Hasade mig upp i ottan, läste för länge i natt. Suckade.
Möte med partidistriktsstyrelsen. Ritade lite. Som jag brukar.
Gick hem och sov lite till.
Jobbat lite, bland annat pratade jag med min facklige ledare och vi fyllde i en enkät.
Nu har jag sett Planet Earth 2 och går på Mästarnas mästare.
Det är söndag helt enkelt.
När jag kom hem i torsdags låg ett tjockt brev här. Med EvaEmma Anderssons, som jag förstått det, sista bok om Tebbe. Den sista i en trilogi. Efter Tebbes trubbel och Tebbes tvivel.
När jag skrev om ”Tebbes tvivel” skrev jag att Tebbe inte alltid är helt lätt att sympatisera med. Det kvarstår. Hon gör märkliga saker. Visserligen sparkar hon alltid uppåt, men samtidigt så förnedrar hon sig själv. Konstiga val. Men det är ur mitt perspektiv, och inget säger att det är rätt.
Tebbe är nu äldre, det har gått rätt länge sedan hon misslyckades med polisutbildningen och hon har ett jobb i en helt annan bransch. Som suger. Men som funkar. Men så förlorar hon både jobb och bostad. Och vad gör man?
Som synes av framsidan är boxning en av sakerna hon gör. Jag är förtjust i boxning och därför blev jag lite, lite ledsen över att det kunde ha varit ännu mer boxning! Där är Tebbe både modig och framåt, och det gillar jag!
Jag drog av hela samma kväll som jag fick den. För en van läsare går det rätt fort med en ungdomsbok.
Boken är precis som de två innan, skriven så att jag bara vill läsa klart. Jag vill veta hur det går. Även om jag bli upprörd på korkade val vill jag veta och jag vill veta nu.
För att vara en ungdomsbok är språket roligt och finurligt, det är en bonus!
Ingen överraskning för mig som känner EvaEmma. Hon är ju finurlig!
Så, alla youngsters som vill läsa nåt om hur det kan vara att bli stor och som gillar sport, läs alla tre.
Nyligen läste jag Marie Hermansons bok ”Himmelsdalen”. Den är så läskigt raffinerad och olik mycket annan litteratur. Precis som andra böcker jag läst av henne och som fäst. ”Svampkungens son ” och ”Skymningslandet” till exempel. Så jag gick till biblioteket och tänkte att jag ville omslutas av hennes tankar än mer. Insåg där att hon också skrivet boken ”Värddjuret” jag läst för länge sedan, men som etsat sig fast. Blev inte förvånad.
Det är berättelser som kräver en skarp tanke och sådant där utanför boxen-sinne för att skriva. trots det är det självklart inget tramsigt magiskt, övernaturligt eller fantasy. Det är knas, men det finns helt rimliga förklaringar. Onostalgiskt och inte tillrättalagt. Inget trams, rakt på. Precis som jag gillar. Och ändå oväntat.
Kom ut från bibblan med flera böcker, och inte bara av henne. De här två har jag precis läst.
Moa Herngrens ”Jag ska bara fixa en grej i köket”. Har nog aldrig läst en sådan bra skildring av alkoholproblem, och vad de sätter för stämning i en familj. Hur de trasar sönder fastän fasaden hålls. Eller inte. Alla märker ju. Alla vet. Här främst ur Ingrids och hennes lilla dotter Junis perspektiv. Ingrid, förskollärare, som försöker intala sig om att hennes konsumtion är okej. Skrivet så att man förstår hur alkoholen vrider sönder folks hjärna. Bra och ledsamt.
Och så Hermansons ”Musselstranden”. Parallella kvinnohistorier som är sammanvävda. En kvinnas tillbakablick på barndomen, vävs ihop med nuet. En annan kvinnas psyksjukdom hanteras och flyter ihop med storyn. Det enas i ett litet, annorlunda barns försvinnande. Och återfinnande.
Läs båda.
I går kollade jag lokala TV-nyheterna i realtid. Där uppmärksammades situationen med avtalen för brandmännen, som varit på tapeten ett tag. Nu har högste chefen här fått sin lön höjd av den politiske ordföranden, Niclas Bornegrim, M.
Här kan du se det episka klippet!
Varför episkt? För att det är kul när Bornegrim förtydligar att lönesättning inte drivs eller sätts av media. Som om vi inte visse det, men han visar tydligt att han tycker det är en löjligt att behöva få sådana här frågor.
Men bäst är ändå slutet på inslagen, där Bornegrim får sammanfatta läget och berätta för alla brandmän och hela världen att: Livet är så ibland, det är tufft och hårt.
Tragikomiskt.
När man blir ansvarig blir det annat. Så här säger Evelyn Klöverstedt, L, nu ordförande i Utbildningsnämnden i Gävle. Tidigare helt okritiskt positiv till allt som har med friskolor att göra. Nu finns plötsligt utrymme för eftertanke. Nu är tydligen ”långsiktighet” en parameter att ta hänsyn till”. Gott så.
