Kina

På Twitter kom en länkning från Moderaternas Patrik Stenvard som undrar om jag delar Jörgen Edsviks uppfattning om Kina, utifrån en intervju i dagens Gefle Dagblad.

Det är en premiumartikel som därför inte går att länka till men frågorna handlar om huruvida kommunens representanter på besök i vänorten Zhuhai tagit upp frågan om mänskliga rättigheter.  Hans svar är att det finns problem med de mänskliga rättigheterna i Kina, att han lyft demokratiska principer, att han tar upp allt han tror att de kan påverka, att det finns problem med yttrandefriheten.

Väl kända saker. En del av det finns beskrivet i Socialdemokraternas utrikesdeklaration.  Där står te x ” Sverige bör vara mer aktivt och närvarande i Asien.” Kritik ska riktas mot länder med dödsstraff, som Kina.

Att frågorna ställs är helt i sin ordning. Men att Stenvard lyfter frågan, som om Moderaterna skulle vara av en annan åsikt kring hur vårt vänortssamarbete hittills varit ordnat, är förvånande.

Mig veterligt har det i kommunstyrelsen hittills inte funnits några åsiktsskiljaktigheter mellan partierna huruvida det här samarbetet ska finnas och hur det ska vara utformat. Om jag förstått det rätt har det snarast lyfts fram av bland annat Per-Åke Fredriksson (FP) som sitter i styrgruppen att arbetet är viktigt. Han var med i Kina och det var hans andra resa till vänorten (om jag är rätt informerad).

Att nu få det att vilja framstå som att Socialdemokraterna själva bedriver att arbete utan stöd från Alliansen är blir en vridning av hur det hittills varit.

En aspekt värd att lyfta, och som Moderaterna själva aktualiserat, är att kommuner inte ska driva utrikespolitik. Socialdemokraterna i Gävle är till exempel för att Gävle ska vara fristadskommun för förföljda konstnärer, kanske från Kina. Ett system som stöttades av den Moderatledda regeringen, men som efter Gävlemoderaternas anmälan nu måste köras domstolsvägen för att se om det ska fortsätta vara möjligt utifrån nuvarande lagstiftning.

Så om kommuner inte ska bedriva utrikespolitik så verkar det märkligt om Moderaterna nu plötsligt anser att Gävle kommuns representanter i vänortssamarbetet ska ha fokuset att i varje möjlig och omöjlig situation ska köra hard core-snacket om mänskliga rättigheter.

Något som ingen från Alliansen hittills framfört, och som jag inte heller tror att Fredriksson gjorde nu.

Min bild är att, precis som i Socialdemokraternas utrikesdeklaration, Sverige ska vara aktivt i Asien. Och det är på statsnivån som de hårda diskussionerna ska tas.

Jag ser Gävles samarbetsprojekt med bland annat Zhuhai och Buffalo City som att dra vårt strå till stacken utifrån det vi har möjlighet att göra när det gäller att arbeta långsiktigt med de mänskliga rättigheterna. Det enda och bästa man kan göra kanske inte alltid är att köra den hårda stilen med resultatet att all kontakt och alla möjligheter bryts mellan kommunerna?

Representanterna från Zhuhai är intresserade av att jobba med det de kallar medborgarinflytande, hur man kan utveckla samrådsprocesserna med medborgarna. Kan Gävle genom att involvera Högskolan i det vara en del av det är det ett litet steg på vägen som vi kan bidra med.

Om Gävle Kommun skulle i varje givet sammanhang hårt kritisera Kina, skulle det då blir något samarbete alls, bli något underifrånarbete med medborgarinflytande? Knappast. Vore det bättre? Jag är inte så säker på det. Inget är svart eller vitt.

Min motfråga till Patrik Stenvard, Per-Åke Fredriksson och resten av Alliansen är om de nu plötsligt vill förändra spelreglerna i det samarbete de hittills varit med och jobbat fram?

Det kanske ska göras, men låtsas inte som att ni inte varit med fram hit. Förväntar mig nu att Fredriksson får samma frågor av  GD på det arbete han varit med och gjort.

