Tidholm på Söder

I går kväll tog jag med en kompis och vi lyssnade på Po Tidholm som pratade om sin nyutgåva av hans bok Norrland. Som är en mix av hans olika krönikor och texter med fokus på landets norra delar.

Den kom ut 2012 men har nu kompletterats med ytterligare delar och blekare färgsättning.

po po2

 

Samtalet handlade givetvis om innehållet. Landsbygdens förutsättningar, vill någon bo där?, att bortom en geografisk gräns får du klara dig själv, Norrland som koloni och så vidare.

Har du inte läst är det nog dags nu.

Po Tidholm är uppvuxen i Arbrå, och bor nu i Söderhamn. Trönö faktiskt. I boken finns en bra text när han sitter på föräldramöte på grundskolan där jag gick, och funderar vilka av de som sitter där som röstade på SD. Och varför. Det undrar man ju alltid.

Work shop med Integritetskommittén

kairosHela eftermiddagen har ägnats åt diskussioner med företagsrepresentanter, säkerhetsansvariga, folk från PTS och andra på temat integritet och konsumenter. Kaiors Future var värd som synes på profilmaterialet. Skönt med promenad dit fram och tillbaka.

Vad det här arbetet ska resultera i vid 2016 års utgång kan du se HÄR.

Den här veckan

Det som hänt den här veckan är historiskt sägs det.

Min förra mandatperiod i riksdagen var också historisk.

Jag är på det sättet lite matt på historiskt, för min upplevelse är att historiskt är väldigt påfrestande. Men sådant är uppdraget och det är bara att bita ihop. Är fortfarande trött efter senaste valörörelsen med tre val på tre år (ni minns väl kyrkovalet hösten -13?). Så jävla sliten faktiskt. Men sådant tar inte extraval hänsyn till.

När Stefan hade pressträff och annonserade detta var jag ute på språng. Radio Gävleborg ringde, ”vill prata lite med dig efter presskonferensen”. Förklarade att jag inte såg den och att jag inte var på nåt bra ställe för att prata just då.

Men eftersom de frågade så snällt och bara ville ”prata lite med mig”! lovade jag att de fick ringa 17:03. Tio minuter senare ringer de och säger glatt ”förutom du är det också representanter från MP och SD”. Förklarade tydligt att det INTE var det jag tackat ja till, men ”det hade ändrats i sista stund” och så kopplades jag ut i direktsändning. Ångrar lite nu att jag inte lade på ”i sista stund”.

Alltså. I detta omtumtlade läge, lite osäker på exakt vad som sagts och också rätt ledsen och på ett olämpligt pratställe slungades jag in i en siutation jag inte var beredd på.

Ja, folk tror att politiker är stenmänniskor som ”klarar allt”, men för mig krävs det i alla fall en viss ställtid för att ställa in mig på olika uppgifter. Lite mer än 20 sekunder ibland.

Nåja. Männen pratar och brer ut sig, jag svarar kort och koncist. Hedlund (SD) drar värsta drapan om invandring och jag får frågan om vad jag tycker om det. Jag är vid det laget förbannad. Av många orsaker och river ifrån mot Hedlund. Och blir avbruten av programledaren som säger att det börjar bli politiskt …

Eh jo.

Så när SD berättar om sin politik och jag besvarar detta så avbryts jag. Trots att Hedlund pratat säkert dubbelt så mycket som mig.

Ja, jag är fortfarande irriterad över det bemötandet.

Nåja, nu ska jag svara bekanta på Facebook som undrar varför inte S vill ”prata med SD”. Varför? För att de står för en människosyn vi aldrig kan dela. Så enkelt.

Leo ska vara lucia

På nyheterna nyss visades ett härligt inslag.

På en skola har eleverna själva bestämt att alla som så önskar får vara med i lottningen om vem som ska bli lucia på skolan. Lotten föll på en kille, Leo.

Leo intervjuades, hans klasskamrater intervjuades. De var överens, Leo skulle bli en utmärkt lucia. Han provsjöng till och med lite för att bevisa det.

Givetvis är det konservativa föräldrar som tror att världen som vi känner den nu ska gå under. Väx upp!

