Deppigheten på perrongen

Jag har haft otur med mina tågresor se senaste veckorna. Tågen är helt enkelt sena, sena, sena, Pinsamt att behöva ringa och försöka omdirigera tider, att komma för sent.

Jag tror att förnedringen blir extra stor eftersom allt som händer är ett kallt utrop på stationen eller genom tågets högtalarsystem. Ingen som kommer och delar ut äpplen och sprider tröstglädje. Inget erbjudande om en Plopp för att pigga upp.

Istället får jag kanske stå och glo ner på de riktigt skruttiga perrongerna på Stockholm C. Det är så ofräsch känsla på spår 6-9. Ojämnt och söligt och dystert. Ovärdigt på något sätt.

sj