Heta källor och vackra hästar

häst1I fredags tog vi på oss våra nya och rosa ridbyxor för att åka på Eldhestars Hot springs-ridtur. Eller som den heter: The Hot Springs Tour to Reykjadalur Valley

Mitt i ridningen paus för lunch och bad i uppvärmt vattendrag. Badlakan och baddräkter fördes med i sadelväskor och givetvis bytte vi om under de spartanska förhållandena (-Sara, kan du hålla upp badlakanet lite för mig?) och satte oss i det härligt varmljumma vattnet och lutade oss mot gräskanten.

Men ridningen är ju ändå huvudnumret. Vi fick varsin fantastisk häst. Min var stor, stark och väldigt lyhörd. Töltade fint och jag tror den hade burit mig över hela Island om jag bett honom. Jag blir alltid kär i den häst jag träffat senast och det här är inget undantag. Islandshästar är fantastiska varelser, och på Eldhestar känns djurhållningen mycket bra. 2012 var min mamma och jag där och red i flera dagar, och också då var jag mycket nöjd.

häst2 häst3 häst4 häst5

 

Tisdag mitt i juli

Vaknade hos Markus i morse. Och Ella som han är kattvakt åt. Detta vackra djur.

Förberedde mig sedan noggrant inför dagens vigsel. I en park vigde jag två kvinnor som hade många trevliga gäster och en liten, liten dotter som lyckades bra med sin uppgift att lämna över ringarna. Tills alldeles nyss var det här en kärlek som inte räknades lika som andra rent juridiskt. Fortfarande finns en uppsjö människor som tycker att just deras kärlek, mellan två olika kön, är finare än andras. Det är så slappt att det inte är klokt.

Efteråt åkte jag till min vän. Lite tidigare än beräknat så hon hade inte kommit hem. Slog mig ner i hennes sköna utestol och läste min medhavda bok. Så här slapp ser jag ut då.

vig

Vi hann prata om delar av det som hänt sedan vi sågs sist och hennes barn hade nya rum som jag kikade på.

När jag tagit bussen hem gick jag och fyllde på kylskåpet lite. Träffade bekanta på vägen i omgångar och stannade och pratade. Det var sånt jag aldrig trodde kunde hända när jag flyttade till ”storstan” för mer än femton år sedan.

Jessica undrar: Varför är det sådan hysteri kring jämställdhet, könsroller och könsneutralism?

Under tiden jag var på Island publicerades en text om jämställdhet (?) som innehåll så mycket som jag upplevde som så knasigt. Ett sätt att se på tillvaron som jag inte sympatiserar med. ”Låt mig baka bullar och dricka skumpa medan min man byter däck”

Utdrag: ” Jag har inte något behov av att klättra karriärstegen och därför tjänar min man mer pengar och det är helt okej för mig. Jag är inte bitter för det. Jag är tacksam för det jag har och beundrar honom precis som han ser upp till mig och uppskattar det jag gör för familjen. Jag har inget emot att jobba, det kan vara riktigt roligt och behövligt ibland. Jag ska snart tillbaka till min arbetsplats och dra in mer skattepengar till staten samt bygga lite på min pinsamma pensionspott.”

Innan jag hade lagt så mycket mer tankekraft på det så kom det ett svar som fångade allt. ”Kan vi inte dricka skumpa och käka bullar medan vi hjälps åt att byta däck?”

Utdrag: ”Jag och min sambo brinner båda för vårt jobb och vill alltid prestera så bra som möjligt. Därför är det helt sjukt att jag tjänar mer än henne, framförallt med tanke på att hennes jobb som lärare är så mycket viktigare och svårare än mitt. Jag beundrar henne för att hon orkar, men blir bitter över att vissa – framförallt kvinnor – inte värderas lika högt som de borde. Lika högt som mansdominerade yrken och … män i allmänhet.”

Mitt utgångsläge är att jag vill ha en plan. En plan för hur jag ska komma ur privata situationer som kan uppkomma baserade på exempelvis relationer. Hade jag haft barn hade det känts extra viktigt eftersom jag då också hade haft minst ett halvt ansvar för dem.