Avfotad Arbetarbladet i dag. Apropå ansökan från ny friskola att starta i Gävle.
För SD:s väljare är kriminalitet bara intressant om den utförs av människor med utländsk bakgrund. Sina egna förtroendevalda har de inga krav på.
Läs artikeln SD-politiker mer än dubbelt så kriminella som alla andra partier tillsammans.
Bild från TV4
I går. Upp i ottan. Till Sossexpen. Vi testade nytt koncept. Tretton av våra sosseföreningar i Gävle hade årsmöten enligt smart schema på ett par timmar. Roligt, folkligt och tidsbesparande för alla. Nio föreningar valde att inte haka på den här första gången utan körde andra dagar, men jag tror det blir fler nästa år. Väldigt kul! När mitt sista möte var färdigt hastade jag till en konferens för arbetarekommunordföranden i distriktet. Åt en del konferensgottis.
Därifrån direkt till stadshuset och en vigsel. Alltid lika trevligt. Hade en i fredagskväll också, så det blev mycket kärlek i helgen.
Hem för att snabbt byta om och så gick jag och M till stan för att träffa min kompis. Åt meze tills magen stod i fyra hörn. Till konserthuset och fest med Little Jinder. Sååå bra. Runt halv elva anlände jag en vän som hade födelsedagsfest och träffade några av de roligaste jag vet. Var hemma vid ett och sov vid två.
Så mycket mer kan man inte kräva av en lördag.
I dag är det söndag. Jag har sovit för lite, bakat två kakor och ska nu också på andra sätt förbereda dagens årsmöte med IOGT-NTO 21.
Sverigedemokraterna vill vara de allra främsta riddarna mot brottslighet. Särskilt när den begås av någon där ursprunget kan härledas till annat än ursvenskt. Detta eftersom de har som en viktig del av sin grundläggande människosyn att peka ut vi och dom, och det är enklare om man kan säga att dom är kriminella.
Den här artikeln från runt valet 2014 berättar hur det såg ut bland de som begått brott och dömts bland de sverigedemokrater som kom in i riksdagen då.
”SD:s riksdagsgrupp, med 47 ledamöter, har på drygt två månader fått en riksdagsman dömd och två åtalade för brott.” skriver Ewa Stenberg i DN i dag. I dag kan vi läsa i Aftonbladet om Anders Forsberg, sverigedemokraten som är åtalad för förskingring.
Det mest kända är Kenth Ekeroth, som tydligen inte uppfattat att hans partiledare bett honom ta politisk paus och lämna sin plats i justitieutskottet. I dag ska det tydligen vara utrett, men justitieutskottsplatsen tänker han inte lämna. Vem bemannar just nu Kenths stol när han inte går dit? Det gör Runar Filper.
Om Filper ut texten jag länkade först: ”Filper är dömd 13 gånger för brott på 1980-talet, bland annat misshandel, stöld och narkotikabrott. Han har avtjänat flera fängelsestraff. Aftonbladet har tidigare också rapporterat att Runar Filper funnits med i nazistiska Riksfrontens kontaktregister samt enligt Säpo prenumererat på den nazistiska tidningen Info 1.”
Alla normalt funtade fattar den överväldigande ironin.
Ett parti som vill göra bekämpning av kriminalitet till sin profilfråga, har en riksdagsgrupp där det är tätt med dömda personer.
Ett parti som inte vill att en person som är åtalad för misshandel ska sitta i JU, har inte problem med att sätta en som redan är dömd för det på stolen.
Ni som röstar på SD, hur står ni ut med er själva? Hycklandet har ju inga gränser. Ni får fan shejpa upp er och åtminstone kräva att inte behöva representeras av så många brottslingar. Det är inte trovärdigt.
Tänker på i måndags när en moderat berättade för mig att jag som KF-ledamot skulle gjort på annat sätt än att just lyfta frågor i ett ärende just KF-mötet. Oklart hur. Moderate kf-ordföranden fick säga att jag gjorde helt rätt. Detta försökte sedan slätas över med att mina frågor om integritet var så bra att de borde ställts tidigare. Löjligt agerande.
Tänker på i tisdags när vi träffade LRF som var glada och nästan nöjda med vårt arbete med livsmedelsstrategin.
Tänker på i går när det var Internationella brottsofferdagen och min utskottsgrupp besökta ett Barnahus i Stockholm, där barn som utsatts för övergrepp blir hörda under mjuka former och bara en gång istället för att polis, soc, åklagare ska ha egna samtal med det utsatta barnet. En modell jag var med och drev igenom i Gävle när jag satt i socialnämnden.
Tänker på i dag när SD på utskottsmötet deklarerade att det kan bli nya ställningstaganden till hanterade ärenden eftersom de ska tala med Moderaterna. Det krävs två att dansa tango svarade moderata utskottsordföranden. Det var en spännande sketch.
Tänker på i morgon när jag ska åka till Bergsjö för att bland annat höra lite om hur de jobbat med kulturfrågor där.