Fyra dagar på högstadiet

Att vara vikarie är klurigt. En av de viktigare bitarna med att undervisa är att ha en relation till eleverna och den bygger en svårligen på ett fåtal lektioner. När jag inte ens har kläm på elevernas namn är jag i ett underläge som jag måste jobba med på ett annat sätt.

Påminns om att när högstadiekids själva sätter ljudnivån är den ganska hög. Och så det här med att många inte äter skolmaten. Fastän det är riktigt bra mat, jag kollade noga. Tyvärr är det fler tjejer än killar som nöjer sig med en halv knäckemacka. Jag vet inte bestämt vad det står för.

Tiden går också väldigt, väldigt fort vissa lektioner. Knappt har man börjat skopa upp kemikalier för labb innan det är över. Planeringen viktigt.

Dansade lite av glädje över att de hade elbrännare, istället för att behöva använda gasolbrännare vid värmning av vatten. Så oerhört mycket säkrare. Å andra sidan, när gasollågan behövdes, så fungerade ingen behållare …

Läraryrket. Ofta smutskastat och trampat på. För den som gillar eget ansvar, är social, önskar omväxling, tycker om ledarskap och folk är det perfekt! Rekommenderas varmt till alla.

Är så glad för min kärestas skull som börjat plugga till lärare i höst. Notera: kom också som en överraskning för mig så jag har inte påverkat.

 

 

 

En lördag i Sandviken

I går nappade jag på ett fint erbjudande. Att åka med min syster och hennes familj till Parkbadet i Sandviken. Tre vuxna på fyra barn. Det låter ju stabilt. Jag tror dock att i ett badhus bör man vara ungefär fem vuxna på varje barn. Min syster och hennes kille, som tillsammans roddar sex barn i allehanda storlekar, är hjältar. Jag åkte direkt hem och sov ett par timmar. De åkte vidare till ett stort möbelvaruhus … Sade jag hjältar?

Glad i hjärtat efter nästminstingens stora leende över vattnet!

badet

 

Schymans osynliggörande

Från en text av Anna Herdy:

Å andra sidan har Schyman ägnat sig åt ett politiskt spel som inneburit ett osynliggörande av alla de kvinnor som dag ut och dag in har jobbat för ett feministiskt uppvaknande i politiken. Alla de som delat ut hundratusentals flygblad, hållit pass i feministiskt självförsvar, arrangerat feministiska studiecirklar och argumenterat med gubbar i sitt eget parti. Alla de politiker i både V, Mp och S som slitit i riksdagen för att få igenom sina förslag, vinna mot KD i debatten om familjepolitiken eller argumentera mot skattesänkningar ur en feministisk synvinkel. När Gudrun Schyman säger att det inte finns feministiska partier i riksdagen så osynliggörs flera generationer av feminister som funnits innan Fi.

Fetningen är min.

Små, små kommentarer

Ingen tror väl något annat än att jag följer utveckligen kring regeringsbildningen. Eller har tankar om valresultatet. I kväll gör jag det enkelt för mig och lägger upp det (lilla) jag skrivit på Facebook:

Det är lätt att prata om huruvida partier är vinnare eller förlorare.
 Det finns dock sånt som är mycket viktigare än partier och procentenheter.
 Det är hur vi ser på varandra. Att så många väljer ett tankesätt som handlar om skillnad, splittring och skuldbeläggande. Det är och förblir vår viktigare uppgift att bekämpa. På valfritt sätt.

Jag tror många av er funderar på hur ni ska vara med och vara ett av alternativen till rasismen. Därför passar jag på att också dagen efter valet går det alldeles utmärkt att bli medlem i ett parti som står för helt andra värderingar. Under principen ”Sörj inte-organisera”. Jag föreslår Socialdemokraterna.

Går till sängs tryggt förvissad om att Sverige är alldeles fullt av politiska experter. Kul!

 

Älska klassrummet

I fredags fick jag frågan om jag möjligen hade lite glapp i schemat strax efter riksdagsvalet. En skola saknar en Ma/NO-lärare lite sådär desperat och ville jag hjälpa till lite? Fyra dagar den här veckan är jag på högstadiet och gör det jag är utbildad för.

Kanske funderade jag lite igår morse när jag masade mig upp efter valrörelse, valvaka och fyra timmars sömn om det var en sån himla bra idé. Men det är det! Dag två är avklarad och glädjen över att träffa kidsen och snacka lite densitet är höjden av kul!

Och det är väl så som folk brukar snäsa, att det är viktigt att politiker är i det som poppis kallas för verkligheten. Vem som nu har patent på den.

