Gårdagen i kammaren var ju ganska lång. Elva till halv fyra var vi knutna dit. Med i sammanhanget extremt lite att göra. I små omgångar varför det inte gick att starta något större projekt dessvärre.
Tycker att den här bilden som dök upp på Facebook för att visa Patriks vakenhet på ett bra sätt visar min tjurighet.
I går följde Arbetarbladet Anders och Patrik på deras första ”riktiga” dag i riksdagen. Det är jättebra på alla sätt och vis.
Blir dock väldigt besviken när tidningen väljer att kalla uppdraget för jobb både på framsidan och på uppslaget.
Att vara riksdagsledamot (eller för den delen politiker på någon nivå, men mycket eller lite arvode) är ett förtroendeuppdrag.
Förstår att det är semantiskt och att rubriker ska sättas och så vidare. Men rätt ofta måste jag förklara hur ett förtroendeuppdrag skiljer sig från t ex en anställning. Vilket är på väldigt många olika sätt.
Jag förstår att tidningen vill väl, men här spär den med ordval på flera missuppfattningar.
Till exempel att den som väljs till riksdagsledamot (och bor utanför Stockholm) skulle flytta till huvudstaden. Antyds skarpt via den här (lite konstiga) meningen ”Vikten av varamycket på hemmaplan delar de. Därför har de kvar sina bostadsrätter i Sandviken respektive Gävle och de vill ägna så mycket fritid där som möjligt.”
Därför har de kvar sina bostadsrätter … När man väljd till ledamot representerar man sin valkrets. I vårt fall Gävleborg. För någon annan kan det vara Norrbotten eller Värmland. Där har man sitt liv, sin familj, sina vänner, hela sin tillvaro.
Jag känner, inte helt konstigt, många riksdagsledamöter och i princip alla älskar att få åka hem. Dagarna i Stockholm är viktiga för uppdraget men det är ute i landet vi gör nytta. Det är där vi hämtar in allt som vi sedan gör det bästa vi kan för att omsätta i politik.
Det är ju inte så att man ”sökt och fått jobb i Stockholm” som man kan tro av den här artikeln. Hemmet räknas som varje riksdagsledamots arbetsplats. Och så har man ett kontor i och ett övernattningsboende i Stockholm.
Men ibland händer det ju att någon träffar en partner i Stockholm, som kanske jobbar där och så blir det så att man spenderar mesta tiden utanför riksdagsdagarna (tisdag-torsdag) där. Det är dock lång ifrån vanligt. Från Gävleborg verkar det vara Tobé (M) som förlägger sitt liv utanför länet.
Riksdagsdagshuset strax innan klockan 16 i dag. När jag lämnade.
Givetvis hade jag en plan när jag pallrade mig upp tidigt i ottan. Tidigt tåg för att ha gott om tid väl framme i Stockholm. Byta om, sminka mig, lämna saker på rätt ställe osv osv. Ett trevligt gruppmöte på morgonkvisten.
I verkligheten har vi tåg som inte fungerar så jag tog det säkra före tåget när det började strula från start och anlände med långfärdsbuss och en taxi fick köra in mig lagom till klockan 11.00 när uppropet börjande. Efter att ha behövt underrätta gruppledare om att jag inte är säker på att hinna dit i tid.
Ganska jobbigt med andra ord.
Men inte ett dugg jobbigt i jämförelse med att vi nu har en andra vice talman som är sverigedemokrat. En person som uttryckt sig riktigt vidrigt om andra människor. Det är ovärdigt ett land som (trodde jag) strävar efter frihet och öppenhet. Allas rätt att få vara den man är.
Under dagens utdragna mötesformalia har jag hunnit prata med partivänner, vänner i andra partier och så lite fika. Riksdagsfiket håller stilen men jag ska försöka att vara väldigt moderat i det sammanhanget.
Åter på väg till Gävle på ett tåg som går i tid. I kväll har jag förmånen att äta middag med Markus och hans mamma.
I kväll kom beskedet om den överenskommelse som S och MP gjort om skolan.
HÄR kan du läsa mer om den. Alla punkterna.
Två punkter av olika dignitet men bra:
Alla skolor ska vara bra skolor. Resurser till skolor ska fördelas efter behov. Särskilda insatser ska riktas mot skolorna med allra sämst resultat. Vi vill ha ett samarbete för bästa möjliga skola. Staten behöver vidga sitt fokus från kontroll till stöd, från att mäta till att utveckla.
Ett estetiskt ämne ska ingå i alla gymnasieutbildningar.
”Inred med vintage” skriver Elsa Billgren. En dröm för den som är en sådan där loppisälskare och dyper djupt i hyllorna. Jag är kanske inte en superdedikerad loppisfyndare men har absolut prylar införskaffade för småpengar som förgyller delar av mitt hem.
Främst tycker jag om att titta på de vackra bilderna. Och så gillar jag uppslag som ovan. Tydliga tips. Och arbetsplatser/skrivbord/arbetsrum är det jag tycker är roligast att läsa om. Ett välorganiserat skrivbord är det bästa.
Jag har tidigare läst ”Elsa Billgrens Vintage” av samma författare. I den handlar det om hur hon köper klänningar och vårdar dom. Jag är inte särkskilt intresserad av att göra det själv, men det är en kulturuttryng som kanske har peakat och att höra från en av de mest profilerade i frågan hur hon tänker är ju kul.
