Det är mycket sånt här

92978761_10158406768978474_3909772814755823616_n

Där jag är verksam  så har man nu kommit igång väldigt bra med digitala lösningar, ibland också telefonmöten. Det rullar på bra! Så klart är det inte optimalt för alla typer av samtal, men för många möten funkar det väldigt bra.

I kväll har jag tillsammans med några kamrater testkört ett mötesredskap som är nytt för mig för att kunna rulla igång lite studiecirklar. Det gick halvbra säger jag. Halvbra. Med potential om man ändå ska vara positiv.

Många timmar med lurar och skärm blev det i dag. Ibland när det är av karaktären att jag mest ska lyssna och ta in information, kan jag göra något enkelt samtidigt. I dag testade jag akvarell för första gången sedan gymnasiet ungefär. Alstren ser ut som något gjord av någon på lågstadiet dock. Men det gör inget.

Hoppas det går bra för er med digitala möten.

De är fina de här

IMG_5430 (002)

Det har blivit vädigt många promenader i påsk. Och på ställen i Gävle där jag tidigare inte varit. För jag följde förstås rekommendationerna och åkte inte norrut till familj och släkt i påsk. Jättetråkigt. Trösten är att det finns många fler blåsippor att spana på här i södra delen av länet.

Jag brister i bildning! Men påsk blir det ändå

Det inser jag varje dag. Först i år har jag lärt mig att den här veckan tydligen heter ”Stilla veckan”. En lugn nedtrappning mot påsk gissar jag.

Påsken är en högtid som helt saknar krav för mig. Eller tradition.

Jag gör därför lite vad jag känner för. Just i år har jag skapat några enkla påskkort, ätit en bakelse och hängt upp lite gulligt pynt. Inte så tokigt.

Ser framför mig en påskafton med ett särskilt godis jag gillar och naturen. Vi får se.

IMG_5248 (002) IMG_5255 (002) IMG_5133 (002)

Återfunnen liten vän

IMG_5114 (002)

Ju äldre jag blir desto mer är jag säker på att det mesta jag ”tappat bort” kommer åter. I går hittade jag till exempel ett örhänge jag vet att jag tappat hemma för kanske sex månader sedan under sängen (men hur dammsuger du människa?!?! Mind your own städning). De här trevliga trävännerna jag köpt i Japan har varit tre länge. Så länge att jag tänkt att de kanske var tre. Men i dag dök apan upp. Ett kärt återseende.

Hej våren!

När mycket annat i världen är skit finns ändå två tydliga ljuspunkter. Efter tidsomställningen i natt är det ljust mycket längre. Och naturen vaknar. Inget mäter sig med naturen.

91598938_525468731340919_3315810663426686976_n91475969_630097901176515_6470978739550289920_n

Var stolt över just din roll!

”Jag är säker på att alla i Sverige kommer ta just sitt ansvar, göra ditt yttersta för att säkra andras hälsa, hjälpa varandra och därför kunna se tillbaka på den här krisen och vara stolt över just din roll, dina insatser för dina medmänniskor, för vårt samhälle och för Sverige.”

Stefan Löfven i ”Tal till nationen” går.

Så i dag vikarierar jag som lärare, det jag är utbildad till och ett yrke jag älskar. Kanske blir det fler dagar under den här tiden då jag ska vara i Stockholm i så liten utsträckning som möjligt. Alla barn och unga ska kunna gå i skolan även om läraren är sjuk tänkte jag. Och gör det jag kan.

Ni som har ungdomar på högstadiet, vad fina de är! Och vilken fröjd att få vara på Gävles vackraste skola.

90505701_10158314053243474_3634512518283526144_n

Lödkolv har inget på barns kroppar att göra. Det ska föräldrar se till.

Nu ska jag kommentera en artikel enbart utifrån en artikel. Det betyder att jag kan sakna viktig bakgrundskunskap som inte står där och kunde förändra mina åsikter om det specifika fallet. Det gäller en artikel publicerad i Arbetarbladet med rubriken ”Gävlebo omskar småpojkar med lödpistol – orsakade ”enormt stort sår”. Jag länkar den inte då det är en plusartikel.

Med jämna mellanrum förs med rätta en debatt om barns rättigheter kontra föräldrars rättigheter. I detta finns till exempel en väldigt stark föräldrabalk och ingen direkt motsvarande barnbalk. Vi pratar om ”barnets bästa”, men det finns gånger där det visar sig vara för klent. Ett aktuellt fall nu handlar om ”Lilla hjärtat”. Är det fel på lagstiftningen eller bedömningen? Kanske båda. Fel har det blivit och vi kan aldrig göra det ogjort igen. Tror säkert alla inblandade mår mycket dåligt.

I morse läser jag den här artiklen. Nio pojkbarn har utsatts för en man som med LÖDPISTOL (och utan någon dokumenterad sjukvårdsutbildning) har omskurit dem. Med allvarliga konsekvenser. Hela upplägget får det att vända sig i magen på mig. Märk väl, detta är ingen diskussion om manlig omskärelse som fenomen, den kan vi ta i särskild ordning.

Men förutom att en man kan tänka sig att skära i små barnkroppar med en lödpistol finns det också alltså någon som förmedlar ”tjänsten” och har deltagit under ingreppet och så ett antal föräldrar som VÄLJER att låta mannen göra detta på sina barn.

Jag citerar artikeln: ”Alla inblandade föräldrar var från början misstänkta för misshandel av sina egna barn eftersom de låtit utföra ingreppet på ett olagligt vis. De misstankarna har avskrivits.” Ingenstans i artikeln står att läsa varför den misstanken avskrivits och det är min fråga i detta. Har dessa föräldrar inte förstått vad personerna ska göra med deras barn? Har barnen varit bortrövade? Det verkar inte så.

I Sverige får det här ingreppet genomföras av läkare och ett litet antal personer till som har tillåtelse för det. INGA ANDRA får skära i barns könsorgan. Men här har alltså föräldrar inte haft den spärr i hjärnan som man borde ha när man beställer och betalar för ett ”ingrep” och därmed låter en person komma i närheten av ens barns könsorgan med en lödkolv.

De här föräldrarna är alltså som jag uppfattar det nu målsägande, och behöver inte på något sätt ta ansvar för vad de utsatt sina barn för.

OM jag nu förstått detta korrekt utifrån artiklen kan vi addera det här till högen med fall där jag undrar när man förverkat rätten att vara förälder.