The right to be killed

Det är det engelska begreppet för aktiv dödshjälp. Såg på nyheterna för någon kväll sedan att domstolen i England nu ber regeringen bestämma sig för hur lagstiftningen ska se ut.

Detta efter ett uppmärksammat fall over here, där en man, Tony, som fått en stroke med allvarliga följder bett om att få hjälp att dö, men domstolen gav inte honom den rätten. Då valde han att inte äta och dog en vecka senare.

I dag hamnade vi i en sådan diskussion i min lilla språkgrupp. Vi var totalt eniga om den otroligt svåra frågan, och det finns många andra saker som hänger ihop när jag försöker bilda mig en uppfattning. Jag känd emig väldigt överens med Anderas från KD om att värna människovärdet. Det svåra i hur en slags gränsdragning skulle se ut, vilka diagnoser skulle eventuellt komma i fråga. Och hur skulle det påverka oss att de på de människor med den diagnosen som vill fortsätta leva?

Moderaten sade att hen vill ha rätt att bestämma det själv (no shit …) men kunde trots det inte bestämma sig för att vi skulle ha en tillåtande lagstiftning. Jag skriver inte det för att hänga ut hen, utan för att ge ett ytterligare exempel på hur svårt det är.

Jag funderar alltid en hel del på människans förhållande till djur. Där känner jag med hjärtat att djur är precis lika mycket värda som människor. Trots det tycker jag det är rätt att avliva ett sjukt och plågat djur. Vad är logiken i det?

I dag åker människor till Schweiz för att kunna avsluta sina liv när de bestämt sig för det. Finns pengarna har man den möjligheten. Är det rättvist?

Den som ska utföra handlingen, vilken sits hamnar den i?

Ni får gärna vara med och fundera!

Om tekniken …

… hade tagit sitt fulla ansvar hade jag nu kunnat publicera en bild av Dovers vita klippor där jag varit i kväll. Nu går ju inte det.

Har väldigt roligt i vår språkgrupp. Vi jobbar hårt och det är också därför det är roligt.

Det finaste jag fått det här året

En liten pluttstund nu i kväll slog jag på roamingen och fick då levererat ett MMS från Ellinor. Ville gråta för att det var så gulligt.

Om det är någon typ av bebis jag skulle kunna tänka mig att förvalta så är det en liknande den här.. Eller varför inte just precis den här?!

Det önskar jag mig när jag fyller! Jag skulle ta mykcet väl hand om den.

Guided tour

Efter en dag fullspäckad av hård språkträning blev vi sedan vallade runt på en guidad tur i innerstan. Canterbury har den här vackra katedralen som självklar mittpunkt. Den lilla, urgulliga och tuffa tanten som guidade oss berättade både det ena och det andra om engelska kungar med många fruar och mordet i den här katedralen.

Bilden ger ingen rättvisa när det handlar om att visa hur gigantisk katedralen är. Dessutom finns körpojkar. Vid åtta års ålder flyttar en bunt killar in och bor med kyrkans män och sjunger och sjunger och sjunger. Och går i skolan. Intressant system.

Historen så närvarande. I ena änden av main street är husen mycket nyare. De tidigare bombades nämligen bort under andra världskriget, vilket inte hände i andra änden av gatan.

It was a very interesting tour!

Kvällens konsumentmejl, till Zalando

Hej!
Nu har jag sett er reklam på TV några gånger. Som tjej antar jag att jag förväntas vilja bryta mot några ”killregler” och shoppa fastän jag inte borde. Dessutom förväntas jag skrika som ett våp när jag packar upp ett par skor, mest troligt omöjliga att gå i. Det finns inget i den här reklamen som gör att jag blir sugen på att shoppa hos er. Jag är en tämligen köpstark tjej men blir förbannad på en mycket fördomsfull reklam. Hur har ni tänkt?
Inte ens att titta på den ”med glimten i ögat” fungerar. Det är så otroligt tröttsamt att spela på bilden av tjejer som köpgalna och högljudda.
Med hopp om snabbt svar.

Strukturdagen

Det här är en lördag med en tanke. Det vill säga ett ganska strikt tidsschema. Inkluderade avfärd från Norrala, vigsel, partiarbete på Agötorget och tvätt. Och en himla massa småfix, så där som det alltid är.

Var mycket roligt att prata med Brynäsgrannar på torget. Tvätt är väl halvkul. Ni vet hur det är!

Vigslar! Blir alltid så väldigt glad av dem.

 

Och så kärleken

För bland allt hitta jag finat fixade mappar med gamla kärleksbrev från olika killar (inte massor, men ett par stycken), block fulla med texter som jag och Tobias skrev till varandra i gymnasiet, när vi gick i samma klass och var kära. Jättekära faktiskt. Så kära att vi förlovade oss efter ett halvår. Jättesmart. På ett ställe hade han skrivit att jag inte borde lägga så mycket tid på föreningslivet och Ullie (underförstått mer tid på honom), för att det skulle inte ge nåt i längden.

Känns skönt att veta att han hade fel och jag rätt. Som vanligt. Ullie är stabil som fan, och föreningslivet har sannerligen fortsatt betyda mycket. Den relation vi hade tog slut för mer än tolv år sedan, och då har väl ändå det legat i karantän tillräckligt länge för att få skojas om offentligt? Om du blir ilsk Tobias, får du väl höra av dig …

Jag tänker att de som är några år yngre än mig får sådana här upplevelser av att städa gamla mejlboxar, men vet ni?! Där kommer ni inte att hitta ett sparat godispapper efter någon karamell han bjöd på innan ni ens var ihop. Och kanske det viktigaste, den personliga handstilen.

Förutom en gammal VeckoRevyn som gjorde fint reportage om oss (fattar inte varför vi tilläts se ut som Jorden snart ska gå under) hittade jag också det fina diplomet som vi fick motta på studentveckan. Precis samma tema. ”För deras förmåga att dras till varandra utan att någon förstår varför.” Fattar ju alla. Någon som dricker alkohol kan ju inte träffa någon som inte gör det. Så radikalt!

Nåja. Times changes. Och det kan var ariktigt bra, även om det var kul då. I bästa fall.