Det är knivigt det där med stavningen på graffiti. Jag gör fel hela tiden om jag inte tänker till.
Hur som helst. Väggen står vid Länsmuseet och byter skepnad med jämna mellanrum. I dag gillade jag duvorna och de små ditsatta konstverken i papp.
Ändå från början har det antirasistiska budskapet funnits med. Det är fortfarande kvar. Älskar Gävle för det.
Först är det Elvis. Han bor på Hallmyra där jag var på läger förra veckan. Han är så väldigt fin.
Och så Liz. Ni vet Liz. Skulle kunna tjata ihjäl mig om Liz. Hon är så god, så god.
På denna högtidsdag.
Sommarens krönika i Folkbladet löd så här:
Folkbladet Sommardebatt Elin Lundgren är dagens skribent i Folkbladet Sommardebatt ”Om valet går som jag vill”.
En god hälsa tar vi för givet. Tills vi inte har den längre. Talesättet ”Den friske har många önskningar- den sjuke bara en” landar nära en sanning.
I vårt land värnar vi om vår hälsa. Vi har ett Livsmedelsverk som tipsar oss om vad vi ska äta och inte. I skolan tas hälsa upp ur många aspekter. Hälsovådliga varor som tobak och alkohol behandlas striktare vid försäljning än äpplen.
Sjukvården blir bättre och bättre på att bota eller hålla uppkomna sjukdomar i schack. Några har vi till och med utrotat. Allt det där är bra men dessvärre är det ingen slump vem som håller sig frisk och inte. Hälsoläget i Sverige är ojämlikt.
Vi kan se en väldigt tydlig hälsoklyfta i Sverige. Vi tar Stockholms röda tunnelbanelinje som exempel. I Danderyd är medellivslängden 83,7 år. Vid tågets linje i andra änden av staden, i Vårby gård, har den sjunkit till 79,5 år. Knappast en slump. Vår inkomst och eventuell arbetslöshet och andra faktorer påverkar hur länge vi får hänga kvar.
Också i Malmö kan man påvisa samma mönster mellan olika stadsdelar. Det ligger nära till hands att tro att det ser likadant ut i ett samhälle nära dig.
Professor Bo Burström säger att skillnaden i hälsa främst beror på utbildningsnivå. Det verkar stämma bra. När jag kikar vidare bland statistikhögarna ser jag att barn till mammor med kort utbildning många gånger har sämre hälsa än andra barn.
Tittar vi på tunnelbaneexemplet med utbildningsnivåglasögon blir hälsoklyftan rejält mycket större. Skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är i dag 18 år.
När mitt parti, Socialdemokraterna, lyfter allas rätt till utbildning är konsekvensen i längden också en bättre hälsa för fler.
Glada ska vi leva länge. I såväl lågutbildade Gävleborg som i välutbildade Uppsala. För det krävs en politik som satsar på utbildning och som medvetet vill minska de ekonomiska klyftorna.
Stil i P1, som Susanne Ljung har (nedan), är ett genomarbetat och allmänbildande program.
Bilden är från Elle.
Under sommarens långpromenader har jag lyssnat igenom en hel massa program.
Varje program har ett tema, till exempel fötter. Då handlar det om fotvård, hur vi sett på fötter historiskt och så utsvävningar som om nu fötter luktar ost … så handlar del av programmet om ost.
Det betyder att jag aldrig riktigt vet vad jag får när jag slår igång ett program. Jag har lärt mig massor om baseballkepsar och jag blev jätteglad när The baboon show medverkade i programmet om Cortney Love. Det var skoj när Gert Fylking pratade om sin Adidasdräkt när det handlade om hur träningskläder blivit mode och så vidare och så vidare.
Stil handlar inte kort om gott om kläder, om någon nu vill invända att det är ytligt. Det handlar om mänskliga kulturyttringar som går ihop och det blir aspekter om vår historia på olika sätt.
Så om du redan lyssnat igenom alla P3 Dokumentär och alla sommar- och vinterpratare så tipsar jag om Stil. Kan höras HÄR.
Jag tror inte ens man kan säga att diskussionen dyker upp då och då. Den är hela tiden närvarande. Den grupp av människor som verkar sakna genen för ominlärning och därför vill hävda sin rätt att säga n****boll istället för chokladboll. ”För det har det alltid hetat” eller ”Jag menar inget illa med det”.
Och det kan stämma. Människor i min närhet hävdar sin rätt att säga n-ordet om svarta människor, och de menar inget illa, men de får då stå ut med att de framstår som rätt slöa i sammanhanget. För det finns en helt kontext, en hel historia som gör att vi i dag inte säger så. Ni känner till den, ni vet det. Så om ni inte tar hänsyn till det är det slött. Och elakt.
Nu snurrar det här lite i lokalmedia efter att ett företag från Älvkarleby som drivs av moderaten Eva Sidenkrans uppmärksammas för att de säljer det de kallar ”gammaldags fördomsfri n-boll”.
