Bokmässan

Ibland är min omvärldsanalys i allra högsta grad bristande. Till gårdagens tågresa valde jag att köpa ett magasin som stod i närheten av andra jag brukar köpa. Helt nytt för mig. Camino. Jag tyckte jättemycket om det och som en glad slump hade de också monter på Bokmässan. Så jag köpte 16 tidigare utgivna nummer till mycket förmånligt pris. Läs mer om tidningen HÄR. Jag har bara hunnit läsa just det nummer jag köpte i går, men trots det vill jag rekommendera!

camino

Jag har stått fyra timmar i riksdagens monter och pratat med folk. Allt mellan att träffa de som vill engagera sig i Socialdemokraterna till de som vill läxa upp mig. Hur vet jag? För att jag frågade: -Vill du på riktigt prata eller vill du mest bara läxa upp mig? -Eh, jag vill nog bara skälla … -Okej, då är vi nog klara nu.

Riksdagsmontern är populär och det är oftast roligt att prata med folk såklart. Men tyvärr tenderar jag att bära med mig de otrevliga mötena och får jobba med att intala mig att det är inte Elin de skäller på, utan det jag representerar och som de inte gillar.

Den här veckan generellt har varit en överdos i män som beter sig illa. Som omväxling var det fantastiskt att i går morse träffa en hoper kvinnor som går facklig utbildning och prata om fackligt/politiskt, om politikens villkor och om hur härskartekniker används. Så det tänker jag på när jag vill vara glad.

 

En del av Gävle, Milles änglar

I går kväll när jag anlände Gävle kände jag mig rätt färdig. Färdig som i slut. Men jag kände inte att soffan skulle vara nåt som puffade upp, så jag gick en sväng istället. Jag tycker om att gå: jag har ju mitt projekt som handlar om att lyssna igenom alla Stil på P1 från början. Snart färdig med 2009, så det går framåt!

Stannade lite vid Milles änglar. I går var ingen snabb promenad för att skaka fläsk. Den var långsam för att stilla hjärnan.

mille

Tre större möten i dag

Morgonmöte på departementet. Det har vi ungefär varannan vecka och stämmer av aktuella och kommande frågor med våra två ministrar och /eller deras stab. Dvs Johansson och Ygeman. Kul att kunna säga ”Bra jobbat” till Johansson angående arbetet med EU och flyktingmottagandet.

Så till ett seminarium om polisforskning som arrangerades av MP och Polisförbundet. Diverse inlägg om vikten och betydelsen av forskning där jag gärna hört mer av Amir Rostami. Hoppas på det en annan gång. Det avrundades med en debatt mellan S och MP samt en vardera från FP och M som inte vill att polisutbildningen ska vara en högskoleutbildning pga ”det är så mycket praktiskt”. Dessutom med en moderator (välkänt namn, man) som jag har en hel del kritik emot utifrån dagens agerande. Skulle kunna skriva ett särskilt stycke om moderatorer men jag skiter i det.

Och så amerikanska ambassaden och ett seminarium med paneldiskussion om datasäkerhet. Kalle och jag var glada.

Nu är jag nästan ännu gladare för i kväll får jag faktiskt komma hem!

kalle

 

 

 

 

 

Cindy-rapporten

I söndags efterlyste en av partivännerna mer rapporter om Cindy. Det förstår jag, för även om man fick en om dagen är det för lite.

I går tumlade hon runt med kartongerna i badkaret. Det tycker hon är ganska kul, men inte lika kul som att gå i bollen.

Världens sötaste.

kart

Budgeten 2016

aft

Skärmdump från aftonbladet.se i dag

Moderaterna tycker att budgeten ”slår” mot det mesta. Såklart, eftersom de inte har välfärdsbyggande som fokus.

Men rubriksättningen här ändå. Det har lagts så många budgetar som inte haft minsta intresse av omfördelning mellan könen. När det nu ändrats är M alltså griniga. Givetvis är det enorma skillnader inom gruppen män, några har allt, många har lite. Men kikar man på gruppen män kontra gruppen kvinnor så vet vi att en kvinna under en livstid tjänar 3,6 miljoner mindre. På vilket sätt är det för M egentligen ett problem med en jämställd fördelningspolitik?

Eller egentligen fördelningspolitik alls?

Den här tabellen ur budgeten visar att de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst gynnas absolut mest, på bekostnad av de som tjänar mest. Ju mer man tjänar desto mer får man bidra.

Bidra till vad? Jo, en budget handlar ju inte enbart om att fördela mellan plånböcker vilket journalistiken ofta förenklar det till.

Pengar behövs till skola, infrastruktur, klimatarbete, omvårdnad och annat som vi förväntar oss ska finnas till hög kvalitet, och det är inte gratis. Borgarnas skattesänkningar har urholkat en hel del och nu börjar jobbet med att återställa det, och få tryggheten på rätt väg igen.

Det här med journalistikens hantering av budget har många andra andra skrivit om i dag. Hur det kokar ner till ”vinnare” och förlorare” på individnivå, snarare än att se till samhällsvinster. Sorgligt tycker jag. Och slött.

