Ullie har varit på besök.
Nu roadtrip-planerar vi. Mycket, mycket skoj.
Ullie har varit på besök.
Nu roadtrip-planerar vi. Mycket, mycket skoj.
Cancer är en vidrig sjukdom. Människor drabbas varje dag. En skräck mitt bland oss. Rycker vänner ifrån oss. Ibland vinner vi över den, lurar den. Inte alltid.
I dag skriver Arbetarbladet om att gävleborgarna är omedvetna om att det finns mycket att göra för att minimera riskerna att få cancer. Att rökning är en riskfaktor vet de flesta, men mer?
Att alkohol är en riskfaktor är det inte många som vet. Inte heller något som lyfts till exempel under rosa bandet-kampanjerna på höstterminen. Trots att det i statistiken tydligt syns att hög alkoholkonsumtion ökar risken för bröstcancer.
Visst vet jag att det aldrig någonsin går att förebygga, att sejfa helt. Men att göra några val som inte bara minskar risken för cancer utan kanske också är hälsofrämjande på andra sätt är en god idé.
”Så mycket som en tredjedel av alla cancer i världen kan förebyggas. Genom hälsosamma vanor när det gäller rökning, alkohol, sol, kost och motion minskar man sin risk”, säger Stefan Bergh, Cancerfondens generalsekreterare, i ett pressmeddelande.
Jag är självklart stolt över att ha varit kollega med Stefan. Han var generalsekreterare på IOGT-NTO när jag var det på UNF. Han är bra han.
Jag har inget nytt att tillföra om varandet.
Det sägs att det är ett spektakel. Det är sant. Det sägs att det är ett fantastiskt tillfälle att närverka, skapa uppmärksamhet osv. Det är sant.
Tänkte att halva veckan var lagom. När jag ser att andra drar igång utan mig ångrar jag mig lite. Gotland, what´s not to love?
Tidningen Dalademokraten har skrivit en artikel om volontärarbetet och anmälan om arbetsförhållanden.
I kommentarsfältet på den längre texten om P & L framkommer fler som bekräftar bilden av tuffa villkor som volontär. Och så några som ger en mer positiv bild. Det sistnämnda är naturligvis bra.
Men att vilja berätta att det är bra, och tro att det därför måste gälla för alla är ungefär samma logik som att säga att eftersom jag har mat för dagen har väl alla det?!
En korrekt, nyanserad bild är att eftersträva, men attityden att tro att inget är dåligt för att man själv inte upplevt det är naiv.
Finns att läsa HÄR.
Här är t ex Emilias kommentar:
Jag jobbade på P&L ett år och arbetade ca 12 timmar om dagen. Efter festivalens slut hade jag efterarbete (mejla bilder och recensioner). Trots att jag hade mejlat detta hotade P&L med att jag måste betala ersättning för outfört jobb om jag inte laddade upp bilderna på en viss sida själv, trots att det stod i mina papper att jag kunde mejla ELLER ladda upp bilderna. Kommer aldrig jobba för P&L igen!
Jag har också fått höra att det här inte är särskilt ovanligt. Ju större festival, desto sämre. Måste kännas riktigt dåligt att vara festivalbesökare om de som jobbar behandlas illa.
Peace out!
I kväll har jag haft samtal om Peace & love-festivalens villkor för ungdomsvolontärer.
Blir du volontär ska du jobba 60 timmar (om du fyllt 18). För det ska du få hänga på festivalen (mest jobba så klart), få käk (hinner dock inte äta) och boende (strul i början av veckan). Ingen lön alltså, men det vet man ju innan.
Men om något händer med dig, t ex om du blir sjuk, får du INTE avbryta ditt uppdrag för att åka hem och bli frisk.
Fatta paniken hos 18-åringen som bajsar blod men inte får åka hem. Då blir det avtalsbrott och han blir ersättningsskyldig till festivalen. Vilken 18-åring har råd att punga ut 10-tusentalskronor för det?! Spy och jobba blir det då.
Slavarbete kan det också kallas. Inte vackert Peace & Love.
Kontrakten är fortfarande lite hemliga trots arbete på att få ut dom under hela dagen. Den som skriver på får nämligen ingen egen kopia.
Fred och kärlek. Ironi.
Så här formuleras hela problematiken i mejl till Arbetsmiljöverket:
Varje lång, ljus kväll är jag ute i stan på olika ärenden. I går var det jag och Eva och en tvåtimmarpromenad. En liten stund satt vi vid Carl Milles Änglar. Vacker plats i Gävle. Allt vatten syns inte på bilden. Låter inte heller tyvärr.
I kväll är jag mycket förvånad och gladöver mig själv. Trots relativt hårt träningspass tidigare i kväll på gym kliade det liksom i benen så istället för att bara promenera som var planen blev det springa.
I dag har annars huvudpunktenra varit en mycket lång sittning med Visions ordförande i Gävle och därefter plugg på min universitetskurs. Geohazards för er som glömt.
Natten blir en utmaning. I morgon ska jag vara 0800 sharp för att välkomna Gävles nya gratistidning, Sergio Magazine. Fattar inte hur jag ska orka upp. Återkommer i frågan.