Det finns mycket att säga om ojämställdheten och det som kan göras politiskt. Tillsammans med S-kvinnor i Gävle har jag skrivit den här debattartikeln.
Bortom det vill jag skriva något som har med kvinnors rättigheter och möjligheter att göra, som kanske inte känns direkt politiskt (även om det är).
Det är på temat ”vad jag önskar jag visste när jag var yngre”. Det handlar om att välja hur man vill leva sitt liv. Jag lämnar den långa, sanna och viktiga utläggningen om hur det finns länder där kvinnor inte har en chans att välja ett skit därhän. Det är så illa, men det här är ur mitt perspektiv.
Det finns en given ram, en mall att enkelt passa in i. Den går ut på att hitta en av motsvarande kön att stadga sig med så fort det går (helst), skaffa ett jobb för en inkomst, skaffa barn och härda ut. Ungefär så är min tolkning. Gör du det kan folk känna sig lugna med dig, du kommer inte att bli ifrågasatt.
Egentligen är essensen enbart att hitta någon att få barn med. Att du till exempel klarar din egen försörjning är mindre viktigt ändå. Folk kommer att ställa sig mycket mer undrande till varför du inte lever tillsammans med någon, än om du inte kan försörja dig själv.
Vi pratar med barnen om vad deras barn ska heta ”när de får barn” osv. Inte OM de får barn. Det är helt enkelt en självklarhet att alla ska förutsättas bilda egna mamma-pappa-barn-enheter. Med fräschare syn funkar för de allra flesta också mamma-mamma-barn-enheter. Och motsvarande för pappor. Däremot måste konceptet innehålla tvåsamhet och barn för att så att säga klara granskningen från normkritikerna.
Ingen ställer liksom frågorna -Tror du att du vill bo själv, med en annan vuxen eller med flera andra vuxna? -Tror du att du kommer att vilja bli förälder? Vi förutsätter att alla ska och drömmer om det som på engelska heter, ”start a family”.
Någon hade kunnat berätta för mig att alla alternativ är möjliga. Då kanske jag hade vågat vara tydligare mot killar jag levt med om att jag egentligen inte vill bo ihop, att göra klart direkt att jag inte vill ha barn, att jag kunnat skita i killar helt faktiskt …
Särskilt på kvinnor är pressen stor att snabbt hitta en partner att föröka sig med. Detta för att tiden är begränsad för en kvinna men också för att jag upplever att vi mäter hennes värde i att hon gör sin avelsplikt. Men givetvis inte med ett barn eller åtta. Också där norm att hålla sig till. Två eller tre. Nu är det visst modernt med fyra, så det kanske funkar. Hur det nu kan gå mode i barn.
Det jag vill säga i dag på kvinnodagen är det jag hade velat att någon sa till mig: Lev precis hur du vill. Träffa hur få eller hur många du vill. Avstå föräldrarskapet om du vill – eller ha tio ungar. En del vill ha villa, volvo, vovve och det svenssonkonceptet. Andra får kväljningar av det.
Det är bara du som väljer. Också om du är tjej.
Bilden tog jag igår när jag skulle iväg till ett möte och var glad över fredagsolen. Lade den på Facebook med ett skoj om att man kan ha olika kostym på möten. Som ödets ironi reagerar en man på att jag nog borde tona ner budskapet. På temat ”män vet bättre”.
