I veckan har en debatt om tacksamhet rasat.
Jag kommenterade det redan i februari 2013.
Deckarfasen inledd
För mig är sommaren väldigt mycket deckare. De här två har jag läst i veckan. Lotus Blues av Kristina Ohlsson var riktigt spännande. Jag gillar Huvudpersonen Martin Benner. Kanske för att jag känner igen drag från mig. Han är naturligtvis mer framgångsrik, snyggare och sådär, men vi båda gillar att sköta oss själva. På ett rätt osannolikt sätt, vilket boken inte hymlar med, dras han in i en intrikat historia. Det tar honom långt bort i geografin men också närmare Lucy som han har en slags relation med. Ser att uppföljaren ”Mios blues” har funnit ute två månader.
Viveca Sten är ju en kändis som skriver om Sandhamn. Den här boken har ingrediensen svinig karl, som ställer till det för alla. I rättvisans namn också för sig själv. Helt okej deckare så klart, men jag hakar flera gånger upp mig på små, meningslösa formuleringar som jag förstår är författarens egna värderingar som jag inte alls delar. Det gå att bortse från.
Rullar vidare med andra deckare nu.
LKC i Gävle
I natt hade jag den stora förmånen att få sitta i polisens ledningscentral i Gävle. Tillsammans med två gäng skickliga operatörer lyssnade jag in händelserna i skolavslutningsnatten.
Ni som tror att ”ungdomar” är det bus som kräver polisresurser har fel. Det är en grov förenkling.
Däremot är det ingen generalisering att vi skulle spara miljoner om människor inte drack så mycket alkohol.
Det här är andra gången jag suttit ett sånt här pass och det ger en bra bild över läget i Gävleborg den givna stunden.
Att göra studiebesök är alltid förenligt med att imponeras över hur duktiga människor är på sina professioner.
Hemmafrun i Hem & Hyra
En av mina favorittidningar är Hem & Hyra. Det är en skön blandning av livsstil, tips och bostadspolitik.
Blev därför glad när en Karin Herou, som jag jobbat med tidigare, ville att jag skulle vara med i ett reportage om att bo och jobba på samma ställe.
Det som absolut inte syns här är att jag lade energi på att pyssla så rummet skulle bli bonusmysigt. Satte upp grejer på väggarna, tog ner fler krukväxter och så vidare.
Bilden som valdes visar att jag är en glad hemmafru som gärna hänger i köket. Förvisso ser man att sängen, kylskåpet och dörren till toan är på ungefär samma ställe.
Den som läser intrycket kan lätt tro att jag alltid är i Stockholm. Så är det ju inte, även om många tyvärr tror det.
Men kul. (fotade bilden i starkt ljus om ni undrar varför den är daskig)
Gävles budget
Snart är det dags för det kommunfullmäktige som tar mål och ramar (pengar) inför 2016. Jag har skrivit en text om varför jag tycker det förslag som Socialdemokraterna lägger fram i samarbete med V och MP är bra.
”Skolan i Gävle utvecklas men vi ser att skillnaderna mellan skolors förutsättningar är stora. I vår budget satsar vi därför på att öka likvärdigheten genom riktade satsningar till skolor med störst utmaningar. Ett annat sätt att stärka likvärdig-heten och ge förutsättningar att nå längre i varje elevs kunskapsutveckling är den satsning på digitalt lärande och en lärplatta/dator till alla elever i högstadiet vi vill göra och en satsning på att ge större möjligheter till kollegialt lärande för att ta tillvara kraften och kompetensen hos de professionella i skolan. ”
Ygeman-dagen
I går slumpade det sig så att det blev väldigt mycket Anders Ygeman, en av de två minstrar som vi i justitieutskottet jobbar med. Anders är inrikesminister och jobbar exempelvis med polis och bekämpning av terrorism.
På utskottet på morgonen kom han och föredrog allehanda EU-ärenden. På eftermiddagen lämnade Polisorganisationskommittén över slutbetänkandet om ny tillsynsmyndighet över polisen och Kriminalvården till honom. På bilden jag och Sanne Eriksson, de socialdemokrater som varit de som var med fram till slutet på den här femåriga utredningen. Självklart var vi fler ledamöter från olika partier också.
Efter voteringen var vi bjudna till Rosenbads takterass för lite häng med samme minister innan vi tog oss till en bar där han skulle samtala om terrorism på ett slags after work. Så där stod vi i dunklet och svettades och hörde honom briljera. Anders är skicklig, finns mycket att lära av honom. Honnörsordet är nog ”tydlig”. Inte en massa ord i onödan.
Vi S-utskottsledamöter drog vidare och hade terminsavslutning. En mycket trevlig sådan med mycket god mat. Jag är så oerhört glad över att få arbeta med Helén, Lawen, Arhe, Petter, Susanne och Sanne. Och Per som är vår tjänsteman. Tackar vår gruppledare Helén särskilt för bokgåvan som jag hade tänkt införskaffa, ”Jag heter inte Miriam”. Tankeläsning!
Första äta ute-middagen, och god middag och trevliga samtal. Ramlade hem i min säng i Gävle en stund efter midnatt.
Riksdagen har säsongsavslutning på onsdag, men interpellationer rullar också efter det.
