Viktig konsumentfråga

Efter att ha passerat den här reklamen ett antal gånger orkar jag inte mer:

Hej Markus!
Den här reklamen sitter på en pelare som jag ofta passerar. Jag kan inte låta bli att undra vem som 1) är målgrupp för det ni erbjuder här. 2) vem som egentligen har nytta av det här?
Om jag skulle skick en bild till er med mig på och fråga hur snygg jag är, vem bedömer det då? Detsamma gäller outfiten. Vad har ni för anställd expertis som på ett seriöst (?) sätt kan bedöma om jag är snygg och välklädd?
Med hopp om snabbt svar
 Elin Lundgren

Markus Öhman är VD på 118800.

Inväntar ivrigt svaret.

Carina Moberg

Jag var nyss ute på en riktigt skön promenad vid vattnet. Nås av den sorliga nyheten att min riksdagskamrat Carina Moberg dött. Carina var under en period vår gruppledare. Sådana här besked är mycket svåra att ta in, ni vet hur det är. Det var, och så plötsligt är det bara inte längre. Alla styrka till familjen.

Carina blev 46 år och om jag förstått det rätt har hon varit drabbad av cancer. Med hänvisning till det jag skrev i går apropå att moderaten Johnny Munkhammar också han förlorade kampen mot cancern den här veckan, du kan inte styra cancer!

Cancer är ett av de fulaste ord jag vet. En av de fulaste sjukdomarna.

Vill tipsa om Cancerfondens sida om prevention. Det handlar om rökning, sol, kost, motion, alkohol och infektioner bland annat. Trots det, givetvis inga garantier.

Vad är meningen med livet

Fick mejl till riksdagsmejlen där frågan ställs av en grupp som ska sätta upp teater och basera den på svaren.

Jag svarade som jag svarat tidigare:

Jag resonerar som så att det inte finns någon särskild mening med livet alls. Rent biologiskt finns livet till enbart för att fortplanta sig själv, utan att det egentligen finns någon särskild mening med det heller. Det betyder ju inte att individer som inte gör detta inte fyller någon funktion, utan alla finns för sin egen skull. Gäller maneter, träd och djur.

Det betyder att var och en får fundera ut sin egen mening. Min är att försöka bidra till att Jorden är ett bättre ställe när jag lämnar den, än den var när jag kom, och ha kul under tiden.

Du kan inte styra cancer

I går dog Johnny Munkhammar (moderat i riksdagen) i cancer som han levt med en period.

Johnny kämpade hårt för det han trodde på och mest troligt gjorde han också allt han kunde för att inte låta cancern vinna, men det gick inte. För tyvärr låter cancer inte sig styras.

Jag avskyr reportage som då och då dyker upp där människor som har haft cancer som berättar att de inte gav upp, att de bestämde sig för att kämpa. Och tidningarna hakar glatt på formuleringarna, eller kanske styr dem.

Cancer fungerar inte så. I så fall borde det betyda att alla de som dör av cancer inte brydde sig, gav upp. Så är det inte, de ville leva lika mycket som de som klarar sig.

Att dö i cancer handlar om att man fick cancer men tyvärr inte hade samma tur som andra. Inte att man inte ”bestämde mig för att det här ska jag klara”.

Jag jobbar

 

Börjar inse att det nog inte är helt sunt att jag är kass på att vila. Hur som helst, i kväll hade vi ett  bra möte med arbetarekommunens VU. Här sitter jag på balkongen och efterarbetar det.

Socialdemokraterna i Gävle gör riktigt mycket den här hösten! Fina tider.

Jag har varit ute och gått. I sommar kan jag sjunga alla hits för jag lyssnar alltid på P3 Star när jag är ute. Var kanske 15 år sedan jag klarade det. Behöver inte lägga fokus på det jag hör då. Tränade på gymmet innan mötet. Blev spyfärdig men det är säkert bra.

INGEN vill ju prata om det

Sverigedemokraterna verkar ha fått direktiv uppifrån att prata om mäns våld mot kvinnor som någonting sm INGEN pratar om. Ni minns hur SD-kvinnor i Söderhamn förra veckan höll någon slags arrangemang där det i inbjudan stod att det varkar finns en ovilja att prata om problematiken.

