Länge sedan något så överraskande och fint landade hos mig! Notera åldern. Inte en helt oviktig upplysning när det är daterat på Ts födelsedag!
Lena Andersson: Utan personligt ansvar
Högen med outlästa böcker bara växer. Den var hög redan innan bokrean och innan jag fick massor av bra böcker av Maria i måndags. Jag är tacksam, inget får mig att känna mig så rik. Tyvärr kan jag just nu inte prioritera tiden för läsning som jag önskar, men en kan inte få allt.
Lena Andersson. Hon slog igenom stort som författare med föregångaren till den här, den om Hugo Rask. Eller Roy Andersson osv. Ni vet det där. Hon har skrivit böcker också innan och jag är stolt över att ha några i min bokhylla. Jag är inte den som upptäckte henne med böckerna om kärlek och det är jag hemligt stolt över. Jag lyssnade med stor behållning på Andersson när hon intervjuades i Värvet. Jag kan också identifiera mig utifrån att hon tydligt berättar om sin barnfrihet i olika sammanhang.
Den här boken då? Den var ungefär precis som jag förväntade mig. En uppföljare där föremålet för Esters kärlek är nytt men lika svårt och upptaget. Kommer på mig själv med att undra över om jag inte haft nog av egen tramsig kärlek och grejer att syssla med för att älta med andras också. Men Lenas språk. Det är det jag är ute efter och det finns det gott om så tiden får ses som välinvesterad ändå. Ser med spänning fram emot vad hon ska skriva härnäst.
Kammaren i går kväll.
Justitieutskottet var sist på talarlistan i kammaren i går. Vi hade fyra ärenden att avhandla och var klara runt 20:00. Jag debatterade regeringens årliga skrivelse kring ”Lagen om särskild utlänningskontroll” samt ”Polisfrågor”.
Sanne tog en bild. Jag ser rätt stel ut va?
Det som förvånar mig är att de borgerliga partierna har sånt stort motstånd mot att polisutbildningen skulle vara en högskoleutbildning. Något som kommer som förslag efter utredning någon gång nästa år från regeringen. Polisförbundet har önskat detta jättelänge och jag vet att de är bekymrade över den borgerliga hållningen.
Gävle får bli fristad -hurra!
I går kom domen från Hovrätten. Den som säger att Gävle kommun får bli fristad i fristadsprojektet. Jag har skrivit en hel del om detta och om moderata förtroendevaldas inställning i Gävle tidigare. Här tex där ännu fler länkar finns.
I det inlägget nämnder jag särskilt Niclas Bornegrim: ”Däremot svarar han ju inte på några som helst frågor om han står för ett av argumenten han gav uttryck för i SVT:s Kulturnyheterna när han talade mot fristadssystemet. När han pratade om att en fristadsperson som kommer hit kanske har en familj med sig och barn kanske ska gå i skola och de kanske behöver sjukvård. Människor är kostnader i Bornegrims värld.”
Andra moderater har argumenterat enbart utifrån den kommunala kompetensen, i alla fall utifrån vad jag sett. Utom Bornegrim. Han kör helt andra kort i nationell TV som synes ovan. Eller som man om man vill kan leta upp i SVT:s arkiv för källan.
GD skriver en artikel med följande text om Bornegrims uttalanden:
”Partikamraten Niclas Bornegrim har gjort sig känd för sitt motstånd mot Gävle som fristad.
– Jag tycker ändå att det är staten som bör bära det här ansvaret. Kommunen ska syssla med vård, skola och omsorg, säger han.
Han gratulerar dem som vill ha fristadssystemet till domen.
– Man kan undra om den gäller alla typer av kulturutövare. Då kanske vi kan hjälpa idrottsutövare också, hjälpa fotbollsspelare i mindre klubbar att få uppehållstillstånd och kunna spela.”
Av det här uttalandet så är det väldigt tydligt att han behöver läsa på lite om fristadssystemet. Det hade han kunnat göra HÄR.