(Om någon undrar har jag aldrig besök Kina och har därför inga som helst erfarenheter av hur någonting där ter sig annat än vad som är möjligt att få återberättat).

Deppigheten på perrongen

Jag har haft otur med mina tågresor se senaste veckorna. Tågen är helt enkelt sena, sena, sena, Pinsamt att behöva ringa och försöka omdirigera tider, att komma för sent.

Jag tror att förnedringen blir extra stor eftersom allt som händer är ett kallt utrop på stationen eller genom tågets högtalarsystem. Ingen som kommer och delar ut äpplen och sprider tröstglädje. Inget erbjudande om en Plopp för att pigga upp.

Istället får jag kanske stå och glo ner på de riktigt skruttiga perrongerna på Stockholm C. Det är så ofräsch känsla på spår 6-9. Ojämnt och söligt och dystert. Ovärdigt på något sätt.

sj

Brottsförebyggande rådet plus hatbrott

I dag på förmiddagen var justitieutskottets ledamöter välkomna till Brottsförebyggande rådet. Där finns massor av kunskap kring kriminalitet och trender på området. Också mkt pedagogisk genomgång kring svårigheten med statistik.

brå

En publikation handlar om hatbrott. Den kan du läsa. Du kan också kolla HÄR och höra Halima från Gävle berätta om hur hon utsätts för hat.

En mycket bra trend är att fler och fler niondeklassare tar avstånd från kriminella handlingar. De både är mindre tillåtande mot när det förekommer bland kompisar och håller sig borta själva.

Grymt bra. Vi fortsätter så!

 

Skolmatsfrågan från förra veckan

Bakgrunden är att utbudet i skolmatsalarna i Gävle förändrats en aning.

När man läser Arbetarbladets ordval i ingressen i den här artikeln tror man ju att det knappt finns nåt ätbart kvar: ”En ny upphandling mellan Sodexo och Gävle kommun tvingar många elever att äta ute.”

Flera, som vet att det finns en hel del att äta i matsalen, SMSade mig med frågor om vad problemet egentligen är?

Bäst av alla svarade en gymnasieelev i en insändare i Arbetarbladet: På min skola Vasaskolan så finns det tre varmrätter varje dag, en av dem är en vegetarisk rätt. Det finns ett salladsbord, och det finns knäckebröd. Elever tvingas inte äta ute som det blev skrivet i artikeln jag läste, elever väljer att äta ute för att de inte längre kan dränka sin fil med socker. ”

Märkligt ordval av Arbetarbladet detta med att elever tvingas äta ute. Väl påpekat av Annifrid Huhtala.

 

Ellinor var i Arbetarbladet i går

Förutom att Ellinor är bra på det hon gör vad en av de viktigaste delarna i artikeln hur hon beskriver hur hon får en massa hot. Givetvis för att hon är kvinna. Hennes företrädare Gabriel fick det inte.

ellin

Och så finns det de som tror att jämställdhetsarbete inte behövs. Flest män faktiskt. Konstigt!

Bra söndag

Helgen fick en annan struktur än vad jag först tänkte. Planen var att delta på en fest i Stockholm i går, men när det snöar som det gör valde jag att stanna hemma för att inte riskera att bli sen till vigseln jag förrättade i dag.

Efter vigseln blev det vittnesfika med de som ställde upp när paret ville komma utan egna vittnen. Någon timmes prat om allt. Och inget. Det är väl sånt söndagar är till för?

I dag gick också startskottet för den inventering av S-föreningarna som vi har i arbetarekommunen. Verksamhetsutskottet ska träffa varje styrelse för att skaffa oss en redig bild av hur vi optimerar vår verksamhet.

Jag har i dag träffat Unga S och S-Kvinnor medan Ahmed tog sig an Kommunals S-fackklubb. Ahmed träffar i morgon Tjänstemännens S-förening och på tisdag Forsbacka S-förening. Bra start! Nästa söndag en hel hoper till!

Stockholm över dagen i morgon. Heldagssittning i en utredning vi är på upploppet med, den om tillsyn över polis och kriminalvård.

