”Olle Möller” sade mig ingenting

Läste ut den här boken i natt:

mördaren

Pratade med mormor nyligen. Frågade om hon kände till denne Olle Möller och hans historia. Och det gjorde hon. Själv har jag missat allt trots att det var uppmärksammat i ”veckans brott” för 1,5 år sedan bland annat.

Det här är en historia som rullade från mitten av förra decenniet och framåt. Så här beskriver ”Veckans brott” det inför sitt program:

”FALLET OLLE MÖLLER
1939 försvinner 10-åriga Gerd från sitt hem i centrala Stockholm. Hon hittas snart en bit utanför stan, strypt och våldtagen. Det dröjer inte länge förrän Olle Möller, en terränglöpare som vunnit flera SM-guld, dyker upp i utredningen. Han kör för tiden ut potatis och polisen har på Gerds kappa hittat fibrer från sådana säckar som potatisen packas i. Man har även funnit hundhår som kan knytas till Olle Möller. Han döms till 10 års straffarbete trots att flera vittnesmål i fallet kunde ifrågasättas.

Några år efter det att Olle Möller släppts ut ur fängelset blir han återigen misstänkt för mord då en flicka hittas mördad i en koffert utanför Stockholm. Men han har då ett vattentätt alibi och kan avskrivas från misstankarna. Med detta flyttar Olle Möller till Örebro för att komma ifrån ryktena som florerade runt honom.

Men så försvinner tvåbarnsmamman Rut Lind i Örebro 1959 och hittas senare mördad. Det visar sig att Olle Möller och Rut har suttit i samma väntrum precis innan hon försvann och Olle Möller döms på indicier till 11 års fängelse. Han kommer ut 1970 och ägnar tiden fram till sin död 1983 till att försöka rentvå sig. Var han en man som var på fel plats vid fel tillfälle eller dömdes han rätt och riktigt?”

En välskriven roman som väl egentligen inte levererar svaret. Däremot en bra beskrivning på att inget är så enkelt som det kan verka utifrån mediernas rubriker. Och hur media kan bestämma sig för en tes på indicier och sedan driva den hårt, vilket blir att människor blir förövare i människors ögon långt innan de är dömda.

Visar det sig att sanningen är en annan är den bilden i princip omöjlig att sudda bort.

Bra bok. Mycket bra.

Dådet i Suruc

Under kvällen ordnade Kulturföreningen Mezopotamya en manifestation på Stortorget i Gävle med anledning av dådet i Suruc.

Vi var dryga tio personer från Socialdemokraterna som deltog som mötesbesökare.

Det blir på något sätt symboliskt att ge sig på unga socialister med drömmar om framtiden. Att dra paralleller till dådet på Utöya känns inte främmande.

Arbetarbladet skrev. GD skrev.

Arbetarklass

Lyssnade på Kålles sommarprat i dag. Ni som hört vet att han valde att tala en hel del om sin familj och sina erfarenheter. Fick mig att tänka lite på arbetarklassen.

Hur kan det då vara arbetarklassen? Jag bollade lite med mig själv och landade i bland annat:

att glatt berätta om sina rea-fynd, aldrig tänka att man ska hålla ett tal ty ”man har inte talets gåva”, vara orolig för bjudningar som kräver särskild klädkod, när man förstått klädkoden inte äga de kläderna, låna de kläderna som behövs men de kommer att sitta lite konstigt, i större sammanhang bli helt tyst eller låta alldeles för mycket och säga fel saker, nogsamt påpeka att man kan vara en bra person fast man saknar utbildning, skryta över någon yngling i släkten som börjat studera men poängtera igen att studier inte gör någon skillnad, äter sällan maträtter vars namn är svåra att uttala, har viss skepsis mot hjärnskrynklare men stor tilltro till andra läkare, det röks och snusas en del,  jobbet sköter man, kvinnan är föräldraledig och tar vård av sjukt barn, mannen kör bilen om hela familjen åker.