Alldeles nyss skriver SDUs ordförande på sin twitter att att ingen vill prata om de våldtäkter som svenska kvinnor drabbas av. Var har Gustav hållit hus när detta debatterats? Och ständigt görs av personer engagerade i frågan. Vilket tyvärr är mest kvinnor, kanske är därför. Gustav kanske inte händer med så många kompisar som är tjejer. SD är ju flest män och en dag kom de på att de inte pratar tillräckligt om kvinnor. Och har trott att ingen annan har gjort det heller under tiden de varit upptagna av att drica kampen om assimilering.

Därför vet inte Gustav att svenska kvinnor våldtagits alltid. Av män. Män som anser sig ha den rätten. Det har inte slutat.

Det är inte bara i Sverige kvinnor våldtas Gustav. Kvinnors kroppas utnyttjas över hela världen. Av män. Som en del av krigsföring till exempel. Om detta har vi också pratat när ni inte har lyssnat.

Nästan alla har pratat utom SD. SDs fokus är inte kvinnorna som drabbas. SD är enbart intresserade av att peka ut män från andra länder som ett problem. Som Mats till exempel som jag bloggade om. Som ville berätta för mig hur taskig kvinnosyn män från andra länder har. Detta genom att kalla mig Svennehora och önska mig gängvåldtagen. En härlig svensk SD-sympatisör.

Ett fräscht badkar

För mig är ett rent badkar något som skänker rysningar av välbehag. Därför gnider jag mitt ganska ofta. I dag till exempel. Jag brukar blöta upp, gno på ssåa lite löst. Låta stå en kvar och sedan enkelt gnugga rent.

Mitt är jag aldrig överjävligt skitigt så om det vuxig typ svamp i ett badkar och rejälare tag behövs vet jag inte hur man gör. Se till att det inte händer!

Två klimatsmarta pocketar

Här är två böcker jag läst ut nyligen. Den till vänster var riktigt, riktigt bra. Sommarhuset av Anna Fredriksson, hennes debut. Arvstvist, jobbiga liv. Mycket väl skildrat under huden på huvudpersonen. Det som är det allra svåraste beskrivs trots det till synes enkelt.

Den högra roade mig inte alls. Kvinna med 40-årskris ligger runt med allt hon träffar på. Men så klart med ett lyckligt slut där en prins finns också för henne.

SSU, vår svacka är över!

Sedan min tid i SSUs förbundsstyrelse har vi haft en ganska dålig relation. Men jag har gjort som man ska, jobbat på den eftersom jag vill att det ska bli bra. Nu har det hänt!

I går anlände jag Bommersvik vid 19.30. Glada ungdomar i alla åldrar precis överallt. Innan jag lade mig (inte för sent) hade jag serverat ett hundratal drinkar tillsammans med Ahmed, småpratat med folk från hela landet, hört musiken dundra i natten, nattcaféat, träffat kompisar från förr, sett människor dansa och hört delar av Lilla Lovis framträdande.

Tidigare under lördagen var jag i Bollnäs för att göra ett tappert försök att inspirera på en ledarutbildning mitt partidistrikt håller. En av deltagrna berättade att  hon har svårt för att släppa SSU. Den som inte varit med förstår inte riktigt. Det handlar om en enorm gemenskap, och jag är glad över att jag hade möjlighet att dela den i helgen, åtminstone ett par timmar.

Under avslutningen vaktade jag förbundssekreterarens walkie-talkie med mitt liv. Och missbrukade den inte det minsta.

Alla deltagare bär givetvis detagarbricka. När jag kom hade gästbrickorna tagit slut och jag fick istället den här. Enligt obekräftad uppgift skulle de egentligen vara till för civilpoliser (ni vet, aina är slang för polisen) som närvarat, men kamouflerades med att de tagit namnet efter Aina som var Erlanders fru, och hade hedersbostad på Bommersvik. Hysteriskt roligt.

Detta ledda till att många, många ville samtala med mig om min bricka …

Det är skönt att kunna älska igen!