 

 

Tankar under spöktimmen

Ni som tror att en random riksdagsledamot som jag har förhandsinfo om att Löfven kommer att verka för ett extra val har fel.

Det blir en nyhet för mig som för de allra flesta andra. Som jag ombeds kommentera i radion på en för mig inte så passande tid och framförallt inte i en form som de berättade om innan. Jag blev jävligt arg över att Sverigedemokraten fick breda ut sig med sin människofientliga politik medan jag avbröts när jag sade emot. Måste lära mig att lämna längre svar i radion också, eftersom andra pratar och pratar medan jag vänligt tror att korta och kärnfulla svar är att föredra (som till exempel ”Inget SD gör chockar mig”)

Under kvällen har jag mejlat, pratat med folk och försökt skaffa mig en bild av vägen fram till den 22 mars. I Gävle och Gävleborg ska vi leverera argumenten för varför rött är rätt. Som vi alltid gjort. Medlemmar och sympatisörer verkar taggade!

Jag hoppas att vi inte kommer att göra allt det här för inget. Påtaglig risk att vi står i samma läge efter mars. Och som jag skrev i går, det är blockpolitikens fel.

”Vi har lovat våra väljare …” Det är en skam att fyra partier ger upp den egna identiteten så hårt att de inte står upp för sin egen politik, för sig själva. I Gävle kunde de tre minsta Allianspartierna inte ens prata för sig själva vill en början. Starkt jobbat …

Vidare mår jag riktigt dåligt över att SD börjar printa in i oss att det här är ett val som handlar om invandring. Det är det inte. Det är ett val som handlar om hur vi ska ha det i Sverige. Med allt.

Med trygghetsförsäkringar, med jobbpolitik, med utrikespolitiska ställningstaganden, med kulturupplevelsemöjlihgeter, med satsningar på skola, med skatter. Med varandra.

Det är inte en fråga om vi och dom. Och det är det inte för sju av åtta partier. Därför borde vi ha kunnat hitta en lösning.

Men nu är vi här. Vägen går bara framåt.

Jag säger som jag sagt på andra ställen. Vill du vara med i valarbetet för ett Sverige som håller ihop. Hör av dig.

 

 

 

 

Hälsning från Stefan Löfven

Vänner,

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Igår berättade Sverigedemokraterna att de skulle stödja den borgerliga politiken och fälla regeringens budget, efter att under 30 minuter hetsat mot våra medmänniskor.

De sa också att de kommer att fälla varje regering som inte gör som de säger och dansar efter deras pipa. Det här ritar om den politiska kartan i grunden.

Därför bjöd jag igår återigen in de borgerliga partiledarna för ett samtal om hur vi kunde finna en gemensam väg framåt. Men de borgerliga partierna vägrade återigen att samarbeta.

Jag har hela vägen tagit mitt ansvar och jag fortsätter att ta ansvar för vårt land. Men jag kan inte stillatigande acceptera det som nu händer på högerkanten.

De borgerliga partierna förlorade valet. De backade med nära tio procentenheter och samlade ett mindre stöd än de rödgröna partierna tillsammans. De kunde inte regera, och avgick.

Men de står inte för sitt ord om att släppa fram det största blocket och att inte att ge Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande. Tvärtom så fällde de idag tillsammans med Sverigedemokraterna regeringens budget. Det är ett extremt ansvarslöst agerande som saknar motstycke i Sveriges moderna politiska historia.

Konsekvensen av de fyra borgerliga partiledarnas agerande är att Sverige inte har något realistiskt regeringsalternativ. Regeringen kommer därför den 29 december att utlysa extra val som ska hållas den 22 mars nästa år.

Vi kommer inte att ta några nya samarbetsinitiativ. Skulle något eller några av de borgerliga partierna vilja ta upp seriösa samtal för att lösa den uppkomna situationen så står dörren däremot öppen.

Jag har stora förhoppningar på ett extra val. Jag vet att svenska folket respekterar de som tar ansvar och söker samarbete. De som sätter Sveriges bästa framför taktik och prestige.