 

tabell

rrr

 

Unga S säger det #gävligttydligt

I samband med att Socialdemokraterna i Gävle hade medlemsmöte i går samlades de som var där ur föreningen Unga S för att ta den här bilden. Jag tycker den blev så fin.

ungas

Kul i går också var att det blev knökfullt och extrastolar fick bäras in. Vi avhandlade budgeten som kom i dag genom att olika företrädare fick berätta vad den skulle betyda för Gävle/Gävleborg på de områden de ansvarar för.

Söndag på väg hem

Jag sitter på tåget efter en helg i Stockholm med vänner.

Vi har blandat kultur med kroppsarbete. På bilden ses hur vi rensade rännor på Hallmyra. Som en av alla saker som gjordes på stallets fixardag.

rännor

Vi har sett ”Så ock på Jorden” på bio, ”Sara sara sara” på teater och höstsalongen på Fotografiska. Dessutom har vi hunnit äta en del.

Allt det där är ju ungefär hur bra som helst. Men ett av de gladaste ögonblicken var det när jag hittade min kalender på kontoret efter ett drygt dygns övertygelse om att den var förlorad. Såg hur det skulle ta timtal att rekonstruera tiden fram till nyår.

Nu är smolket i bägaren en förkylning som kommit på besök. Men sådant är övergående.

När jag kommer hem laddar jag om direkt för att hålla i arbetarekommunens medlemsmöte, som har fokus på budgeten om ska debatteras i kammaren i morgon.

Det är ändå fredag

Jag har haft datastrul och hittar absolut inte min kalender så det är dålig fredagskänsla här.

Men vet att det kommer att bli bättre för i helgen är det mycket skoj. Skapar känsla genom att lyssna på Kitok.

Och så hoppas jag att vi ses på medlemsmötet som Socialdemokraterna i Gävle har på söndag klockan 16:00. Är du medlem har du fått all info i ett mejl.

SAP-Ros_RGB_Pride

Hösten slår till

regnigt

Eller så hade den gjort det tidigare, men inte i kombination med mitt usla morgonhumör på samma sätt. Jag hade en plan. Jag skulle gå upp tidigt (så tidigt att det fortfarande var mörkt då visade det sig) och ta ett tidigare tåg än jag faktiskt behöver. För att bevisa för mig själv att det går.

Ingen morgonmänniska kommer att förstå det här. Redan i går kväll, som i övrigt var en väldigt fin och lugn kväll (förutom när allt badvatten rann ut på badrumsgolvet men det är en annan historia) började orospirret. Något i mig vrider sig som en mask av olust.

Det betyder att jag har svårt att somna och tyvärr sedan mycket lätt att vakna när killen ramlar in på natten efter ett nattpass på extrajobbet. Därefter vaknar och somnar jag ungefär hela tiden. Oroligt tittandes på klockan. Och sedan är det dags att masa sig upp. I mörker. Nänä. Allt i mig skriker att det är omöjligt. Att jag ska sova en timme till för det går. Så då gör jag det. Vaknandes av oro var tionde minut för att snart är det dags att slutligen verkligen måsta gå upp.

Att gå upp klockan sju funkar. Men innan dess funkar så dåligt. Ja, jag gör det givetvis när inga alternativ finns. Under alla åren på Sofiedal gick jag upp klockan sex och under alla mina år i grunskolan och gymnasiet gick bussen hemmifrån fem över så sju … Men UPPENBARLIGEN har jag inte ”vant” mig som besserwissrarna i frågan säger att man gör.

I dag är fokus på justitieutskottsmöte, en föreläsning om IT-säkerhet hos Brå och om jag hinner hem, Kommunals S-fackklubbs arrangemang om robotar i arbetslivet.

Jo, det finns de som ångrar sitt föräldraskap.

Svenska Dagbladet skriver just nu en del om föräldraskapet. I går skrevs en text om en kvinna som forskat lite på det här med att ångra att man blivit förälder.

I dag kom artikeln som sammanfattade en hel del av de mejl som kommit in från föräldrar som ångrat att de blev föräldrar. Detta som reaktion på gårdagens artikel.

Jag pratade med min mamma nyligen och hon sade att man inte kan ångra ett barn, jag ville hävda att det absolut finns de som gör det, men nog inte gärna vill säga det. Fullt begripligt. Men anonymt går det oftast lite lättare.

Så HÄR kan ni läsa om flera om ångrat sitt föräldraskap. Till exempel:

”Jag har tre barn som inte hamnat snett utan pluggar på universitet och högskola. De har partners som de har en fin relation med och jag har en bra relation med barnen.

Men jag ångrar att jag skaffade barn. Priset fysiskt och psykiskt har varit alldeles för stor

Livet ger smällar för alla men den anspänning och det ansvar det innebär att ha barn varje dag i 25 år är för stort och för krävande. Det finns inte en chans att mina barn någon gång kommer kunna ge tillbaka till mig vad jag har gett dem.

Ska jag vara lycklig och tacksam för att mina barn älskar mig? Sorry, men det räcker inte.

Med facit i hand hade jag aldrig skaffat barn. Älskar mina barn och är tacksam för att jag gett dom förutsättningar att skapa ett fint liv var och en för sig.”

Varför tycker jag att det är viktigt att föräldraskapet diskuteras? Samma vanliga, att skapa förståelse för att föräldraskap inte är något man måste ägna sig åt om man inte vill. Inte utifrån vad en partner tycker, inte utifrån vad vännerna säger och inte utifrån vilken norm som råder där man lever.