Hon har fått morot och gurka.
Mötessöndag
9:00-11:30 Möte med bänkkamraterna i riksdagen.
12:00-16:30 Möte med Socialdemokraternas distriktsstyrelse
18:00-19:30 Möte med IOGT-NTOs styrelse i Gävle
Det är roligt att jobba tillsammans med andra för det vi tror på!
Skulle aldrig känna så många roliga människor som jag gör om jag inte valt att engagera mig i föreningar.
Lyckat fredagsbak
Jag har varit väldigt huslig i kanske tio dagar. Med betydelsen att jag lagat mycket mat. Delvis med syfte att saker inte ska mögla bort i skåp och frys (nej, inget kan vara fryst för evigt).
I går kväll kände jag suget efter att bak. Tekakor.
De blev så fina och goda att jag höll de två ljumma kakorna jag åt till middag mot kinden innan. Det är mjukt och fint.
Vardagsordning i småprojekt
Under lågtempot mellan jul och nyår finns det utrymme för att ”ta tag i saker”. Dessutom kanske många, som jag, tycker det är naturligt tillfälle när ett nytt år ska födas.
När jag får en stund över, stor som liten, gör jag ofta ett litet projekt som skapar ordning. Och många ordningar små … Nu är det snart helg. Har du tur kan du göra något då!
Bloggen Minimalisterna tipsade inför nyåret om bra grejer att ta tag i.
Småprojekt som jag gör när jag har en lucka, och som sedan ger nöjdhet:
- Gå igenom medicinskåpet. Sortera bort gammalt. Se till att basen finns. Olika beroende på vem man är och om det finns barn i familjen kan jag tro. Jag vill alltid ha riktiga halstabletter, värktabletter och nässpray för att känna mig förberedd.
- Plånboken. Bär inte omkring på strunt i onödan. Inga gamla kvitton eller vad det nu kan vara. Och tvärtom, kanske vill du ha med en bild på någon du gillar. Om du nu har en plånbok. Jag vill inte ha kort och mobil tex på samma ställe. Risken att tappa bort allt samtidigt …
- Checka av växtkompisarna. Plocka bort brunt. Kanske diska ur ytterkrukorna för något fönster. Vattna. Prata med dom.
- Städgrejerna. Vad har du egentligen för flaskor och burkar för städning? Trasor? Det kan rymmas mycket märkligt i sådana utrymmen. Sortera, släng, uppdatera.
- Smink och nagellack. Vad känns fortfarande fräscht och kul? Behöver munstycket på läppglansen torkas av för att kännas lite roliga ett tag till? Resten till återvinningen, det är kemikalier som inte lämpar sig för brännbart.
Polisens resultat
Att det mest troligt skulle se ut så här, som nyhetsförmedlare skriver om i dag, kommer inte som en förvåning för någon. Som ledamot i insynsrådet har jag fått det signalerat av polisledningen sedan tidigare, liksom att resultaten kommer att lyfta under 2017. Ingen chock alltså.
Vill också påminna om att vad det gäller polisorganisationen visste vi från början att det tar minst två år innan den får effekt. Nu har det gått två år. Nu ska resultaten komma. Om detta är vi nog alla eniga.
I dag lyssnade jag på tre föreläsningar på högskolan i Gävle. Det var tre personer som sökte tjänsten som universitetslektor i kriminologi och de talade alla på samma tema: Spelar forskning någon roll? Den praktiska betydelsen av kriminologisk forskning för rättsväsendets professioner.
En av dem betonade det här med skillnaden på resultat och effekt. Det har att göra med precis detta. Den klassiska resultatmätningen är inte samma sak som att arbeta med god effekt.
Minns det. Polisen kunde ha gått ut i hela landet. Plockat upp ”lätta grejer” som trafiksyndare eller narkotikapåverkade människor och höjt sina resultat. Men de har aktivt valt att inte arbeta på det sättet. Och jag har tolkat det som att man istället väljer att arbeta med effekten, och det tar längre tid.
Använda kaffekoppar
Det är inte fobi jag har, för då kan man inte behärska sig vad jag förstår.
Det är bara en lätt känsla av äckel och stort obehag. Använda kaffekoppar, spillt kaffe och dess intorkade fläckar. Det är äckligt. Så sunkigt. Ful färg. Sunkig lukt anas.
Massor av människor dricker kaffe, i tid och otid. Framförallt lämnar de sina koppar överallt. Överallt. Ofta i mötesrum dit jag kommer. Det där bruna …
I kväll har jag haft vänner här. Då bjuder jag på pulverkaffe till de som nyttjar. Och sen ska jag diska. Då är det överkomligt snuskigt.
Finansministern säger
Det här är finansminister Anderssons Facebookstatus om det ekonomiska läget i Sverige. Ekonomi är inte allt som räknas, men med tanke på hur uselt många vill påskina att det går.
För två dagar sedan (förmodar med anledning av Folk och försvar) twittrade Kent Wisti följande: ”Om det hade funnits rysk desinformation hade den försökt skapa intrycket av att Sverige är otryggt och att systemet kollapsar.”
