Alderholmens Mekaniska

I dag har jag tillsammans med Åsa Wiklund Lång, kommunalrådskandidat i Gävle, besökt Alderholmens Mekaniska.

Oskar visade oss runt i lokalerna och berättade om hur arbetet organiseras, utvecklingspotential, arbetet med personalfrågor och sånt.

Därefter hade vi samtal med honom och Magnus, det är de som är ägare, om företagande och näringsliv. Både i Gävle och annorstädes.

Drivana personer, jag triggas verkligen av det. Blir glad av folk som vill, vågar och kan. Det är inspirerande också i mitt uppdrag.

Bland mycket annat konstaterade vi att vi har samma bild, industrin är inte död. Den har formen av mindre enheter än tidigare. Det är inte längre jättefabriker.

Vi är också helt överens om att bilden av att jobba i industrin måste uppdateras för att locka fler.

Magnus och Oskar bekräftar också den bild som vi får från många andra håll, det är svårt att hitta personal med rätt kompetens i vår region.

Så … plugg och praktik behövs. I skenet av detta känns det så extra vansinnigt att regeringen väljer att spara på Högskolan i Gävle. Och så det här med sänkningen av bidragsdelen i studiepengarna till studenter. Gosh! Men borgerlig politik förnekar sig inte.

 

 

Slaget mot studenterna

Regeringen har dragit ner på högskolaplatserna. För högskolan i Gävle handlar det om 800 platser.

Det var obegripligt då, men i skenet av gårdagens utspel blir det lite klarare. Få studenter kan tycka det är en bra deal att få lägre studiebidrag, och samtidigt få det dolt under en slöja av högre lånedel.

Ju färre studenter som då finns för att drabbas av det, desto bättre för Alliansen.

Här är SSUs kommentar.

Växtkraft

I fredags var ju jag och syrran på växtjakt. Mina reservkrukor tog slut så bland annat tog jag till en Hello Kitty-kakburk från en Japanresa. Några kom i egna krukor, magnetiska. Gulligt på kylen.

blommer1blommer

 

Valfriheten och fördärvet

vita kränkta

Mitt Gävle nr 5/2014

Jag tyckte det här var en fin text. Håkan Durmér skriver om att människan inte är så smart. Jag brukar säga att måttet på det får jag när jag går till sopsorteringsrummet och ser blöjor i komposten, konserver i glasbehållaren osv … men det här är ett goda perspektiv till på detta med intelligensens krona.

”Trots att de flesta av oss är tillräckligt intelligenta för att inse att det finns saker som är bra för oss, väljer vi att ignorera det.”

Vegetariska dagar: ”Då dyker ungmoderater, tidningsredaktioner eller organiserade lantbrukare, som ska dela ut gratis kött. Ofta stöder de sig på argument om valfrihet. Det är så klart en fin sak, som förtjänar att vårdas. Men hur mycket är valfriheten värd då vi aktivt väljer att köra oss själva i fördärvet?”

Och så den här pärlan till stycke med stor igenkänningsfaktor: ”En som ständigt tycks provocera är min vän Nykteristen. Det är ju så ovanligt med nyktra människor under en tumultartad lönehelg att det är lika bra att förära honom med en versal. Medan vi kanske borda ägna tiden åt att reflektera över vårt eget beteende föredrar vi istället att gång på gång ifrågasätta varför han väljer att inte aktivt hälla i sig vätskebalanshämmande gift. Diskussionen dyker upp så ofta att jag är förvånad över att han fortfarande orkar dyka upp på klubbar, konserter och fester.”

Prat om välfärg på Borgarskolan

välfärdborgis

Jag är inte känd för att göra de absolut tydligaste bilderna. Men om de förklaras samtidigt som de uppstår är det inga problem. Har jag hört. Kanske säger de det för att vara snälla men det är i så fall inte mitt fel.

Vanligen är jag i Stockholm en onsdag. Men just i dag kunde jag passa in ett önskemål från en grupp på Borgarskolan. Ursprungstanken var att jag och en moderat skulle besöka. De lovade att fixa någon (jag såg mejlet) men ingen dök upp trots påstötningar från ambitiös lärare. Synd, det blir ju mer stuns med en diskussion. Väljer att tro att de helt enkelt räds mig så hårt att de inte vågar …

Lyckligtvis (?!) fanns en elev med moderatsympatier, mycket duktig, så det blev lite fart. Hen tycker precis som jag att diskussionen är viktig och vi blev ett gott exempel på hur det är viktigt att skilja sak och person åt.

Vi var också mycket överens om att det är sakpolitiken som är viktigare än regeringsfrågan att gå till val på … Skönt.

Senaste veckan har jag träffat föreskolegrupp, sexor och gymnasielever. Jag kan inte annat än vara glad. Ett klassrum (eller urochskurskog) gör mig alltid på gott humör.

Men söndagen då?