Senast i dag har jag hört en historia där en person ställs ensam med tre barn och kanske ingenstans att bo när partnern väljer att lämna, relativt nyligen efter ett bröllop. Det är sånt som ingen som går in i en relation med barnkonceptet verkar tro ska hända dom. Men alla vet att det händer. Det händer hela tiden. Att då vara i ett utsatt ekonomiskt läge på grund av att man ligger dåligt till på arbetsmarknaden efter stor frånvaro händer. Det är dåligt med insamlade pensionspengar för den part som är hemma mest, främst kvinnor, som av någon märklig anledning inte kräva att få pensionskompensation av sin parter. En partner som inte heller verkar tycka att det är självklart att komma på att den ska ge när man nu ska vara ett tu.

Samuel skriver: ”Vi har inga givna roller i förhållandet och det är få förunnat att känna sig så tillfreds och bekväma tillsammans som vi gör. Precis som du skriver så ska politiken inte nödvändigtvis behöva bestämma vem som ska gå hemma med föräldraledighet. Det ska ju vara en självklarhet att man delar lika; att båda bidrar lika mycket för att familjen ska fungera. Vi är ju två om både familjen och vår gemensamma ekonomi, eller hur? Vi har samma ansvar, oavsett hur vardagen ser ut.”

 

Cindy vinner (för hon är bäst)

Cindys manager Markus har sett till att de två vunnit varsin biobiljett. Detta genom att tävla i Arbetarbladets tävling om roliga djurfilmer.

I går var hon ”senaste nytt”. I dag var hon i papperstidningen. Digitalt HÄR.

I dag har hon hittat på ett nytt trix i sin stora bur. Att maka ihop typ allt spån i ett hörn.

flyktcindyflykt

Island

Jag har varit på Island några dagar med min syster Sara. Jag är nu alldeles för trött för att skriva mer, men det kommer. Vi upptäckte panoramafunktionen och gjorde några taffliga försök. Kolla på dom så länge.

pano1 pano2

Märta!

I dag har det varit bästa vännerna, hästar och Hälsinglands skogar för hela slanten. HÄR red vi. Kan varmt rekommenderas. Nordsvenskar och quarterkorsningar.

Jag red Märta, en nordsvensk. Mycket pigg tjej, alltid sugen på äventyr. En hel del jobb krävdes, men så blev det mycket kul.

märta

Efter ridturen blev vi bjudna på jättegod mat hemma hos en av vännernas föräldrar. Svampsoppa och våfflor. Så väldigt gott alltid. Kanske särskilt med efter ridning-hunger.

Vidare till en vän som nyligen fått barn för att kika på hur de har det.

Bra tisdag!

Mer litteratur

nböcker

Jag är läst de här två böckerna på slutet. Folk av en främmande stam är den sista i trilogin om de uppdiktade vännerna som tar sig an 2000-talets utmaningar. Det är rätt bra, jag är dock inte lika förtjust som de som skrivit säljande texter på baksidan av boken. Lite som i TV-serier är ungdomarna så mycket mer vältaliga än vad de nästan någonsin är i verkligheten exempelvis. Men visst är det underhållande. Rätt vanliga personer som brottas och brottas med relationer. Så där som vi gör.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok som fyller ett viktigt syfte. Jag har haft turen att inte själv ha problem med psykisk sjukdom och inte heller i min direkta närhet. Det gör per automatik att jag inte har någon direkt erfarenhet annat än den jag läst mig till eller fått återberättad i mindre stycken . Men när Heberlein skriver själv om sina upplevelser blir det en helt annan sak än när läkare ska berätta. Därför en väldigt viktig bok.

Det finns mycket att säga om Liz

lizvecka lizvecka2Hon är 2,5 år nu. Väldigt snäll och samtidigt inte klok på en fläck. Hon visar uppskattning genom att lägga hela käften runt handlederna, hon lämnar ingen strumpa eller handske inom räckhåll i fred och hon är nyfiken på precis allt. Eventuellt är det bara katten Monika som kan hålla henne stången.

Barnfrihetsläsning på nätet

Som motvikt till alla mammabloggar som berättar om barn som äter glass och blir i olika grad kladdiga (nä, jag vet faktiskt inte vad som står i sådana bloggar, men tänker mig ändå dessa glasskladdiga barn eftersom barn gör sånt) väljer jag att tipsa om blandad nätläsning på temat barnfrihet. Nytt och gammalt. Fortfarande landar många på min blogg efter sökningar som ”vill inte ha barn”. Så det är tydligt att för de cirka fem procent av den vuxna befolkningen som inte har något intresse av att ha egna barn finns behov av att prata om den frågan.