Det omfattar en människa som ”i sitt hemland är utsatt för hot eller förföljelse på grund av att hon eller han uttrycker sina åsikter genom sitt professionella, konstnärliga arbete, har möjlighet att ansöka om att få omfattas av ICORN:s fristadsprogram.”
Det handlar alltså om kulturutövare som genom sina olika verk kanske bannas av regimen i det land de verkar. Liknelsen med fotbollsspelare faller platt eftersom de i sitt fotbollsspelande sällan ses som hot mot regimen.
Men det kan givetvis vara så att fotbollsspelande människor i andra länder förföljs av andra skäl, eller för all del någon åsikt de har. Kanske har de en sexuell läggning eller könsuttryck som inte accepteras?
I så fall vore det väl grymt om idrottssverige hittade ett sätt att verka i fristadsystemets anda. Bornegrim har känningar inom idrotten. Han kan väl dra igång det? Eller är han rädd för att en människa ska behöva gå i skolan eller behöva vård?
Tisdagar är Stockholmsdagar
Så upp i ottan (vilket är allt före åtta) för att åka ett tåg som inte ens var sent till huvudstaden. Fick min favoritplats vilket betyder mycket om man gläds åt det lilla.
Jag har lagt en del tid på att förbereda morgondagens debatter, bänkmöte, genomläsning av papperspost och ett längre samtal med Åhléns hållbarhetschef Anita Falkenek. Det senare mycket spännande. Hon och jag var helt enade om att lagstifta konsumentansvar för textilier. En fråga jag motionerat om och debatterat i Almedalen bland annat.
Nu är det S-grupp och vi har ett fokus på budgetarbete.
Här är jag på mitt mkt ljusa kontor tidigare i dag.
Nöjdheten över en del gjort
KF tog slut redan vid klockan tre. Rusade hem efter träningskläder och körde ett av veckans pass.
Efter dusch gick jag till min styrelsekamrat för att fortsätta arbetet efter arbetsdagen i helgen. Det är skönt att processa med en som tar vid där min tanke kör stutt och där arbetet aldrig någonsin tenderar i en tävling om vem som gör det här bäst.
Hem, skrev ner allt, mejlade berörda. Nu är klockan nio. Dags att stänga av datorn och göra något bara för mig.
Dagens kommunfullmäktige
Mötet är ännu inte över men ser ut att kunna bli lite kortare än vanligt. Sedan nåra år tillbaka kör vi mötet 9:00-17:00 i Gävle, med avbrott för lunch och två kortare raster.
Det som fått medial uppmärksamhet inför mötet valen till bolagen. Samma läge som i höstas när vi valde till nämnderna.
Liberala ledarskribenter (är noga med det där efter att det blev värsta hallået när jag kallade GD:s ledarskribenter borgerliga ty de är liberaaaaler) som försöker trycka på SD att rösta på Alliansen. Moderat ledamot som försöker detsamma.
Resultatet blev att SD har fullt fog för att fråga moderaterna vad de vill egentligen, ber dom om SD:s röster eller inte? Utifrån all logik, och allt som sagts från talarstolen, rimlig fråga.
GD:s ledarskribent frågar mig (på Twitter) det hypotetiska vad vi hade gjort om det var vi som haft 27 mandat och borgarna 30. Jag svarade att vi aldrig aktivt bett om SD:s stöd.
Av andra ärenden är det om Gävle Hamn (Framtida organisation och strúktur) ett av de större.
Här är Jörgens Edsvik, helt rutinerad. Och Socialdemokraternas Zahra Jabbar som tjänstgör för första gången.
Svårigheten med det vegetariska
Det finns tillfällen då jag förstår att vegskeptiska forsätter att vara skeptiska mot den mat som ibland serveras till vegetarianer.
Jag ska i affekt redogöra för dagens samt ett rätt nyligt tillfälle.
Jag följde med till ett rätt poppis lunchställe i dag. Lunchen kostade 89:- oavsett om man tog kött, fågel, fisk eller mitt emellan.
