Jag har haft datastrul och hittar absolut inte min kalender så det är dålig fredagskänsla här.
Men vet att det kommer att bli bättre för i helgen är det mycket skoj. Skapar känsla genom att lyssna på Kitok.
Och så hoppas jag att vi ses på medlemsmötet som Socialdemokraterna i Gävle har på söndag klockan 16:00. Är du medlem har du fått all info i ett mejl.
Eller så hade den gjort det tidigare, men inte i kombination med mitt usla morgonhumör på samma sätt. Jag hade en plan. Jag skulle gå upp tidigt (så tidigt att det fortfarande var mörkt då visade det sig) och ta ett tidigare tåg än jag faktiskt behöver. För att bevisa för mig själv att det går.
Ingen morgonmänniska kommer att förstå det här. Redan i går kväll, som i övrigt var en väldigt fin och lugn kväll (förutom när allt badvatten rann ut på badrumsgolvet men det är en annan historia) började orospirret. Något i mig vrider sig som en mask av olust.
Det betyder att jag har svårt att somna och tyvärr sedan mycket lätt att vakna när killen ramlar in på natten efter ett nattpass på extrajobbet. Därefter vaknar och somnar jag ungefär hela tiden. Oroligt tittandes på klockan. Och sedan är det dags att masa sig upp. I mörker. Nänä. Allt i mig skriker att det är omöjligt. Att jag ska sova en timme till för det går. Så då gör jag det. Vaknandes av oro var tionde minut för att snart är det dags att slutligen verkligen måsta gå upp.
Att gå upp klockan sju funkar. Men innan dess funkar så dåligt. Ja, jag gör det givetvis när inga alternativ finns. Under alla åren på Sofiedal gick jag upp klockan sex och under alla mina år i grunskolan och gymnasiet gick bussen hemmifrån fem över så sju … Men UPPENBARLIGEN har jag inte ”vant” mig som besserwissrarna i frågan säger att man gör.
I dag är fokus på justitieutskottsmöte, en föreläsning om IT-säkerhet hos Brå och om jag hinner hem, Kommunals S-fackklubbs arrangemang om robotar i arbetslivet.
Svenska Dagbladet skriver just nu en del om föräldraskapet. I går skrevs en text om en kvinna som forskat lite på det här med att ångra att man blivit förälder.
I dag kom artikeln som sammanfattade en hel del av de mejl som kommit in från föräldrar som ångrat att de blev föräldrar. Detta som reaktion på gårdagens artikel.
Jag pratade med min mamma nyligen och hon sade att man inte kan ångra ett barn, jag ville hävda att det absolut finns de som gör det, men nog inte gärna vill säga det. Fullt begripligt. Men anonymt går det oftast lite lättare.
Så HÄR kan ni läsa om flera om ångrat sitt föräldraskap. Till exempel:
”Jag har tre barn som inte hamnat snett utan pluggar på universitet och högskola. De har partners som de har en fin relation med och jag har en bra relation med barnen.
Men jag ångrar att jag skaffade barn. Priset fysiskt och psykiskt har varit alldeles för stor
Livet ger smällar för alla men den anspänning och det ansvar det innebär att ha barn varje dag i 25 år är för stort och för krävande. Det finns inte en chans att mina barn någon gång kommer kunna ge tillbaka till mig vad jag har gett dem.
Ska jag vara lycklig och tacksam för att mina barn älskar mig? Sorry, men det räcker inte.
Med facit i hand hade jag aldrig skaffat barn. Älskar mina barn och är tacksam för att jag gett dom förutsättningar att skapa ett fint liv var och en för sig.”
Varför tycker jag att det är viktigt att föräldraskapet diskuteras? Samma vanliga, att skapa förståelse för att föräldraskap inte är något man måste ägna sig åt om man inte vill. Inte utifrån vad en partner tycker, inte utifrån vad vännerna säger och inte utifrån vilken norm som råder där man lever.
I går klockan hölls regeringens högtidliga öppnande.
Jag hade med mig min vän Ahmed och så här såg vi ut när vi väntade i kön på att få gå in i riksdagen från den ingång vi aldrig annars använder.
Det var lika fint och festligt som vanligt. Under öppnandet framträdde Lisa Nilsson med band och det var riktigt bra.
Det som förtjänar mest uppmärksamhet är givetvis Löfvens regeringsförklaring, inte snittarna. Du kan läsa den HÄR. Inledningen:
”Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter,
Herr talman, Ärade ledamöter av Sveriges riksdag!
Vad ska den blågula flaggan symbolisera? När polariseringen ökar och oron sprids så behöver vi samla oss kring vilket Sverige vi vill ha.
