Det spelar ibland ingen roll åt vilket håll jag sträcker näven så finns det något att göra eller säga däråt också. Just nu en mycket förvirrad regering. Förra veckans utspel om sänkningen av studiebidraget, vem kom på det? Lokala företrädare som likt sprattlande fiskar försöker få det till att det här är vad studenterna vill ha, för de får ju låna mer. Jag tittar storögt på.
I går, något om ett handslag med föräldrarna om att elever, särskilt pojkar, inte ska få spela så mycket TV-spel. Bet ihop för att inte skoja med Tobé om det när vi sågs i dag. Eller det här för allt i världen. Så skolboksexempel på triangulering att jag dunkar pannan i väggen.
I dag låtsas Centern lansera det som en nyhet att de är för gårdsförsäljning och att de vill ha några pilotlän. Låt mig påminna om försöket med pilotlän gällande lördagsöppet på Systemet. Där var det tydligt att det våldsnivån i de länen blev högre än andra län. Det sket man i att ta hänsyn till (skyller inte det på C dock). Centerpartiet som skulle kunna vara en grön kraft, som skulle kunna vara med och styra upp det här med svensk matproduktion. Vad gör dom? Slåss för en fråga som kan göra att vi förlorar alkoholmonopolet och därmed orsaka stora folkhälsoproblem. Fint där! Splittringen i Alliansen är tydlig. Ansvarig KD-minister skriver:
Stefan Löfven har varit och träffat studenter i dag. Alla S-medlemmar fick ett mejl om det med några sägningar från honom. Jag lade upp delar som status på Facebook. Har delats av andra fler gånger än typ nåt jag skrivit där. Det berör.
Stefan Löfven i dag: Beskedet från Anders Borg att minska studiestödet och ta en miljard från studenterna visar tydligt att regeringen inte prioriterar den högre utbildningen. På det har regeringen tidigare skurit ned antalet utbildningsplatser på högskolor och universitet med 18 000 platser och planerar att skära ned med ytterligare 7 000 de kommande tre åren. Sveriges unga har därför i dag en sämre möjlighet att få en utbildningsplats än vad de hade för åtta år sedan. Det är tydligt att regeringen försöker rasera en av Sveriges främsta styrkor, både historiskt och idag: möjligheten till högre studier för alla.
Wefien från i dag tillhör Solange O. Bayibsa. Underbar är den.
Det finns saker av praktisk karaktär att lösa och det är mycket telefonsamtal, SMS och mejl att kolla av, stämma av. Mitt liv skulle onekligen vara lite enklare om alla hade en tradtition av att svara hyggligt snabbt. Det är ju ofta en raket där jag är beroende av ett svar för att själv kunna leverera ett.
Voteringen i dag var egentligen inte så lång, men talmannen var den långsammaste. I dag kanske extra långsam. Gick en sväng på stan för att äta middag, kolla in bokrean och sen en tidig bio. Hallå hallå! I går såg jag en vän på Facebook som kräktes över den. Jag kanske inte var fullt så förbannad och kände inte att tiden var bortslösad. Det fanns ju faktiskt både en kanin och ett marsvin med. Lite så söta poänger. Meningen är ju att det ska vara ”karaktärer” vi känner igen från runtomkring oss och åt det ska vi skratta. Och det gör jag. Vilket är underligt, för i verkliga livet är det ju skratta det allra sista jag gör åt dem. Då handlar det ju om att bita ihop och hantera.
När jag käkade innan filmen började jag läsa Franchells bok. Den inleds med hennes bild av Monas avgång och turbulensen i partiet. Usch usch. Det var en vidrig tid. Min egen bild av det där är inte precis en minnesdiamant att vårda.
Och så undrar jag varför prislappsmärken måste vara så vidrigt stora och blaffiga. Ofta också svåra/omöjliga att få bort. Att ingen har löst det är en gåta för det kan inte bara vara jag som blir ilsk över det.
Jag erkänner. Jag har hittills redan ätit två gottis den här veckan. Det är egentligen förbjudet. I går åt jag middag med en vän jag träffar alldeles för sällan. Han var sugen på något sött efter maten. Då blev jag det med. Givetvis hans fel … Och som betingad reflex åt jag godis till filmen.
Så jag sonade genom att träna 90 minuter nyss. 30 simmandes. De andra framför Jills veranda, kondition och styrka. Var ensam i gymet och det känns ändå bra när jag storgrinar åt det som visas på skärmen samtidigt som jag lyfter en vikt.
Jag vet inte vad det är med Kristian Gidlund, men alla älskar honom. Ingen kan låta bli att beröras. Jag vet inte vad det är. Om det är hans sätt att formulera sig, det inre lugnet. Det spelar ingen roll heller för han är han. När han kramade hästar var det det finaste jag sett på länge. Han har rätt, det är en urkraft med hästar. Det är därför vi älskar hästar. Det är därför hästar får också mig att må bra.
Faktum är att ofta överväger jag att skita i allt, lämna allt (inte så svårt, det är inte så mycket att lämna egentligen. En hyresrätt och en hoper pysselsaker) utom Markus som får följa med och så bara jobba med hästar. Jag kan vara hovslagare, samla in får eller vad som helst.
Om åtta timmar ska jag möta en kamrat. Vi ska fila på politiska ideér. Det tycker jag är bra. Jag tycker det är dåligt att jag på sån kort tid ska göra allt man ska göra på kvällen, somna sova och vakna och göra allt jag måste göra på morgonen innan dess.
Å andra sidan säger min PT att min envishet kan få mig att klara det mesta så jag får dra det kortet också den här gången. Som varje morgon.
PTn förresten. Hon är världens bästa. Men i dag kan jag inte gå normalt. Ett antal gånger när vi gjort ”nya, roliga saker” så får jag sådan träningsvärk i låren att jag faktiskt inte kan styra hur jag går. Ibland så illa att jag inte klarar av att ta steget utan nästan ramlar ihop. Har hänt att folk fått fånga upp mig. I dag är det bara en riktigt mäårklig gångstil och mkt smärta som är konsekvensen. Övergående.