Framför allt vet jag att svenska folket har sagt nej till den rådande politiken med hög arbetslöshet, rasande skolresultat och en välfärd som brister. Svenska folket vill ha nya reformer för att skapa jobb, högre skolresultat och en välfärd att lita på. Bara så kan vi säkra det svenska löftet och din möjlighet att leva ett fritt liv i en global tid.

Jag hoppas du är med oss i det arbetet och att vi tillsammans ser till att vi också blir fler. Nu mer än någonsin behövs Socialdemokraternas orubbliga vilja att ta ansvar och utveckla Sverige.

Stefan Löfven

Högern håller på högern

Det kommer inte som en chock att SD aviserar att de har för avsikt att stötta andra högerpartier direkt. Däremot har jag ändå trott att SD skulle använda tillfället till att framstå som mer ansvarstagande, eller annat lämpligt adjektiv, som kan vara positivt för ett parti som ofta är lekstuga.

Nu var det mer attraktivt att sätta käppen i hjulet för samarbetsregeringen. MEN! Vad skriver SD på sin hemsida egentligen? Vi kollar en skärmdump.

SD

Se där! Partiet lyfter sin enda profilfråga, nämligen invandringen. Och deklarerar att de kommer att jobba för att fälla alla regeringar som vill jobba för ökad invandring. Eller ”nivandring” som de nyskapande råkat kalla det.

Med tanke på att det inte heller från Allianspartierna finns ett uttalat mål att göra någon slags korrigering som skulle innebära till exempel försämrad asylrätt eller liknande så kan jag inte dra några andra slutsatser än att om det varit ombytta roller i regeringsställningen, så hade SD agerat precis lika om Reinfeldt suttit på statsministerposten i det här läget.

Då kanske det hade varit mer förvånande ändå, eftersom ett högerparti då agerat mot andra högerpartier. Men okej. Jag ville att ni skulle se det där för att se vad det är som driver SD. Inget annat än avsky mot invandring. Ytterligare en gång ser vi det. Det kommer inte att vara den sista.

Vad Stefan Löfven säger kan du se HÄR!

Jag, och andra riksdagsledamöter från länet, blev uppringda från Arbetarbladet och bland det jag sade valdes det här ut:

SD1

Klockan 21.00 i kväll träffar Stefan alla partiledare från Allianspartierna. Jag hoppas att de har lite mer vilja att hitta en stabilitet på rimliga grunder än vad Alliansen i Gävle har.

I det här läget verkar skolsatsningar, satsningar på näringslivet, höjda pensioner och bättre trygghetssystem vara i farozonen. Det som allting handlar om.

Död åt blockpolitiken!

Tre böcker, tre böcker …

(istället för tre gubbar, tre gubbar … ni fattar)

Senaste veckan har jag läst de här tre böckerna.

trebokar

Jag har alltid varit förtjust i norska Unni Lindell och de böcker och karaktärer hon ger oss. Här är ett sorgligt familjedrama och de tuffa poliserna som också är mjuka på insidan. Sockerdöden visar precis hur komplext livet och döden kan vara. Även om de flesta av oss slipper de värsta avarterna.

Jag tror inte jag läst Jan Mårtensson tidigare, men gillade Mord i blått. En mordhistoria med modebranschen som kuliss. En trevlig antikhandlare. Kanske lite förvånande att det så ofta slumpar sig att han råkar få information om både det ena och det andra.

Carin Hjulström har tidigare skrivit om journalisten Frida Fors diverse öden och äventyr på ett rätt lättsmält men underhållande vis. Den här boken, Kajas resa, är en helt annan dimension. Bygger på en sann historia som anpassats en aning. Både lärorik och spännande. Här finns också glimtar av den tidiga socialdemokratin och de konservativa och förnyarna. Alltid aktuellt. Men också jämställdhetsfrågan och kvinnors ställning där kring 20-talet. Självklart den internationella perspektivet eftersom exilryssar spelar en huvudroll. Det är en historia i nutid med stora tillbakablickar och paralleller. Tänker att den historiska historien hade burit själv, utan kopplingen till nu. Bra.