 

Bli nytt istället

Det här är nästan alla mobiltelefoner jag ägt, tror den första (Ericsson 628) saknas. Den fick jag i julklapp 1997 och på 18 år blir det ju ändå en del telefoner. Jag har stoppat ner alla i en låda och tänkt att … oklart. Mycket oklart. Så i dag har de tillsammans med två gamla, ofungerande laptops fått flytta till återvinningen. På sikt ett nytt liv och eventuellt kan de bli nya prylar. Det känns så befriande.

småmob

Det där med släkten igen

Ni kanske minns hur jag gottade mig i gamla släktingar förra veckan. På min mammas sida av släkten har jag rätt bra koll på personerna. Mormor har alltid pratat mycket och på morfars sida känner jag att jag vet ganska bra också.

Min biologiske fars sida däremot inte så bra koll. Efter konfirmationen kan man säga att med undantag för min kära syster (som jag har samma pappa som) har jag inte haft någon kontakt med dem. När jag surfade bilder sökte jag på farmors släkt med hjälp av namn jag känner till och hittade den här datumen under Beskrivningen ”Fröken Forell, Åsbacka”. I våras träffade jag av en slump en av mina tremänningar på pappas sida. Han hade koll på att vi var släkt, inte jag. Så jag tog hjälp därifrån över Facebook och damen är Tyra. Min farmors mamma. Som jag minns från när jag var jätteliten. Då såg hon inte ut så här ungdomsnygg, men gammelsnygg!fröken forellHur det var hamnade jag i söndags hemma hos Ulla, min farmors syster och Tyras äldsta dotter. Vi har inte setts sedan jag var liten. Ullas dotter var också på plats. På någon timme pratade vi igenom olika saker och jag fick se bilder på och höra historier om släkten. Det kändes väldigt bra. Det som sätter sig i hjärtat är människors olika öden. Det går att lyfta lite på locket, men det mesta kommer att förbli hemlisar för evigt.

På den här bilden syns ännu en äldre generation, Tyra med sina syskon och sin far.

forellssläkt

Mannen längst till vänster på bilden är Birger Forell. En av de svenskar som gjorde enorma insatser för flyktingar under nazismen och andra världskriget. Får alls inte den uppmärksamhet han förtjänar i Söderhamn där han föddes. För tjugo år sedan bestämde kommunen att ställa i ordning en park. Efter det har inte så mycket hänt tyvärr.

2008 när jag var i Berlin sökte jag upp hans Platz.

birger

I Ullas fotoalbum fanns den här sköna bilden på mig och Tyra.

elintyra

Min farmor då, Ella. Här är hon och Tyra på besök i Gävle 1956. Mitt i sommaren i finfin kappa! Ungefär femton år gammal.

ellatyragävle

Under hela mitt liv har människor som känt oss båda poängterat hur lika varandra vi är. När en är åtta år och någon trycker på en att man är så väldigt lik sin farmor som är den kanske tjockaste människa man vet känns det inte så kul. Det är inte lätt att som liten förstå att det inte är kroppsformen någon menar.

När jag träffade Ulla och Ninni sade de också ”Du är så lik Ella”. Jag gissar att de ser sådant bättre än jag. För bara ett tag sen när jag skickade ett foto på min nya frisyr till mamma svarade hon ”lik farmor du var på bilden” och ”det är nåt med kinderna”.

På den här bilden kan man se kindernas likhet. Min farmor var ungefär lika gammal som jag är nu när jag föddes. Jag var hos farmor och farfar rätt mycket när jag var liten och det ger mig en stor kännedom om Lerviksberget i Sandarne!

elinfarmor

Som bonus till allt visar det sig att flera på den här sidan släkten varit väldigt aktiva i Socialdemokraterna. Hur fint känns inte det? Jag som alltid innan kunnat säga att i min släkt har man inte sysslat med politik. Det är inte sant vet jag nu.

Andas hellre fritt

När jag befinner mig i såna här miljöer är det svårt att förstå människors förkärlek för det urbana.

urban

Bilden togs i onsdagskvällen när jag cruisade Stockholm för att kunna träffa en god vän. I dag är det fredag och jag är på ett ställe där det går att andas mer fritt!

Men att fascineras över människans idéer och uppfinningsrikedom går att göra varje dag. Vi bygger både högt och djupt.