politiker, och det är tydligt att någon med skarp kännedom om hur partiet fungerar hjälpt till …

Jag tycker ni kan läsa alla. Jag ska definitivt läsa Anna Karolinas tredje.

annakarolina1 annakarolina2 annakarolina3

Skam

skam

I mellandagarna började jag titta. Utan att jag egentligen visste så mycket mer än att blandade personer uppmanat mig att titta på serien.

Jag har varit uppe sent på nätterna för att kolla, mitt längsta till strax efter halv sex på morgonen.

Så jag kan väl inget annat göra än att sälla mig till hyllningskören. Se Skam.

Den här bilden är från ett av besöken hos skolsyster. Jag älskar skolsystern.

I morgon kommer alla tre säsonger att finnas med svensk text på SVT Play. Jag kollade den tredje på norska, en utmaning för mig som är utan talang för grannspråket.

Jag är cirka 30 år äldre än de här karaktärerna. Men alla har ju sin 17-åring inom sig.

Så å ena sidan förbannar jag hur de kan fatta så in i helvete galna beslut. Å andra sidan visar ju serien hur de är helt logiska utifrån deras referensramar. Det fascinerar mig.

När jag gick på gymnasiet och efteråt var jag ihop med en kille som, sammanfattningsvis, gjorde dåliga saker. Men då kändes det ändå som en bra idé. Ganska länge. Jag vet varför. Men i dag hade jag aldrig gjort det valet.

Så man fattar ju.

Fyrverkeribranschen vill ta ansvar

Svenska Dagbladet rapporterar om tankarna hos fyrverkeribranschen. Jag är mycket positiv.

”– Vi har sett att dessa raketer kan orsaka stora skador och när de slutade säljas i Norge minskade skadorna drastiskt, säger Erik Nilsson, ordförande i Sveriges fyrverkeribranschförbund, till SVT Nyheter Halland.

Steg ett är ett försäljningsförbud mot mot klassiska raketer med pinne och drivladdning. Steg två är att i dialog med Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) införa ett förbud för allmänheten att använda raketer, för att förebygga att oseriösa importörer och handlare annars skulle kunna tillhandahålla raketer.”

Toppen är nådd (nu kan det bara gå utför)

Ja, det blir väl inte så mycket större än att bli citerad av Marcus Oscarsson. Jag kan dra mig tillbaka nu!

osc

I går ägnades en stor del av eftermiddagen åt att prata mer om fyrverkerier och koordinera ihop den här morgonens mediemedverkan.

Så strax innan klockan sju stod jag redo. Huttrande i min pyjamas med en utsikt över en mörk Norraladal. Skolbussen jag alltid brukade åka med strax efter 0700 rullade förbi, även om kidsen har lov nu. Först pratade jag fyrverkerier i SVT:s morgonprogram. Kort paus och därefter i P1 Morgon.

Både programmen ville så gärna fokusera på städer och särskilda stadsdelar. Det är inte min huvudsakliga ingång vilket jag med en dåres envishet håller fast vid. Jag värnar också landsbygden, vilket verkar vara helt ointressant i den här frågan. Symptomatiskt. Både att landsbygden är mindre intressant samt att problematiska stadsdelar är VÄLDIGT intressant.

Arbetarbladet och GD har också skrivit artiklar där jag intervjuats. Till skillnad från Gävles kommunstyrelseordförande (M) tror jag inte att problemet är att folk ”triggas” att skjuta egna fyrverkerier på ett galet sätt efter att ha sett kommunens arrangerade …

Länkar inte artiklarna eftersom de kostar. (Det tycker jag är bra, journalistik är inte gratis). Men så här såg det ut på gd.se.

gdraket

Fyrverkerierna fortsätter

Utifrån en del hemska situationer under nyåret som var kopplade till fyrverkerier är nu frågan ”het”.

TV 4:s nyheter hörde av sig till mig och undrade om jag vill säga något, utifrån att jag tidigare lyft förbud för privatpersoner som en möjlig lösning på läget. Stod i min väns vardagsrum i Lynäs i går kväll och pratade direkt. Du kan se HÄR. Ytterligare vacker print screen:

raket

I morgon bitti (tidigare än du anar) ska jag göra några fler mediegig om detta.

Jag har arbetat med den här frågan i några år. Mitt engagemang dök inte upp efter den härnyårsaftonen. Det baseras heller inte i grunden på att människor väljer att skjuta raketer mot andra människor, även om jag givetvis tycker att det är förjävligt. Det är dock redan förbjudet.  Det måste naturligtvis få ett stopp. Om det är nog ”alla” ense.

Jag har mer ett landsbygdsperspektiv, utifrån min uppväxt på landet. Här skjuts det också. Inte mot andra människor, utan enligt min erfarenhet precis på det sätt som är tänkt, upp i luften. Men det hjälper ju inte djur som finns i närheten. Här kan lagar och regler följas men konsekvenserna blir ändå allvarliga.

Vad som kan hända är att djur far riktigt illa. Här är ett aktuellt exempel. Och ett till.

Det finns en del positivt med fyrverkerier (otroligt vackert) men det negativa väger över med det läge som är i dag.

Till er som mejlat stöd till mig efter medverkan i media, stort tack. Det värmer.

Till er som mejlet att det här är ett invandringsproblem: Vidga vyerna.

 

Hur går det för apan Linda?

Det verkar inte finnas någon ljusning.

Innan julhelgen sände TV4:s nyheter ett reportage om Linda. HÄR kan du se det. Ing-Mari Persson förklarar läget på ett bra sätt.

Fantastiskt print screen på min lilla medverkan:

lindafyran

Obegripligt att inte all seriös media använder versal på S. Men men.