Stolt och nykter i Furuviksparken
Det var mycket festligheter i går. Jag valde mellan riksdagsgruppens stora fest och att åka hem för att se hur vårt erbjudande om skolavslutning i Furuviksparken funkade. Valde det senare.
Isa, DJ Sebak och Albin var efterband till artisterna från Helges.
Vi var några socialdemokratiska politiker på plats. Kul att se hur fritidsgårdar samverkar med föreningar för att få till detta bra!
Att kunna äta sockervadd är en ljuvlig bonus. Kanske den bästa bonusen som går att få.
Måndagens företagsbesök
I måndags hade jag och Ahmed Amin som är ordförande för nämnden som sysslar med näringslivet i Gävle synkat våra kalendrar för företagsbesök.
Vi träffade ledningen på Partykungen i Gävle. Relativt nytt företag som bara växer och växer och växer. De säljer allehanda pryttlar för fest, maskerad och annat skoj. Snabb leverans. Bor du i Gävle kan du hämta ut ditt paket på plats. Eftersom de växer så mycket så ska de bygga ett helt nytt lager.
Vi träffade också Erik Pettersson på Petterssons mekaniska. Ett mycket äldre företag. I 53 år har han krängt i princip allt som har med maskiner att göra. Vi pratade rätt mycket om upphandling och hur kvaliteten på produkter sjunker när produktionen läggs utomlands.
Tack för att ni gav av er värdefulla tid till oss.
Plaza Kvinna och okunnigheten om facket
En av mina stora laster är detta med att läsa tidningar och magasin riktade till kvinnor. Efter 20 år börjar jag bli bra på ”att få fräscha sommarfötter” om man säger så …
En av tidningarna som just nu ligger framme är senaste numret av Plaza Kvinna. De intervjuar några kvinnor som lagt om rutten i livet med lycklig utgång.
En av de som intervjuas är Sofia Appelgren. Som vägrade teckna kollektivavtal för sina anställda när hon och mannen drev en salladsbar. För de flesta av mina läsare kanske inte kollektivavtal behöver förklaras.
Vet man ändå inte så kan man läsa HÄR hos LO, utdrag: ”Kollektivavtalen innehåller minimiregler och hindrar alltså ingen arbetsgivare från att erbjuda ännu bättre löner eller arbetsvillkor. Huvudsaken är att de inte blir sämre än vad man kommit överens om i kollektivavtalet. Kollektivavtalet omfattar bland annat löner, arbetstider, ersättningar som till exempel OB-tillägg och försäkringar. Det är svårt att som anställd själv hålla koll på om försäkringspremien verkligen betalas. Kollektivavtalet skyddar dig om din arbetsgivare glömmer eller struntar i att betala försäkringar. Avtalet ger också mer pengar vid sjukdom och olycksfall i arbetet än vad lagstiftningen garanterar.”
Eller så kan man läsa HÄR hos TCO. ”Den som arbetar på ett företag utan kollektivavtal riskerar att missa förmåner som tjänstepension och försäkringar. I Sverige finns inte heller någon lag mot låga löner, utan minimilönerna förhandlas fram mellan facken och arbetsgivarna och skrivs in i kollektivavtalen. Därför riskerar den som arbetar på en arbetsplats utan kollektivavtal att gå miste om om hundratusentals kronor under ett långt arbetsliv.
På ett företag utan kollektivavtal måste arbetsgivaren bara förhandla om det gäller uppsägning. Alla andra viktiga förändringar kan arbetsgivaren ensam besluta om.”
I artikeln berättar Appelgren om hur utsatt hon blev när hon inte ville erbjuda sina anställda det som regleras via kollektivavtal. Schysta grejer på en schyst arbetsplats. Sedan berättar hon hur hon startat ett mentorsprogram som ska leverera kunskap om svenskt arbetsliv. Det hela är superironiskt på något sätt. Hon uppmanades till exempel av vänner att föreläsa för att ”knäcka facket”. Om den här intervjun gjorts av en reporter med uppgift att granska och kunna frågan hade frågorna varit givna, men något sådant finns givetvis inte i detta feel goodaktiga-reportaget.
Faktum är att Jonna Dagliden som skrivit texten till och med verkar tro att det facket ”protesterade mot att hon inte anslöt sig till facket”. Det är synd att baskunskapen om svensk arbetsmarknad är så låg. Nu är iofs inte arbetsmarknaden Plaza Kvinnas främsta fokus, men lite högre nivå när man ger sig in i allvaret hade suttit fin.
En bra helg
Jag vaknade sur i lördags. Hade en plan om att jag och M skulle gå ut i solen och göra nationaldagsaktiga saker. När jag vaknar dunkar regnet mot fönstret. Så det blev tvätt istället. Det behövdes eftersom jag i princip inte hade några rena strumpor kvar. Inget ont som osv.
Vigde ett vackert par på stadshuset. efteråt bytte jag om till hårdrocksaktig outfit innan jag tog mig till en rolig 40-årsfest. Det är kul att dansa i ett vackert ordenshus i sommarnatten.
Följde med Ullie hem och i dag har vi ridit. Därmed är helgen komplett.
Avslutat med promenad och att mejlbomba några.
