Den här helgen

Roliga uppdrag på lördagen. Två härliga vigslar. Därefter var jag bjuden att vara mötesordförande på SRF Gävles årsmöte. Riktigt roliga människor! En stor förmån när man får frågan och får möjligheten att få nära inblick i andras verksamheter, och jag lär mig alltid mycket.

På kvällen lurade Daniel mig att vi skulle se en bio som ”du kommer att gilla”. Han hade fel. Det var trams. Det var Skönheten och odjuret. Inte ens sett den tecknade varianten. Talande kandelabrar och förtrollningar. Dessutom musikalstuk där de sjöng mest hela tiden. Helt klart inget för mig.

Kom hem sent på natten och var uppe alldeles för länge och läste. Kravlade mig upp halvtidigt för att gå till vår arbetsdag med arbetarekommunens styrelse. Gick lite fortare än beräknat och därför hann jag också träffa min syster som hade lite väntetid mellan tåg i Gävle. Det var en fint stund.

Tog liksom igår, en rejäl kvällspromenad i skymningen. Efter en seg förkylning som är på väg bort är det skönt att ha något tryck i kroppen i alla fall.

Så en kväll med Mästarnas mästare. Slött program med trötta tävlingar. Så kan det också vara.

Kriminalvården

Jag har haft den stora förmånen att gå ut ur två anstalter på senaste tiden. Den som skojar om det där med att det är semester att sitta i fängelse, att det är semester att vara frihetsberövad … Jag tror inte på det skojet. Särskilt inte efter att ha förmånen att besöka en del olika anstalter, olika säkerhetsklasser.

Senaste tiden har jag besökt Anstalten Norrtälje och Anstalten Borås tillsammans med de andra S-ledamöterna i utskottet.

I Norrtälje fokuserade vi främst på att tala om ett av programmen, Ros -behandling för sexualbrottsdömda. Vi fick träffa psykolog och handledare och höra om deras erfarenheter.

I Borås talade vi om unga människor som sitter inne. Imponerades av den textila verksamheten och de dråpliga och roliga berättelserna som fanns om det. En hel del anhöriga som förvånats efter att ha fått önskemål om att få ett specifikt garn, en specifik färg …

Det börjar bli en del anstalter som jag har besökt nu, och varje gång blir jag så glad över engagemanget hos de som jobbar med att få människor att, som Kriminalvården säger, komma bättre ut.

I onsdags hade vi också möte med kriminalvårdens insynsråd. Vi fokuserade på säkerhetsarbetet och behandlingsarbetet.

Sitter nu här vid köksbordet med årsredovisning -16 och budgetunderlag för -18 framför mig.

krimvård

8 mars 2017

Det finns oändligt många sätt att vara kvinna på. Låt aldrig någon annan välja åt dig.
Inte någon man. Inte din familj. Inte något rakhyvelsföretag. Inte dina vänner. Inte någon ”tjejtidning”. Inte skolan. Inte någon norm.
Bara du.

Mot kvällningen kan jag konstatera att utan alla mina systrar (by blood or by heart) vore jag ingenting.
Ni är bäst och jag vet att jag aldrig är ensam och att ni backar mig varje dag.
Jag hoppas att ni uppfattar att jag gör det med er.
8 mars och alla dagar.
(Säg till annars)

Är glad över att minister Morgan Johansson i dag berättat att ett förslag till strängare sexualbrottslagstiftning, byggd på frivillighet/samtycke, kommer under 2017.

Borås

lawen

Socialdemokraterna i jusititeutskottet är i Borås. Där bor en av oss, Petter, och han har ordnat ett schema. Vi mjukade upp lite lugnt i går med at besöka språkcafé som SSU är med och ordnar.

Petter berättade om riksdagens arbete och hur demokratiarbetet funkar och vi hjälpte till. Därefter, fria samtal. Vid mitt bord pratade vi om hur man engagerar sig politiskt i Sverige och så fick jag se bilder på hästar som bor i ett annat land!

I dag har vi besökt en skola i ett av Borås mer utsatta områden, vi har träffat Centrum för kunskap och säkerhet på kommunen och en företrädare för polisen som jobbar med bland annat området där vi besökte skolan.

Vi fick också en kvick guidning på Textile Fashion Center, och han kolla en mycket kort sväng på Textilmuseet.

En av mina favoritillustratörer fanns på en vägg.

watkiins

 

 

Ön, skatten och tårar

Många människor, särskilt många barn, har varit en del i att ta fram föreställningen jag såg i fredags.

Barns berättelser om krig och flykten från kriget och längtan efter hemlandet har samlats i boken Valen simmade förbi sagorna vi lämnade i havet.

Folkteatern spelar med bokens berättelser som bas.

Jag bjöds in att se föreställningen tillsammans med barnen och deras föräldrar och vänner. Innan läste de sina berättelser högt, mer eller mindre generat. Fantastisk ungar!

Föreställningen var bra. Ganska kort, byggde en hel del på musiken, inslag av arabiska.

Mitt mest bestående minne från stunden är kvinnan som satt framför mig. Hon grät hela tiden, för det var hennes berättelser.

ön

Söndag

Hasade mig upp i ottan, läste för länge i natt. Suckade.

