Det rullar! Vi är igång. Just nu med gästtalare från Palestina, efter att ha haft parentation (obegripligt varje gång hur det faktiskt kan bli så tyst trots att så oerhört många vistas i lokalen) och sånt. Tror de flesta just nu verkligen brinner av iver över att få komma igång med plena.
Så här ser det ut där vi sitter:
I går höll Stefan Löfven tal. Ett riktigt bra tal. ALLT KAN SES/LÄSAS HÄR. Här citerar jag från delen om skola och kunskap:
”Men för att de stora investeringarna i skola och utbildning ska ge utväxling i EU:s lägsta arbetslöshet, behöver vi höja vår förväntan på oss själva och öka våra ansträngningar.
Svenska skolelever kommer behöva anstränga sig ännu hårdare. Fler behöver känna att skolan går först, före Netflix, före träning och kompisar, utan ursäkter, från lågstadiet till gymnasiet.
Fler föräldrar behöver inse att det mest avgörande för barnens väg i livet är att de lyckas i skolan. Fler måste vara beredda att fortsätta studera efter gymnasiet, och fler måste vilja lära nytt, byta karriär, inte bara vid 25 utan genom hela livet.
Vi behöver en skola som tar tillvara på och sporrar alla elevers ambition, oavsett vilken bakgrund du har eller var du växer upp.
Bara så kan Sverige ta ledningen i den globala konkurrensen.
Vänner, vi behöver samla hela svenska folket i en ny strävan efter utveckling och bildning.
Nu stärks din rätt till utbildning. Gör din plikt och tänj din kunskaps gränser!”
Gårdagskvällen innehöll arbete i temagrupper. Vi har två områden, arbetsmarknad och folkrörelse. Dessa hade flera undergrupper dit ombuden gick för att framföra åsikter, kraftmäta lite och kanske jämka med varandra och partistyrelsen.
Jag deltog i en av folkrörelsegrupperna där vi bland annat talade om partiets så kallade sidoorganisationer och medlemsavgiften. Det senare är lite av ett mysterium eftersom avgiften varit olika för olika medlemmar, helt beroende på var du är medlem. Skitsvårt att värva någon när man inte kan säga riktigt vad det kostar. Nytt enhetligt system äntligen. Det verkar bli av. Utifrån nattens omarbetade förslag verkar det som att avgiften blir 20 kronor per månad, Istället för 25 kronor som partistyrelsen föreslagit. Inte en stor fråga för Sverige givetvis, men för organisationen.
I detta nu talar förbundssekreterare Carin Jämtin om vår politiska folkrörelse där alla ska kunna känna sig välkomna. Om detta finns mycket att säga
Kräv din rätt, gör din plikt gäller också partiet säger Carin Jämtin. Det ligger mycket i det. Många, både medlemmar och omedlemmar, har synpunkter på allt som har med partiet att göra (tur iofs för det betyder att partiet är relevant). Färre är beredda att vara en del av förändringsarbetet. Har ännu inte upphört att förvånas över hur viktigt det är för många att finnas med på diverse uppdrag, men hur oviktigt de sedan tycker det är att delta i partiverksamhet eller ens sköta det givna uppdraget på bästa sätt genom att delta aktivt på gruppmöten och så vidare. Det är en osund kultur som vi behöver arbeta med. Och då talar jag främst utifrån min erfarenhet från Gävle, men tror mig veta att det ser likadant ut både på andra orter och i andra partier. Ha ett uppdrag känns kul, göra grovjobbet ska någon annan göra.
För grovjobb är det i ett parti. Det är mycket möten, det ska göras diverse utåtriktad verksamhet, andra väljarkontakter, det kräver inläsning, skrivande av debattartiklar, leverera saker i tid och så vidare. Tänk om lokalpolitikerna slutade ställa upp? skrev Sakine Madon i Dagens Samhälle för någon vecka sedan.
”Men i regel är lokalpolitiker genuint engagerade för att människor ska få det bättre. De tar ansvar för skola, äldreomsorg och socialtjänst, och sköter exempelvis bygglov, gator och renhållning. De svarar tålmodigt på inkomna medborgarförslag och lyssnar på kommuninvånare som klagar på allt mellan himmel och jord.”
”Sanningen är att det inte är så roligt att bläddra i tradiga nämndehandlingar. Det är inte alltid så kul att ägna kvällar åt lokalpolitiska möten.”
Att andra inte förstår vilken tid och energi som går åt är en sak, men att partimedlemmar med uppdrag av olika skäl lämnar sin del så att det blir mer för andra att göra är givetvis inte okej.
Gävleborgsbänken saknar tyvärr två ombud så vi går inte fullt. Endast Gävleborg saknar alltså ombud på partikongressen och det känns pinsamt. Det ska bara inte hända. Vid ombudsuppropet i går meddelades detta och eftersom folk runt mig där jag satt vet att det är mitt partidistrikt tittade de häpet på mig och fräste –Varför? För man går bara inte med tomma platser till en partikongress.
Skälen är två. Förhinder har anmälts av valda ombud (det kan hända). Och listan på ersättare har varit alldeles för kort för att där hitta någon som kan i aktuella arbetarekommuner. Ersättarna har helt enkelt inte förberett sig för att åka i den utsträckning som hade behövts.
Skäl två är det valkretssystem som Gävleborg har valt att ha. Att varje arbetarekommun är en valkrets. Det betyder att när en valkrets när det kommer till kritan inte kan leverera sitt/sina ombud så kan inte någon som står redo i en annan arbetarekommun gå in. För den kommer från en annan valkrets.
Så när arbetarekommunerna inte säkrar upp de här uppenbara riskerna i systemet så händer det här.
Det finns också andra negativa delar med dagens system i Gävleborg men de känns underordnade i detta nu när Gävleborg alltså är det enda partidistrikt som inte har fulltalig ombudsbänk.
Från Gävle röstades Sergio Manzanares och Åsa Wiklund Lång fram för att representera distriktet. Så här glada var de i morse.
De två översta bilderna kommer från Socialdemokraternas flickr.
(Vad som händer just nu på kongressen har ändrats under tidens gång som jag skrivit inlägget som ni märker. Sådan är tiden).
