Två som jobbar mycket behöver slappa ihop en kväll då och då. Så vi började med att äta ute. Följde upp med att äta ost (och blåbärsmarmelad!) hemma innan vi körde ett rejält träningspass och adderade simning på det. Sjukt bra jobbat av oss!
Bland mycket annat denna tisdag …
… så hann styrelsen för Riksdagens nykterhetsgrupp ha ett lunchmöte och staka ut lite verksamhet för året som kommer.
Notera att gruppen fyller 120 år i år. Och ni som tror att nykteristerna är överrepresenterade i riksdagen och rädda för att vi ska torrlägga landet: vi är underrepresenterade. Borde vara dubbelt så många för att komma upp i de cirka 10 procent som vi brukar säga är nykterister i landet. Vi tog den här bilden i dag.
Asfalt plus grus. Det är de tiderna nu.
En liten men stor förebild
I går kväll hängde jag med Cindy. Hon sprang fritt i ett rum och jag satt mot en vägg och läste för att ha tillsyn.
Plötsligt känner jag hur hon buffar och buffar på mig. Hon vill alltså fram längs väggen där jag sitter och verkar tycka det är görligt att flytta kolossen.
Cindy väger knappt tre hekto. Jag är en gigant jämfört med henne. Men ger hon upp? Absolut inte. Så jag flyttar på mig. Hon vinner.
Hon ger aldrig någonsin upp den lilla gnagaren. Hon klättrar som besatt när det finns nåt att klättra i, hon gnager sig ut där det finns minsta möjlighet, hon hänger och sprattlar sig uppåt på de mest märkliga ställen.
Hon misslyckas ibland också, och fastnar upp och ner i halvfulla tidningssamlare exempelvis. Men ger upp gör hon aldrig.
Hon är tre hekto att inspireras av.
Tre dagar med fest
Ullie, min vän, fyller 40 år på onsdag. Hon celebrerar detta under tre dagar. Jag sitter nu på ett tåg hem från Eskilstuna, utpumpad som sig bör efter en sådan begivenhet.
I fredags stort tacomys på IOGT-NTO-lokalen i Torshälla (vilken lokal alltså), i går lördag var vi totalt 50 personer som var på stallet där Ullie rider för hästhäng, skattjakter, quiz, korvgrillning och annat.
I dag sedvanligt kakkalas. Kul att träffa hennes vänner, både de jag kände innan och några nya.
Fredagens studiebesök
I fredags hade jag förmånen att få besöka Polisrytteriet i Stockholm. Ridande poliser och polishästar finns också i Stockholm och Göteborg.
Vi samtalade om hur ekipagen arbetar och vilka fördelar det finns med poliser till häst, men också olika svårigheter. Så som det är överallt. På bilden har en häst klätt sig i skyddsutrustning för att visa mig hur det ser ut. Så är de inte utstyrda vid den vanliga patrulleringen.
Minutiös ordning i stallet och tillgång till hovslagare och veterinär.
Nedan en skärmdump från deras Facebooksida -följ!
Stockholmsutsikt
Olika sorters slakt
Söderhamnskuriren rapporterade nyligen om en ny butik i Söderhamn. Som säljer halalkött.
Och då vaknar svenskens vilja att värna djurskyddet. För halalslakt innebär ju DJURPLÅGERI.
Just det här köttet som säljs kommer från svenskt kött slaktat enligt svensk lag. En lag som säger att djuren måste vara bedövade innan slakt, dvs medvetslösa. Slakteriet i fråga har tex fått utmärkelse från Djurskyddet för att de förenat religiös slakt med svenskt djurskydd. Går alltså jättebra.
Men inte så många är sugna att ta reda på fakta. Mer sugna på att peka ut muslimer som djurplågare, dvs få muslimer att verka sämre än andra.
För mig som valt bort att äta djur framstår hyckleriet väldigt tydligt. Hur tror upprörda hälsingar att till exempel kycklingslakt går till? För om man inte gillar att halsar skärs av bedövade djur så …
Kött i färdigrätter, kött i korv, kött i restaurangmat. Hur har djuren haft det? I de allra flesta fall har ni ingen aning. ”Jag köper bara svenskt” säger några. Har ni besökt ett svenskt grisstall? Sett hur kycklingarna har det? I Sverige. Bättre än i flera andra länder absolut.