Möte med partidistriktsstyrelsen. Ritade lite. Som jag brukar.

Gick hem och sov lite till.

Jobbat lite, bland annat pratade jag med min facklige ledare och vi fyllde i en enkät.

Nu har jag sett Planet Earth 2 och går på Mästarnas mästare.

Det är söndag helt enkelt.

klotter

 

Tebbes tur

tur

När jag kom hem i torsdags låg ett tjockt brev här. Med EvaEmma Anderssons, som jag förstått det, sista bok om Tebbe. Den sista i en trilogi. Efter Tebbes trubbel och Tebbes tvivel.

När jag skrev om ”Tebbes tvivel” skrev jag att Tebbe inte alltid är helt lätt att sympatisera med. Det kvarstår. Hon gör märkliga saker. Visserligen sparkar hon alltid uppåt, men samtidigt så förnedrar hon sig själv. Konstiga val. Men det är ur mitt perspektiv, och inget säger att det är rätt.

Tebbe är nu äldre, det har gått rätt länge sedan hon misslyckades med polisutbildningen och hon har ett jobb i en helt annan bransch. Som suger. Men som funkar. Men så förlorar hon både jobb och bostad. Och vad gör man?

Som synes av framsidan är boxning en av sakerna hon gör. Jag är förtjust i boxning och därför blev jag lite, lite ledsen över att det kunde ha varit ännu mer boxning! Där är Tebbe både modig och framåt, och det gillar jag!

Jag drog av hela samma kväll som jag fick den. För en van läsare går det rätt fort med en ungdomsbok.

Boken är precis som de två innan, skriven så att jag bara vill läsa klart. Jag vill veta hur det går. Även om jag bli upprörd på korkade val vill jag veta och jag vill veta nu.

För att vara en ungdomsbok är språket roligt och finurligt, det är en bonus!

Ingen överraskning för mig som känner EvaEmma. Hon är ju finurlig!

Så, alla youngsters som vill läsa nåt om hur det kan vara att bli stor och som gillar sport, läs alla tre.

 

Två bra böcker

mussel

Nyligen läste jag Marie Hermansons bok ”Himmelsdalen”. Den är så läskigt raffinerad och olik mycket annan litteratur. Precis som andra böcker jag läst av henne och som fäst. ”Svampkungens son ” och ”Skymningslandet” till exempel. Så jag gick till biblioteket och tänkte att jag ville omslutas av hennes tankar än mer. Insåg där att hon också skrivet boken ”Värddjuret” jag läst för länge sedan, men som etsat sig fast. Blev inte förvånad.

Det är berättelser som kräver en skarp tanke och sådant där utanför boxen-sinne för att skriva. trots det är det självklart inget tramsigt magiskt, övernaturligt eller fantasy. Det är knas, men det finns helt rimliga förklaringar. Onostalgiskt och inte tillrättalagt. Inget trams, rakt på. Precis som jag gillar. Och ändå oväntat.

Kom ut från bibblan med flera böcker, och inte bara av henne. De här två har jag precis läst.

Moa Herngrens ”Jag ska bara fixa en grej i köket”. Har nog aldrig läst en sådan bra skildring av alkoholproblem, och vad de sätter för stämning i en familj. Hur de trasar sönder fastän fasaden hålls. Eller inte. Alla märker ju. Alla vet. Här främst ur Ingrids och hennes lilla dotter Junis perspektiv. Ingrid, förskollärare, som försöker intala sig om att hennes konsumtion är okej. Skrivet så att man förstår hur alkoholen vrider sönder folks hjärna. Bra och ledsamt.

Och så Hermansons ”Musselstranden”. Parallella kvinnohistorier som är sammanvävda. En kvinnas tillbakablick på barndomen, vävs ihop med nuet. En annan kvinnas psyksjukdom hanteras och flyter ihop med storyn. Det enas i ett litet, annorlunda barns försvinnande. Och återfinnande.

Läs båda.

 

 

Bornegrim berättar för brandmännen om livet

bornis

I går kollade jag lokala TV-nyheterna i realtid. Där uppmärksammades situationen med avtalen för brandmännen, som varit på tapeten ett tag. Nu har högste chefen här fått sin lön höjd av den politiske ordföranden, Niclas Bornegrim, M.

Här kan du se det episka klippet!

Varför episkt? För att det är kul när Bornegrim förtydligar att lönesättning inte drivs eller sätts av media. Som om vi inte visse det, men han visar tydligt att han tycker det är en löjligt att behöva få sådana här frågor.

Men bäst är ändå slutet på inslagen, där Bornegrim får sammanfatta läget och berätta för alla brandmän och hela världen att: Livet är så ibland, det är tufft och hårt.

Tragikomiskt.

 

Lokal liberal vidgar vyerna

evelyn När man blir ansvarig blir det annat. Så här säger Evelyn Klöverstedt, L, nu ordförande i Utbildningsnämnden i Gävle. Tidigare helt okritiskt positiv till allt som har med friskolor att göra. Nu finns plötsligt utrymme för eftertanke. Nu är tydligen ”långsiktighet” en parameter att ta hänsyn till”. Gott så.

Avfotad Arbetarbladet i dag. Apropå ansökan från ny friskola att starta i Gävle.