Hon har pudlat med det här i ett mejl till TT: ”Om någon känner sig kränkt av mitt bakverk, ber jag om ursäkt. Den har aldrig under de tio år jag sålt den, haft som syfte att göra någon ledsen.”
Nog känns det lite märkligt med tanke på sammansättningen av ordet ”gammaldags fördomsfri n-boll”, att det inte skulle vara utstuderat provocerande.
Men! Givetvis finns det de som försvarar tilltaget. Till den hör moderate riksdagsledamoten Jan Ericson. I en diskussion så förvirrad att den blivit nyhetsartikel på Nyheter24 får han förklara vidare hur han egentligen menar. I den diskussion vi hade frågade jag också honom vad han kallar bakverket när han serverar det hemma. ”Inget speciellt”. Nänä, alla bakverk har namn men för Ericson finns inget namn på bakverket, men ändå slåss han för rätten att kalla det n-boll. Suck!
Runt Jan snurrade de som höll med honom. Bland annat moderaten Catharina Örtendal som står högt på KF-listan i Ulricehamn. Hon kallar tycker det är lite av ett lyxproblem att bråka om n-ordet på bakverk. Hon tycker också att vi ska ta det lugnt, eftersom diskussionen kan gynna sk Sverigevänner.
Också vår moderate KF-ledamot Margareta Pedersen-Ekström gjorde ett inlägg på sin Facebook. Jag utgick från att hon också var upprörd. Men fick inte ett svar på det så så länge hon inte säger nåt annat så är jag rädd att hon faktiskt tycker att man ska få säga n-boll också. Att det är ”fånigt” att protestera. I likhet med hennes kollega Birgitta Bjerkén, moderat profil i Gävle, som gillat hennes inlägg.
Det finns en annan grupp som också tycker att det är lyxproblem och löjligt och vill berätta att n-ordet minsann inte är fult. Och förklarar varför på ungefär samma, brighta sätt som Ericson. Det är till exempel kommentatorerna på högerextrema Nordfronts sida.
Kommentarerna apropå samma artikel om polisanmälan av moderaten Sidenkrans företag.
”Våra friheter blir tagna från oss lite varje dag. Men folk gnäller över en ickefråga som ”negerboll”. Kalla den där onyttiga skitbakelsen vad fan ni vill gottfolk (jag menar förstås folk i allmänhet, inte särskilt riktat till nordfronts läsare). Jag ratar socker och inväntar samhällskollapsen.”
”Ordet neger kommer alltid att finnas kvar i svenska språket, det finns helt enkelt ingen anledning att sluta använda ett praktiskt och tydligt ord som alla förstår innebörden av.”
”Neger är ett kort och praktiskt ord som betyder ”person med mörk hudfärg” Begreppet är inarbetat sedan generationer.
Varför skulle vi sluta säga neger, alla vet ju direkt vad vi menar ?”
”Om vi i stället för att säga ”en neger” om en neger, utan i stället säger en hum-hum, så ändrar ju detta inte negerns hudfärg utan det är fortfarande en mörkhyad människa även om vi nu istället kallar denne en hum-hum.”
”Ordet neger innehåller ingen värdering av mänskliga egenskaper förutom mörk hudfärg.
En vit människa kan tex. se ut som en neger om denna är extremt solbränd eller fått en spann färg över sig. Alla vet då att den vite blivit svart av någon anledning.”
”Negerbollen är ett bakverk och ett neutrum som saknar alla koppling till människor annat än som föda. Att negerbollar skulle vara rasistiska kan därför endast en person med svårt förvriden verklighetsuppfattning påstå, ordet neger i detta fall åsyftar endast att bakverket är mörkbrunt i likhet med en neger.
en negerboll, är en negerboll, är en negerboll,
ett svenskt bakverk utan någon koppling till rasism.
Låt inte kulturmarxisterna förändra vårt språk eller beröva oss våra uttryckssätt. Förstå att detta är en agenda som endast sker för att fördunkla vår klara tanke och vår förmåga att klä företeelser i ord
Negrerna borde istället bli stolta över att man har döpt något så gott som en ”negerboll” efter dom, förstår inte ens problemet när neger inte ens är rasistiskt utan är neutralt eller som ”nordanvind” ovan förklarar men ”nig*er” det är mera kopplat till rasism som mer eller mindre betyder värdelös svart person osv så är bara patetiskt att man fortfarande tjafsar om detta det har och heter och kommer heta ”negerboll”! Det finns betydligt värre saker som bör komma i rampljuset te.x sveriges andraplats bland våldtäkter osvosvosvosv!”
”Asså herregud, tänk att detta är det som upprör folket. Hahahaha!!
Kvinnor våldtas t.ex. dagligen men det som folk blir upprörda över är en jävla negerboll. Ett chokladsmakande bakverk. Hahahaha!!”
”Ordet ”neger” i olika varianter betyder heller inget nedsättande i sig självt. Det betyder helt enkelt rätt och slätt ”svart” i latinsk språkdräkt.”
T.ex. noir på franska, negro(maskulinum)/negra(femininum) på spanska och troligen även portugisiska och italienska (rumänskan är jag osäker på).
