Vad tycker du om det här? Vad har du som politiker att säga om det här?
Det är inget konstigt att jag och andra med förtroendeuppdrag får den frågan, det ska vi förstås eftersom vi är valda att hålla med samhällsfrågor i stort och smått.
Men jag vill ändå lyfta några aspekter.
I går till exempel ringde Gefle Dagblad. Frågade om vad jag tycker om Gävle kommuns lilla reklamfilm om Gävle för oktober. Som jag inte hade sett. För sakens skull kollade jag. De som gjort filmen gör som samhället i stort. Myser och pyser kring hur gosigt det är med alkohol och avslutar med ett festligt skål. Jag ”rasar” alltså inte vilket jag antar att poängen var med tanke på att det var intressant att fråga mig som inte alls har nåt med produktionen av filmerna att göra.
Jag frågade journalisten lite om varför just jag skulle svara på frågan, och det hade att göra med att jag ju ”var engagerad” i sådana här frågor. Min tolkning är att man hoppas hitta en politiker som också är nykterist och ”engagerad” som ska ”rasa” lite. För det gör alltid nykterister om det är rubriker inblandade.
Jag fick också exemplet att om det handlade om jordbruksmark så ringde man ju någon annan. Jag sade då att även jag har saker att säga om jordbruksmark.
Just nu har jag ett telefonsvararmeddelande som jag inte ringt tillbaka på från en journalist som undrar vad jag tycker om neutrala förpackningar på alkoholdrycker. Slump? Nej, nej. Hen behöver väl en restriktiv person som mig som kan tänka att det är värt att överväga utifrån folkhälsa. Det kontras troligen med en mer kommersiellt vänlig politiker. Se där, ett drama. Och folk kan naturligtvis tro att det är något jag funderar på natt och dag, det här med neutrala förpackningar. Eftersom jag nu är ”ute i frågan”.
Så kan media fungera. Rätt förutsägbart när man varit den som blivit uppringd ett antal år. Bra att veta för den som inte är i den sitsen. Är jag som politiker engagerad i precis allt? Nej. Är alla frågor viktiga för mig? Nej. Känner jag alltid att det jag tycker i en fråga också måste bli partiets hållning? Nej.
Det är en fråga om prioriteringar helt enkelt.
Låt mig ta ett exempel som varit mycket i media i Gävle och som ännu inte landat. Det är äppelträdet på Söder. Det har varit många turer kring det. Jag hör alla argument och förstår att frågan är verkligt viktig för några få, uppfattar att de allra flesta inte bryr sig. Innan det blev skriverier visste jag inte att trädet fanns. Då har jag ändå rätt frekvent promenerat där de 16 år jag bott i staden men aldrig tänkt på det där buskaget som något speciellt. Och nej, jag är ju ingen pomolog så det kanske inte är så konstigt då. Vi biologilärare är inte särskilt utbildade i pomologi.
Jag följer med, läser, förundras över de många turerna.
Min privata åsikt är: vi saknar bostäder i Gävle. En stad finns för människorna och deras aktiviteter, de enskilda växterna är redan bortvalda. Grönområden, absolut, men det är en annan sak och krasst sett finns de för människans välmående, inte för sin egen skull. Annars skulle vi bo o kojor i skogen om vi låtsades att naturen ska bestämma.
Experterna säger att trädet är unikt, då är det säkert så. Trots det värderar jag inte det som viktigare än att bygga mer platser för människan, som ju är hela idén med städer.
Träd har en naturlig plats i stan, men inte så att de hämmar den mänskliga aktiviteten som är huvudfokus för en stad. När det var tal om den välbehövliga tunneln från Öster till Nygatan, under järnvägen, var ett argument att man skulle behöva ta ner några träd. För mig var det lika obegripligt som äppelträdet. Staden är tänkt för mänsklig aktivitet, inte för enskilda individer av träd.
Ju mindre jag skriver om det här nu desto färre mejl från arga män får jag nog så jag stoppar här med argumentation.
Men min privata åsikt i äppelträdsfrågan är inte poängen med den här texten. Poängen är att frågan är egentligen inte särskilt viktig för mig, jag är heller inte så insatt att jag läst alla handlingar i ärendet. Det har däremot andra i mitt parti, som därför har mycket bättre koll. Då väljer jag att go with the flow eftersom de har bättre koll. Men främst för att jag inte är djupt engagerad. Det är inte jätteviktigt för mig.
Ju längre jag hållit på med politik desto mer har jag blivit en byggivrare. Jag vill att det ska byggas mycket, högt och smart. Varför? För folk har ju ingenstans att bo. Så krasst är det. Det faktumet är viktigare för mig här och nu än en enskild individ av ett trä som onekligen kommer att dö. Kanske nästa år. Kanske om tio eller femtio.
När jag få avväger antalet förlorade boendeår mot hur många som egentligen brydde sig om trädet tänker jag att boendet är viktigare. Se där, nu gled jag in på en argumentation igen. Lätt hänt.
Nu har jag haft en offentlig åsikt om äppelträdet. Det betyder inte att jag har ett behov av att prata om det i media. För att vara den där sossen som tycker att det kan huggas ner ner för att det skulle passa bra i en polemisk artikel. Det intressanta är inte vad jag tycker, utan vad partiet tycker. Socialdemokraterna är större än mig (tack och lov).
Här är en bild från Arbetarbladet på äppelträdet.
Jag fick förresten nyligen ett mejl om äppelträdesfrågan. Uppmaningen var att jag skulle tänka på mina barnbarn. Om jag trodde att jag skulle få några hade jag främst önskat att de hade någonstans att bo, istället för att de skulle ha just det här riset att klättra i. Som kanske redan dött undan då.