Minns det. Köp inte precis vad som helst.
Vill du läsa Anderssons länk finns den HÄR.
Filosofiska rummet
På rekommendation av vän började jag för ett tag sedan att lyssna på Filosofiska rummet.
Det är fantastiskt. En välbehövlig kontrast mot de m kommentarsfält eller mejlboxen där människor skriker och skränar helt icke-konstruktivt. Här provas istället resonemang, lyfts aspekter, det handlar inte om att vinna. Precis så som det goda, folkbildande samtalet ser ut.
Scrolla själv HÄR. Några som jag har gillat: ”Handen och tanken”, ”Rätten till rättigheterna, de mänskliga och medborgerliga”, ”Varför köper vi det vi inte behöver?”, ”Vad är en bra polis?” och ”Människan och hästen”.
Män som berättar för mig
Under 2016 utkristalliserade det sig så tydligt. Några särskilt skarpa exempel jag tänker särskilt på förutom det vanliga flödet.
Män som ”tipsar” mig om hur jag borde vara/göra/tycka. Detta inträffar efter att de berättar något för mig och om det är sådant som är av resonemangstyp tar jag mig tid att svara (ibland sena helgkvällar), och jag kanske tycker annorlunda och argumenterar då för det. För mig framstår det som vad jag borde göra, lyfta mina perspektiv. Men det är inte populärt, bara att säga emot eller vrida på saker verkar vara något som jag inte ska ägna mig åt. Istället för att fortsätta diskutera sakfrågan, börjar det istället handla om mig och vad jag borde göra och hur jag borde hantera min roll och att jag måste vara ÖDMJUK. För det är tydligen det som en utan kuk och har ett politiskt uppdrag främst ska vara, ÖDMJUK.
Jag bestämde mig därför för att aldrig acceptera det igen.
Nu har det gått snart en vecka på det nya året. Några inlägg jag skrivit på Facebook har handlat om fyrverkerier och blivit rätt spridna, och därmed kommenterade av människor jag inte känner och som inte känner mig.
Det vore på sin plats att någon gjorde en genusanalys.
Den senaste statusen är full av män (jag inte känner) som vill vara med och diskutera fyrverkerier. Det är bra. Men tonen är raljerande, hård, man kallar folk för elakheter och ibland skriver de korkat och insinuant för att göra en poäng. Jag orkar inte med det, varför jag tagit bort en hel del (CENSUR!) men också svarat obstruerande och lite i samma anda.
Resultatet. Fler män blir arga. Då vill de berätta för mig hur jag ska vara. Berth, som inte stavar mitt mycket svåra efternamn rätt, skriver: ”Som den politiker du är motsvarar du min mindre goda förväntan. Så gott som alla inlägg avslutas med en ”von oben” attityd. En klapp på huvudet ”jag vet bäst”. Bra att du värnar om hästar och kor, men Malmöborna vill nog ha lite förståelse.”
Jag har svarat Berth: ”Jag förstår absolut övrigt problematik, men det har inte varit min huvudingång från början. Svårt att ändra på det nu. Jag svarar ibland på samma sätt som jag upplever att andra uttrycker sig. Kanske dumt, men jag tänker inte ta skit från män som gärna vill berätta både vad jag ska tycka och hur jag ska vara.”
Självklart ska politiker lyssna. Och resonera. Lyssna på alla argument. Men också givetvis säga om och varför man inte håller med. Men när det gäller just kvinnor är det tydligen mindre accepterat. Jag har varit med tillräckligt länge nu för att se hur jag bemöts annorlunda än mina manliga kollegor, trots att de är bra mycket råare än vad jag någonsin är. Ändå är det jag som ska vara detta ödmjuk … Jag tänker inte ta det mer.
Framtiden är lång. Det gäller att bestämma sig.
Tre deckare
Min plan inför lugnare perioder är alltid att jag ska läsa mycket. Funkar ibland. Över jul har jag inte läst så mycket som jag tänkt pga bl a Skam … Ser nu att det var likadant förra julen.
Men här är tre av de böcker jag läst i alla fall.
De två första av Anna Karolina som skriver om polisen Amanda Paller. Gillade dem verkligen. Det var hetsläsning för att jag hela tiden ville framåt, det hände saker precis hela tiden och huvudpersonen var driven och intressant. Glömde en i Norrala som var halvläst när jag åkte till Gävle en sväng och förbannade mig själv. Brukar inte bry mig annars, utan bara plocka upp någon annan jag håller på med. Få deckare lever upp till det här tempot. Tempo är bäst.
Och så en av Hjort/Rosenfeldt. Precis som förra julen enligt det länkade blogginlägget ovan. En trend alltså. Ger ungefär samma omdöme denna gång. Boken har ett bra persongalleri. Just den här har också med en socialdemokratisk politiker, och det är tydligt att någon med skarp kännedom om hur partiet fungerar hjälpt till …
Jag tycker ni kan läsa alla. Jag ska definitivt läsa Anna Karolinas tredje.