Här kopierar jag lite. En mycket viktig kunskap i skolan. Hur hantera kopiatorn.

skolan

 

 

Bilden av sanningen?

Den här bilden togs rätt sent på söndag kväll. Det är en print screen från Gefle Dagblad så man ska förstå sammanhanget.

Hur togs den bilden? Tja, vår valvaka var igång och vi lföljde noga siffrorna. Insåg att vi hade ett rätt knivigt läge även om Fredrik gett upp. Många var (och är) väldigt ledsna över att SDs politik lockat så många.

glädjen

Då vill journalisten ha en ”glädjebild” för det är ”beställt”. Vi gjorde några försök i en annan sittning än den här, men det blev inte glatt nog. För så här glada var vi ju inte.

Men vi, trötta och lite fundersamma, peppades ändå till ett nytt försök (ta med rosorna också!). Och ja, nog ser det glatt ut. Men så här glada var vi faktist inte.

Lärdom till mig: Håll huvudet kallare.

Lärdom som för alla: Allt som är i tidningen är inte sant. För en miljonte gången.

 

SSU: Rea inte ut våra bolag!

I eftermiddag kom Carin Jämtin förbi igen. Det var trevligt. Vi gjorde en kortare kampanj kring investeringar i tåg, på tågstationen. Läskigt passande.

SSUarna passade på att fota sig ihop med henne. Hard working!

SSUrules

Den här bilden sprider SSU Gävle också. Den är fin. Och bra.

bolagen

Inte okej!

dnDen här minibilden från dn.se visar en omtalad incident från i går kväll.

Vi satt en hoper vänner inklusive överspänd hund och tuggade sushi och kebab. I ärlighetens namn pratade vi nog mer själva än vi lyssnade. Blir lätt så när reklam-TV gör sönder så väldigt mycket.

Och så hände den här pappersgrejen. Annie Lööf väljer att lämna sitt lilla bord för att låtsas att Stefan Löfven är okunnig och därför ska upplysa honom genom att be honom läsa en text -som han ju har läst och det vet hon egentligen också. Hon försökte helt enkelt ta till ett slags knep.

Problemet med knepet är att det använts av många före henne. Det går ut på att få motståndaren att verka okunnig och därmed förminska den. Det är en av de klassiska härskarteknikerna.

Används ofta när man talar om hur män behandlar kvinnor i styrelserum och liknanade. Men gissa vad, det är inte bättre när det utförs av en kvinna.

Det är en sak.

Den andra saken är att när det händer så vet man ju, det här kommer att bli en ”stor” sak. För att sånt här, som inte har något med det viktiga, det politiska innehållet, att göra blir stora saker. Vet inte om det är en svensk företeelse eller om det händer överallt.

Oavsett är det förminskande för hela mänskligheten (medievärlden) att inte klara av att fokusera på innehållet istället.

 

 

 

En handfast utmaning

Jodå, vi har sett i flödet hur folk tömmer isvatten över sig. För en god sak. Och jag hoppas ALS-forskningen fått vansinnigt med pengar. Sedan finns det knepigare varianter där det ska sättas hjärtan på statusen för att uppmärksammat ex bröstcancer. Oklart vad det gör för skillnad.

Hur som helst finns det ju många saker som kan bli bättre. En sådan sak är skärpet. Det blir bättre ju mindre det finns. Det bästa är om ingen slänger det på marken. Det näst bästa är när någon plockar upp det.

Det är enkelt, typ alla kan göra det, och det blir omedelbar skillnad! Fina tider.

Så jag lade den här texten och bilden på Facebook. Eftersom man inte måste ”utmanas” så är det flera som frivilligt hängt på. Hoppas att mitt flöde blir riktigt sopigt.

skräpet

 Ni gillar att vara med och förbättra. Några har tömt isvatten över sig och satt in cash. Några har delat hjärtan i statusar för att uppmärksamma sjukdomar. Nu kommer min enkla och handfasta grej. Att plocka en påse skräp. Varför? För att skräp är fult och är en fara för djur, barn och miljön. Hur? Ta med en påse i fickan. Plocka valfri sträcka, gård eller park. Fota skräpet och visa oss din insats. Släng på rätt ställe. Be minst två personer som bryr sig att göra samma sak. Jag vet ju att många av mina bekanta är ute och rör sig mycket så jag frågar om Ahmed, Linnéa, Lars-Göran, Åsa och Jörgen är på?
 Min insats var nyss längs en sträcka av Fältskärsleden, Gävle.