Fullt begripligt, Vem upplyste en någonsin om att barnfrihet är ett reellt val? Typ ingen. Nåja.

Mandy, som kallar sig ”barnfri feminist” listade för något år sedan ”hundra bra grejer med att inte ha barn” på sin blogg (på engelska). Det är mest lite småkul läsning.

Till Magdalena Ribbing har en gravid uttryckt sin frustration över att andra föräldrar varnar henne för hur jobbigt det kommer att bli. ”Till exempel har vissa med barn tittat menande på sin lilla telning och sagt ”Vet ni vad ni ger er in på”, ”Oj oj, ni ska se när det blir trotsåldern, det blir inte roligt”, ”Förvänta er att de första åren är ett rent helvete så har ni inte orealistiska förväntningar”.”

Är det inte intressant att de som redan har barn säger på det här sättet? Både intressant och ohövligt naturligtvis. Förutsätts det att de gravida inte själva märkt att småbarnsföräldrar många gånger är trötta och slitna? Tror de att de ska ångra sig, och om de gör det, hur ska det gå till sent i en graviditet. Men ändå, det är redan blivna föräldrar som varnar andra. Det säger nåt, men de kanske borde vara tidigare ute?

Ribbing har också fått en annan fråga. En kvinna som egentligen inte vill ha barn men känner sig manad av trycket utifrån. Ribbing skriver som del av svaret något med hög igenkänningsfaktor hos oss som inte valt att ha barn:

”Gemensamt för alla var att de blev starkt ifrågasatta när de uttalade att de inte ville ha barn. En del beskrev det som att de inte ens blev riktigt trodda. Många undvek därför att säga ”nej, jag vill inte ha barn” för att slippa diskussionen. De valde att istället säga ”Nej, tyvärr”. Då slapp de motivera sig, eftersom omgivningen tolkade svaret som att det handlade om infertilitet, vilket uppfattas som ett känsligt område som man helst undviker.”

Ju mer jag funderar på det, desto konstigare är det att så många känner sig manade att gå på så hårt om någons mest privata. I vanlig ordning med allt som avvikter från normen. Jämförelsen med texten ovan är ju att folk tjatar och tjatar att jag ska dricka alkohol, och om jag säger att jag är alkoholist tar frågorna slut. Allt samtal nästan faktiskt. Allt är så självklart, tills det inte är det längre. Då är det KÄNSLIGT.

Här är en intervju med Peter och Barbro som valt ett barnfritt liv. De intervjuas  i samband med släppet av boken ”Frivillig barnlöshet” (tokigt namn eftersom man inte är lös, dvs saknar inget). Också de talar om normens boja.

”Det är en fråga som Barbro och Peter ofta funderat på. Varför måste de som bryter mot normen hela tiden försvara sitt beslut? Föräldrar får ju aldrig frågan »varför har du skaffat barn?«.

– Många verkar skaffa barn utan att fundera på om de verkligen vill. Jag har också märkt på vissa vänner att de insett att livet ändrades mer än de trodde, de känner sig låsta och säger att de inte är lika säkra längre på att det var rätt beslut. För mig, som tog ställning till det här för tjugo år sedan, är det svårt att förstå – det hade de väl kunnat lista ut? säger Barbro Bornsäter Mellbin.”

I samma text hänvisas till Fredrik Wass blogginlägg om barnfrihet. Det är definitivt värd att läsa.

”Bara jag andas ämnet i en social kanal nära dig uppstår vilda diskussioner. Det blir en ganska infekterad debatt på kort tid och att döma av diskussionsdeltagarnas kommentarer känner många sig ofta attackerade, kränkta, missförstådda, besvikna eller varför inte tvivlande. Det sker dock för det mesta utan att jag själv blandar mig i speciellt mycket. Det räcker att liksom tända elden, att ens våga påstå något om att kanske inte vilja ha barn.”

Om du har barn eller vill ha, läser det här och känner fasa har Expressen ändå listat tips på saker du INTE ska säga till oss som aldrig känt suget att ha egna barn. Vill du ändå ifrågasätta, försök använd fantasin och hitta på en fråga jag aldrig hört förr. Överraska mig!