Hur ser din erfarenhet ut? Om du har någon från arbetarklassen vill säga.

Två bra deckare

deckarböcker

Jillian Flynns Mörka platser utspelar sig i USA och har ett otäckt familjedrama i fokus. En i dag vuxen tjej är den som överlevde när äldsta brodern dödade hennes systrar och mamma. Han sitter inne. Pappan lever i samhällets utkanter och finns inte riktigt med i bilden. Att det var brodern som begick morden vittnade hon om som liten och har varit självklart. Men var det så? Boken nystar och det är verkligen mycket spännande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den här.

Karin Wahlbergs Tröstaren utspelar sig till stor del i sjukhusmiljö i Oskarshamn. En kvinna skjuts ihjäl på en kyrkogård, ett övergivet barn hittas. Även den här var riktigt bra och hamnar i bladvändarfacket. Rätt intressanta personskildringar. Lite tråkigt med vurmandet för barnnormen. Men det är som sagt norm, så det får jag köpa. Den tjatiga frasen att barnbarnen är livets efterrätt fanns med två gånger till exempel.

Ett besök i kyrkan

Örvar som drev stället där vi bodde tipsade om att åka upp i tornet på Islands näst högsta byggnad, Hallgrímskirkja.

I lördags kväll strax innan stängning smet vi upp. För en femtiolapp till församlingen är man välkommen upp i hissen samt gå de två sista våningarna. Ingen varnade dock för det hjärtsnörp som kan infinna sig när kyrkklockan oväntat slår. Det var en bonus!

Förutom att vi kom närmare himlen fick vi också en utsökt utsikt över stan.

rey rey2

 

 

Heta källor och vackra hästar

häst1I fredags tog vi på oss våra nya och rosa ridbyxor för att åka på Eldhestars Hot springs-ridtur. Eller som den heter: The Hot Springs Tour to Reykjadalur Valley

Mitt i ridningen paus för lunch och bad i uppvärmt vattendrag. Badlakan och baddräkter fördes med i sadelväskor och givetvis bytte vi om under de spartanska förhållandena (-Sara, kan du hålla upp badlakanet lite för mig?) och satte oss i det härligt varmljumma vattnet och lutade oss mot gräskanten.

Men ridningen är ju ändå huvudnumret. Vi fick varsin fantastisk häst. Min var stor, stark och väldigt lyhörd. Töltade fint och jag tror den hade burit mig över hela Island om jag bett honom. Jag blir alltid kär i den häst jag träffat senast och det här är inget undantag. Islandshästar är fantastiska varelser, och på Eldhestar känns djurhållningen mycket bra. 2012 var min mamma och jag där och red i flera dagar, och också då var jag mycket nöjd.

häst2 häst3 häst4 häst5

 

Tisdag mitt i juli

Vaknade hos Markus i morse. Och Ella som han är kattvakt åt. Detta vackra djur.

Förberedde mig sedan noggrant inför dagens vigsel. I en park vigde jag två kvinnor som hade många trevliga gäster och en liten, liten dotter som lyckades bra med sin uppgift att lämna över ringarna. Tills alldeles nyss var det här en kärlek som inte räknades lika som andra rent juridiskt. Fortfarande finns en uppsjö människor som tycker att just deras kärlek, mellan två olika kön, är finare än andras. Det är så slappt att det inte är klokt.

Efteråt åkte jag till min vän. Lite tidigare än beräknat så hon hade inte kommit hem. Slog mig ner i hennes sköna utestol och läste min medhavda bok. Så här slapp ser jag ut då.

vig

Vi hann prata om delar av det som hänt sedan vi sågs sist och hennes barn hade nya rum som jag kikade på.

När jag tagit bussen hem gick jag och fyllde på kylskåpet lite. Träffade bekanta på vägen i omgångar och stannade och pratade. Det var sånt jag aldrig trodde kunde hända när jag flyttade till ”storstan” för mer än femton år sedan.