Den bara drabbar. Jag ljuger verkligen inte när jag säger att den inte fanns med i någon plan de närmaste åren. För det brukar ju ändå inte gå så bra har jag tänkt. Tappra försök och god vilja, men nej.

Och ändå. Ändå står han där en dag. Trots att han inte var planlagd. Då är det inte så mycket att fundera på faktiskt.

Det är fint, mycket märkligt och ganska magiskt.

I dag fyller Eva! 30 år. Vi är lika på en del sätt. På vår trettioårsdag undervisar vi och får vara med i Arbetarbladet och vi kommer från Hälsingland och vi är tjejer och vi har ägnat oss åt socialpolitik i Gävle osv. På andra olika, hon har grym språkkänsla och är mycket lugnare än vad jag är.

Hur som helst, igår bjöd hon på prinsesstårta (minbästa!) och kakor som hennes förtjusande mamma hade bakat. Vi var många gäster som kände oss väl omhändertagna och Eva var trevlig värdinna en snygg, blå klänning. Grattis Eva!

Mamma fotar sin pappa.

I dag har jag hängt med mormor, moster och mamma. De kom ner för att bjudas på fika, titta på utställningen med morfar och bjudas på mat efteråt. Många timmars kul helt enkelt.

En riktigt bra lördag där jag bestämt mig för att göra bara kul. Det gör jag nästan. Gör lite jobb nu framför ”Så mycket bättre”.

Har läst alldeles för lite skönlitteratur på slutet, men fått fatt i en sån där bok som drar i mig nu. Najs.