Vad vill vi berätta för våra barn och barnbarn om det samhälle där de växer upp?
Vad vill vi beskriva när vi åker utomlands och får frågor om vårt land?
Vad vill vi att Sverige ska stå för?
Jag tror på ett Sverige som vi skapar tillsammans, som är något större än bara en sammanslutning av människor på en geografisk yta, som är en gemenskap där vi känner ansvar för varandra.
Där människors engagemang och vilja till arbete är det som bygger samhället starkt. Där vi välkomnar människor som flyr undan krig och förtryck.
Där ingen lämnas efter, men ingen heller hålls tillbaka.”
I måndags hade jag och Roland Ericsson (C) en diskussion om mjölkkrisen. Ett käckt grepp var att vi skulle stå i en butiks mjölkdisk. Djupt besviken att inte fler hjärtade bilden på instagram. Vi hade ju båda klätt oss i bonderutigt!
Jag hade innan noggrant studerat det 87-punktsprogram som intressenterna levererade i maj. Det kan du läsa HÄR! De sidorna visar rätt väl på komplexiteten i situationen och att det inte finns några enkla svar vilket jag betonade.
De svenska bönderna är i dag i ett helt nytt läge, när det är världsmarknaden som styr förutsättningarna på ett helt annat sätt en tidigare.
Den bonde jag känner allra bäst, min mamma, hävdar med bestämdhet att för den som vill bidra och tycker det är viktigt med svensk mjölk, kor i landskapet, arbetstillfällen kvar och allt det där handlar det om att köpa svenska mejeriprodukter.
I nämnda program lär jag mig att nästan hälften av den yoghurt vi köper är från annan land liksom stora delar av osten som konsumeras.
Jag var också noga med att korna inte ska ta stöten i form av sämre djurskydd, exempelvis mindre tid ute som somliga förespråkar.
Hur som helst. Initiativet med ”en krona mer till mjölken” är absolut bra. Men det är inte hela lösningen, dock inget att kritisera givetvis.
Av den mjölk som bönder producerar blir knappt en tredjedel dricksmjölk som du kan köpa i en tetra. Resten blir andra grejer. Det betyder att den här kronan inte stöttar så stor del av produktionen.
Såg på Facebook igår att Temp i Vågbro skriver: ”Efter möte med Sven-Ulrich Olsson på LRF har vi bestämt att börja med mjölk-kronan på måndag den 21:a september. Detta kommer gälla svensk mjölk i 1-liters förpackning.
Priset höjs med 1:12 kronor (dvs 1kr+ moms) och pengarna går oavkortat till våra lokala mjölkbönder som ni ser på bilden.” (Lägger också upp bilden, mina föräldrar är Norralabönderna)
Utan att gå in för djupt på min dysfunktionella hantering av pappersbilder, kan jag bara konstatera att i samband med scrappandet har det blivit en hel del bilder liggande.
I fredags kände jag att jag ville göra nåt med dom. Så det blev fyra naivistiska sidor. Som en hyllning till kulet typ.
En blandning av Göran Persson, mormors kongresser och hästar.
ABF:s tidning Fönstret är en riktig pärla!
Varje nummer är fullt av lärorika, engagerande läsning. Allt från duktiga och intressanta krönikörer till angelägna reportage. Allmänbildande och roligt. Dessutom en ledarskapsdel med tips kring det svåra ämnet. Jag blir alltid sittande länge med den.
I senaste numret intervjuas bland annat några historiskt intresserade personer. Dick Harrisson, Maja Hagerman och Christoffer O´Regan. Klippte ut ett citat från var och en av dom. Hitta tidningen för att para ihop rätt citat med rätt person. Som helgskoj!
Mina kära Ullie har tappert drivit en kampanj för att jag ska ”skaffa instagram”. När vi drog iväg på ridläger gjorde jag det. Men bestämde att eftersom jag har grava luckor vad gäller impulskontroll och avvägningar för vad andra uppfattar som skämt eller inte så bestämde jag mig för att bara köra ett tema. Det är jag och djur. För att djur är bland det bästa jag vet.
Det gör också att jag inte behöver lägga mycket tankekraft eller engagemang. Har jag träffat djur eller inte? Och det kan ju inte vara Cindy varje dag. Hon gillar dessutom inte så mycket att vara på bild.
Men ibland så dyker ett djur och jag upp. Följ om du vill.
Således Elinochdjuren. 
Jag tycker verkligen inte om att det mörknar så tidigt. Men får försöka tänka att det blir ett vackert sken också inomhus. Jag vill att det ska vara ljust jämt. Vill aldrig mörklägga sovrum för sömn. Vill att det ska vara ljust hela nätterna eftersom det är då jag funkar bäst.