Jämför gärna vad som serverades en köttätare respektive en vegetarian (tänk till salladsbord) och fundera över om jag tyckte det var prisvärt. Kan lova att jag aldrig frivilligt går tillbaka till det stället i Gävle.
För några veckor sedan bjöds vi på restaurang av svärföräldrarna till ett av de nyare ställena på Söder i Gävle.
Till vegetarianen, mig, rekommenderades en soppa när jag frågade. Jag kikade på innehållet och pekade på ett italienskt begrepp och frågade om det inte var kött. Jag fick veta att det var namnet på brödet som var krutonger. Är du säker svarade jag? Absolut.
När jag äter soppan är det uppenbart att bitarna är fläsk. Jag säger det till personalen som framhärdar, det är bara krutonger. Jag var alltså där med mina svärföräldrar, självklart vill jag inte ställa till med något som kan påminna om en scen även om jag vet att jag har rätt så jag åt helt enkelt inte upp.
Däremot ringde jag upp stället när jag kom hem och fick prata med samma personal som då plötsligt insåg att hon hade gjort fel. Hade ingen förklaring till hur det kunde hända och bad så mycket om ursäkt.
Hon skulle stoppa en lapp med mitt telefonnummer i kassaapparaten så jag och en vän kunde komma in och käka gratis vid tillfälle. Det kändes bra då, de bad om ursäkt och ville ställa till rätta. De agerade på ett bra sätt utifrån en uppkommen situation.
Nu, när det satt sig lite, tycker jag fortfarande att de ville kompensera bra men jag är inte ett endaste dugg sugen på att gå tillbaka.
Den stora diskussionen är hur det är möjligt att det här inte är begränsade händelser. Hur är det ställt med utbildningen kring annat än normkost hos kockar och serveringspersonal? Inte så bra med tanke på att det som händer i 90 procent av fallen när jag säger till restaurangpersonal att jag är vegetarian får frågan om jag äter fisk. Det säger allt.
En söndag.
Märkligaste promenaden i går förmiddag. Det tar tio minuter för mig att gå till Folkets hus. När jag lämnade min port var det snöstorm. När jag anlände sken solen. Inget är förutsägbart.
Vi körde heldag med AK-styrelsen igår, tog ut inriktningen för verksamheten närmaste tiden. Tyvärr blir det lite rumphugget när frånvaron är hög. Det går inte heller att styra över, men nu kommer det att krävas ännu mer jobb för att komma i mål bara med planeringen.
Var helt slut när jag var hemma vid halv sex och somnade därför någon timme.
Sedan var det festlig lördagskväll med Markus och Cindy i vanlig ordning.
Den här söndagen har jag redan hunnit ha finbesök, både planerat och oplanerat av släktingar och vän.
Jobbat en stund och tänkte läsa lite.
Kraften i slöjden
Det känns väldigt, väldigt sent. Det beror inte på att det är sent, utan på att jag hunnit med mycket kul i dag.
Morgontåget till Järvsö tillsammans med Carina Blank där vi möttes upp av en hoper skickliga representanter från Gästrike-Hälsinge hemslöjdsförbund. Vi talade om den verksamhet de bedriver, om slöjdens roll i samhället, tittade på alster och en massa, massa annat. Hade förmånen att äta lunch på Orbaden också.
Bland mycket annat en rekonstruerad tapet och täljda hästar.
Efteråt tog jag mig till Söderhamn och där träffade jag min nya vän och revisorskollega för S-kvinnodistriktet. Vi genomförde revision och fikade. Den som någonsin känner sig ensam, välkommen till föreningslivet. Oändligt med roliga kontakter.
Därefter hämtades jag av en syster och så åkte vi och åt middag. Kanonskönt. Ett fint X-tåg tillbaka till Gävle sedan.
Här sitter jag nu. Laddar för morgondagens arbetsdag med arbetarekommunstyrelsen.