Vi läser. De två senaste numren. Eftersom Birgitta Stenberg lämnat jordelivet så kändes det lite särskilt i hjärtat att läsa det långa reportaget om henne. Mitt hjärta bultar enormt för alla som går spännande stigar i livet. Generellt så är tidningen en skön avslappning, får mig att skriva upp verk på att läsa-listan. Just nu är högen som redan är införskaffad rätt stor. En vid sängen, en i ett skåp. Endera dagen ska jag låna en hoper Stenberg på bibblan. Bibblan är ju ändå bäst.
Hemslöjd. För två år sedan visste jag nog inte att tidsskriften fanns. På Bokmässan har den precis vunnit årets kulturtidsskrift, om jag förstod det rätt. Fullt begripligt. Innehållet är mångfacetterat. Både till innehåll och karaktär. Långa, korta, nära, långt borta. Hur tidningen känns i nävarna är ett kapitell för sig. Så skön. Helheten ger det stora extra. Kärleken till alla skapande människor enorm. De söker inte uppmärksamhet eller pengar. De gör sin grej. Och det kan vara allt från mattor som tar evigheter att fixa till märkliga metallföremål av återvunnet.
En lördag som i kalendern var helt blank. Alltså, en Elin-lördag. I många månader nu har anspänningen inför de olika valen varit så stor. Även om det givetvis funnits liten tid att göra annat har ändå tanken varit väldigt fokuserad på socialdemokratin, partiarbete och val.
Än finns det trådar att redaefter valet och sedan ser jag fram emot en himla massa folkrörelsearbete med någon slags organisationsöversyn och såklart nyttiga aktiviteter för alla socialdemokrater att göra tillsammans för utveckling av allt.
Men i dag är det dags att göra saker som jag vill, som ger mig något och som bara kan vara spontana.
Sovmorgon. Frukost på pannkaksrester från i går. Långpromenad fram och tillbaka till scrapbookingmässan i Bomhus. Mötte upp Markus och vi tittade på den fascinerande utställningen Slow Art som går på länsmuseet nu. Vad människor är fantastiska när de gör och skapar.
Hemma hittills har blivit en mix av att sortera i pärmar och snygga till etiketterna, plantera skott som stått i glas och rotat sig, göra rent under diskbänken, läs massor av tidningar, spana ner i buren efter sovdjuret, läsa bok, göra äppelpaj till senare (alltid lite godare när den kallnat), sortera och bära ut till insamling, dammtorka här och där. Och så lite radio på det.
Inga klagomål. En av de allra bästa höstdagarna?
Daniel Swedin skriver om det ojämställda föräldraskapet i dag.
Utdrag:
”Nu visar det sig att kvinnor i snitt är lediga drygt 13 månader fram till att barnet fyller två år men bara tar ut ersättning för 9,5 månader.
Det får konsekvenser. Rollfördelningen i familjen cementeras och kvinnor halkar efter både när det gäller inkomst och pension. Det är efter barnafödandet löneskillnaderna mellan män och kvinnor på allvar drar i väg.”
”Den enda situation där män och kvinnor tar lika stort ansvar för städning, matlagning och disk är innan de fått barn.”
”En uppskattning är att cirka 90 000 medelålders kvinnor gått i pension, sänkt sin arbetstid eller sagt upp sig för att de måste vårda en äldre anhörig. 114 000 kvinnor uppger att deras inkomster minskat av samma skäl. En illustration så god som någon till att äldreomsorgen behöver mer pengar.”
”En individualiserad föräldraförsäkring rättar inte till allt. Men det är ett stort steg på vägen. Det ger kvinnor större frihet på arbetsmarknaden och i hemmet.”
Hälsingetidningar har publicerat en behändig och viktig ordlista med Hälsingeord.
Jag tänkte att jag ska dela med mig och hajlajta mina favoriter.
Dôrgvagel – spindelnät
Flurig – trasslig, rufsig, oredig
Glåma – stirra häpet, förvånat
Hugvill – yr i huvudet
Joll, jåll – löjlig, löjligt
Klema på mej – Dalta med mig
Kurka – inte orka med
Lamä – intill, tillsammans med
Mängta – knåda, blanda
Åbleka – låtsas inte om /ovetande
Åma – larv, insekt
Ôcken – Vem?
Ett ord som jag saknade är ett som används rätt frekvent i Närby. Oklart hur det stavas men det låtar ”hannarjas”. Det är lite som bråka/strula. Typ som om jag inte få tag i Cindy när jag ville för att hon bara rusade runt i buren skulle jag kunna säga ”Sluta hannarjas nu!”
Jag har klurat på det ganska länge. Att bli med guldhamster igen.
I dag var det dags. Lite spontant på lunchen när jag och Markus var på stan blev det. Zoobutiken hade en guldhamstertjej på tolv veckor. Svart med små ljusa detaljer. I en liten kartong transporterades hon till Brynäs.
Ja, jag är precis så glad som det ser ut på bilden. Fixade till buren med lite gamla och lite nya saker. Hon verkade trivas direkt.
Jag anar att hon inte är särskilt mycket hanterad under tiden hon bott på butiken, men däremot när hon var hos sin uppfödare som också är lokal.
Därför vet jag egentligen inte så mycket om lynnet än, men det spelar ingen roll hur social eller asocial hon är. Hon är Cindy och hon är min nya vän. 