Efter ordförandevalen till de kommunala bolagen i Gävle uppmärksammades att det är många män på toppositionerna i Gävle kommun. Det är sant och något som framöver måste bli mer jämställt.
Jörgen Edsvik (S) kommenterade detta faktum vilket fick Skoog att skriva en insändare. Skoog är en frekvent insändarskribent och ibland också mejlare. Han har rätt i mycket och många poänger, särskilt när det gäller politiken.
Men när det gäller den socialdemokratiska organisationen verkar det som att han både önskar och tror att allt ska vara som på 60- och 70-talet när han var aktiv. Tilläggas bör att i dag är han inte medlem i partiet vilket gör att han inte tar del av verksamhet eller information som skulle göra att han vore mer uppdaterad. Så när jag redogör för hur saker fungerar i dag tror han inte på mig. Han tycker också det är rimligt att jag kommer hem till honom ”och löser saker vid hans köksbord” vilket jag förklarat inte är sättet vi jobbar på längre. Kanske på 60-talet?
Nu är han absolut inte ensam. Det är många som var medlem och aktiv ”förr” som gärna vill berätta hur ”det är” i Socialdemokraterna. Den som lyssnar på någon som beskriver hur partiet var till exempel år 2000 verkar inte förstå att utveckling skett sedan dess. Ungefär lika mycket som man kan förvänta sig att partiet har ändrats till 2030 från idag.
Det Skoog har absolut rätt i är att politiska uppdrag är förtroendeuppdrag, inte något man beställer och kan förvänta sig att få. Så vad menar då Edsvik när han uppmanar till att ”ta för sig”? Inte är det att kräva uppdrag i alla fall. Tvärtom handlar det om att närvara på arrangemang för att kunna ta del i de politiska diskussionerna och förändringsarbetet. Utbudet av aktiviteter som förs i föreningar, av arbetarekommunen och i partidistriktet är stort. Sammanhangen där man kan visa framfötterna är många.
Det räcker inte att mejla i juni innan valår från att ha varit helt inaktiv medlem och berätta att man nu är beredd att ta ett större ansvar. Med det avses då politiskt uppdrag, inte att vara med i det praktiskta valarbetet för att vi ska få så många mandat som möjligt. Att ändå bli förvånad över att man inte blev aktuell efter att ha avböjt att valarbeta hör inte till ovanligheterna. Så visst är det som Skoog säger, att för att partiet ska välja en person behöver den agera för att vinna partiets förtroende.
Det är synd att han verkar ha missuppfattat vad ”ta för sig” betyder.
Ibland kommer medlemmar till mig och frågar vad som krävs för att komma i fråga för ett uppdrag. Det är en helt annan sak. För då kan jag berätta om det jag beskrev ovan. Och vikten av att när man fått ett uppdrag inte plötsligt bli osynlig i partiverksamheten. Det är tyvärr ingen ovanlighet. Att medlemmar får ett uppdrag, men sakta försvinner från kärnan, från partiverksamheten. Att vara aktiv i Socialdemokraterna ska i första hand innebära partiaktiv, i andra hand få förtroendeuppdrag. Och det senare ska förutsätta det första.
Därmed inte sagt att ett tioårigt medlemskap och evigt traskande på möten behövs för att ”förtjäna” uppdrag. Mitt önskemål är att vi ska jobba ännu mindre med ”förtjäna” än vad jag tycker att det finns en tradition av. Mer av att den som är lämpad för uppdraget får det. Då går det att vara relativt ny i partiet, men det förutsätter fortfarande partiaktivitet och inte bara uppdragsaktivitet.
Och så det som var ursprunget, könsfördelning. Jo. Här kommer vi att använda mandatperioden att på olika sätt matcha fram kvinnliga ledare. Det är naturligtvis inte alls bra när det ser ut som i dag.
Trenden att män tackar ja och kvinnor tackar nej kvarstår. Vi måste bryta det.