Om ni vill värna djuren, alltså på riktigt, så ge fan i ett engagera er i enbart svensk halalslakt, det är varken sämre eller bättre än annan köttverksamhet. Det är bara okunnigt.
Men i resten av världen då? Ja, i resten av världen har många djur det förbannat dåligt. Men välj då det att agera med kraft emot.
Arbetarekommunens årsmöte
I måndags kväll hade Gävle arbetarekommun årsmöte. Sedvanliga årsmötesförhandlingar. En motion som handlade om att jobba för utöka avgiftsfri kollektiv trafik för pensionärer (i dag gäller 0900-1500) som avslogs. Andra prioriteringar viktigare gällande kollektivtrafiken.
Avtackning av många duktiga personer som avslutat uppdrag i kommunpolitiken. Tror vi alla kommer att bära med oss Carina Blanks tal.
Vi fastställde en ny verksamhetsplan och valde styrelseledamöter. Nya i styrelsen är Fanny Eriksson och Niclas Liljeqvist.
Kvinnodagen 2015
Det finns mycket att säga om ojämställdheten och det som kan göras politiskt. Tillsammans med S-kvinnor i Gävle har jag skrivit den här debattartikeln.
Bortom det vill jag skriva något som har med kvinnors rättigheter och möjligheter att göra, som kanske inte känns direkt politiskt (även om det är).
Det är på temat ”vad jag önskar jag visste när jag var yngre”. Det handlar om att välja hur man vill leva sitt liv. Jag lämnar den långa, sanna och viktiga utläggningen om hur det finns länder där kvinnor inte har en chans att välja ett skit därhän. Det är så illa, men det här är ur mitt perspektiv.
Det finns en given ram, en mall att enkelt passa in i. Den går ut på att hitta en av motsvarande kön att stadga sig med så fort det går (helst), skaffa ett jobb för en inkomst, skaffa barn och härda ut. Ungefär så är min tolkning. Gör du det kan folk känna sig lugna med dig, du kommer inte att bli ifrågasatt.
Egentligen är essensen enbart att hitta någon att få barn med. Att du till exempel klarar din egen försörjning är mindre viktigt ändå. Folk kommer att ställa sig mycket mer undrande till varför du inte lever tillsammans med någon, än om du inte kan försörja dig själv.
Vi pratar med barnen om vad deras barn ska heta ”när de får barn” osv. Inte OM de får barn. Det är helt enkelt en självklarhet att alla ska förutsättas bilda egna mamma-pappa-barn-enheter. Med fräschare syn funkar för de allra flesta också mamma-mamma-barn-enheter. Och motsvarande för pappor. Däremot måste konceptet innehålla tvåsamhet och barn för att så att säga klara granskningen från normkritikerna.
Ingen ställer liksom frågorna -Tror du att du vill bo själv, med en annan vuxen eller med flera andra vuxna? -Tror du att du kommer att vilja bli förälder? Vi förutsätter att alla ska och drömmer om det som på engelska heter, ”start a family”.
Någon hade kunnat berätta för mig att alla alternativ är möjliga. Då kanske jag hade vågat vara tydligare mot killar jag levt med om att jag egentligen inte vill bo ihop, att göra klart direkt att jag inte vill ha barn, att jag kunnat skita i killar helt faktiskt …
Särskilt på kvinnor är pressen stor att snabbt hitta en partner att föröka sig med. Detta för att tiden är begränsad för en kvinna men också för att jag upplever att vi mäter hennes värde i att hon gör sin avelsplikt. Men givetvis inte med ett barn eller åtta. Också där norm att hålla sig till. Två eller tre. Nu är det visst modernt med fyra, så det kanske funkar. Hur det nu kan gå mode i barn.
Det jag vill säga i dag på kvinnodagen är det jag hade velat att någon sa till mig: Lev precis hur du vill. Träffa hur få eller hur många du vill. Avstå föräldrarskapet om du vill – eller ha tio ungar. En del vill ha villa, volvo, vovve och det svenssonkonceptet. Andra får kväljningar av det.
Det är bara du som väljer. Också om du är tjej.
Bilden tog jag igår när jag skulle iväg till ett möte och var glad över fredagsolen. Lade den på Facebook med ett skoj om att man kan ha olika kostym på möten. Som ödets ironi reagerar en man på att jag nog borde tona ner budskapet. På temat ”män vet bättre”.