Vinet ”Gato negro” betyder således ”Svarta katten”, och det är väl ingen (utom AFA och flumvänstern) som skulle komma på tanken att hävda det är ”rasistiskt”.
Landet Montenegro betyder helt enkelt ”Svarta berget”, och det har sin exakta motsvarighet på serbiskan ”Crna gora”. Och det torde väl vara sak samma där – vad har det med ”rasism” och främlingshat att göra?
Moderater och andra politiker som inte har mod, kraft och ork att stå emot rasismen i alla dess former använder samma argument som ovan.
Otäckt.
Det står på baksidan av den här boken att den valts till årets bästa bok av läsarna i Richard & Judy Book Club. Jag har ingen aning vad det är, men det förvånar mig inte.
Den kom till mig av en slump, med Elle, som också framgår av framsidan.
Har inte ägnat den någon uppmärksamhet förrän jag slängde med den i ryggsäcken. Läste den i dag. Började på tåget hem från Eskilstuna. Fortsatte när jag kom hem tills den tog slut.
Jojo Moyes historia är lite som ett Simpsonsprogram. Det finns en ”enkel” historia och man kan nöja sig med den. Men man kan också slita och dra lite i lagren. Bokens titel gör att man vet utgången. Lou får jobb som sällskapsdam åt Will. Will har efter en olycka blivit nästan förlamad. Innan det levde han ett mycket ”stort” och framgångsrikt liv.
Vad händer? En slags ljuva toner uppstår, Men de håller inte i sig.
Lagren är för mig ännu intressantare. Lou och Will kommer från helt olika bakgrund. Arbetar- och överklass. Det är samtidigt subtilt och tydligt eftersom det påverkar hur de förhåller sig till livet, och döden.
Det visar att den rike, sjuk eller inte, har så oändligt många fler valmöjligheter i livet och därför helt andra chanser att ta för sig, än den som inte har det lika förspänt.
Det märks i skildringen av Lou och Will, men också i skildringen av deras respektive familjer. Moralisk slutsats är dock (som vanligt) att lyckan inte är beroende av pengarna.
Särskilt Lous familjs öde är spännande. Hur arbetslöshet kan påverka, hur individer blir beroende av varandra i familjen oavsett om de vill eller inte pga frånvaron av pengar.
En bra bok. Bra utsett av bokklubben.
I går var sista dagen. Efter långsam packning och för somliga häng i poolen åkte vi hem och lite grann sov hästruset av oss hos Ullie.
Vi avrundade med en rolig tur i skogen, där vi red parvis på en bäg med uppbyggda hinder. Jag och Queenie red ihop med Elin och Cranini. Vi var rätt bra!
Jag har gjort de här collagen till Facebook men de funkar ju bra här också.
Lite drama var det i fredags på förmiddagspasset. Ni vet hur vidrigt varmt det är. Då förstår jag att Queenie tröttnade på att galoppera på banan. Så när jag försökte driva igång henne från trav igen så knixade hon käckt med kroppen och sekunden efteråt låg jag på marken. Minns sekvenser av hur jag greppade i hennes magnifika man och hur den ser ut underifrån.
Skrapsår på armbågen synligt, men rätt ont i svanskoteområdet som tog smällen. Lyckligtvis tog inte smällen så att det gjorde ont att sitta på hästen igen resterande turer. Däremot känns det rätt rejält i andra lägen som jag helt enkelt försöker undvika.
Det har varit kanondagar på Hallmyra och ja gär så nöjd. Trots äckelvärmen.
Trots att en stor del av världens befolkning inte alls dricker alkoholhaltiga drycker, har forskare beräknat att cirka 5 procent av alla dödsfall i cancer, globalt sett, orsakas av alkohol. I en färsk studie av invånare i åtta europeiska länder uppskattades 10 procent av alla nya fall av cancer hos män vara orsakade av alkohol och 3 procent hos kvinnor. Sverige var inte med i studien, men överfört till svenska förhållanden skulle dessa siffror innebära att cirka 3 000 fall av cancer hos män och drygt 800 hos kvinnor orsakas av alkohol – varje år.
Samtidigt är många omedvetna om att alkohol ökar risken för cancer. En enkätundersökning med EU-invånare visar dessutom att sambandet är mer okänt i Sverige än i många andra EU-länder. Inte ens var fjärde svensk var säker på att det fanns en koppling mellan alkohol och cancer, jämfört med över 55 procent i Frankrike och Rumänien. En annan undersökning som Cancerfonden lät göra våren 2012 visade lite bättre resultat – men även här trodde varannan att mängden alkohol inte påverkar risken att insjukna i cancer.
Även tidningar med hälsoprofil hjälper inte så gärna till att sprida den här kunskapen, däremot gärna om hur man gör för att ”Mixa grymma drinkar” som det står på framsidan av senaste numret av svenska Women´s health. Trodde glatt att det handlade om nya, fräscha alkoholfria favoriter. Oh nej. Detta var trista, alkoholstinna, cancerframkallande saker.