Just eftersom det var söndag vaknade jag sur. Nästan alltid är det så. Det är lite som en tröst att veta att jag ska jobba stora delar av söndagen.

Gick iväg och tränade, hade veckans armpass kvar. Lagade mat och sen dagens två olika möten. Det tills kvällen var här.

Nu har jag satt igång med efterarbetet till dem och det kommer att ta en stund. Sedan behöver jag läsa en hel bunt handlingar. Då hinner jag inte känna att söndag är trist.

Har Åsa på medan jag jobbar.

åsa

En lördag med Sara

elinsara

Den här bilden är inte tagen för er egentligen. Vi tog den under gårdagskvällen för att skicka till vår utvandrade lillasyster. Föll väl ut, fick många hjärtan tillbaka.

Men nog blev den tillräckligt vardagsgullig för att dela med er också.

Sara var hos mig lääänge igår och det var riktigt roligt. Först var vi på stan för att hon ville kika på kläder. Det gjorde hon också, men det var jag som handlade några saker. Så kan de gå. Fast hon köpte en liten stege.

Vi gjorde också en rajd på en blomsterbutik och nu är mitt hem så fullt av växter att det nästan exploderar av allt syre. Precis som det ska vara!

Mest av allt hängde vi. Pratade om saker. Sånt som systrar gör! Världen bästa lördag!

Fredagen var Hagaström och Blåklockan

En söndagskväll känns fredagen mycket avlägsen, men den hände.

hagaström

Jag hade den stora äran att vara bjuden till Hagaströms skola för att träffa sexorna. De ville träffa en riksdagsledamot och höra hur det är att ha ett politiskt förtroendeuppdrag och om hur min ”vardag” ser ut.

90 minuter av stenhård grillning och jättekul var det! Skarpa kids med riktigt sluga frågor (skulle du kunna tränka dig att bli partiledare för SD och ändra partiet till nåt bra?). Till skillnad från ett litet fåtal i ”vuxengrupper” har alla också en mycket trevlig attityd vilket gjorde att jag var riktigt glad och hoppfull inför framtiden när jag tog bussen in till stan efteråt.

På eftermiddagen var jag och kommunalrådet Blank hos Kvinnojouren Blåklockan.Vi talade om läget i kommunen och frågor om jämställdhet och mäns våld mot kvinnor i allmänhet. Det är inte det minsta kul att Blåklockan behöver finnas, men det känns tryggt att veta att de gör det arbete som de gör. Känns också bra att de tycker att samarbetet med kommunen fungerar bra.

Jag fick några sådana här av Markus också. Fint! Och gott.

chokla

Nåt om när SR bannar radiopratare

Soran Ismael kopplas bort ifrån radion i samband med valet. Daniel Nordström, Arbetarbladets chefredaktör, kopplas bort från radion.

Det jag tänker, utan att det prompt behöver handla om de här personerna, är att det i SRs olika radiokanaler finns en massa pratare som tar emot samtal, som klipper program, stom ställer frågor, som avstår från att ställa frågor och vi lyssnare har inte en enda aning om vilka värderingar som de har i grunden, som kanske påverkar vid en intervju eller bortkklippning.

Det är naivt att tro att det är en hoper blanka mähän som jobbar på radion och därför producerar rakt igenom slätstrukna program utan någon som helst värderingar åt något håll.

Givetvis behöver de inte berätta var de står, men att inte ens de som fattat de här besluten kan väl tro att alla röster som blir kvar över valet är ”neutrala”?

Utifrån det är väl det minsta problemet när folk med kända åsikter talar, då vet vi ju och kan sålla utifrån det. Vi radiolyssnare är nämligen tänkande människor.

Pikant detalj är väl att Nordström så vitt jag vet inte har hängett sig till något parti förutom att han som de flesta av oss går och röstar?

Vilket trams.

 

– Håll inte så hårt!

martinelin

Så här ser jag och Martin Vadelius ut när vi kommit in efter att ha varit med en förskolegrupp i skogen. Även om skogen nu låg rätt nära ett bostadsområde. Men det fanns allt man kan kräva av en skog så alla var nöjda.

Vinbärsgården i Sätra var vi på, som jobbar enligt ur och skur-tänket.

Vi hade bett om att få vara med i verksamheten ett par timmar och det fick vi. Vi möter alltid så många generösa pedagoger! Givetvis tar både vi och de chansen att diskutera förskolan där utrymme finns.

Att vara med i verksamheten betyder också att bonda med kidsen. Roligt! Jag höl len tjej i handen på vägen tillbaka och jag tror ju alltid barn sk asmita så förmodligen höll jag ganska ordentligt helt utan att det behövdes.

– Håll inte så hårt! säger hon då med snäll röst.

Jag tog genast mjukare omtag och hon sade att det var bra. Må hon fortsätta säga sånt när det krävs!

I dag var det soppa och pannkaka och återigen imponerades jag över hur duktiga de är på att få till lugna, fina matsituationer med barnen.

Tack för i dag!